Fristadens blogg - Gniste status

Uppdatering

2011-12-13T15:55:00.003+01:00

Som du märker så har vi inte uppdaterat bloggen på det senaste men funderingar föreligger...

Däremot kan du gå tillbaka och läsa händelseförloppet efter branden som en historik.

js/ Håkan hälsar dig.

P.S. Under 2011 har det kommit ut några nya tidningsartiklar. Se listan under "Läs mer på" längst ner till höger. D.S.

Första predikan efter branden

2010-06-30T13:10:00.005+02:00

Nu har Håkan predikat sin första predikan sedan branden! Läs artikeln i Bohusläningen 28 juni 2010 (länk under "Läs mer på", längre ner till höger)...

Det finns också några artiklar ang Gunillas 60-årsdag och "Tack för livet"-konserten 1 maj! Se länkarna till: Bohusläningen 2 maj 2010, Bohusläningen 4 maj 2010, Tidningen Dagen 3 maj 2010, Tidningen Dagen 30 april 2010, och Världen Idag 3 maj 2010.

Vi skall fira LIVET!!!

2010-04-29T23:50:00.000+02:00

Halleluja!!!

Nu börjar det bli mer och mer klart i vårt hus.
Igår kom innertrappan, så snygg, i ask, imorgon kommer
ledstängerna, till trappan, som Håkan var och provade ut
för någon vecka sedan.

Alla bullar, sju sorters kakor och fyra mjuka, olika kakor
som tillsammans med tårtor, som skall ätas på lördag,
är färdiga och väntar på dej!!

Är du hungrig, finns det olika sorters matpajer, sallad och
tre olika hembakade matbröd. Det skall nog räcka, annars
tar vi upp annat som finns i frysen.

Vi skall fira LIVET!!! Det gör vi med en konsert i Uddevalla
kyrka, kl 18 på 1:a maj. När Håkan svävade emellan liv och
död, då läkarna inte ingav något hopp, då tänkte jag, från
min sjukhussäng: "Var skall vi ha begravningen?" Efter
en liten stund... "Håkan skall inte dö, han är en gudsman,
hans liv skall inte sluta på detta sätt, han har mer att ge..."

Istället skall vi ha en konsert, när Håkan har blivit bättre, en
tacksamhetskonsert i Uddevalla kyrka, och där är vi nu.

Våra barn med vänner, skall sjunga och spela i kyrkan,
samtidigt som de skall göra en live-inspelning, som kommer
att bli en cd. Flera sånger som betydde mycket under den
svåra tiden, även sånger som har kommit till under året.

Att leva i tacksamhet är nyckeln till ett liv i seger, mitt i
kampen om livet. Med facit i handen, nu över 13 månader
sedan, kan vi alla se att döden har vänts till liv.

Guds totala kärlek och omsorg om oss, har varit bärande.
Alla människors stöttning har hjälpt oss "sååå" mycket.

Nu är du välkommen att fira livet med oss på lördag.
Först hemma hos oss på Sigelhultsvägen 22 och så
avslutar vi med konserten i Uddevalla kyrka.

Titta gärna på några av de nya bilderna, på höger sida...

Tack för allt!!

Gud välsigne er, alla!!!

Gunilla

Livet har segrat över döden!

2010-03-24T08:48:00.001+01:00

Vi närmar oss påsk, då vi firar Jesu död och uppståndelse.

Förra året vid påsken, var det fortfarande kamp om Håkans
liv. Där låg han, sövd, som ett stort vitt paket, i Linköping,
då vi firade Jesu död - uppståndelse, på torget i Uddevalla.

Många kom fram och sa att de saknade Håkan, som varje
år har varit en del av passionsspelen. Påskdramat spelas
upp för tusentals personer, varje långfredag och påskafton.
Där får man följa Jesu sista tid på jorden, från död till liv.

Efter branden, när jag låg på sjukhuset,så kom beskedet
att Håkan svävade emellan liv och död. Skulle han klara
första dygnet skulle vi vara glada, då förstod jag på djupet
hur allvarligt det var.

Första tanken: Var skall vi ha begravningen? I Uddevalla
kyrka. Jag gav Håkan till Gud, bad, att om han skulle ett
kolli så var det bättre att ta hem honom, till himlen.

Någonting restes upp inom mig: Nej, han skall inte dö,
Håkan är en gudsman, han skall inte sluta sin tjänst i
nederlag. Detta skall vändas till Guds förhärligande.
Där växte tron att Håkan skall överleva.

Då kom tanken, istället för död skall vi proklamera liv. Vi
skall inbjuda alla till en tacksägelsekonsert, där vi glädjs
över att livet segrade, i Uddevalla kyrka.

Nu är vi där:
VÄLKOMMEN LÖRD. 1 MAJ KL. 18.00
"Tack till livet - konsert" i Uddevalla kyrka,
våra barn kommer att spela och sjunga tillsammans
med många musikaliska vänner.

När vi nu närmar oss påsk, är vi så fyllda av tacksamhet,
för det som Jesus, Guds son, gjorde på korset, för vår
skull, att vi kunde dra ifrån korset till seger för Håkan.

Korset är vårt segertecken!!!

Gud välsigne dej!
Många kramar
Gunilla

På 1 års dagen: Tack min Gud för vad som varit!!

2010-03-03T19:24:00.005+01:00

Idag, nu på morgonen, 3 mars, är det precis ett år efter branden.
Vi satt igår kväll och pratade om det i köket, Daniel och jag, när
Håkan kom gående in och vill ha lite blåbärssoppa.

Bara det stora, att vi får vara tillsammans, njuta av att vi alla
lever, det kan vi leva på länge. Att få vara tillsammans, att Håkan
är hemma, att han kan gå, stå, haka på, att han rent mentalt är
på hugget. Att humorn är densamma, att Håkan andligt är stark
och börjar ge ut igen, det är så stort för oss alla.

Tack Jesus, för att du banade vägen till Fadern, för oss, så att vi
under detta år, har fått kraft att inte bara överleva, utan gått ut
som segrare genom denna tunnel.

Tack Herre för alla vänner, släktingar, församlingsmedlemmar,
grannar, pastorer och präster, kristna syskon, folk i Uddevalla
som engangerat sig. Utan er hade detta år varit mycket svårare.

Tack Herre för alla vänner runt hela vår värld, som har känt med
oss, gråtit med oss, bett för oss, stöttat oss. Utan er hade detta
år varit mycket tyngre.

Varje inlägg på bloggen har vi läst. I början, de första månaderna,
var det ett sätt att överleva. Jag läste vad ni skrev på bloggen,
om och om igen, grät, bad, visste att ni alla var med oss, TACK!

När pengarna var slut, och jag på kontot fick se gåva efter gåva från
er, då grät jag igen. Tack alla kära vänner för ert ekonomiska
stöd, utan er hade vi inte klarat oss. Ett stort, från djupet TACK.

Tack för alla blommor som vi fått, under detta år. Vi njuter i fulla
drag över varje blomma. Det värmer...TACK!

Tack för varje vykort, brev, teckning, hälsning. All kärlek, som ni
gett oss, under detta år, har hjälpt oss att orka lite till och lite till...

Tack för hjälpen med alla möbler och grejer i lägenheten, tänk att
vi fick en fylld lägenhet, snyggt blev det. Allt detta tar vi nu med
oss till huset, det får bli början även på Sigelhultsvägen. TACK!

Tack till alla ni som lagade mat till oss den första tiden, när jag
låg på sjukhuset, när vi bodde på hotellet, det räckte den första
tiden i lägenheten också, då orken inte fanns att laga mat. TACK!

Jag vet inte om du förstår, men varje liten handling, som du var
med och utförde, blev en pusselbit till, för oss att att få mer kraft.

Tack Gud, för ditt stöd, att du bar oss igenom, i dödsskuggans
dal, att vi inte behövde frukta något ont, att du var med oss, att
din käpp och stav tröstade oss...
Tack Jesus för att du har varit nära oss!!

Så idag, på 1 års dagen av branden, är jag bara fylld av Guds
nåd, och tacksamhet att vi är där vi är...och snart hem till huset.

"Herren är min herde, mig skall inget fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar,
Han för mig till vatten där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ,
Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig..." Ps. 23

Tack, min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som farit! Tack för stund som inne är!
Tack för ljusa varma vårar! Tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar! Tack för friden i mitt bröst!

Tack för vad du uppenbarar! Tack för vad jag ej förstår!
Tack för bön som du besvarat! Tack för vad jag inte får!
Tack för livets hemligheter! Tack för hjälp i nödens stund!
Tack för nåd som ingen mäter! Tack för blodets fridsförbund!

Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå!
Tack för solljus av dig givet! Tack för mörker likaså!
Tack för prövningar o strider! Tack för hopp, som uppfyllts väl!
Tack för dagen som framskrider! Tack för hopp som slagit fel!

Mitt hjärta är fyllt av TACKSAMHET!!

Bless you!!
Kramar
Gunilla

Englandsresan - Linköpingsresan!

2010-03-02T18:17:00.001+01:00

Vi åkte från Säve flygplats, med Gun och Gunnar Hedqvist,
direkt till London, en man kom och hämtade oss, för att köra
oss till hotellet, i Oxford.

Gun o Gunnar, kom in varje morgon och kväll, till hotellrummet,
för att sköta om Håkan. Det kändes så skönt, att dom var med,
annars hade vi inte klarat denna resa.

Förra året, två veckor före branden, var vi i Oxford, på Salt and
Lights konferens, tillsammans. Där bad dom för oss, för arbete i
Norden och Europa.

Nu var vi där igen, på samma plats, det var som att inta området,
igen, ett år efter. Året har varit full av turbulens, men som slutar
i seger, för oss som familj, men också för Guds rike.

De första dagarna träffade vi olika ledare från Europa, deras glädje
att se och möta Håkan, gjorde att våra hjärtan fylldes på nytt av
tacksamhet över Håkans liv och hans snabba läkningsprocess.

På torsdagskvällen, började konferensen, där i början, tog dom
fram oss, vilken applåd det blev, en riktig hyllning till Herren, som
är livets Gud, som genom sin nåd låtit oss gå igenom detta med
hans seger. Tårarna rann, på både Håkan och mig, det är så stort
att vi är där vi är nu.

För Håkans skull åkte vi hem tidigare, det vi varit med om, räckte
och var lagom för oss, en första gång.

På tisdagen, på morgonen, kom taxi och hämtade oss, för att köra
oss till Linköping. Håkan skulle på ett återbesök till brännskadeavd.

Där mötte vi läkare som undersökte Håkan och var förundrade över
den snabba läkningen. Allt dokumenteras och fotograferas.

Många "systrar" kom och hälsade, dom som vakade vid Håkans
sida i dag och natt i 3 - 4 månader. Håkan kände igen några av
dom på talet.

Jakob, sjukgymnasten, som kämpade med Håkan, blev rörd, när
han kom och fick se, för honom, den nye Håkan. Än en gång, slås
vi av, undret att Håkan klarade pärsen, att han idag är på god väg
tillbaka.

Två resor, så tätt inpå varandra, tar mycket kraft men samtidigt, en bearbetning, som vi måste göra för att gå vidare.

Framtid:

Be gärna för operationen den 10 mars, nere på Sahlgrenska, då
skall Håkans höger underlock fixas till igen.

Be gärna för att allt skall bli klart, i huset, inför inflyttningen.

Tack Jesus, för att du är, Vägen, Sanningen och Livet!!!

Gud välsigne er, alla!!!
Många kramar
Gunilla

Vi närmar oss 1 år !!!

2010-02-16T08:47:00.003+01:00

Ja, och nu sitter vi här, i lägenheten, Håkan och jag, tittar på OS. Just nu, säger Håkan, att han ser väldigt bra, t.o.m. namnen nere i TV- rutan. Det är ett tacksägelseämne!!

Vi skall åka till England, i veckan, första flygresan för Håkan, på ett år. Gun och Gunnar Hedqvist följer med och hjälper till med de vårdande uppgifterna. Vi skall träffa vänner, "Salt and Light" och bo på hotell, i Oxford. Vi lovar att vi skall försöka ta det lugnt.

Håkans nästa operation blir onsdagen den 10 mars, på Sahlgrenska nere i Göteborg. Det är en ny ögonlocksoperation, vänster underlock, som behöver opereras. Var gärna med i bön för denna operation.

Tisd. den 23 febr skall Håkan på ett återbesök till Brännskadeavd. i Linköping. Vi åker "sjukresa" med taxi, på morgonen, kommer hem, samma dag. Vi har ju sportlov då, så jag följer med Håkan. Be gärna för oss den dagen, vi har många tuffa minnen från den tiden, då Håkan låg där.

Dag läggs till dag, varje dag blir Håkan starkare, men det är en lång väg tillbaka. Vi är så tacksamma till vår Gud, alla vänner som stöttat oss. Vi har inte känt oss ensamma, en enda dag. Omslutna av Herrens nåd, all förbön och kärlek, vi fått, uppmuntran via bloggen, mail, fb, blommor, brev, sms, och telefonsamtal.

Ni anar inte vad all er kärlek har betytt för oss, vet inte hur vi skall kunna tacka er alla. Kan bara säga TACK men det kommer från hjärtat.

Vi återkommer med rapporter från vår Englandsresa senare... tills dess ha det så gott!!

Gud välsigne er, alla!!

Många kramar

Gunilla och Håkan

"Jag vill sjunga för Herren, så länge jag lever.
jag vill lovsjuna min Gud så länge jag är till.
Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren."
Ps.104:33-34

11 månader senare!!!

2010-01-27T17:42:00.002+01:00

Dag läggs till dag, vecka läggs till vecka, månad läggs till månad,
nu har 11 månader gått. Genom Guds nåd, mycket stöd, står vi i
tacksamhet, kan se tillbaka och bara gripas av, att vi är där vi är
idag.

Utgångsläget rent mänskligt var under minus, men utgångsläget
med Gud, som vår hjälpare, var och är på plussidan. Tack Herre!

Än en gång ett stort TACK för all kärlek, stöd och förbön vi fått!!

Många frågar hur Håkan mår?? Har Håkan mycket värk?? Hur
går det för Håkan att komma tillbaka??

Om du trycker på höger sida, får du höra en intervju som Janne
Sääf gjorde i söndags, på Fristaden, med Håkan. Lyssna så får
du kanske svar på en del av de frågor du har, om Håkan.

Varje dag kommer hemvården hem till oss och hjälper Håkan
på morgonen, tvättar, smörjer de in hela 80-89 % av kroppen
som är läkt, men behöver hjälp i processen.

Håkan behöver olika ögondroppar, med 1 1/2 tim. mellanrum.
De dagar jag jobbar kommer hemvården, ger dropparna och
värmer mat till Håkan, som jag har lagat.

På kvällen kommer hemvården igen, de smörjer in, förbereder
för natten. Håkan klarar toa-besök och tandborstning själv nu.
Efter 10-nyheterna, som vi ser tillsammans, hjälper jag till med
handskenorna och ögonsalva samt ögonkapslar som behövs för
att fukten i ögonen skall bevaras under nattens timmar.

Håkan har en lång väg att gå, men är på god väg, tillbaka.
Dag för dag, vecka efter vecka, månad efter månad, blir snart ett
år. Vi är snart där...

Jag återkommer snart, med lite mer av ett veckoschema för
Håkan, tills dess...

Guds rika välsignelse!!

Tack för att ni finns!!

Många kramar
Gunilla

"Han som har börjat ett gott verk i oss, skall fullborda det!!"

God fortsättning på det nya året!

2010-01-10T18:16:00.005+01:00

Jul- och nyårshelgerna har varit fina tillfällen att vara tillsammans i olika konstellationer med familj och vänner i Uddevalla, Jönköpingstrakten och Stord, i Norge, där Gunilla har "inspekterat" vårt senaste barnbarn, Aina, tillsammans med Gabriella och Josefina. Det har också varit många rika gudstjänster under helgerna i församlingen Fristaden, där vi deltagit och medverkat bl.a. med mat till utslagna och delgivning.

Livet rullar på med de vardagliga sysslorna, terapi och gymnastik. Imorgon far jag till Sahlgrenska i Göteborg för en viktig plastikundersökning. Viktiga beslut för kommande åtgärder och behandlingar behöver fattas. Var gärna med oss och be för vishet.

Förra året var ett år av turbulens på många av livets, samhällets och världens områden. I år ställer vi vår förväntan till Herren och hoppas på "ett år med guldkant"!

God bless!
Håkan

God Jul!! Tänk att ...

2009-12-25T20:17:00.001+01:00

Tårarna kommer av glädje och tacksamhet, Tack gode Gud!

Tänk att vi, hela familjen, lever och kan fira Jul tillsammans.

Tänk att Håkan är så bra så vi kunde vara med på Fristaden
på Julafton, med all skön julsång, julmusik, samt ett härligt
juldrama "Saffran och russin". Det var toppen, mycket skratt.

Tänk att vi, tillsammans får träffa vänner, på Julafton, och alla
ungdomar som är hemma och firar jul, ett riktigt kramkalas.

Tänk att vi, därefter, kunde åka till Småland med familjen och
fira jul tillsammans med Rebecca, Johan, Alice och Angelina.

Tänk att Håkan är så bra så han kunde åka med och vara en
del av "Gnistejulen," med allt vad det innebär, stor familj, mat,
mänga julklappar och barn och barnbarn.

Tänk att hemvården i Jönköping, kunde ställa upp och komma
morgon och kväll för att vårda Håkan. Att vi kunde få sova hos
Håkans syster Margaretha och hennes man Kenneth.

Jag mötte en kvinna på Willys i Uddevalla, mitt i julhandlingen
för Annandagens "Gemenskap i Jul" på Fristaden, då 70-80
ensamma, utslagna kommer, år efter år. Samtidigt som Neeta
hade en vagn för inköp av "Matkassar" till behövande, som vi
delar ut varje år. Mitt i dessa fullastade kundvagnar, kommer
kvinnan fram, frågar hur det går för oss och för Håkan. När jag
berättar om dagsläget, säger hon att det går inte en dag, sedan
branden, utan att hon tänker på oss.

Där står jag mitt på Willys, i julhandeln, och blir så berörd, av
människors godhet, av en vanlig Uddevallakvinnas omsorg och
kärlek mot oss. Det blir så stort, tårarna rinner av tacksamhet.

Jag vill önska er alla, som stått med oss, i kärlek och böner, en
riktigt GOD JUL och Tack för all kärlek!!

"Ty ett barn, är oss fött, en son blir oss given, på hans skuldror
skall herradönnet vila. Hans namn skall vara: Underbar råd,
Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste..." Jes. 9:6

Tänk att i det namnet har vi allt, vad vi behöver...namnet Jesus.

Guds frid och välsignelse!!

Julkramar
Gunilla

Tacksam i Kristus

2009-12-09T14:53:00.000+01:00

Hej syskon!

Nu är jag hemma, men jag är fortfarande svag och behöver mycket hjälp ifrån hemvården och hemtjänsten som kommer 3-4 gånger om dagen. Gunilla är ju ett väldigt stöd, och ger mycket kärlek och styrka. Vi behöver era böner efter att vi varit ifrån varandra i 225 dagar, för att kunna vara och jobba tillsammans i familjen och i Guds rike. Mina speciella behov just nu är helande av händerna och synen. Det finns bara några sår kvar, och huden är i en läkningsprocess.

Jag har kontakt med en hel del syskon, och jag är så glad för all omsorg jag fått från er alla, och för alla goda rapporter jag får. Era besök, e-post, kort, SMS, osv har varit till stor uppmuntran. Jag är så tacksam för alla böner från Sverige och hela världen! I Uddevalla har det gjort mycket för att ena Kristi kropp. Man vet aldrig när jag kommer tillbaka i full styrka, men vi fortsätter att be att mina sår skall läkas med hast. Jag hoppas på att komma in i loppet igen så småningom.

Jag går på en del ledarsamlingar och offentliga möten i församlingen, särskilt söndagsförmiddagar. Det kommer att bli många kära och känslosamma återträffar, liknande det första söndagsförmiddagsmötet på fars dag på Fristaden i Uddevalla. Vår goda vän, Paul Forsén, undervisade om ”Gud som vår pappa”, och på slutet, bad Janne Sääf mig att dela någonting. Jag sade: ”Församlingen är en familj och behöver ett ledarskap. Ledarna är fäderna för familjen, och de kan inte tvinga deras auktoritet på församlingen, men i det långa loppet, kan de få förtroende som fäder, rådgivare, uppmuntrare, coach, osv.” Jag bad de äldste att gå ut i församlingen och ge alla som vill en faderlig välsignelse. En stor del av dessa som blev välsignade började gråta. Det första mötet jag var på var på vissa sätt svårt för mig, men på många andra sätt, en stor välsignelse, och denna resa har rört hjärtan på så många av våra syskon.

Resan till Kenya, ledd av Janne och Gunilla, betydde mycket för ungdomsteamet. Det är fantastiskt hur våra syskon i Afrika lever och arbetar för Herren, och det var rörande att se bilderna på teamet när de jobbade ute i Nairobis slumområden.

Nu ser vi framemot julens högtid, då vi träffas i familjen och inbjuder andra.

Många tack för alla böner och gåvor!

Tacksam i Kristus
Håkan

Vardagen rullar på...

2009-12-01T07:46:00.001+01:00

Morgonbestyr...
Håkan får besök av hemvården, som sköter om honom, sprutan,
tvättning, insmörjning av kroppen, kläderna på och de ger Håkan
frukosten.

Varannan timma skall Håkan ha droppar i ögonen, om inte vi är
hemma, kommer hemvården och ger ögondropparna.

Lunchtime...
Tallriken med mat som jag har gjort iordning, kommer hemvården
och värmer i micron, de dagar vi inte är hemma. Därefter försöker
Håkan vila lite, innan nya ögondroppar skall ges.

Vardagen rullar på... som...

Handterapin...utprovning av nya handskenor...Bön på Fristaden..
Arbetsterapin... Sjukgymnastik... promenader... Gudstjänst...
Ögonoperationer..Sahlgrenska...Pastorsmöte...ögonavdelningen.
Hemvården... Bibeln på CD...sjukresor... färdtjänst...Högläsning..
Återbesök...Handkirurgin..Besök av vänner...släkt...medlemmar..
Apoteket ... Läkarbesök... vara inför Herren... familjen... smsa...
självträning... Rosenhäll... Huset...Försäkringskassan... o.s.v.

Vardagen rullar på...

När vi kommit hem, äter vi tillsammans, njuter av att livet går
vidare, tacksamma att vi får ha varandra, att Håkan hela tiden
blir bättre och bättre, ett STORT TACK till Gud och sjukvården.

Kvällsbestyr..
På kvällen kommer hemvården igen, dags för kvällsbestyren och
en ny insmörjning. När Håkan skall lägga sig för natten, får jag
ta på hans handskenor, ögonsalva, ögonskyddet, innan vi säger:
God natt till varandra.

Håkan har fått min säng och jag ligger i soffan, i vardagsrummet,
och njuter av att ha min man hemma, han ligger som en kung,
på rygg och intar nya krafter, för en ny dag, med nya möjligheter
att träna vidare.

Så är det morgon igen, jag tar av Håkan hans ögonskydd, önskar
min man god morgon!! Tager bort handskenorna, så Håkan kan ha
sin handgymnastik innan hemvården ringer på dörren...o.s.v.

"Nu är det en ny dag, med nya möjligheter, nu är det en ny dag,
morgonen har grytt...,gårdagen den är borta, jag sträcker mej,
mot det som är framför mej... Gud, jag vill ge denna dag till dej"

Vardagen rullar vidare ...för Håkan... och...för familjen Gniste.

Tack för att ni fortsätter, tänker på oss, ber för oss, vi har en lång
resa framför oss, men med Guds hjälp och Håkans envishet och
mycket av förbön, kommer vi att klara detta. Du, är en viktig del, i
detta mirakel, som finns mitt ibland oss nu.

"Allt förmår jag i Honom, som ger mig kraft." Fil. 4:13

Gud välsigne er, alla!!

Varma kramar
Gunilla

Afrika i våra hjärtan!

2009-11-23T18:01:00.003+01:00

Här kommer en liten summering på några höjdarveckor!!!

Bakgrund: Håkan har i över 10 års tid åkt till Kenya, där han
framför allt har varit med och tränat ledare, ofta tillsammans
med Dave Richards från England. Jag var i Nairobi på en
kvinnokonferens, för 8 år sedan och det var början till att vi
har åkt var och varannat år till Kenya.

Visionen att ta med ungdomar i team för att få se, hjälpa till
lära, var någonting som Gud talade till mig för länge sedan.
Nu har vi åkt i team både till Tunisien, Kina och flera resor
till Kenya.

"Vi kör - du åker!" sa Håkan från sjukhussängen, när jag
frågade hur vi skulle göra med våran resa till Kenya.

Målet, denna gång, var församlingen i Umoja, förstad till
Nairobi, deras skola, barn- tonårsarbete och gudstjänsten
på söndag, som är tre gudstjänster, efter varandra med ca
3000 - 3500 i varje samling.

Att hjälpa till några dagar, i Mukuru, ett slumområde, som
funnits i 35 år. Där en församling har startat, mitt i slummen
med skola, kyrka, flickhem och en klinik. Det var stort att se
alla våra ungdomar gå in i arbetet och lämna lite av sitt hjärta
där. Vi hade med oss 18.000 kr till slumarbetet också, det
räcker till mycket mat och medicin därnere.

Frälsningsarmens barnhem har vi besökt varje gång vi varit i
Nairobi. Där finns 67 föräldralösa barn och underbara ledare,
som ger sitt liv för barnen. Det är som en stor familj. Vi hade
mjukdjur, fotbollar och massa bra saker till alla barnen. Även
18.000 kr som dom skall köpa julklappar till alla barn och ha
en riktig julfest med lite extra god mat. Vi har förut varit med
och betalat skolväskor,skor, skoluniform till alla barnen, så
alla kan få gå i skola.

Efter hårt arbete, åkte vi gladeligen till Mombasa, bodde vid
Indiska oceanen, vilade lite och försökte ta in allt vi hade varit
med om. På söndagen medverkade vi i en församling där i
Mombasa, med sång, dans, vittnesbörd och predikan. Att få
komma dit och se vad Gud har gjort sedan vi var där sist, var
helt otroligt. Tack Herre för vad du gjort och gör i Mombasa!!

En ledig lördag, var vi Lake Nakuru, en nationalpark, tre tim.
bilresa från Nairobi. Där mötte vi Afrikas häftiga djur, mitt i
naturen. En dag vi alla kommer att bära med oss länge.

Vi är så tacksamma för Kenyaresan, allt gott vi fått varit med
om, allt vi fått lärt oss, allt vi fått ge ut. Ett stort "Tack" till
församlingen i Umoja, som tog hand om oss så fint, gav oss
ris och kyckling. Alla gamla vänner och alla nya vänner vi fått.

Vi avslutade Kenyaresan med att gå till Nairobis äldsta park
och be för landet. Janne Sääf fick ett bibelord som vi delade
och bad utifrån "..orättfärdighetens spira inte skall råda".

Vill du följa med och se lite av vår resa, tryck på videofilmen:
Kenya del 1 och del 2, på höger sida.

Tack Gud för en underbar resa!!
Tack Gud för alla goa ungdomar som var med!
Tack Gud för allt vi fick hjälpa till med!!
Tack Gud för ditt beskydd under resan!!
Tack Gud för att vi får fortsätta att be för Kenya!!

Gud välsigne er, alla!!
Gunilla

Och en artikel till...

2009-11-19T10:39:00.002+01:00

Missade sätta in en artikel i oktober... Klicka på länken till "Tidningen Dagen/Svenska Journalen 23 oktober" till höger under "Läs mer på".

Ny tidningsartikel...

2009-11-18T22:45:00.002+01:00

Klicka på länken till "Tidningen Dagen 16 november" till höger under "Läs mer på".

En historisk söndag!!

2009-11-15T08:19:00.001+01:00

Nu lägger sig saker och ting tillrätta!! Håkan är hemma,
hittat en vardagsrytm som fungerar bra både för honom,
hemvården och familjen som bor hemma.

Fyra gånger om dagen kommer personal från hemvården,
som hjälper till morgon, kväll, men också ger ögondroppar
och middagsmat, när vi andra är i skolan och på jobbet.

Sjuksyster kommer en gång om dagen för Håkans spruta
och är med vid bad och omläggning, var tredje dag, så att
huden får en ordentlig översyn, så ingen infektion uppstår.

Håkan blir smord två gånger per dag, det gör att huden blir
mjuk och len. Vi ser en klar förbättring över hela kroppen.

I söndags, på farsdag, när Paul och Lena Forsen var på
Fristaden, gick Håkan tillsammans med Harry, till mötet
för första gången efter branden. Alla reste sig upp och en
låååång, spontan applåd utbröt, med många tårade ögon.

Det passade ju så bra att "pappan för Fristaden" kom på
farsdag och att när Paul talade om "Gud som din pappa"
fick Håkan tanken att ledarna skulle stå där framme och
betjäna folket och till avslut gå runt och ge pappakramar
och välsigna hela församlingen. Tack gode Gud!!

Då kändes det att Håkan var med igen, med sin profetiska
smörjelse och fadersrollen i församlingen. Väldigt starkt!!

Det är så stort, att få stå bredvid, få vara glad över Livet!!
Det som förut har varit självklart, nu är glädjeämnen, bara
massa tacksamhet, till Gud, att Håkan är hemma igen.

Tack Herre för din nåd och din stora trofasthet emot oss!!

Operationen lyckades bra, men i veckan och nästa vecka
väntar flera turer till Sahlgrenska, så fortsätt gärna och be
för händer och ögon!! Gud hör bön!!!

Tack för all kärlek från er...kärlek tillbaka till er, alla!!

Guds välsignelse!!
Kramar
Gunilla

Hemma igen!!

2009-11-08T14:49:00.003+01:00

Nu är vi hemma igen, Håkan är hemma för gott!! Tiden på sjukhus är över, självklart blir det återbesök, rehabilitering och operationer längre fram. Tänk, det är över 8 månader sedan branden, nu är vi där att min man kan vara hemma, gå omkring, sätta sig, resa sig upp, lägga sig på sängen, resa sig från sängen, gå på toa, äta uppdelad mat själv. Det är så stort att jag vill ropa "Halleluja! Tack store Gud!"

Ni som har följt oss på denna långa, 8 månadersresan, förstår nog min tacksamhet, för varje litet steg i rätt riktning, som gör allt detta möjligt. Ingenting är för litet eller för stort, för vår Gud. "Tack store Gud!"

Alla beslut som fattats, all omsorg som Håkan har fått, genom läkare och sjukvårdspersonal, har gjort detta möjligt, att Håkan nu är så bra som han är. Ett stort Tack till er alla! Gud välsigne er, alla!

Alla ni som stöttat oss genom böner, tankar, gråt, brev, mail, bloggen, omsorg, kärleksgärningar, kläder, mat, iordningställande av nya lyan, leenden, vackra ord, kramar, pengar, blommor, möbler, böcker... Listan kan bli längre, men jag vill bara säga: "Tack!! Tack!! Tack!!"

Faktorer till snabb läkning, som en läkare sa till Håkan, i somras.

* Snabbt till sjukhus för vård.
* God sjukvårdspersonal.
* Hög motivation hos patienten.
* Ett brett, socialt kontaktnät.
* En stark Gudstro.

Allt detta har bidragit till Håkans snabba tillfrisknande.

När jag predikade i Nairobi, för fullsatt kyrka på 3.500 människor, frågade hur många som ville vara med och be för Håkan, inför den ögonoperation som han skulle göra samma vecka. 3.500 händer räcktes upp, då såg jag ännu mer, Guds omsorg om oss, och alla människors omsorg och förböner som är en stor del av Håkans snabba tillfrisknande. Tack alla syskon, runt hela världen som bett för oss!! Gud välsigne er alla!! "Tack store Gud!!"

"Då brister själen ut i lovsångsljud, Tack store Gud, tack store Gud!"

Mer om Kenyaresan kommer senare...

Bless you!
Kram
Gunilla

Himmelsk dynamik

2009-11-04T16:54:00.004+01:00

Anita Barker Andersen skriver:

I söndags skulle jag predika på Fristaden och texten från Uppenbarelseboken 22 handlade om himmelen. Tanken kom att ”dialogpredika” tillsammans med Håkan. Han fick texten uppläst per telefon och senare besökte vi honom på korttidsboendet och spelade in hans kommentarer. Det var så gott att (nästan) fira gudstjänst med Håkan igen. Här följer texten och hans reflektioner, som också går att lyssna till (på länken till höger):

Himmelsk dynamik

”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” Upp. 22:1-5

Kasta ankaret långt in
När jag hörde de här verserna läsas upp för mig, kom jag att tänka på att min själ har ett ankare och det ankaret måste kastas innanför förlåten (Hebr. 6:19), in i det allra heligaste. Vad det egentligen säger, är att mina djupaste attityder och prioriteringar bör vara så mycket, mycket längre fram än nuet – än precis nu, vad jag tycker och tänker just nu, vilka materiella behov jag har, eller materiell trygghet som jag har skaffat mig. Min trygghet ligger inte i det materiella. Min trygghet ligger inte i det humanistiska. Min trygghet ligger inte i vad människor kan hitta på, utan min trygghet ligger i Gud!

Vi är välsignade
Det här talade också till mig om just det Paulus skriver på flera ställen, att vi är välsignade ”med all den himmelska världens andliga välsignelse” (Ef. 1:3), och när jag vet att jag har tillgång till detta vet jag att jag är både andligt välsignad, frälst och jag kommer att bli frälst, och jag också kan ta emot helande av Herren därför att jag har min blick så mycket, mycket längre fram, än bara på det som är faktiskt just nu.

Min trygghet ligger i Gud
Ett stort fel är om vi bara inriktar oss på det materiella, om vi bara inriktar oss på tryggheten som vi svenskar är experter på. Tryggheten ligger inte där. Tryggheten ligger i Gud, och tryggheten ligger i det eviga, och det eviga, det är Guds rike. Så Guds rike och himmelriket är egentligen samma sak, och det kan vi ta del av redan nu – av vad Gud vill ge oss i sitt rike. Det här gör ju också att vi kan gå igenom olika prövningar och svårigheter med en blick på Jesus i det eviga, och ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.” (Ps. 23)

Upptäck hela verkligheten
Så det här är egentligen inte en flykt undan verkligheten, utan det är en levande del av verkligheten, som bara den kristne har upptäckt, eller den som söker honom får upptäcka. Så himmelen är en sådan viktig del av verkligheten, och det är där vi får motivation att kunna både stå ut, men också motivation till att vinna andra människor för Gud, och motivationen för att själva helgas av honom.

Ta vara på din plats
Sedan finns det ju också en risk för oss människor att vi blir så upptagna av nuet och det materiella, av den här tidens sätt att tänka och vara, och att vi samlar på oss allt möjligt, så att vi kan gå miste – ja, redan här – om den andliga världens välsignelser. Men det kan till och med bli så att vi inte bara går miste om dem här, utan även så i evigheten. Så se till – du kan se till – att du redan nu får vara trygg, och att du är ett Guds barn, och att din plats i det eviga finns där. Du ska inte gå miste om den platsen!

Håkan Gniste

Pannbiff med lök!

2009-11-02T21:06:00.002+01:00

Nu när Gunilla varit i Kenya har vi fått förmånen att få umgås lite extra med Håkan. På söndagen (25/10) kom Håkan hit tillsammans med Bella och Jan G. Vi åt pannbiff med lök och kantareller, njöt av att få umgås, framför braskaminen. Håkan och Dan var på bästa rethumör, eldade på i kaminen och sa ”Vi får allt lägga in en pinne till”, medan vi andra svettades och ropade till dem "Sluta elda!" (framförallt vi damer över 50), men de bara skrattade och la in en pinne till.

På torsdagskvällen (29/10) åkte vi till Josefina i Trollhättan, grattade henne i efterskott och åt en underbar middag tillsammans. Vi drack kaffe och åt nybakade Hallongrottor och hade högläsningsstund ur tidningen ttela, från ett gospelframträdande, som kyrkorna i Trollhättan hade haft tillsammans och där Josefina sjöng solo. Sedan hade Josefina och pappa Håkan en sådan där riktig ”musikpratarlyssnarstund”, som bara musikmänniskor kan ha.

I lördags åkte jag och hämtade Håkan på kortids boendet för att äta lunch tillsammans hemma hos oss igen. Det blev vitlöksmarinerad kyckling och Håkan åt kycklingklubbor med handen för första gången sedan branden. ”De du Gunilla! Hade du varit hemma, kunde du fått en vitlökspuss av Håkan!” Vid kaffedax fick Håkan besök av Harry och Gun-Britt Andersson från Livets Ord i Uppsala. Det blev en stund med starka känslor av återseende, samtal och djup bönegemenskap. Och innan de åkte vidare hem till Uppsala, tog Dan med dem en sväng till huset.

Vid tangentbordet i tacksamhet
Svägerskan Lotta o svågern Dan

Operationen har gått bra!

2009-10-30T08:15:00.000+01:00

Hej alla!

Det blev en lång dag för pappa i onsdags. Men operationen har gått bra och han skall på återbesök nu på måndag.

Han är självklart lite mer trött än vanligt och har begränsad syn pga operationen och har kompresser framför höger öga. Men är vid gott mod!

Tack för alla böner och tankar!

Kramar
Johanna

Mysiga stunder

2009-10-27T12:06:00.002+01:00

Vi har haft många mysiga stunder tillsammans med pappa det sista. Mycket lyssnande på musik, många goda måltider och mycket bus och lek där flickorna visar upp sina prinsessklänningar, dansar och sjunger sånger för morfar.

Det är så härligt att kunna dela livet igen. Att se hur pappas styrka hela tiden tilltar, hur hans kropp läker från dag till dag. Vi är så tacksamma att ha honom i närheten!

/Johanna

Imorgon opereras Håkan igen på hans högra ögonlock. Be att allt går bra och att han återhämtar sig snabbt!

/Jan

Håkans dagar

2009-10-23T12:02:00.002+02:00

Nu har Håkan varit på korttidsboendet några dagar, och trivs med det nya rummet och personalen där. I onsdags hämtade jag honom och vi åkte förbi huset för att inspektera den nya isoleringen som hade sprutats in i väggarna under förmiddagen. Arne, Harry och Blanco var alldeles vithåriga av isoleringsdammet! Det kommer att bli varmt och skönt i hemmet på vintern. Eftermiddagen bjöd på dansk fläskstek och god gemenskap tillsammans med Erik och Anita, och Stig och Lillemor Walldin.

Igår åkte Håkan taxi till Sahlgrenska för återbesök hos plastikkirurgin. Vänstra ögonlocken läker bra, men kirurgen vill operera de högra en gång till, gärna så fort som möjligt. Datum meddelas senare.

Fler besök och fredagsmys med Johanna, Daniel och barnbarnen står på programmet för idag.

Gud välsigne er!
Jan Griffith

Kenyaresan

2009-10-22T09:37:00.003+02:00

Läs mer om Kenyaresan i Bohusläningen 22 okt - länken finns till höger under "Läs mer på".

Följ Kenyateamet...

2009-10-21T01:17:00.003+02:00

Följ Kenyateamet på:
http://jannesmobilblog.blogspot.com/

Nu är väskorna packade...

2009-10-20T13:35:00.003+02:00

Håkans väskor, mörkblå, två st. är packade till Österängen, ett
korttidsboende, snett emot vårat hus, på Sigelhultsvägen, coolt!!

Tänk att vi, Håkan och jag, var ute i lördags och handlade tröjor,
byxor...så nu börjar vi sakta fylla på hans garderob. Tack för allt
Håkan har fått. Han hade bara en tröja kvar, som lyckligtvis låg i
smutsen. De ytterkläder som hängde i garderoben i hallen har
klarat sig. Tack och lov, en utgift mindre!!

Mina väskor, lila, två st. är packade för Kenyaresan. Vi skall bo
på ett guesthouse i Nairobi som vi har bott många gånger förut.
Enkelt, men trevligt. Våran vänförsamling där tar hand om oss,
och ställer två minibussar till förfogande, med chaufförer och allt.

Vi skall till FA:s barnhem, som vi har varit hos sedan 2001. Vi
har med ballonger, mjukdjur, kläder och 18.000 kr som kommit
in genom bössinsamling genom Fristaden. Halleluja!!
Vi älskar barnen där, som kommer från svåra förhållanden, men
som Frälsningsarmen tar hand om så väl.

Vi skall jobba i slummen några dagar. Där har dom en skola, med
över 200 elever, som får mat också varje dag. Infektionsklinik, där
dom hjälper HIV-smittade, även BB där dom förlöser Hiv-drabbade
kvinnor med kejsarsnitt så barnen inte riskerar sjukdomen.

Föräldralösa barn får bo på ett hem, nära skolan och församlingen
som ligger mitt i Nairobis slum med ca 500.000 människor. Som
privatperson skall man aldrig vara i slummen, men vi åker med de
högt aktade vännerna som har gett sitt liv för slummen.

Second hand har skänkt 10.000 kr. Plus en kollekt från Fristaden.
Pengarna som är skänkta går direkt in i deras arbete.

Våra resor, uppehälle har vi betalat själva, ur egen ficka, men vi
har fått tag i en billig resa. Leva i Kenya är billigt, plus att vår vän-
församlingen därnere, på 7.000 medlemmar, tar hand om oss så
fint. Det är vänner vi har därnere sedan många år. Deras pastor har
varit hos oss flera gånger, Beckie var en vecka hos oss nu i aug.
Den stora församlingen ligger i Umoja, en förstad till Nairobi. Där
har dom en stor skola, som vi skall besöka.

På söndagarna har dom tre möten, med ca 3.000 varje möte, det
är en stark upplevelse. Samtidigt finns söndagsskola för barn och
ungdomsmöte, som våra ungdomar skall vara med på.

En tur med buss till Mombasa, safari, marknader m.m. står på
programmet. Be gärna för oss att vi skall få bli till välsignelse!!

Vi kommer att bli berikade, välsignade och omtumlande...
Varje gång har vi haft nåden att se människor bli frälsta, helade,
och det är minnen vi bär med oss, nu när vi åker igen.

"Vi kör - du åker", sa Håkan, och på dom orden åker jag, Janne,
och 11 ungdomar iväg, spända, lyckliga, för uppdraget vi fått.

Tack för att du följer med oss på resan, med tankar och bön.

Tack Gud, för att vi får åka på detta välsignade uppdrag!!

Tack Håkan för att du, osjälviskt ville att jag skulle åka, nästa
gång åker vi tillsammans igen, älskar dej!!

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..." Matt. 28:18-20

Gud välsigne er, alla!!

Kramar
Gunilla

Vacker vecka i oktober!!

2009-10-17T23:50:00.000+02:00

Vilket väder det är, i alla fall i Uddevalla. I mitten på okt. brukar
det vara fint väder. Vi har ju två gånger varit i väntans tider och
och denna veckan, 1980 och 1985 kom Johanna och Josefina,
till världen. Minnet är att det alltid har varit fina, soliga höstdagar
denna veckan och så likadant i år.

Glädjen över att hela familjen klarade branden, blir ännu större
vid födelsedagar, det kommer som ett glädjerus, en tacksamhet
över livet, som inte längre är självklar utan känslan över livet blir
så stort så hjärtat slår ett extra slag, i lovsång av tacksamhet.

"Tack för livet som du ger, det blir större, och mer och mer!!"

Vi var på Sahlgrenska i onsdags, handkirurgin. Läkarna kollade
Håkans händer, skenorna han har på nätterna, skall böjas till för
att stretcha fingrarna ännu mer. Om ca ett år blir det en operation,
då högra handen får ny hud på insidan, med hjälp av hud från en
annan del av Håkans kropp.

Vi berättade att Håkan haft mobilen i vänster hand, när han kom
ut ur huset, varpå läkaren sa att mobilen räddade hans vänstra
hand på insidan. Det var en ny tanke för mig i alla fall.

Läkaren sa också att Håkan har inte den typiska brännskadan
runt mun, haka och hals. Det var nog en ängel med där, sa han.
Jag bara fylldes av ännu mer tacksamhet, att Håkan är sig lik
runt munnen. Tack Gode Gud för änglar som beskyddar!!

Idag och igår har vi varit ute på promenad tillsammans. Håkan
går själv, utan någon hjälp, mer än att han la armen om mig,
men det var mer av kärlek. Däremot skall han inte gå själv än.

Vi var ikväll och tittade på korttidsboendet där Håkan skall vara
när jag åker till Kenya. Det var ett jättefint rum på Österängen,
snett emot vårt hus på Sigelhultsvägen. Det blir nära och bra.

Imorgon bitti kommer hemvården, då är det bad och omläggning.
Det är skönt att allt sådant fungerar, det blir mycket extra ändå.

Idag satt vi och åt köttkorv med rotmos, bara vi två, när åt vi det
senast? Ja, det var väldigt gott, med kommentaren: Varför äter
vi det så sällan...lite humor, vi har ju inte ätit mat tillsammans
på alla dessa månader...men mer av den varan, alltså!!

Nu sover Håkan så gott, susar lite, men det är som ljuv musik
för mina öron, det är ju bara ett under att han ligger där i sängen.
Vi är så tacksamma och glada för att livet! Tack gode Gud!!

"Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv, alla ting,
runt omkring smälta bort som snö i ljuset av hans ära och .."

Gud välsigne dej!!
Kram
Gunilla

Nya tidningsartiklar...

2009-10-16T15:11:00.003+02:00

Det har kommit in nya artiklar i tidningen Dagen den 14 oktober och Världen Idag den 15 oktober...länkar till höger under "Läs mer på".

Nu skall Håkan hem!

2009-10-13T23:49:00.003+02:00

På vårdplaneringsmötet i måndags, bestämdes det att Håkan
är nu färdig för att bli utskriven från sjukhuset. För 14 dagar
sedan hade ingen av oss orkat detta, men den sista tiden har
så mycket positivt hänt med Håkan att jag tror det är dax nu.

Vi kommer ju ha mycket kontakt ändå, dels med operationer
av fingrar och händer, som kommer att ske på Sahlgrenska.
Träning av händerna kommer att ske genom sjukhuset, som
har mest erfarenheter av brännskador.

Ögonen kommer att följas upp av dels ögonavdelningen här i
Uddevalla. Det kirurgiska ingreppen runt ögonen, följs upp av
Sahlgrenska. Medicinska blir kvar här i Uddevalla.

Korttidsboende blir på Rosenhäll, inte långt ifrån vårat hus.
Så när vi åker till Kenya nästa vecka, kommer Håkan under
den tiden att vara där. Det känns tryggt och skönt!

Idag är det 225 dagar som Håkan har varit på olika sjukhus.
Han kom in på akuten på Uddevalla sjukhus, på morgonen
den 3 mars, for med helikopter till Linköpings brännskadeavd.
Håkan svävade emellan liv och död, med orden: "...om jag än
vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, din käpp
och stav, de trösta mig..." inom sig i över tre mån. Ps. 23

Än en gång ett stort TACK för alla böner och stöd, från er alla.

Håkan fick flytta till Sahlgrenska i Göteborg och därefter till
rehabavd. 20 här på Uddevalla sjukhus. Nu har vi kommit till
det steget, att Håkan är snart klar för hemgång. Den tanken
vågade vi inte ens tänka för några månader sedan. Det är så
stort så tanken svindlar en smula. Tack Herre för din godhet!

Håkan gick upp och ner i 6 trappor på sjukhuset, balansen
är mycket bättre, gången blir säkrare och snabbare.
När Håkan började vakna, efter 2-3 månader visste vi ju inte
om han någongång skulle kunna gå igen. Sjukgymnaster
som har kämpat på, Håkans motivation och tro, tillsammans
med alla böner och Guds nåd har gjort detta möjligt.
Tack gode Gud!

Arbetsterapins ideer - råd, har med träning och åter träning
givit resultat. Skenerna som Håkan har på nätterna, gör att
hans fingrar sakta men säkert sträcks ut något sedan behövs
det mer hjälp, via operationer. Be för hans fingrar och händer!

När Håkan landar hemma kommer kommunens hemtjänst in
i bilden. Morgonbestyren, ögondroppar, lunch, bad och omläggning.
Håkan kommer också att få ett larm, om något skulle hända
när han är själv här hemma på dagarna.

Idag var Håkan hos ögonläkaren i Uddevalla och hans syn på
vänster öga har blivit bättre. Tack för all förbön!

Imorgon, onsdag, blir det Göteborg och handkirurgin...

"Jag vill sjunga för Herren så länge jag lever,
jag vill lova Gud så länge jag är till.
Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren." Ps. 104:33-34

Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

Håkans helg

2009-10-12T11:41:00.002+02:00

På fredagen var Håkan lite trött, men väldigt glad över torsdags
kvällen i Göteborg, då ett gäng pastorer med fruar träffades.
Det var Håkans första träff med ett större gäng vänner. Som ni
säkert förstår blir det lite känsligt både för Håkan och för vänner
som inte har sett Håkan på 7 månader.

På fredagen var Håkan ner till Sahlgrenska, dom kollade ögon-
locken och tog bort bandaget runt ögat. Håkan skall på tisdag
till ögonläkaren här i Uddevalla och den 20 okt. till Sahlgrenska
igen, så fortsätt och bed för Håkans ögon, det går åt rätt håll.

På eftermiddagen kom Gertrud och Kiell, med tåg från Uppland
för att hälsa på Håkan på sjukhuset. Vi tog med Håkan, åkte
vägen om huset och visade vad som händer där, innan vi köpte
thaimat som vi alla åt hemma i lägenheten innan våra vänner
tog tåget vidare mot Göteborg. Vi är så tacksamma, till Gud för
alla våra vänner som på olika sätt stöttar oss. Tack allihopa!!!

Mats och Sarah med Lisa och Erik skulle besöka Håkan på
sjukhuset, men vi ringde och dom kom istället hem till oss och
thaimaten räckte även till familjen Samuelson. Därefter var det
dax att åka upp med Håkan till sjukhuset igen.

På lördagen kom Håkans bror P-G, han bjöd ut oss båda på en
pizzeria. Vi hade en mysig stund tillsammans, som avslutades
hos Johanna - Daniel, där dom bjöd på kaffe och glass. Håkan
sov över hemma i lägenheten, från lördag till söndag.

På kvällen kom våran Mohammed hem för att se fotbollen med
pappa Håkan, det var en lyckad hemmakväll fast Sverige inte
vann. Håkan har inte varit uppe så sent på 7 månader, så det
var bara sängen som gällde efter fotbollen. Mohammed sov i
soffan i samma rum som Håkan så jag fick sova hela natten.

På söndagsmorgonen kom en från kommunen, gav Håkan en
spruta, hjälpte till med såren i pannan. Vi åt frukost min man
och jag, vilken känsla att få sitta tillsammans till frukost igen.
Vi tar inget för självklart längre, vi är tacksamma för varenda
liten detalj, som är en delseger för oss. Det känns som att gå
från död till liv, där livet har segrat över döden och varje liten
handling av liv är värd att glädjas över. "Tack gode Gud!"

På söndagseftermiddagen hade Anita en middag för alla som
hjälpt till för att hennes biografi skulle bli till. Tänk att Håkan
orkade gå med på den middagen. Det var första gången som
Håkan träffade en så stor del av våran församling på samma
gång. God mat och god gemenskap. Håkan var riktigt nöjd en
delseger det med. Därefter vi åkte direkt upp till sjukhuset.

Bed för vårdplanering på måndag, ögonundersökning på
tisdag, handkirurgin på onsdag i Göteborg.

Hittade ett gammalt profetiskt ord av Roger Larsson 990825:

"Träd fram och stå stilla och se det stora Under som Herren
skall göra inför edra ögon."

Ja, nog har vi sett under! Tack Jesus, för alla Under vi sett!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

Miraklet - Håkan

2009-10-08T23:12:00.003+02:00

Tänk, att han, min man, kan resa sig upp själv, på dagen,
utan stöd, utan hjälp och bara gå själv, vilket mirakel!

Tänk, att han, min man, kan sätta sig, lägga sig i sängen,
utan hjälp och stöd, det var otänkbart för någon månad sen.

Tänk, att han, min man, är så klar i huvudet, kommer ihåg
allt före branden, vad som hände den 3:e mars och nu.

Tänk, att han, min man, har sin humor kvar, kan skämta,
skratta åt tokigheter. Det är ju jättestort!

Tänk, att han, min man, är så envis, har bara bestämt sig
för att snabbt komma tillbaka till livet och tjänsten. Stort!

Tänk, att han, min man, lyssnar på bibeln, varje dag, både
på svenska och engelska. Det är ju jättebra!

Tänk, att han, min man, nu har en över 80% ny hudkostym,
som är hel och skör, men som håller att ta på. Tack Gud!

Tänk, att han, min man, nu efter över 25 -30 operationer,
fortfarande är vid gott mod, bara lite trött. Tack Jesus!

Tänk, att han, min man, har sovit över här hemma och att
det bara går bättre och bättre. Tack gode Gud!

Tänk, att han, min man, var med ikväll till Göteborg, åt
tillsammans med sina pastorskollegier. Rörande!

Tänk, att han, min man skall tillbaka till Sahlgrenska, på
koll för ögonoperationen imorgon. Det går framåt!

Tänk, att vi som familj, får glädjas över Miraklet Håkan,
och se varje framsteg, att det är ett steg framåt, till seger!

Tänk att få vara ett Guds barn, tänk att få vila i Hans hand..
Tack gode Gud för Håkan, för ditt mirakel till oss!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

En vanlig fredag!

2009-10-02T23:55:00.004+02:00

Idag har Håkan varit nere på ögonavd. och fått sitt höger öga
ordentligt undersökt. Det finns en tunn strimma över ögat, som
säkert är av värmen, från branden. Ögonlocksoperationen, på
vänster öga, i veckan gick bra, men Håkan är mycket trött efter
operationen. Han skall tillbaka på måndag på kontroll, vi får se
när läkaren tar bort styngnen.

Vi har också haft vårdplaneringsmöte idag. Förra gången fick
jag stå på mig, så jag var helt utmattad i flera dagar efteråt.
Känslan att inte bli förstådd tar hårt, jag är inte van att strida
för vår sak, på detta sätt. Inför idag hade jag bett, fastat.
Hoppades att Gud skulle strida för oss.

Allt ordnades så bra, Håkan får vara kvar på avd. tills han blir
starkare, slipper hemgången på måndag, ingen av oss hade
orkat det nu. Det har hänt så mycket positivt med Håkan, men
efter operationen, är han just nu svag, behöver vila, lugn och ro.

Var tredje dag är det bad och omläggning för Håkan, ändå för-
bättrar personalen det som läggs om varje dag. Specialkrämer
mot infektion och som hjälper huden att läkas, stryks på varje
dag. Ögondroppar och krämer till ögonen. Skenor för händerna
används varje natt, för att hjälpa fingrarna räta ut sig mer och
mer, det har redan blivit resultat.

I eftermiddag hämtade jag Håkan, för permis. Vi åkte, beställde
pizza, när vi skulle hämta pizzorna kom Johanna och Daniel till
samma pizzeria, i samma ärende. Det hela slutade med att vi
följde med till Hoffmans och hade pizzafest.

Vid 8-tiden blev Håkan tröttare, han bestämde att åka tillbaka
till sjukhuset, ja, den permisen var nog lagom för Håkan nu.

Det skall bli spännande med handkirurgin, onsdag den 14 okt.
Jag har tagit ledigt från Saronhuset, den dagen och följer med
Håkan ner till Sahlgrenska, i Göteborg.

"Herren skall strida för er, och ni skall vara silla därvid,
stilla därvid, stilla därvid."

Några småtankar från en vanlig fredag!

Gud välsigne dej!

Kram
Gunilla

Läkt hudkostym och ögonen på G...

2009-09-30T08:16:00.002+02:00

Tisdag:
Idag var Håkan på återbesök, på ögonavd. här i Uddevalla.
Läkaren kollade högra ögat, efter ögonlocksoperationen
på Sahlgrenska, som var den 21 aug. Håkan ser bättre på
höger öga nu, efter all hjälp med droppar och ögonsalvor.
Tack gode Gud och all duktig personal!!

Imorgon, onsdag, åker Håkan ner till Sahlgrenska, för
vänster ögonlocksoperation, så snälla vänner var med i
bön imorgon. Han kommer att sövas, men beräknas
komma tillbaka till sin avd här i Uddevalla, samma dag.

Efter operationen kommer Håkan på nytt få bandage
över det opererade ögat, säkert flera återbesök, för att
kontrollera så att operationen har lyckats.

Håkan hade sin andra nattpermis från söndag till måndag.
Det är så mysigt att ha honom hemma, vi var hos Johanna
och Daniel på middag, då både Amelie och Bella var med.
Kul för barnbarnen, Nova och Nicole, att ha morfar hemma
igen. Vi åkte till lägenheten med en skön hemmakväll med
alla hemmavarande tonåringarna. Det svåra är att Håkan
behöver mycket hjälp, så sömnen blir bara några timmar.

I lördags kom Håkans syskon med familjer, vi hämntade
ut Håkan och åkte till Laxbutiken i Ljungskile. Det var 1:a
gången som Håkan var ute på en restaurang på 7 månader.
Håkan uppskattade det initiativet. Vi åkte vägen om vårt
kära hus, därefter fortsatte vi hem till lägenheten, där vi
fikade, innan det var dags för sjukhuset igen.

Som ni förstår går det hela åt rätt håll, så TACK för all er
kärlek, alla tankar, förböner som vi fått under denna tid.
Vi ger Gud all ära för livet och är glada för Håkans nya
hudkostym som har läkt bra. I söndags var första dagen
utan förband eller något skydd på ryggen för Håkan.

"Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du." Ps.41:4

Gud välsigne dej!!
Kram
Gunilla

Riva har sin tid - Bygga upp har sin tid

2009-09-26T09:33:00.001+02:00

Rivningen tog lång tid, att få bort allt bränt och rökskadat
har också tagit sin tid. Det blev bara husets skal kvar.
Riva har sin tid ...

Det visade sig att huset hade sjunkit, så vissa bräder var
tvunget att bytas ut. T.o.m. Håkans bastu, i källaren, var
fuktskadat och fick slängas ut. Riva har sin tid...

Allt elektriskt, alla element, alla rör... ja, riva har sin tid...

Men nu har det vänt, väggar isoleras, väggar sätts upp..
Tak i källaren, golv-värme sätts in, golvet i kök och rum
är på G...och det elektriska monteras för fullt.
Bygga upp har sin tid...

I bibeln står det: Allt har sin tid...bryta ner har sin tid och
bygga upp har sin tid... Pred. 3:3b

Håkan har gått in försiktigt i huset för att kolla läget.
Jag har i princip varit i huset varje dag efter att jag kom
hem från sjukhuset, i mitten på mars.

Just nu, är dom på taket, för att byta ut det, så be gärna
om fint väder för oss. Det skall bli ett nytt tegeltak.

Vi kommer att lägga in ett bildspel om huset, om några
dagar, så du får se vad som händer på Sigelhultsvägen i
Uddevalla.

Riva har sin tid - Bygga upp har sin tid!!

Tack för förbön, även för huset!!

Gud välsigne dig!!
Kramar
Gunilla

Nya tider!

2009-09-20T23:58:00.000+02:00

Jag sitter i lägenheten, i soffan och i samma rum ligger Håkan
i min säng, för att sova hemma sin första natt. Håkan är alltså,
på nattpermis, vilken grej. Vi har bra soffor, så jag ligger i en av
dom, det kan vara skönt att jag är i samma rum, om det skulle
behövas.

Kan du tänka dig så fort det har gått framåt. Han kan gå, han
kan stå, han kan resa sig, han blir duktigare med sina händer.
Som man säger:" Träning ger färdighet."

Där ligger han, min man, på rygg som han alltid har gjort,
men nu har han hjälpmedel, som hjälper honom i rätt läge.
Med skenor på händerna, plastskålar över ögonen, kudde
under benen och den lilla gulliga gasbindemössan på huvudet
Jag fylls av en sådan tacksamhet, tänk att det fortfarande får
vara vi två, det är bara Guds nåd, allt samman, att vi alla lever.

Imorgon skall jag åka tillbaka med Håkan, till hans avd. innan
musiklektionen på skolan. Därefter är det vårdplanering, på
sjukhuset, för Håkans framtid, så bra att jag har en håltimma.

På tisdagen, är det två träffar på sjukhuset, en med kuratorn,
därefter skall jag träffa en läkare.

Håkan har fått en tid för ögonoperation, på vänster ögonlock,
den 30 sept på morgonen, nere i Göteborg, på Sahlgrenska.
Snälla du, bed för att operationen skall lyckas väl.

Idag såg vi att hans ögonfransar börjar komma tillbaka också.

Handkirurgiska mottagningen på Sahlgrenska har skickat en
kallelse. Onsdagen den 14 okt. är det dax för Håkans händer.
Vi är så tacksamma att kallalsen kom så pass snabbt.
Nya tider för både Håkans ögon och händer.

Håkan lyssnar på bibeln på cd, på svenska, och igår kom
Lena Forsen med en cd-bibel på engelska, det är gott för
pastorn att ta in Guds ord, nu genom att lyssna.

Nu susar han så gott, för mig låter det som ljuv musik, jag
har ju inte hört det på 201 dagar. Nya tider som i gamla tider!

Hela barnaskaran som finns i närheten har varit hemma idag
hos pappa och morfar. Det märks att Håkan orkar mer, men
ändå blir han snabbt trött av allt runt omkring.

"..han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina
siukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen, och
kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt
begär med sitt goda, så du blir ung på nytt som en örn..."
Ps. 103:3-5

Gud välsine er, alla!
Kram
Gunilla

Vänskap i djupare dimensioner.

2009-09-16T09:30:00.000+02:00

Satt här hemma idag och pratade med en kvinna, det var
första gången hon var hemma hos oss, vi har bara träffat
en gång förut, på sjukhuset, den 3 mars, samma dag som
huset brann...

"Vad fint ni har, det var ju inte länge sen, hur har ni hunnit.."
"Det är våra vänner, i olika kyrkor i stan som har gjort det
till oss, allt fanns här när vi flyttade in.."ju mer jag pratade,
ju mer jag såg hennes ansiktuttryck, ju mer fylldes jag av
tacksamhet till Gud, för alla våra vänner som gjort livet så
mycket lättare för oss. Vänskap i djupare dimensioner!

Vi fortsatte, pratade om vad vi gjort dom sista månaderna.
Att vi åkt till Stockholm, Linköping, till Håkan, att vi fick
bo över hos vänner, som ställde upp, ju mer vi pratade, ju
mer fylldes jag av tacksamhet till Gud, för alla våra vänner
som har gjort det mycket lättare för oss. Det är vänskap i
djupare dimensioner!

Så pratade vi vidare, kom in på Englandsresan som Bella,
Amelie och jag gjorde i somras,hur vänner tog hand om
oss, vi sov över hos vänner. Dave var med oss, två dagar i
London. Ju mer jag berättade, ju mer fylldes jag av tack-
samhet till Gud, för alla våra vänner som har gjort det
mycket lättare för oss. Vänskap i djupare dimensioner!

Nu kom vi in på Uppsala-Stockholm och vidare till ön
Gotland i somras, när jag berättar om alla våra vänner
som vi fick bo hos, och hur dom ordnade för oss, ju mer
fylldes jag av tacksamhet till Gud, och alla våra vänner
som har gjort livet mycket lättare för oss. Det blir
vänskap i djupare dimensioner!

Nu satt vi båda med tårar i ögonen, jag i tacksamhet för
alla vänner...kvinnan uttryckte: "Tänk att det finns sådana
vänner." Jag svarade:" Ja, det finns det, så många som
har ställt upp för oss, under den här tiden." svaret blev:
"Då förstår jag bättre att du orkar som du gör."
Svaret blev." jag skall skriva en lovsång om vänskap..."

Självklart att det är en del varför det har gått så bra, ni har
funnits där och stöttat på alla sätt.Så TACK alla vänner för
att ni finns, ni har varit med och gjort livet lättare för oss...
Vänskap i djupare dimensioner!

"Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt..."
Apg.9:36
Tack för vänskapen!
Tack för din givmildhet!
Gud välsigne er,alla!!

Kram
Gunilla

De komma från öst och väst...

2009-09-14T11:17:00.002+02:00

Denna vecka har Dave och Pauline Tidy från England
varit här, de har träffat Håkan flera gånger. I lördags
hade Håkan permis, var hemma i lägenheten på middag.
Givetvis blev det fläskkotletter, Håkans älsklingsmat,
med våra gäster Dave och Pauline.

Förra veckan kom Hannah och Eliyahu från Israel, upp
till sjukhuset. Vilken uppmuntran för Håkan.
Två veckor sedan kom Beckie Baraka från Kenya, en
god vän till familjen och församlingen. Hon är en av
pastorsteamet i den vänförsamlingen vi har i Nairobi i
Kenya där Håkan och vi varit många gånger. Dom är
8000 medlemmar, och dom står med oss i bön också.

Det betyder så mycket för oss, alla ni som har hört av er.
Jag satt i veckan, här hemma, med Håkan när han hade
permis och läste alla hälsningar på bloggen, efter han
hade talat in sin sista hälsning, du anar inte vad detta
betyder för Håkan och mig. Att ni fortfarande är med
oss, tänker och beder för oss. Tårarna bara rann på
oss båda...Tack gode Gud!! Tack alla vänner!

Tack också för alla gåvor som skickas till oss, jag har
inte behövt oroa mig en dag för ekonomin, så fort ett
behov har uppstått har någon skickat en summa pengar
till oss. Tack för er kärlek, jag finner inte ord, vet inte hur
jag skall tacka er. Vi känner oss så älskade, av er och
av vår Far i himmelen. Tack, Tack, Tack, Tack!!

Håkan är fortfarande på rehab. avd på Uddevalla sjukhus,
tränar varje dag, har bad- omläggningar varannan dag,
månd. onsd. fred. Såren på kroppen läker fint. På
huvudet, i pannan, var det på väg till en infektion, såret
är öppet och därför har han ett bandage runt huvudet.

Håkans gång blir bara bättre och bättre, han behöver
inte någon skugga nu, utan går själv. Han är ju en för-
siktig typ, i sin karaktär, så han tar inga risker och har
inte ramlat en enda gång. Tack och lov!

Igår var jag uppe med Mikaela och Josefine, två av våra
ungdomar i församlingen, som skall åka till Sydafrika,
gå på en bibelskola och praktisera i ett afrikanskt land.
De ville träffa Håkan innan de åkte, han bad för dom,
och de bad för Håkan. Det var en fin stund, de uttryckte
att vi är deras andliga föräldrar och kärleken till alla i
församlingen. Sådana stunder är dyrbara. Tack Jesus!

Eva från Dalsland, kom upp till Håkan med hemgjord sylt
och blåbärspaj, det var gott...de komma från öst och väst..

Tack för att ni finns....

"Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla
livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i
Kristus Jesus." 1 Tess. 5:16-18

Gud välsigne er alla!
Kramar
Gunilla

Överraskning på överraskning!

2009-09-08T12:04:00.003+02:00

Mycket som har hänt, med och runt Håkan. Läkaren som
bestämde att låta Håkan få en chans och skickade honom
till Linköping, med helikopter, kom och hälsade på Håkan.
Det var ett besök full av tacksamhet, för rätt beslut och att
allt har gått så bra.

Håkan var nere på Sahlgrenska, läkaren tog bort stygnen
runt ögat, det läker så fint. Jag fick följa med i ambulansen,
det kändes, det var ju, första gången efter brandolyckan.
Håkan har ju åkt ambulans så mycket nu, så han är van.
Imorgon skall han ner igen på återbesök.

Ögonläkaren i Uddevalla har tittat på vänster öga och dom
har bestämt att operera vänster ögonlock, på samma sätt
som dom opererade höger ögonlock, som läker jättebra nu.

Hannah och Eliyahu från Jerusalem, gamla vänner till oss,
som vi känt i över 20 år, kom och ville hälsa på Håkan.
Dom har följt våran resa via bloggen. Vilken överraskning
för oss, att få en bön och välsignelse från Jerusalem.

Jag gick in till Håkan, berättade att några gamla vänner
har kommit för att hälsa på, du skulle ha sett Håkans min,
det var betalbart, han trodde inte sina ögon, vi visste inte
att dom var i landet, det var en glad överraskning. Vi är
välkomna att hälsa på våra vänner när Håkan har blivit bra.

Det bästa som hänt dom sista dagarna är att Håkan går
själv, utan gåbord och kan t.o.m. resa sig upp från stolen.
Vi kan bara tacka Gud, all hjälp Håkan får och den starka
motivation som Håkan har att helt komma igen!!

"Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända
bland folken...fråga efter Herren, och hans makt, sök alltid
hans ansikte. Tänk på de under Han har gjort..." Ps. 105:1,4-5

Livet är fullt av överraskningar! Tack Gud för livet!!

Gud välsigne dej!!

Tack för allt stöd och alla böner!!

Kramar
Gunilla

Ännu ett besök hos brorsan / 5 sept

2009-09-06T13:36:00.001+02:00

I går körde vi upp ifrån Varberg . Rätt som det regnade så kom det en skur. Då tänkte jag på sången ”Skurar av nåd skola falla”.

Den första som vi fick se var Håkan, utan sin gåstol, i korridoren. Det var så fantastiskt att se. Här var det inga problem att gå. Och han kände igen oss på långt håll. Den första kommentaren var: ”Vad hemskt vad lång du är”. Han sa det inte till mig utan till Samuel, min son. Jag är inte längre än Håkan.

Tillbaks till sången ”Skurar av nåd skola falla”. Här har det inte varit några små skurar, utan STÖRTSKURAR av nåd, över Håkan. Det är så fantastiskt det vi ser. Bara att få se honom gå, utan några hjälpmedel. Och att han känner igen oss från långt håll. Den store Läkaren är där med sina skurar (störtskurar) av nåd.

Vi stannade tills Håkan skulle äta och kom tillbaks vid ½2 tiden, för då skulle Dan komma och hämta Håkan för en liten utflykt. Vi åkte till huset och fikade i uterummet. Vi hade en jättetrevlig stund där vi berättade lite om vad bröderna Gniste hade varit med om i sin barndom som officersbarn inom Frälsningsarmén. (Det kan bli en väldigt rolig bok). ”Pastorns barn är alltid värst”.

När vi satt där och pratade så påminde Håkan min om att jag inte skrev något om förra besöket. Jag hann inte, Gunilla kom före och det var så bra det hon skrev. Men jag tänkte tillbaks och kom ihåg att tiden bara försvann när vi var där förra gången.

Då kände man igen Håkan. Då kom undervisaren fram. Vi talade om hur församlingen skall fungera och vad Fristaden hade gått igenom och om hur det var på FA i Varberg. Många intressanta tankar lades fram från Håkan. Jag sa till Inger, nu är han på gång. Diskussionen utgick hela tiden ifrån vad Håkan hade fått uppenbarat genom Guds ord. Håkan är verkligen på gång. Tre timmar bara försvann.

Tillbaks till igår. Efter att ha varit vid huset en stund, så tog Håkan med oss på en sightseeing i Uddevalla.

När vi kom tillbaks till Lasarettet så stannade vi en stund i TV-rummet. Där var det ett program som blickade tillbaks på en programserie. Det var längesedan som jag har sett Håkan skratta så. Tårkanalerna fick verkligen jobba. Håkan sa att det var nog ganska bra att få skratta på det här viset.

Efter 6 timmar så skildes vi och önskade varandra GUDS VÄLSIGNELSE.

”Skurar av nåd skola falla”.

Hälsningar

Per-Göran Gniste

En ny hälsning från Håkan...

2009-09-03T22:00:00.004+02:00

Har du hört den nya hälsningen från Håkan? Klicka på bilden under "Hälsning från Håkan" till höger!

Vi kör - Du åker!

2009-08-30T23:13:00.001+02:00

Det var när jag frågade Håkan hur vi skulle göra med vår
planerade resa, med ett team, till Kenya, till hösten, som
han sa: "Vi kör - du åker."

Den delaktighet, som gör att vi är ett, så när en av oss gör
någonting gör vi det tillsammans, det är att vara ett!!

Nu har vi haft en vän och pastorskollega från Kenya här på
besök, i Uddevalla en vecka, Beckie Baraka. Det är bl.a.
hon som har tolkat oss till swahili, när vi har varit i Nairobi.

Det har varit en härlig vecka. Beckie har besökt: skola,
förskola, second hand, strandpromenaden, Smögen, ätit
på Lindesnäs, hemma i olika hem, sett vårt hus och haft
olika möten på Fristaden. Igår hade vi "Afrika i Uddevalla".

Alla som någon gång har varit med i ett team, till Kenya,
var välkommen att träffa Beckie. Vi åt äppelpaj till fikat.

Därefter var det öppet hus, med mat. Ris, ugali, bröd och
sallad, och så kyckling i alla dess former. Afrikanska
kycklinggrytor, wok-kyckling, svensk kyckling med sås.
Det var festkänsla!!

Vi gick in i lokalen, såg ett bildspel, berättade om våra
teamresor till Kenya, då många fick dela en sak var om
det starkaste reseintrycket för dem personligen. Därefter
fikade vi och hade god gemenskap runt borden.

Vi avslutade dagen med lovsång, afrikansk sång innan
Beckie predikade. Starkaste intrycket av dagen var när
Beckie tog fram alla våra vänner från Afrika, som var med
på mötet och bad för dom. Det var så fint, en helig stund
som avslutades med att våran Josefina, sjöng på swahili
om Guds beskydd över dem och oss alla.

Vilken dag! Vilken vecka! Tack Gud, för att jag får vara
med. Vi har varit där så många gånger, nu var Kenya
här hos oss igen - pastor JB Masinde var här förra året.
Som dom ropar i Kenya: "God is good - All the time!!"

Beckie, som representerar över 10.000 kenyaner, som
har bett för oss och Håkan under dessa sex månader,
var givetvis till Håkan och hälsade på några gånger. Hon
tar med sig detta till Kenya, och dom fortsätter att be för
oss.

Så i oktober åker vi... "Vi kör - du åker!" Ja, jag tar med mig
ett team som består av mest ungdomar, och vad vi skall
göra får du reda på senare.

Bless you!
Kram
Gunilla

Lite knasigt!

2009-08-29T22:28:00.001+02:00

Torsdag.
Vi har ju inte mycket av personliga ägodelar kvar, det
har du säkert förstått. Jag blev så glad att två av mina
lila snoddar fanns kvar efter branden.

Idag hade jag flätor i håret, efter skolan var jag till banken
och Willys. När jag kom hem såg jag att ena flätan hade
gått upp, snodden var borta. Jag gick tillbaka sprang runt
och letade överallt.

Den var borta, jag kom på mig själv att min iver att hitta
den, handlade mer om att det var något som var kvar från
livet innan 3 mars. Om jag inte har haft snoddarna i håret,
har dom varit på min arm sedan april, lite knasigt!!

Hörde mig själv säga till en av personalen på Willys, om
du hittar snodden, kan du väl säga till mig, det är ett av
dom få saker jag har kvar efter branden, lite knasigt, va?

Gick hem med ett leende på läpparna, vilken löjlig reaktion
av mig, men det bästa var att jag kom på det själv.

Håkan har idag tillsammans med full buss, med patienter
och personal, åkt till Havets hus, i Lysekil.
Hela gänget gick omkring med rullstolar och gåbord.
Pannbiff på resturangen, var en höjdare.

Jag frågade våran Daniel om han kunde ta bussen ut till
Lysekil, med kamera och föreviga detta, men det tackade
han nej till. Kan se det hela framför mig i alla fall.

Efter dagens resa var Håkan väldigt trött efter alla intryck
men var ändå glad för besök av Johanna, Gabriella och Jan.

Efter att vi hade gått strandpromenaden med vår vän från
Kenya, Beckie, åkte jag vägen om Håkan och pussade
på honom lite, innan han la sig för natten, för imorgon
bitti, bär det av till Sahlgrenska igen.

Fredag
Håkan har tagit hälften av stygnen idag, resten blir nog
nästa vecka. Så det blir fler resor till Sahlgrenska.
Där nere har dom fotograferat honom i alla lägen, för att
se vilka finjusteringar som behövs i framtiden.

Nu går Håkan själv, med hjälp av någon som går bredvid
med gåbordet. Tack Herre, för ett steg till i rätt riktning.

"..de ropade till Herren i sin nöd, och Han frälste dem ur
deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem..."
Ps.107:19-20

Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

Skytteltrafik till Sahlgrenska

2009-08-27T07:14:00.004+02:00

I förra veckan, på torsdagen, åkte Håkan ner till Göteborg,
sov över för att vara på plats inför operationen, på fredagen.

Den operationen var i fyra timmar och med uppvaket, var
Håkan så slut så det blev en natt till därnere. Han kom
hem till Uddevalla sjukhus på lördag förmiddag.

På måndagen, fick Håkan sätta sig i en sjuktransport till
Sahlgrenska igen, innan kl. 7 på morgonen, för att vara där
i tid, inför "kollen". Hemåt till Uddevalla igen kl.9

Tisdag, en ny "koll" och en ny resa till Göteborg, för Håkan
och hans ögonlock, då kom han med en ny bindel, för ögat.

Nu tycker jag att vi är inne på "Skytteltrafik" eller?

Det skall bli spännande att se Håkans nya ögonlock, tänk
att det som var kvar på överkroppen, när han kom ut ur
huset, var en bomullskrage, därför var halsen så fin, så
läkaren kunde ta huden från halsen, till hans nya ögonlock.

Nästa resa till Göteborg är på fredag, då får vi se om det är
dax att ta bort stygnen från ögonblocken.

Håkan läks mer och mer på rygg och mage, det går t.o.m.
att försiktigt ge honom lite massage, han tycker det är så
skönt.

Just nu har Håkan som en mössa på huvudet, den tunna
huden, är väldigt sårbar, blåsorna kommer och går hela
tiden, typiskt efter en brännskada. Nu väntar vi på att huden
skall läka igen.

Läkarna säger att går det fort tar det ca 1 år av rehabilitering,
men det kan ta upp till 2 år. Idag är det 176 dagar sedan
branden, så vi är så tacksamma för varje framsteg, det går
framåt hela tiden.

Tack för fortsatt förbön för oss och speciellt för Håkan.

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår
förbinder Han. Han bestämmer stjärnornas mängd, han
nämner dem alla vid namn. Stor är vår Herre och väldig
i kraft, Hans förstånd har ingen gräns..." Ps. 147:3-5

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Sunday hospital-rally

2009-08-25T08:33:00.000+02:00

På söndagsförmiddagen tog personalen med sig fem
patienter, i rullstolsrally ut ur sjukhuset, ner för backen
till parken, där hela gänget fikade. Det kom en liten regn-
skur, men alla var så nöjda att få komma ut. Det var då
Håkan fällde orden "Sunday hospital-rally"

Per-Göran och Inger kom till Håkan på eftermiddagen,
dom var kvar i flera timmar, hade mycket givande samtal
som Håkan uttryckte det.

Nova med mamma Johanna, var hos morfar och Nova
berättade om söndagsmötet, som var på Skeppsviken,
moster Bella dansade och mormor sjöng om stjärten,
alltså," tack min Gud för hela mej, hjärta....."

När jag kom upp, var Håkan ute och gick i korridoren
med gåbord, han sken upp, på långt håll, jag frågade
hur han kunde se att det var jag, så långt bort, varpå
han svarade att han kände igen färgen lila på en gång.

Vi satt och pratade och idag var Håkan mycket piggare,
skönt. Vi läste ur tidebönsboken och bad tillsammans.

Nu är det lättare att ta Håkans hand, men vissa fingrar
är väldigt känsliga, men jag kunde hålla hans hand en
lång stund. Från att händerna har varit omlindade, hud-
transplantationer, till att det är läkt. Nu är det sjukgym.
och arbetsterapi som gäller och det går framåt.

"..de som hoppas på Herren får ny kraft..." Jes.40:31
"..Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig,
med min rättfärdighets högra hand.." Jes.41:10

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Efter festen!

2009-08-22T23:26:00.000+02:00

Vilken 50-års fest Carina hade, givetvis hög kvalite både
musikaliskt och god mat, hon är tillsammans med hela
sin familj, helt fantastisk.

Håkan talade in en gratulationshälsning till Carina och
jag vet hur mycket han uppskattar henne som person,
och lovsångstjänsten hon står i, när hon drar ner himlen.

Efter festen åkte jag vägen om Håkan, där satt han och
såg på friidrotten på TV. Kjell och Gunilla från Växjö hade
varit hos Håkan idag med gitarr och sång, blommor och
frukt, det var en fin stund. Så pratade vi om Carinas fest
och alla som skickade med hälsningar till Håkan

I torsdags åkte Håkan ner i ambulans, till Sahlgrenska, i
fredags opererades han i fyra timmar, med lokalbedövning,
det var smärtsamt för Håkan. Läkaren tog hud från halsen,
satte ny hud på Håkans högra ögonlock, både övre och
undre ögonlocket.

Idag, lördag, kom Håkan tillbaka till Uddevallas sjukhus, för
att på måndag morgon, åka tillbaka till Sahlgrenska igen, då
dom skall titta på ögonlocken igen.

Men nu, på kvällen, var det bara vi två på Håkans rum.

Att bara få sitta nära och lyssna, är en sådan skön känsla.
Det var helt ofattbart för några månader sedan.

Att bara få stå nära, massera hans rygg, är så fint.
Ryggen vågade jag inte röra, för ett tag sedan.

Att bara få uttrycka vår kärlek till varandra är så stort.
När vi båda två kan prata igen.

Att få glädjas över livet, säga hur stolt jag är över min man.
Nu tar vi inte längre någonting för givet.

Att få be tillsammans och välsigna varandra, vilken styrka.
Tack Herre, för nåden och livet!

"Ty jag är Herren, din Gud som fattar din högra hand,
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"
Jes.41:13

Tack alla ni för allt stöd!
Bless!
Många kramar
Gunilla

Grym känsla!

2009-08-18T22:54:00.003+02:00

Sjuksystern skulle sticka Håkan, men utifrån hans nya
hudkostym är det lite svårt att hitta blodkärlen. En annan
syster kom för att hjälpa till. Hon sa till Håkan att det var
gott att ses igen. Känner ni varandra? Så berättade hon
att förra gången var morgonen den 3 mars, när Håkan kom
in brännskadad.

Ni kan ju bara tänka er, vilken känsla, att mötas igen efter
5 månader, i det tillståndet Håkan är nu mot då...och för
Håkan att möta någon som var med från första timmen.

Detta är viktiga detaljer i processen av inre läkedom, av
själsligt helande, från trauma som vi gått igenom. När vi
kom upp till Håkan så fick vi gråta tillsammans, mest för
livet, att vi lever, att Håkan överlevde, trots denna brända
kropp, och nu sitter han med en lappad och lagad hud,
som är tunn, men ändå i stort sett under läkedom.

Det är grymt! Det är stort! Det är fantastiskt!

Ps.107:19-21
"Men de ropade till Herren i sin nöd och Han frälste dem
ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem,
och räddade dem ur deras undergång. Må de tacka Herren för
hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn."

Vi vill tacka! Tack Jesus! Tack, min Herre och min Gud!

Bless!
Kramar
Gunilla

Guds Rike!

2009-08-17T22:56:00.001+02:00

I fredags var Håkan i Göteborg, på Sahlgrenska på
undersökning. Läkarna har bestämt att båda nedre
ögonlocken, skall opereras igen så det blir riktigt bra.
Det är annars risk för Håkans syn.

Håkan var nöjd med det beslutet och att dom har tagit
detta på allvar, så hans syn kan bli bättre.

Den här helgen har jag varit nere i Halmstad, på "Bygget"
konferensen som Frälsningsarmen har där, varje år, på
Gullbrannagården. Tanken var ju att vi båda skulle vara
med och tala, men Håkan är ju kvar på sjukhuset så jag
fick åka utan min man.

Temat var "Guds rike". Håkan och jag satt och pratade
om det, innan Lotta och jag åkte ned till konferensen.
Jag skrev ned det och började mitt seminarie med det
bibelordet som Håkan fått om Guds rike som inte kan
skakas sönder, läste axplock från vårt samtal, så han
fick dela lite, fast han inte var med.

Hela helgen var helt fantastisk. Lotta som var med sa att
det var det bästa hon har varit med om på mycket länge.
Hängivenheten och längtan efter mer av Gud var enorm.

Frälsningsarmen i Halmstad är ett föredöme, med många
nya familjer och ensamma som har fått ett förvandlat liv.
Starka vittnesbörd vad Jesus har gjort i deras liv.

Vi åkte raka vägen till Håkan, berättade hur gott vi har haft
det, härliga möten, god gemenskap och vad som delades.
Givetvis hade vi med oss massor av hälsningar till Håkan.

Nu är det måndagskväll, jag har kommit hem från besöket
hos Håkan som berättar att han skall till Sahlgrenska på
torsdag för att göra en operation, runt hans högra öga, på
fredagen. Idag har en ögonläkare i Uddevalla sytt två stygn
på ögonlocken, som skall hjälpa ögat tills på fredag.

Snälla ni, stå med oss i bön, att denna operation lyckas.

Gud välsigne er!!
Många kramar
Gunilla

Håkan hälsar från sjukhuset

2009-08-14T23:56:00.002+02:00

Läs Håkans hälsning och artikeln i "Världen idag", 12 augusti (länk till höger under "Läs mer på"), och även artikeln i tidningen "Dagen" 14 augusti (länk till höger).

Du smörjer mitt huvud med olja

2009-08-12T23:38:00.002+02:00

Idag kom min syster Elisabet och hennes man Carl-Axel.
Vi fikade i lägenheten, åkte till huset och sedan till Håkan
på sjukhuset. När vi kom dit var Dave från England, Janne
och Stig Walldin där. Håkan var så glad, dom pratade både
engelska och svenska.

Elisabet hade både hemkokta kräftor och färska björnbär
med sig. Håkan njöt, pratade om makrillsmörsås och räk-
party som har förgyllt hans tillvaro, på sjukhuset.

Vi har skojat med Håkan, undrat om han skall ha fest
med surströming där också, men det är nog bäst att
vänta tills jag kommer hem, eller hos Anders och Carin,
svarade han, och vi höll med.

Nu stog vi där allihopa, runt Håkan och kyrkoherden tog till
orda och sa att det är inte var en tillfällighet att vi alla var där
tillsammans, Han hade olja med sig och ville be och smörja
Håkan. Det var en helig stund, där fanns enheten i Håkans
rum, olika Herrens tjänare som tillsammans bad och
välsignade Håkan.

Senare kom Arne och Buck till Håkan, kvällen avslutades
med stekta kantareller på hård smörgås till Håkan och
godnatt pussen som jag stog för.

"Du smörjer mitt huvud med olja, och låter min bägare
flöda över..." Vilken dag för Håkan!!

Mohammed följer med Håkan till Göteborg på fredag. Det
blir ingen operation, utan bara undersökning, denna gång.

Tack för all kärlek, omsorg och förbön.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Håkans första hembesök

2009-08-11T22:26:00.005+02:00

Idag var Håkan ute på sitt första uppdrag, utanför sjukhuset.
Tillsammans med en arbetsterapeut, sjukgymnast kom han
hem för ett kort besök. Röda Saaben stannade utanför vår
ingång. Håkan fick givetvis hjälp, men lyckades väldigt bra
att resa sig ur bilen, med hjälp av gåbord, ställa sig upp, gå
trapporna upp, sakta men säkert, de 6 stegen innan hissen.

När vi kom in i lägenheten ordnade vi fram en stol och med
sittkuddar på, så kunde Håkan se vårt nya hem. Vår hund,
Jasmine, blev glad, blyg lite om varannat. Hunden ville nog
helst att Håkan skulle ta en promenad med henne. Nu satt
han bara på en stol och gick väldigt försiktigt. Jasmine tog
det lugnt också och la sig under bordet, hundar är kloka.

När de hade sett vilka hjälpmedel som behövs för Håkan då
han kommer hem på besök, gjordes samma rutt, fast nedför.
Det är svårare att gå nedför en trappa, än uppför en trappa.

Nu satt vi i bilen och åkte mot Sigelhultsvägen. Bilen körde
in på uppfarten och med hjälp tog Håkan sig fram till vårt
uterum, som är nybyggt. Vilken dag, vilken känsla för oss,
för Håkan, att få komma hem, bara i uterummet, men ändå.
Han gick försiktigt till kanten och tittade ner för att försöka
få en uppfattning om allt som har hänt i trädgården.

Igår plockade vi äpplen från trädgården, barnbarnen var med
och gjorde äppelpaj till deras morfar som vi idag skulle äta.

Nu satt vi där och fikade, då kom dagens överraskning.
Janne hade varit och hämtat Dave Richards från Landvetter,
och när dom anlände till Uddevalla, tog dom vägen om vårt
hus, både vara med och se Håkans glädje att få komma till
trädgården och dela gemenskapen med honom.

Dave, som kom till oss direkt efter branden, var med och såg
Håkan från början. Att vi nu, 161 dagar efteråt, sitter och fikar
tillsammans på hemmaplan, det är nästan ofattbart!!
"Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

Vi tackade Gud och personalen som gjort detta möjligt. Det
är fortfarande mycket som ligger framför, innan Håkan kan
komma hem, men ett steg till är taget på denna långa resa.

Ni måste förstå att Håkan har en annan hudkostym än innan
olyckan, ansiktet är annorlunda, men fint för att ha varit med
om en 80% brännskada, men inuti är det samma goa Håkan
som förr.

Margareta o Bength Gustafson var i helgen och hälsade på
Håkan. När vi pratades vid efteråt uttryckte Bength att när
Håkan började prata var det samma, gamla Håkan som med
skärpa talade gott om enheten och vad Gud gör i Uddevalla.

Ikväll är Dave hos Håkan på sjukhuset. Jag får förbereda för
helgen i Halmstad.

På fredag skall Håkan till Sahlgrenska för en ny operation,
mer information kommer! Tack för att du ber för oss!

Kram på er, alla!
Bless!
Gunilla

"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

2009-08-08T23:03:00.000+02:00

I veckan var Per Cedergårdh hos Håkan, gammal pastors-
kollega, dom gick också pastorsutbildningen tillsammans.
Håkans ord till Per var: "Du kommer med en gåva till mig".
Gåvan var att Per skulle be för Håkans händer och hans
ögon. Håkan fick förbön, var så glad för det och allt gott som
Per berättade, vad Gud har gjort i olika länder under året.

Nu i helgen har vi församlingsläger ute på Ammenäs, en
plats som vi har återkommit till, första gången var redan 1988.
Många har tagit emot Jesus här, blivit förvandlade och Guds
ande har gjort mycket i våra liv. Nu är vi här igen, med en god
gemenskap i lovsång och får dela våra liv tillsammans. Vi vet
att Håkan skulle vilja vara här, men det kommer ett år, nästa
år, då är Håkan med oss igen.

Idag har Håkans syster varit hos honom på eftermiddagen
och han var glad och pigg när jag kom upp, nöjd med att få
höra lite från lägret. Vi både grät och skrattade tillsammans.

När vi gick, Håkans syster ville se vad som händer med huset
innan hon åkte tillbaka till Småland, så skulle Håkan vila innan
nästa besök kom till honom.

Åkte tillbaka till lägret, lägerbål med mycket roliga inslag.
Nu sitter vi och har delgivning, då sa Gun att hon läser bloggen
varje dag, följer den för att veta hur hon skall be, och spänd
på, vad som har hänt med Håkan. Hon avslutade med att säga:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

Nu har läkarna bestämt att Håkan behöver en ögonoperation
till, ena ögat har lite svårt att stängas, så be gärna för Håkans
ögon. Det kan t.o.m. bli i veckan som kommer.

Tack för att du är med oss, via bloggen, och kom ihåg att:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

I bibeln står det: "Ingenting är omöjligt för Gud." Det kanske
bara tar lite längre tid, ibland...

Gud välsigne dej!!
Kramar
Gunilla

Vad mycket som händer på en vecka!

2009-08-06T22:10:00.003+02:00

Igår, kom vi hem från en härlig semester, på Gotland.
Jag åkte raka vägen till sjukhuset för att besöka min
man. Där satt Håkan på balkongen, fullt med blommor,
solen sken och varmt väder, med Jan, Lotta och Dan,
efter ett riktigt räkparty och var på mycket gott humör.

Vi gick in på rummet och Håkan berättade vad dom har
jobbat med under veckan. Träning för att kunna gå i en
trappa gör att Håkan med hjälp har tagit 4 steg i trappan.

Gåbordet, som varit Håkans viktigaste redskap för att åter
komma på fötter igen, finns fortfarande med, men han kan
resa sig på ett enklare sätt nu, med gåbordets hjälp. Vi
ser en stor skillnad på denna vecka när vi varit borta.

Vi samtalade om Johans kommentar: "Ge oss en vecka till
och Håkan kommer att kunna gå bättre". Dom har tro och
säkert erfarenhet, nu är vi där.

Idag har jag och Janne varit hos Håkan, då berättar han
med en stolt min, att detta är "den stora dagen" då han
har gått 11 steg i en trappa, både upp och ned, med
arbetsterapin bredvid sig, så klart. Därefter gick Håkan
utan gåbord, för första gången, i korridoren fram till mat-
salen, alldeles själv, med givetvis personal bredvid.

Denna dag är ett genombrott för Håkan och hans gång!!
Glädjen i Håkans ögon, den stolta rösten, gör att jag
tänkte på bibelordet: "Gläd dig med dem som är glada.."

Håkans kommentar: "Tänk, att man kan vara så glad för ett
sådant litet framsteg, men i min värld är det väldigt stort."

Så nu är vi glada för detta steg och stå gärna med och be
för nästa vågade steg som Håkan skall ta.

Tack för att du besöker bloggen och blir uppdaterad.
Skriv gärna en hälsning till Håkan, vi läser upp det för honom.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Bräder på sjukhuset

2009-08-04T12:41:00.003+02:00

För några veckor sedan kom en man, Bengt, som var på
genomresa, vägen förbi vårt hus, med olika bräder och lister.

Hans familj hade gått igenom samma sak, att deras hus
brann, i början av januari, detta år.

Nu har dom ett hyvleri, och ville välsigna oss med golvlister,
taklister och foder till fönster. Bengt och hans lilla dotter,
kom med olika prover. Väldigt snygga lister.

Amelie och jag skulle upp till Håkan, på kvällsbesök, vi tog
vägen om huset, hämtade bräder och lister. Jag vet inte om
det är så vanligt, att komma med bräder till sjukhuset, men
på det sättet folk tittade på oss, verkade det mer ovanligt.

Håkan blev glad för brädbesöket, att han får vara delaktig vår
uppbyggnad av huset. Glädjen över att någon välsignar oss
med detta, blev ju bara grädde på moset, som man säger.

Personalen skrattade gott åt oss, när vi gick hem med våra
bräder under armen, undrade vad vi hade tänkt snickra ihop
på avdelningen.

Nu är en sak till bestämd för återuppbyggnaden av huset.
Idag, är Dan och Arne på plats igen, efter semestern, går
igenom arbetet med huset, hur det skall läggas upp.

Ett stort tack till Bengt och hans familj, som tänkte på oss
och ville ge detta till oss. Tack Gud för syskon, som delar
med sig, välsigna dem tillbaka.

Håkan jobbar på med arbetsterapin och sjukgymnastiken
varje vardag. Träning och åter träning...ger färdighet!

"..allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp,
församlingen. Han är begynnelsen.. Ty Gud beslöt att låta
hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt
med sig sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans
kors." Kol.1:18-20

Gud välsigne dej med!
Kramar
Gunilla

Bry sig om....

2009-08-02T23:50:00.000+02:00

Vi var uppe på konferensen i Uppsala några dagar, det var riktigt
bra!! Håkan och jag har varit där med familjen varje år sedan 1987.
Bävade för att åka utan Håkan, men att få möta så många vänner,
som har tänkt på oss och bett för oss var så stort. Vi är verkligen
beroende av Herren och av varandra. Detta är Kristi kropp, att bry
oss om, att stötta varandra. Kroppen i funktion!!

Tänk, att en varm blick, kan betyda så mycket, det värmer...
Tänk, att en kram, kan betyda så mycket, det känns...
Tänk, att ett ord av uppmuntran, kan betyda så mycket, det hörs..
Tänk, att en gåva, kan betyda så mycket, det märks..

Ett stort TACK till alla som på ett eller annat sätt är delaktiga vår
långa resa, det gör att vi känner oss burna, och orkar ett steg till.

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."

Nu är jag några dagar på semester, på Gotland, med Daniel. Vi kom
över igår med färjan, installerade oss i en 2:a innanför muren i Visby.
Idag har vi gått runt, tittat i gamla stadsdelen, på de gamla ruinerna.
Det är fantastiskt med alla gamla kyrkoruiner och kloster.

Vi var på Frälsningsarmen, mat, gemenskap och möte på kvällen.
Det var riktigt härligt på alla sätt.

Efteråt tog vi bilen, åkte runt på ön, jag ville se var mina föräldrar
förlovade sig, år 1945, här på Gotland.

Håkan har haft besök av Josefina, Jakob och Maria, Mohammed, i
helgen. Idag var min syster Anneli, hennes man Peter, Linnea och
Agnes hos Håkan. Imorgon är det Bellas och Johannas tur.

Det har varit 5:ans växel sedan den 3 mars, så några dagars ledigt
är inte fel. När jag pratade med Håkan idag sa han att han var glad
för min skull och att det var vad hans fru behövde, det kan ju vara
sant. Det är att bry sig om..

Lev i nuet, i tacksamhet och ta hand om varandra!

Bless!!
Gunilla

Rapport från storebrorsan

2009-08-02T15:09:00.000+02:00

Efter besöket i fredags den 31/7 så ser vi vilka fantastiska framsteg Håkan gör.

Vi ser också hur Gud är med i allt. Läkningen av såren på kroppen är nästan helt färdiga. Och därför är vi så tacksamma inom familjen för den bönekedja som har gått över hela världen för Håkans tillfrisknande.

Oavsett var vi är så ser vi hur bönens kraft fungerar. Jag hoppas att du som läser detta, aldrig tvivlar på det.

”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Jag tror just nu att vår bönekamp för Håkan har kommit in i ett annat skeende. Håkan blir bättre och bättre, men nu börjar han också tänka mer på framtiden. Här måste vi vara med mer i vår bön, koncentrera oss på och förmedla vår kärlek till Håkan genom bönen.

Vad vi behöver inrikta oss på är att bedja speciellt för:

- Håkans händer. Att han får tillbaks alla sina funktioner så att han kan bruka dem på ett normalt sätt.

- Håkans ögon. Att synen kommer tillbaks till 100%.

Vi vet att inget är omöjligt för Gud.

”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Tack för Ert stöd. Gud välsigne Er alla.

Per-Göran Gniste

Ringfingret!!

2009-07-30T23:29:00.001+02:00

För några veckor sedan, när Håkan var i Göteborg, kom läkaren
och tittade på Håkans ringfinger. Eftersom fingret verkade dött
skulle dom kapa av ringfingret, en bit.

Den kvällen kom Håkans bror, med sin son, min bror med sin fru,
till Håkan för att hälsa på honom. Som ni kanske förstår var han
uppfylld av beskedet som kommit tidigare på dagen.

Nu började dom bedja till Gud, att han som är undrens Gud
skulle gripa in och i Jesu namn, skapa ny hud på ringfingret.

Dagen därpå efter frukosten, kom personalen, tog med Håkan
för att göra detta ingrepp, som ni förstår var Håkan både kall och
varm.

När läkaren tittade på ringfingret såg hon ny hud. Flera läkare fick
titta på fingret för att avgöra fingrets framtid. Dom såg ny hud och
bestämde, ett återbesök för Håkan.

Idag var Håkan på undersökning, nere på Sahlgrenska, fingret har
ny hud och behöver inte kapas av. Tack gode Gud för din nåd!

Kirurgerna tittade också på Håkans rygg, den läker så fint.
Håkan var nöjd med dagen, allt hade gott bra och han tyckte det
var tryggt att Mohammed var med honom på resan.

Om några veckor blir det ett nytt återbesök för Håkan...

Alla små under och stora mirakel, som vi har sett på denna resa
med Håkan, vill vi ge all ära till vår Gud, men också tacka personalen,
att dom har fattat rätt beslut och gjort ett fint jobb.

Be att läkarna fortsätter att fatta rätta beslut för Håkan, Tack!

"Min framtid är i Herrens händer, i natten mörk, Han ljuset tänder,
Han leder mig ett steg i sänder, på väg till himlens land."

Gud välsigne er, alla!!

Kramar.
Gunilla

Lilla Nova

2009-07-28T23:01:00.001+02:00

Johanna skulle gå upp till pappa Håkan, och lilla Nova säger
att hon vill följa med till morfar. Vi satt och läste bloggen till-
sammans, när lilla Nova kom in, fin som en liten docka, med
en blombukett från trädgården. Ni må tro att morfar blev glad.

Igår hade vi vårdplaneringen, det går framåt med träningen för
Håkan, varje dag vi kommer upp, har någonting nytt hänt, i
rätt utveckling.

Idag satt vi och fortsatte med bloggen, vi började med att läsa
alla senaste inlägg, och hälsningar till Håkan. Han hälsar och
tackar, det betyder så mycket för honom. Jag har ju levt med
bloggen i månader, men nu får Håkan del av den.

Vi gick tillbaka, och fortsatte med maj. Det är små och stora
luckor för Håkan, som han genom bloggen kan ta igen, så blir
han uppdaterad hur vi hade det och alla hälsningar som ni har
skickat. Inte kunde vi väl förstå, att denna blogg skulle bli till
en sådan välsignelse, på så många olika sätt.

På torsdag åker Håkan till Sahlgrenska, i ambulans med vår
Mohammed. Han skall till handkirurgmottagningen för en
undersökning och dit kommer även andra läkare och tittar på
andra delar av kroppen, skönt att dom tar alla undersökningar
på samma resa för Håkan. Bed gärna för den resan...

Joh. 15:12-14 "Mitt bud är att ni skall älska varandra, så som jag
har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv
för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er."
Jesus

Tack för er utgivande kärlek!!

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Gångavstånd!!

2009-07-25T22:45:00.002+02:00

Det tar inte många minuter att gå till Håkan, hemifrån vår
nya lägenhet. Idag har jag gått fram och tillbaka två gånger,
det är stor skillnad emot långa resor till Linköping.

Vi frågade Håkan om det var någonting han önskade sig.
"Gärna lite rökt makrill..." och ikväll gick vi upp med lite
makrill till Håkan. Oj, vad nöjd han var...

Håkan har sagt i flera dagar, att han har ont i benet, han
har fått väntat i flera dagar på läkare, men idag var det en
undersköterska som tog Håkan på allvar. Ni som känner
min man vet att han är en försiktig typ, men nu blev det
bråttom till röntgen, och det visade sig att Håkan har haft
en propp i benet.

Det är väldigt vanligt, efter månader i sängen. Jag vet att i
Linköping fick Håkan medicin för detta i förebyggande
syfte, men nu har Håkan varit så igång att dom inte har
förstått hur allvarligt det varit, när han har sagt att han har
haft ont i benet.

Vi hade tänkt, tillsammans skriva på bloggen, så att du
skulle få en extra hälsning från Håkan, men efter den upp-
ståndelse det blev, fanns inte dom krafterna kvar ikväll,
utan vi gör det en annan dag.

Vi har nu läst allt på bloggen, tillsammans, Håkan och jag
denna vecka. Vi har hunnit igenom hela mars och april.
Håkan gråter och jag med, tänk att jag kan sitta och läsa
för honom om en tid när han var sövd, och här får Håkan
ta igen, det han har missat, i koncentrerad form.

När Håkan fick höra alla inlägg, nya och gamla vänner
som skrivit blev det nästan för mycket för Håkan. Vet
inte hur många näsdukar som gick åt.

Denna veckan skall vi läsa igenom hela maj, snart kommer
vi till juli, så har du en hälsning till Håkan, skriv på bloggen!

Be för Håkans ben...tack..och Håkan sänder ett stort Tack
till er, alla!!

Guds välsignelse!!

Kramar
Gunilla

Barnbarnen hos morfar!

2009-07-22T23:51:00.001+02:00

Vi frågade läkaren, när barnbarnen kunde se Håkan och hon
sa att när det är läkt, mer under ögonen och att vi skulle visa
ett kort på honom innan, så de var förberedda.

Jag frågade Håkan om vi fick ta ett kort, så barnbarnen såg
hur han ser ut nu, och det var inga problem.

Rebecca och Johan var här och tog med sig Angelina och
Alice upp till morfar och Håkan uttrykte verkligen sin glädje
över att få träffa sina goingar. Tjejerna tog det bra, efter en
stund hade dom vant sig och inuti är det samma morfar.

Igår när Mohammed var uppe, berättade han att vi åt räkor
en kväll, när jag kom upp senare frågade Håkan om jag
kunde komma upp med lite räkor till honom, som idag.
Det såg vi som ett steg i tillfrisknandet.

Idag var vi, Rebeccas, Johannas familjer tillsammans med
Josefina, Gabriella, Mohammed och jag till Åstol. Vi åt på
en fin restaurang tillsammans med Erika och fiskade krabbor,
och fikade. Vi köpte färska räkor till Håkan.

Daniel, Krister och jag åkte upp med räkorna till Håkan och
när vi kom dit satt Håkan med Johanna, Daniel och båda
flickorna, Nicole och Nova, ute i matsalen. Nu har fyra av
barnbarnen varit hos sin morfar. Dom bor ju så nära oss
så vi ses väl varannan dag i alla fall, så längtan efter deras
morfar har varit så stor. Ett steg till är taget, halleluja!

Vi gick in i rummet och Håkan hade räkfrossa med ägg och
gott bröd. Oj, oj, vad Håkan njöt!!

Imorgon skall Håkan få sina ögon undersökta igen, be gärna
för Håkans ögon.

Gud välsigne er!
Vännen
Gunilla

"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud, i allt få veta
era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era
hjärtan och tankar, i Kristus Jesus."
Fil. 4: 6-7

Ett steg till och ett steg till...

2009-07-20T10:44:00.001+02:00

Det är Håkans vardag, han tar steg varje dag, för sig själv, för
oss och för framtiden. På 70-talet sjöng vi: "Jag vill ta ett steg
i tro tillsammans med dej, jag vill gå på det ord som du talat
till mej.."

När jag går bredvid Håkan i korridoren, ringer den lilla sången i
mig. Det är precis det Håkan gör, han tar trossteg hela tiden,
vågar sträcka sig lite mer och lite till, hela tiden, det är ju bara
för grymt, jag är så stolt över min man.

När vi satt och pratade med sjuksköterskan, sa hon, att nu är
det träning som gäller, så fort du kan gå i trappor, så får du
komma hem över dagen och på så sätt träna för hemgång.

Jag måste ju medge att det tog några dagar att smälta vad
hon sa, gå i trappor..komma hem över dagen...hemgång...

Vi har också som familj, fått tagit steg i tro tillsammans med
Håkan, under den här tiden. Ibland små steg och och så blir
det ett jättekliv. Men utan dom här småstegen, inget jättekliv.

Snacka om morötter, nu kanske ni förstår ännu mer varför
Håkan går och går i korridoren. Han ser det framför sig, kan
jag bara gå i trappor, får jag komma hem över dagen, för att
träna för hemgång.

"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst
av dem är kärleken." 1 kor.13:13

Tack alla ni som har tagit steg med oss, på denna resan.
Tack alla ni som har tagit trossteg med oss, på denna resan.
Tack Gud för varje steg som går framåt för Håkan.
Tack Gud för alla som stått och gått med oss, välsigna dom
Fader, var enda en.

Fortsätt gärna och be för Håkans nästa steg..

Gud välsigne er, alla!

Många kramar
Gunilla

Håkan på hemmaplan

2009-07-18T11:20:00.006+02:00

Jag träffade Håkan häromdagen. Varje gång man ser Håkan slås man av framstegen i läkningen av hans kropp. Han ser lite annorlunda ut men Håkans fina personlighet och humor känner man väl igen. Efter en brännskada av den här omfattningen är lederna stela och behöver tränas för att få tillbaka sin funktion. Det innebär mycket träning för Håkan varje dag. Det var fint att sitta med Håkan och dela tankar om livet. Självklart ville Håkan veta vad som händer i församlingen. Håkan hade många frågor. Vi fick uttrycka att vi uppskattade varandra och han tyckte att den erfarenhet vi fått om att leva nära varandra i Kristi kropp är viktig att föra vidare till nästa generation. Vi talade även om branden. Man blir ödmjuk när man inser hur det vi tar för givet så fort kan förändras.

Nu har det gått fyra månader sedan det brann i Gnistes hus.
Det har varit en speciell och intensiv tid, för mig och Elisabet, att gå med en församling igenom det här, tillsammans med våra församlingsledare. Händelsen hos Gnistes har påverkat på många olika sätt; en familj har mist sitt hem, en svårt skadad familjefar, frånvaro av arbetskamrat, församlingsmedlemmar som genomgår en kris, situationer i landet där Håkans vishet och förmåga att ge råd har saknats, en andlig far har blivit satt åt sidan. Vi har sett mobilisering i bön, en kollektiv tro och en bön för Kristi Kropp. I allt detta har vi sett Gud verka och vi jobbar för att hålla ”Håkans stol varm”.

Jag blev glad när Buck Hudson, som besökte oss på midsommarkonferensen, sade att församlingen inte var trött trots det som hade hänt under våren. Jag tror att all extra tid vi tagit med Gud i bön, mitt i all nöd, också har gett oss ny styrka. Församlingen har inte stått stilla utan även gått vidare under den här tiden. Vi har haft en fin konferens i Midsommar och har fyra läger under sommaren. En ny bibel- och lärjungaskola startar till hösten. Vi behöver nya lokaler för där vi firar gudstjänst på söndagar är det lite trångt.

I varje kris finns en möjlighet.
Paulus säger i Galaterbrevet att: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”. Kristi lag är att vi älskar varandra. I varje kris finns möjligheten att stänga sitt hjärta och inte låta kärleken verka. I den här situationen har vi upplevt många öppna hjärtan och mycket kärlek som har delats när vi på olika sätt har stått runt Håkan och familjen Gniste.

Vi är så tacksamma för alla som hört av sig och stöttat. Man ser vilket nät av relationer som Håkan och Gunilla har över Sverige och världen.
Sanningen är att det som har hänt har hänt men också att när vi vänder oss till Gud så kan han vara med och vända det som var tänkt för något ont till något gott. Dave Richards sa första helgen, efter branden, i sin predikan: ”Don´t ask why, ask what for”. Att ställa sig frågan varför leder bara till en återvändsgränd.

När jag frågade om det är något särskilt Håkan önskar sig tittade han på mina shorts och sa att det hade varit bra med ett par sådana. Håkan som gillar solen har knappt varit utomhus och upplevt sommaren i år. Men det blir annorlunda nästa sommar....

Janne Sääf

Herren är min herde...

2009-07-17T06:11:00.002+02:00

Vi satt och pratade, min man och jag. Vad var det sista
du tänkte på, innan du blev nedsövd, direkt efter olyckan?

"Det sista var att jag läste psalm 23, Herren är min herde...
Den fanns i mig, när jag somnade, den fanns i mig, när jag
vaknade, det var det första som kom..."

"Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig
vila på gröna ängar, Han för mig till vatten, där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, Han leder mig på rätta vägar, för
sitt namn skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav,
de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners
åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare
flöda över. Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livs-
dagar och jag skall bo i Herrens hus, evinnerligen."

Den psalmen har jag börjat min dag med i över 20 år, men
att den skulle hålla uppe Håkan under denna svåra tid, när
han flera gånger fick bestämma sig för att överleva. Då gav
den psalmen honom, nytt liv, nytt hopp, ny förtröstan, nytt
mod, ny kraft...Håkan läste som det står, trodde som det
står, och fick som det står. Det är "rå-tro" och det håller!

Så, "Herren är min herde" har fått ett djupare djup för oss!
Ja, speciellt, ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal..Jag
vandrade ju bokstavligt i dödsskuggans dal, då...sa Håkan.

..Du vederkvicker min själ...betyder att komma tillbaka till
ursprungsläget..du proklamerade detta, det sista du gjorde.

..och så..i alla mina livsdagar.. viktigt att tala liv, mitt i döds-
skuggans dal...

..också vilan i Gud...vila på gröna ängar...vatten där jag
finner ro...

Tack Gud för att ditt ord håller, att stå på och vila i...

Gud välsigne er, alla!

Love!

Gunilla

Håkan är ett mirakel!

2009-07-15T23:04:00.000+02:00

Jo, det har vi ju nästan förstått, efter allt som hänt, men idag när
jag träffade läkaren, sa hon: "Håkan är ett mirakel!" Jag stämde
in: "Ja, han är verkligen ett mirakel."

Idag har Håkan bara landat i Uddevalla, Johanna var där ikväll och
dom gick fram och tillbaka i korridoren, 6 gånger, med gå-bordet.
Janne, våran pastor, var tidigare idag hos Håkan och önskade
honom välkommen hem, till våran stad, Uddevalla.

Jag var ju på Sahlgrenska och gav personalen en kasse kex från
Bräckboden, som tack för all hjälp med Håkan.
Vi hade ett gott samtal med läkaren om ögon, öron, händer och
såren även kosmetiska ingrepp längre fram. Det var många fråge-
tecken som blev utropstecken istället, det var skönt.

Det här är ju våran stad sedan 34 år tillbaka i tiden. Alla vänner,
kristna syskon, grannar, arbetskamrater, barnens kompisar och
föräldrar, elever, församlingsmedlemmar, alla vi har hjälpt...ja,
listan kan bli lång, men människor i vår stad har verkligen haft
empati för Håkan och hela vår familj.

Som Marianne sa: "Jag möter många människor som tänker och
ber för Håkan som inte syns i kyrkan... Det är stiligt gjort."

Så vi fortsätter att glädja oss för att: "Håkan är ett mirakel!"
Imorgon, kommer Håkans bror och hans familj. Vi skall först
till Huset och visa dagsläget, innan Håkan får besök av familjen.

När jag var liten sjöng vi på Frälsningsarmen: "God emot alla men
mest emot mig, intills idag tills idag, god emot alla, men mest
emot mig, intills idag tills idag." Jag känner det så, att Gud är
god emot alla, men hans kärlek har drabbat mig ordentligt...

Tack, för att ni fortsätter att stötta oss, tills vi är igenom, helt!

Gud välsigne er, alla.
Massor av kramar.
Gunilla

Uddevalla igen!!

2009-07-14T23:03:00.000+02:00

Idag, på eftermiddagen, ringde en läkare från Sahlgrenska, det
var en plats ledig på Rehabsavd. här på Uddevalla sjukhus. Om
vi bestämde oss så kunde dom flytta Håkan idag, i så fall hade
han förtur, eftersom han kommer ifrån Sahlgrenska.

Halv 5 fick Håkan beskedet att allt var bestämt, efter middagen
skulle resan gå till Uddevalla. Jag satt på balkongen, utanför
Håkans nya avd. och väntade, när ambulansmännen, kom med
honom på båren. Vi fick träffa personalen, gå igenom rutiner.

Håkan ville att jag skulle vara kvar, vi satte upp alla kort på
familjen som har följt med Håkan från Linköping via Sahgrenska
och nu till Uddevalla Sjukhus. Det gjorde det lite mer personligt
på detta enkelrum som Håkan ligger på.

Mohammed kom upp och var kvar tills Håkan gick till sängs.
Håkan var trött men nöjd. Det är nog gott för Håkan att vara i
Uddevalla igen, samtidigt som det blir att byta miljö, personal och
rutiner igen. Tänk att Håkan är så bra så han är på rehabavd. nu.

Tanken svindlar, det är idag 133 dagar sedan Håkan på morgonen
kom in till Uddevalla Sjukhus, svårt brännskadad, där en duktig
läkare bestämde för att försöka behålla livet på Håkan, genom att
skicka honom till brännskadeavd. i Linköping. Nu är han tillbaka,
gående med ett gåbord, kan äta själv och hela tiden blir starkare.
Idag satt Håkan rak i ryggen på sin säng, länge och höll balansen.

Mina ögon fylls med tårar, mitt hjärta bultar, mina ben blir svaga,
Min älskade man, tar steg hela tiden, som vi för en månad sedan,
inte kunde se så nära. Läkarna tycker att det har gått fort fram.
Tack gode Gud för varje framsteg för Håkan!!

Håkan är fortfarande svag, han vill att jag håller i schemat, vilka
som kommer och hälsar på honom, så vet han vad som händer
och kan påverka det utifrån vad han orkar med.

Håkan var så tacksam för den hjälp som han fått i Göteborg.
Imorgon åker jag ner för att träffa läkare och höra om återbesök,
för Håkan. Vad som har hänt, hur det har gått och vad som väntas
i framtiden.

Kram på er allihopa!
Gud välsigne er!
Tack för era böner, för Håkan.
Gunilla

"Övervinn det onda med det goda!"

2009-07-12T07:58:00.006+02:00

Visst händer det saker som inte är det bästa för oss...
Hela vårt hus med källare, 2 våningar och vind, står just
nu och torkar, då ett medel har sprutats på för att ingen
röklukt skall finnas i huset i framtiden, det garanteras
rökfritt! Allt är bara ett skal, kallas stommrent!

Det är intressant hur vi har klarat att hantera allt som hänt.
Saker som vi har blivit av med som inte går att ersätta, då
kommer tanken "du får ingenting ta med dej dit du går.."

Så hittar vi något extra kärt och jublar av glädje, som när
jag hittade ringen Håkan gav mig efter 33 års äktenskap.
Eller när jag hittade en liten dalahäst som min pappa gav
mig när jag var 6 år. Eller när några av mina kläder råkade
ligga i tvätten och dom hade klarat sig, 4 klädesplagg av
mitt gamla liv, vilken känsla, det går inte att beskriva i ord.

Alla goda människor som har skänkt möbler, böcker och
gåvor. Alla vykort, hälsningar på bloggen och blommor...
Ni har varit med och:" övervunnit det onda med det goda!"
Det har varit som balsam i vår situation. Tack! Tack!

Alla församlingar som har skickat pengar har gjort att vi
ekonomiskt har klarat oss igenom denna svåra tid. Ni har
varit med och: "övervunnit det onda med det goda." Tack!
Det har varit som balsam i vår situation.

När min dator blev stulen, i den nya lägenheten, brast det
för mig. Jag tyckte att det räckte med allt annat vi blivit av
med. Du som gav mig en ny dator du var med och: "över-
vann det onda med det goda." Tack! Det var som balsam..

När jag kom ut och fick se min nya, fina, lila bil skadad.
Bakspegel krossad, hela bakdelen skadad.. första tanken:
"men Håkan lever i alla fall, vad är en bil." Efter en stund,
när jag förstod att tusenlapparna flög iväg i självrisk bad jag
till Gud om hjälp och blev lugn. Ni som har gått ihop och
lovat betala självrisken, ni har varit med och: "övervunnit det
onda med det goda." Tack! Det är som balsam...

Ni som själva har varit med om en brand, blivit så välsignade
att ni ville skänka lister och foder till vårt nygamla hus. Tack!
Ni är med och:" övervinner det onda med det goda!"

Så ett stort TACK till alla som är med i kampen:
"Övervinn det onda med det goda."

Tack för att ni är med och ber för hela familjen!
Tack för att ni är med och ber för speciellt Håkan!

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Vår kärlek är djupare än så...

2009-07-09T23:00:00.000+02:00

Med en stor, vacker, röd ros från vår trädgård, kom jag in
till Håkan. Röd, kärlekens färg, rosor, kärlekens blomma
att den kommer från vår trädgård, betyder att rosen får
symbolisera vår kärlek.

"Kärlek är att veta allt om en människa och ändå älska
den."

Det är stort att få vara en del av någon annan, att vi är ett.
Att vi får fortsätta leva tillsammans, stötta varandra, inte
kommer vi att ta varandra för givet, nu är tacksamheten
så stor och den kommer att prägla våra liv tillsammans.

"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av
Gud och var och en som älskar, är född av Gud och känner
Gud, ty Gud är kärleken." 1 Joh. 4:7

Vi satt där i timmar och bara var tillsammans idag, Håkan
uttryckte sin kärlek till mig, och jag uttryckte min kärlek
till honom. Vad gör det om Håkans yttre är lite annorlunda.

Håkan är kvar, hans humor, hans sätt att se det positivt,
hans smile, hans uttrycksfulla sätt att tala, hans starka
gudstro, som genomsyrar hela hans väsen, hans försiktighet,
hans motivation, hans bestämda vilja att träna för att
komma tillbaka, hans kärlek till Gud, mig, familjen och
hela Guds familj, hans vision och framtidsanda, hans djup.
Det är Håkan, min man, som jag är så stolt över.

Nu när svulnaden har gått ner ser man mer av ärr i ansiktet
efter olyckan. Hårsäckarna är ju kvar och det betyder att
skägget i ansiktet växer, runt munnen är det läkt. Näsan
har blivit smalare och näsborrarna är annorlunda. Kinderna
läker fint och runt ögonen blir det finare och finare efter
operationen, men ögonfransar, ögonbryn är borta. Ögonen
har blivit blåa, istället för gröna, varpå Håkan sa att han
måste ändra det i sitt pass, och skrattade. Öronen har
blivit mindre, men hörseln är det inget fel på. Håkan följer
ett träningsschema för ansiktet, för huden stramar och det
behöver tränas, hela tiden.

Idag kom också min syster, Ingela och hennes man, Mats
för att hälsa på Håkan. Vi drack kaffe, pratade, skrattade,
åt jordgubbar, och bad tillsammans för morgondagen, då
Håkan skall till en ögonspecialist i Mölndal, för en under-
sökning.

Idag, frågade jag Håkan om han har sett sig i spegeln.
"Ja, lite försiktigt," blev svaret. Va bra, svarade jag, du är
ju samma Håkan inuti, vår kärlek är djupare än så...

Tack alla älskade vänner för er kärlek!
Ta hand om varandra, pussa på varandra,
det kan vi göra nu, ta inget för givet,
Var glad för vad du har!

Bless!
Hugs!
Gunilla

Herren är en hjälte som kan frälsa.

2009-07-06T01:48:00.001+02:00

"Herren din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Han glädjer sig över dig med lust, han tiger stilla
i sin kärlek, Han fröjdas över dig med jubel."
Sef. 3: 17

När vi var i London, bodde vi hos ett par, som är i 80- års åldern.
Underbara människor, som Håkan har bott hos flera gånger.
När vi tittade i deras gästbok, hade Håkan skrivit detta bibelord
till dom, år 1997.

Nu, 12 år senare, står vi i centrala London, utanför Cafe Wesley,
sjunger för Håkan och citerar den versen för honom.

Igår åkte Josefina, Gabriella och jag ner till Håkan. När vi kom
fanns han inte i rummet, jo då, Håkan satt på balkongen och åt.
Vi gick dit, och där satt Håkan, nöjd, i skuggan. Det fläktade gott
för honom. Efter några timmar, tog systrarna in Håkan och vi fick
fortsätta vårat samtal inne på Håkans rum.

Håkan berättade att det var tredje gången för honom utomhus.
Två gånger har Anna kört honom i rullstol, runt Sahlgrenska, i
"rullstolsrally" som Håkan uttryckte det.

Håkans operation på ryggen, gick bra, läkarna opererade även
delar av huvudet, ny hud på vänstra sidan. Nu har Håkan hud
överallt, men tunn på många ställen. Fortsätt gärna att be "att
hans sår skall läkas med hast".

När vi skulle gå, tog vi fram bibeln och läste samma bibelord igen,
som vi läste för Håkan från London, innan vi bad tillsammans.

"Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa.
Han glädjer sig över dig med lust, han tiger stilla i sin
kärlek, han fröjdas över dig med jubel."

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Håkan då - och nu!

2009-07-03T23:50:00.001+02:00

Från nersövdhet - till vakenhet!!
Från nära döden - till liv!!
Från 80% brännskada - till 0%!
Från att vara helt inlindad - till små omlindningar!
Från att vara uppsvullen - till att gå ner i vikt!
Från dropp - till mat!
Från att bli matad - till att äta själv!!
Från sängliggande - till att kunna sitta i bälte!
Från att sitta i bälte - till att sitta själv!
Från att sitta - till att gå själv med gåstol!
Från respirator - till att andas själv!
Från talventil - till att tala själv!
Från att vara blind - till att nu se!
Från att inte kunna blinka - till att kunna blinka!
Från många, många operationer - till att det är opererat!
Från att vara medicinerad - till att vara klar i sinnet!
Från att ha personal dygnet runt - till att trycka på ringklockan!
Från omedvetenhet - till medvetenhet!

Jag sitter här i djup tacksamhet och stor förundran, att allt har
gått så fort, endast 122 dagar. Läkaren sa till Håkan idag, att
du tycker det går sakta, men vi tycker att det har gått snabbt.

När jag idag åkte ner till Sahlgrenska, tillsammans med tre
av våra familjehemsplacerade, goa ungdomar, Mohammed,
Daniel och Amelie, mötte vi en utgivande, kärleksfull pappa
och make. Full med humor och återblick från år tillbaka, då vi
gemensamt kunde skratta åt gamla händelser. Vilken lycka!

Hela jag bara fylls av en sådan tacksamhet, tårarna bara
rinner ner för mina kinder, när jag sjunger, sången:

Tack min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som varit! Tack för stund som inne är!
Tack för ljusa varma vårar! Tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar! Tack för friden i mitt bröst!

Tack för vad du uppenbarat! Tack för vad jag ej förstår!
Tack för bön som du besvarat! Tack för vad jag inte får!
Tack för livets hemligheter! Tack för hjälp i nödens stund!
Tack för nåd som ingen mäter! Tack för blodets fridsförbund!

Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå!
Tack för solljus av dig givet! Tack för mörker likaså!
Tack för prövningar och strider! Tack för hopp som uppfylls väl!
Tack för dagen som framstrider! Tack för hopp som slagit fel!

Tack för rosorna vid vägen! Tack för törnet ibland dem!
Tack för resta himlastegen! Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga! Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga! Tack för allt i evighet!

Gud välsigne dej också!
Kramar
Gunilla

Vilken fest! Jordgubbar och ballonger när pappa fyllde år.

2009-07-01T23:59:00.002+02:00

Va han kämpar!
Det första Josefina, Daniel och jag fick se av pappa när vi besökte honom på hans födelsedag var att han kom gåendes i korridoren med sin gåstol. Han ville visa oss sina framsteg. Gissa om vi blev stolta!? Han gick så stabilt och med bra tempo. Heja pappa!

Vilken ära, glädje och tacksamhet att få vara med pappa när han fyllde år. Att få fira livet. Vad mycket vi har att vara tacksamma över. Vi kom med svenska jordgubbar presenter och roliga färgglada figurballonger till pappa. Han tyckte det var kul med lite extra fest. ”Ballonger är ju lite anti sjukhus på nåt sett!” –sa pappa.

Vi läste alla gratulationskort olika folk skickat till honom och han var väldigt glad för dessa. Han fick kläder av oss i present men i och med att han tränar så mycket det sista var de alldeles för stora. Vilka härliga bekymmer! Med hård träning och bra diet har han rasat 10 kg det sista.

Veckan efter branden spelade vi syskon in en cd-skiva som rullade mycket i Linköping. Men nu fick vi spela den för honom för första gången som han var ”medveten”. Välsignelsen, Prince Song och Father daughter harmony är tre väldigt speciella sånger för pappa och oss och det var fantastiskt att få dela detta med honom.

Var välsignad!

Johanna o Daniel, Josefina

Söndag eftermiddag

2009-06-28T20:53:00.003+02:00

Juni månad är en speciell tid där Håkan & Gunilla på olika sätt varit viktiga i våra liv. När jag kom till Fristaden 1991 hade vi alla barnläger förlagda till juni och midsommarkonferensen är fortfarande -som ni alla vet, ett återkommande inslag. 1993 vattendöpte Håkan mig och 1997 vigde han och Gunilla oss samman. Tack gode Gud för allt detta!

Idag, på vår 12:e bröllopsdag, har vi haft förmånen –för första gången sedan månadsskiftet februari-mars, att möta Håkan. Det sista Håkan och jag pratade om (den 26 februari) var mission, utlandsresor och vikten av att uppskatta varandra och det Gud gör i församlingen. Det finns alltid en risk att man blir hemmablind och tar saker för givet.

Plötsligt sa Håkan: ”Så säger Herrens Ande: Det kommer att komma tider då vi är ifrån varandra under så lång tid, att vi hinner längta och riktigt på djupet sakna varandra.”

Vem hade trott då, att han talade profetiskt om något som skulle inträffa endast ett par dagar senare? Vilken chock när telefonen sedan ringde tidigt på tisdags morgonen! På något sätt har det här ändå styrkt mig. Det blir ibland uppenbart att Jesus håller allt i sin hand. Han säger: ”Jag är med er alla dagar, intill tidens ände.” I söndagsskolan sjunger vi fortfarande: ”Tryggare kan ingen vara”.

Håkan fyller år på tisdag och vi lämnade en cd med Josh Groban där han bla sjunger sången ”You raise me up” (Rolf Lovland):

“You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.”

Vi fortsätter att tillsammans lyfta upp familjen och släkten Gniste i våra böner. Vi tror även att Håkan och Gunillas viktiga tjänst ska fortsätta och dessutom bli ännu kraftfullare.

Håkan bad oss hälsa till er alla och berättade att det förmodligen blir en ny operation på onsdag, där man ska transplantera hud till några svårläkta sår på ryggen. Var med och be att allt fungerar som det är tänkt!

Ett tacksägelseämne som Håkan berättade är att han igår var ute för första gången. Det var en sjuksköterska som tog honom i rullstolen ner till huvudingången och sedan runt hörnet och in igen via baksidan. Förutom transporten från Linköping lär detta ha varit det första tillfället för honom att komma ut. Vi förstod att det betydde mycket och han gladde sig över detta.

Efter nästan en timme var det dags för middag och vi kunde bidra med lite efterrätt. Några strån med smultron som barnen plockat. Vi lämnade sedan Håkan för dagen, men vi bär med oss minnet av en fin stund av gemenskap.

Var välsignad! Trevlig sommar!

Mats (vid tangentbordet) & Sarah Samuelson, Uddevalla

Håkans 1.a telefonsamtal!

2009-06-27T12:32:00.008+02:00

Nu kommer en hälsning från England. Innan branden hade vi köpt biljetter till England. Håkan och jag skulle åka till ett konferenscentra, ett kloster på landet. Vi skulle vara tillsammans med ledare, från olika länder i Europa, några dagar innan vi skulle åka till Basingstoke, för att vara med på ledardagar med ett bra gäng från Sverige, som har gått samma webbledarkurs i 2 år, som olika ledare uti Europa.

Håkan och jag skulle ta med våra minsta tonåringar, Amelie och Bella, dom skulle ta hand om Nicole och Nova, Johanna och Daniels barn och våra barnbarn, när vi är på ledardagarna och sedan skulle vi ha semester i England. Göra London m.m.

Vi bestämde att resan gör vi som vi har bestämt och nu sitter jag här i England och är så tacksam för att vi gjorde enligt planen.

Att möta alla dessa goda kristna syskon vi har här, som har stått med oss i bön för Håkan och oss i denna svåra tid. Mitt hjärta har vidrörts flera gånger dom här dagarna. Deras kärlek, deras kramar, deras tårfyllda ögon när dom berättar vad Håkan har betytt för dom och att dom har följt med via blogg och mail dessa månader.

Vilken mäktig Gud vi har, vi är en del av ett större sammanhang med vänner och syskon över hela vår värld. Att denna blogg får vara ett redskap för information om Håkan, som gör att många kan åka med oss på den resan vi nu gör med Håkan.

Vi gjorde upp ett schema, där olika vänner och släktingar åker till Sahlgrenska varje dag för att Håkan skall få ett besök per dag under den tid vi är här. I förgår var Gunnar där, det var samma dag som läkarna opererade vänster öga, så Håkan var lite trött men nöjd.

Igår var Arne och Fouad där på besök, rivningskillarna i vårt hus, så fick dom berätta för Håkan hur långt dom har kommit med huset. Peter var också med vid besöket. Just nu kan vi stå i köket och se ner till källaren, eller titta upp och se ända upp till taket, förbi andra våningen och vinden, en underlig känsla, men det blir nog fint när det blir färdigt, någon gång i vår, nästa år.

Idag, har jag här från England, pratat med Håkan på telefon, vilken känsla. Tänk att Håkan har tagit ett steg till, att han nu kan med sina händer, ta upp telefonen, svara och hålla i telefonen under tiden vi pratar, vilket under!!

Alla dessa små steg tillsammans med alla mirakel gör att vi är så tacksamma till den levande Guden för att han i allt är med, dag för dag bär Han oss. Ger Håkan den livsglädje han behöver för att vara motiverad att kämpa för att komma tillbaka till det livet som är ämnat för honom.

Tack! för alla förböner och goda tankar..."för än ett ord är på vår tunga, känner Herren det till fullo.."

Bless you!!
Hugs!
Gunilla

Smålänningarnas första besök i Göteborg 20/6

2009-06-23T19:53:00.001+02:00

Äntligen kunde smålänningarna åka tillsammans och hälsa på Håkan. Det var Rebeccas, Lillans och Kennets första besök hos Håkan i Göteborg.

Vi kom precis när Gunilla skulle gå. Hon hade varit en stund hos Håkan och pratat lite om Englandsresan hon skall göra.

Vi blev så glada att se hur bra allting går för Håkan. Läkningen och styrkan i kroppen som börjar komma tillbaks genom idog träning. Det är så härligt att se att han går in i återhämtningen med en sådan energi. För första gången kunde resa sig själv i sängen och sätta sig på sängkanten och äta sin kvällsmat. Gänget applåderade. Sköterskan sa att han var helt fantastisk. Håkan log.

Självklart blir han trött efter ett arbetspass och det räcker att han sitter uppe ett par timmar så behöver han vila. Därför blir man själv glad när man får hjälpa sin broder från stolen till sängen.

Håkan har ju alltid gillat Brassmusik. Så Kenneth hade med sig en Brass-cd med marschmusik som Håkan kände till mycket väl. Han förklarade till och med hur vissa av marscherna hade kommit till och vad de innehöll.

Vi märker också hur viktigt det är för Håkan att han får prata med sina anhöriga. Därför blev det ganska mycket allmänt prat. Och det är något som han behöver. Lite skoj blandat med allvar.

Hela tiden ligger Psalm 23 i bakgrunden som det förtröstansfulla budskapet till oss alla.

Lillan/pg

Bara Jesus!

2009-06-21T20:28:00.003+02:00

"Håkan, en person som du, i din ålder, skulle inte ha klarat detta. Det är nog så att du har mer att göra härnere." Vilken kraftig uppmuntran som Håkan fick nu i midsommar.

Givetvis hade ju Håkan, helst varit en del av festen, med oss, på Midsommar, i Uddevalla. Men hälsningen han gav berörde oss alla, tänk att Håkan kan tala själv, och varje dag som går blir han bara starkare och starkare. Du kan lyssna på Håkans
hälsning, om du vill, insatt den 20 juni.

Igår var det våran 34 års bröllopsdag och jag åkte emellan ett barnmöte och kvällsmötet ner till Håkan på Sahlgrenska. Han var nyfiken på hur vi hade det på Midsommarfesten och jag fick berätta och Håkan gladde sig över rapporten. Det var
ju givetvis en delrapport, han skulle ju ha varit med igår kväll när alla ungdomar var framme för förbön, men det får vi berätta.

Håkan hade varit ute och gått med sin gåstol i korridoren på sin avd. snacka om delseger! Hans ansikte läks mer och mer, munnen är så fin nu så jag kunde pussa Håkan på munnen, vilken känsla!!

När Mark Ericson från Finland som tillsammans med Janne, hälsade på Håkan, frågade om han hade en hälsning till oss och Håkan svarade direkt: "Bara Jesus!"

Jag stämmer in i den hälsningen "Bara Jesus!" När jag tittar tillbaka och tänker på allt som har hänt, dom sista månaderna, blir det bara ett stort: "Tack Jesus!"

Böneämnen:
I veckan rättar dom till vänster öga.
Senare opererar dom Håkans rygg.

Tack för all förbön - du är en stor del i, med dina böner, att Håkan idag lever och blir bättre och bättre. Vi för alla säga: "Tack Jesus!" och "Bara Jesus!" Det är så stort!

Gud välsigne dej!
Kramar
Gunilla

Midsommarhälsning från Håkan

2009-06-20T16:22:00.004+02:00

Varma midsommarhälsningar från Håkan! Till höger har vi lagt in en ljudhälsning från Håkan. För att lyssna, klicka på bilden där det står "Sommarhälsning från Håkan Gniste". Trevlig midsommar!

Jan

Det är fantastiskt

2009-06-18T23:31:00.001+02:00

Idag var Samuel och jag tvungna att åka upp till Göteborg för att ordna en sak. Samtidigt passade vi på att hälsa på Håkan. Där träffade vi Johanna och Dave T som hade varit där en stund innan vi kom.

Håkan var på ett väldigt gott humör, efter ögonoperationen som skedde i går. Han behövde inte ha något skydd för det vänstra, så vi upplevde att han såg ganska bra.
Det är på de längre avstånden som ögonen inte har vant sig än, men det kommer.

Tänk att idag fick brodern hjälpa Håkan att komma upp i sittande ställning. Det är en stor kraftansträngning varje gång han skall göra något beroende på att hans muskler inte är riktigt i gång än. Här behövs det mycket träning.

Det andra vi fick vara med om var att se honom äta själv för andra gången i dag. Och då räknar man hur många gånger han orkar föra gaffeln till munnen. I förmiddags klarade han 4 gånger men när vi kom och han skulle äta klarade han 7 gånger. Sköterskan tyckte att han var fantastisk. Och vi förstod vilken stor ansträngning det var för Håkan att gör något som vi tar för givet.

Alla framsteg går så snabbt nu och vi är tacksamma till Gud att Han är med i allt.

Vi syskon tackar alla för förbön. Vi ser hur allt läker bra och hur Håkan blir starkare dag för dag.

Så fortsätt och be för Håkan.

PG

Sekreterarens och svägerskans första besök på Sahlgrenska

2009-06-16T22:05:00.002+02:00

Idag var vårt första besök på Sahlgrenska. Jakob var där när vi kom och hjälpte till med maten, så vi kom precis lagom med rabarberpaj och kaffe till efterrätt! Sjuksköterskan frågade om vi hade fest, och vi svarade att vi firade Håkans namnsdag, 2 dagar i efterskott. Vi hade ett fantastiskt fint besök, tillsammans med Håkan. Han var pigg och på hugget. Han frågade till och med om jag (Jan) hade några frågor till honom, precis som han brukar fråga. Jag svarade: ”Ja, massor, men de kan vi ta längre fram!”

Lotta läste från Tidebönsboken, bl.a. Psalm 118 – passade perfekt! När Håkan började bli trött, avslutade vi besöket med bön, och sedan tog Jakob med oss tillbaka till Uddevalla.

Håkan bad om förbön imorgon 08.30 då han blir opererad på andra ögat med endast lokalbedövning. Be att allt går bra och läker fint.

”HERRENS högra hand upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting. Jag skall inte dö utan leva och förkunna HERRENS gärningar.” Ps. 118:16-17

Sekreteraren Jan och svägerskan Lotta

Etthundrafemtedagen

2009-06-15T23:34:00.007+02:00

Idag besökte Dave Tidy och jag Håkan. Mohammed var där och hade köpt t-shirt till honom. Han är omtänksam.

Håkan är glad över att vara på Sahlgrenska, han tycker personalen är bra på alla sätt. Idag hade han blivit badad och omlagt. Den allra största nyheten var att Håkan hade fått stå upp och ta några steg för första gången efter branden. Med hjälp av en "gå-stol" kan han försiktigt börja träna för att få tillbaka kraften i benen.

Håkan berättar att Ps 23 betyder så mycket för honom och han i sin bön ofta är på andra platser. Han säger också att Gud talar till honom om ledarskap på ett nytt sätt, som han vill vara med och arbeta med i framtiden. Han är inte uppgiven utan det finns en iver att få se Guds verk växa och han lyssnar intensivt på de olika rapporter vi ger från olika håll.
Han frågar hur det går med renoveringen av huset och hur Gunilla och familjen har det i lägenheten.

Vi hade en fin stund av bön tillsammans. Dave som gammal vän till Håkan kunde betjäna honom på djupet.

Efteråt är jag så uppmuntrad när jag tänker på hur vi bett utifrån orden i Apg 14:19-20 där man tror att Paulus är död men när lärjungarna samlas runt honom, precis som vi samlats runt Håkan i bön, och då reser sig Paulus upp och går in i sin uppgift. Idag fick Håkan resa sig upp på egna ben för första gången efter branden.

Vi har bett, för Håkan, både i Uddevalla, Bohuslän och till jordens yttersta gräns. Bloggen har besök av i genomsnitt 500 personer per dag från olika håll i världen. Vi fortsätter att be.

En dyrbar stund med en dyrbar vän.

Janne Sääf

God is good - All the time!!

2009-06-14T23:09:00.000+02:00

Våra resor till Kenya är fyllda med spänning, man vet inte riktigt
vad som skall hända, men vissa saker återkommer varje resa
som t.ex. "God is good - All the time!!" När vi hör flera tusen
kenyaner glädjas inför Gud och ropa "God is good- All the time!"
då är det något som händer inombords. Vi i väst har mycket att
lära, sådant som var självklart i Sverige, i förra generationen.

Att kunna glädjas över det lilla, se Guds godhet genom allt, Han
förändras aldrig, saker vi går igenom förändras, men "God is good
All the time!" Det fina är att om vi kan leva i det, förändras vi och
något gott kommer ut ur varje situation vi går igenom.

Det Håkan och vi som familj, går igenom nu, det kan komma
mycket gott ut ur detta om vi talar ut: God is good - All the time!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det tyst inom mej,
någonting av Guds storhet blir ännu synligare.

I flera månader har jag funnits i en stilla tacksamhet, över att
alla kom ut, att alla lever och bönen har varit där. Nu när Håkan
bara blir bättre och bättre fylls hela mitt inre av en sådan djup av
tacksamhet som gör att hela jag, med kropp, själ och ande kan
stämma in i "God is good - All the time!!" Jag har vetat det hela
tiden, men nu är hela jag med i den proklamationen.

Dave Tidy, en gammal vän till oss, har kommit från England
för att hälsa på Håkan. Vi åkte tillsammans med Amelie och
Daniel ner till sjukhuset, igår. Daniel berättade för Håkan om
sin lyckade studentfest och Amelie om skolavslutningen, då
hon sjöng och gick ut 9:an. "God is good - All the time!!"

Vi läste, bad och samtalade i omgångar. Dave och Håkan hade
ett engelskt samtal, då jag fick prata med sjuksyster. Gänget
gick och fikade så Håkan och jag fick vara ensamma en stund.
Det är många saker som har hänt som Håkan mer och mer får
klarhet i nu. Flera av hans frågor blev klarlagt och som han
uttryckte det, "det var väldigt viktigt för mig att få klarhet i detta."

Jag kunde pussa Håkan på kinden för första gången, kinderna
har blivit så fina. "God is good - All the time!"

Be gänra med oss för Håkan
1. Hans ögonoperation
2. Inga infektioner
3. 2-4% kvar av sår på ryggen.
4. Hans bearbetning av olyckan.

Tack för att ni finns, för oss nu.
Bless you!
Kramar
Gunilla

Mysdag med pappa

2009-06-12T22:51:00.001+02:00

Mamma sa att jag kvittrade i telefon när jag ringde henne på vägen hem från Göteborg, Sahlgrenska. Jag var så uppfylld av mitt besök. Äntligen har pappa kommit oss närmare. Vilken skillnad att bara kunna åka iväg en eftermiddag sådär och sen t.o.m. ha krafter över när man kommer hem! Helt underbart!

När jag kom in genom dörren och sa ”Hej” svarade pappa på en gång ”Är det Johanna?” Innan han ens hade sett mig. Vilken känsla! Jag fick sedan vara med och pynta rummet lite. Hela hans rum i Linköping var ju fullt av fotografier och teckningar men här var det alldeles vitt på väggarna. Det blev genast mycket mer hemtrevligt. Jag läste även från en av hans favorit böcker, Tidebönsboken. Sen fick jag äran att hjälpa honom med maten. Det känns så bra att kunna göra något för min fina pappa.

Vi pratade om allt möjligt. Han var väldigt med hela tiden. Han berättade om att han tränat väldigt mycket det sista. ”De kör hårt med mig här”. Han berättade även om sin helikopterfärd och han tyckte den var ok men att han blev trött efteråt. Det är ju förståeligt! Vi kom även in på natten den 3:e mars. För första gången berättade han om hur han gick nedför trapporna och hur han lyckades ta sig ut ur huset med hjälp av mamma. Han stannade upp litet och sen sa han att ”Det är ju fantastiskt att alla klarade sig så pass bra som de gjorde!” ”Fast jag fick ju dock en del”.

Ja, älskade pappa det fick han sannerligen. Men jag är så stolt över honom. Hur han har klarat sig igenom detta. Mot alla odds! Och att nu se skillnaden bara från förra lördagen var helt fantastiskt. Både i hur huden blivit finare men även hur mycket vi kunde dela med varandra. Vi hade det verkligen riktigt mysigt. Bara pappa och jag.

Jag vill avsluta med att rikta ett speciellt tack till alla som är med i tankar, böner och fina gester. Det behövs verkligen!

Många varma hälsningar
Johanna

Halleluja!! Lova Gud!!

2009-06-11T23:00:00.000+02:00

Nu vill jag "Lova Gud" och då brister jag ut i ett "Halleluja".
Halleluja! betyder: Lova Gud!

När Håkan kom ut ur huset, natten det brann, såg han
absolut ingenting. Under sin tid som sövd hade Håkan salvor
i hela sitt ansikte, så när Håkan började mer och mer vakna
såg han, men hur mycket var svårt att förstå.

I början tänkte jag att bara Håkan överlever är jag nöjd, men
eftersom han läser många timmar per dag, var min tanke att
jag får sitta flera timmar per dag och läsa för Håkan i framtiden.

Nu, har personalen nere i Göteborg undersökt Håkans ögon
och han ser. Det finns ingen skada på hornhinnan. Halleluja!
Stavar och tappar kommer igen, men det kan ta sin tid.

Nu förstår du väl varför jag ikväll vill "lova Herren" lite extra,
Herren är värd all lov och ett extra "Halleluja!"

Idag har Håkan blivit tvättad och omlagd, utan bedövning. Det
tog fyra timmar, men det gick bra, så har dom arbetat med
hans händer i varmt vatten.

Ikväll hade vi skolavslutning, det var första gången i skolans
15-åriga historia som Håkan inte var med. När våra flickor
sjöng, kändes det lite extra tomt, men jag började inom mig
tacka för att Håkan lever och att han blir bättre dag för dag.
Halleluja!

"Jesus, du är mer dyrbar än silver, Jesus, du är mycket mera
värd än guld. Jesus, du är mycket vackrare än pärlor, inget jag
vill ha går upp mot dej, inget jag vill ha går upp mot dej."

Tack, älskade vänner och syskon för att ni finns, ber med oss
när det behövs och tackar Gud med oss för alla små och stora
under. Halleluja!

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Den stora flytten - Det är stort!

2009-06-09T22:57:00.001+02:00

Håkan har varit, i Linköping, sedan tisdagen den 3 mars.
Den första månaden nedsövd, sedan mer och mer kommit
tillbaka, mot alla odds. Det är stort! Tack Far i himmelen!

"När jag ser din himmel, dina fingrars verk....
vad är då en människa, eftersom du tänker på henne..."
Psalm 8:4

Dagarna går, blir till veckor, som snart blir till månader...
Håkan utan respirator, betyder att den intensiva vårdtiden
är ett avslutat kapitel. Nu går han in i fortsatt läkning, utan
tillsyn varje sekund, som han har haft alla dessa månader.

Håkan har ju en viktig operation kvar, runt höger öga och då
blir han ju sövd och givetvis respirator. Den operationen gör
dom lika bra på Sahlgrenska.

I måndags hade Håkan besök av Ulla-mi och Janne Rosman
som tillsammans med Håkan Eriksson bad för hans flytt och
glädjen var stor när dom såg vilken förändring som har skett.

Den stora flytten - Det är stort!
Idag, tisdag, Håkans 98 dag, efter branden då fick Håkan
kl.16.45 på en bår, inta sin plats i en helikopter och åka till
Säve flygplats där en ambulans mötte upp och körde Håkan
till Sahlgrenska. Resan gick bra och vid 18-tiden var han på
plats i sitt nya rum på sjukhuset. Jag måste erkänna att jag
var lite pirrig, inför denna stora flytt. Tack Herre för bönesvar!
Det är "göörstort" som man säger härnere.

Nu kommer ju Håkan mer på hemmaplan, därför är det extra
viktigt att alla besöken till Håkan går igenom mig. Så blir det
bra och ordning på Håkans dagar.

Ett stort tack till er alla som har varit med och bett för Håkans
stora flytt till Västkusten.

Tack för all kärlek, alla böner och tankar du sänder upp, till Gud!
Jag känner mig fortfarande buren...tack alla goa, kärleksfulla
vänner. Ni betyder väldigt mycket för oss.

Bless You!!
Kramar
Gunilla

Förhoppningsvis sista resan till Linköping!

2009-06-08T11:30:00.001+02:00

Idag reste jag, Inger och Samuel till Linköping. På vägen hämtade vi upp Lillan.

Vi reste med förhoppning att Håkan skulle vara vaken så att vi kunde prata med honom. Men det började inte bra. Man hade tränat honom på morgonen så han var väldigt trött när vi dök upp strax före 12. Han slumrade till och vi fick dålig kontakt med honom. Vi beslöt att vi skulle åka ut och äta så att Håkan fick vila upp sig.

När vi kom tillbaks hade man kört ut honom till TV-rummet. Nu var han helt vaken och han kände igen oss på en gång.

Det är så gott att se hur fint allting läker, hur fint ansiktet kommer att bli. Vi såg också händer och fötter. Vilket fantasiskt arbete läkarna har gjort. Vi tackar Gud.

Håkan andas nu helt utan respiratorn och det går fantastiskt bra och han var med på noterna hela tiden.

Helt plötsligt dök Lotta och Dan upp. Dan fick förklara för Håkan hur renoveringen av huset har börjat och vad man hade gjort. Håkan ställde massa frågor till Dan och Dan förklarade på ett väldigt bra sätt så att han förstod.

Innan vi lämnade Håkan så bad han med oss. Det var en väldigt stark upplevelse att få höra hur Håkan bad för sin familj, sina syskon och vänner. Lotta fick avsluta med bön där hon bad för Håkans fortsatta bättring. Vi tackar Gud för det stora som vi fick vara med om idag.

Innan vi lämnade Håkan, så tackade Lillan sköterskorna för deras fina arbete med honom. Men dom sa att det var Håkan själv som stod för allting.

Nu får vi åka till Göteborg i stället. På tisdag kommer man förhoppningsvis flytta Håkan till Göteborg.

Gud välsigne Er alla ni som har varit ett sådant starkt stöd till Håkans familj och syskon.

Fortsätt bed om att allting fortsätter på samma fantastiska sätt.

PSALTAREN 86 :6

Lyssna, Herre, till mitt bedjande, och ge akt på mina böners ljud.

PG

Vilka lyckade dagar!

2009-06-07T09:02:00.004+02:00

I torsdags hade vi en mycket lyckad studentfest, först för Daniel.
När vi hörde att det skulle regna, kom vi överens om att be om
uppehåll från regn, emellan kl. 12 och 18. Det blev så, 5 min i 6
kom regnet, men då var vi klara med studentfesten under tak-
paviljongen i trädgården nere vid Bäveån. Hellyckat!!!

Senare på kvällen hade familjerna Sääf- Königs- Bergströms och
Gnistes gemensam studentfest för våra fem stiliga killar, som nu
tog studenten. Två fina fester! Daniel kommentar efteråt, att allt
var över förväntan. Samtidigt som dom rev och jobbade i huset,
hängde vi upp ballonger och badringar, som talade om liv, fest
och framtid för vår familj. Hellyckat!!

På fredagen efter jobbet i skolan, åkte vi till Örebro, Linnea tog
studenten och Josef examen så det blev två fester till med släkt
och vänner. vi sov över där, för att idag åka vidare till Linköping.

Rebecca, vår dotter tittade in till pappa på fm och vi, Johanna,
Josefina och jag kom dit någon timme senare. Håkan satt uppe
i sin stol, utan respirator. Vi fick vara med vid detta fantastiska
ögonblick, när personalen tog ut respiratorn ut ur rummet för att
Håkan inte behöver den längre. Vilken dag! Efter 95 dagar, är
han fri från respiratorn och kan andas själv. Vilken lyckad dag!

Nästa vecka vill dom flytta Håkan till Sahlgrenska i Göteborg.
Det blir lättare för oss att hälsa på då, sju timmar mindre varje
resa. Vi är så tacksamma till Gud och all duktig personal.

Vi sjöng, läste ur tidebönsboken och ps.103 ur bibeln. Bad för
Håkans kropp, själ och ande. Vi fick vara en lång stund utan
personal, för första gången. Vilken lyckad dag!

Vi åkte hem till Uddevalla, trötta men nöjda och tacksamma.
Tack Gud för dessa lyckade dagar!!

Gud välsigne er, alla!! Vi fortsätter att be för Håkan!
Kramar
Gunilla

Det stora rycket!

2009-06-03T08:33:00.002+02:00

En av våra pojkar, Daniel, som kom till oss för över sex år
sedan, då som en liten blyg kille, nu, tar Daniel studenten.
Vi pratade om studentdagen och han ville vara i trädgården,
på Sigelhultsvägen. Det var så "det stora rycket!" kom till.

Jag har klippt häcken, som Håkan bara är bäst på, gått med
trimmern för första gången, det är ju Håkans uppgift, så har
gräset blev klippt, fast våran gräsklippare inte startade för
säsongen. Det märks att Håkan inte är hemma, men när allt
var klart, tänkte jag att Håkan skulle nog ha varit stolt nu.

Samtidigt som den stora rivningen inne i huset sker, har det
hänt massor i trädgården. Plattorna, rabatterna rensats och
planteringar i krukor med örter och blommor skett.

Nere vid Bäveån har Dan och Markus gjort en stor altan till lill-
stugan. Inför festen till studenten har vi köpt två takpaviljonger,
som killarna har byggt ett golv till, det blev jättefint. Samtidigt
som Blanco har renoverat trappan ner till ån. Snacka om
"det stora rycket!"

En underlig känsla, allt detta händer, samtidigt som Håkan,
i Linköping, kämpar på sitt sätt för att komma tillbaka till ett
normalt liv. Håkan skall få en kork i hålet på halsen, så han
kan andas riktigt. Alla värden är bra, igår satt han i stolen i
många timmar, utan respiratorn. Så snacka om framgångar
på olika plan. Det är ju "det stora rycket," för Håkan också.

Operationen blev uppskjuten igen, detta med höger ögonlock,
så nu har dom gett järnet, för att få lungorna igång, med allt
vad det innebär. Träning, träning och åter träning. Håkan är
verkligen motiverad, han vill komma tillbaka och det betyder,
hårdträning. Be gärna för Håkans träning, att det skall lyckas.

Johanna och jag åker till Örebro, då Linnea, barnens kusin,
tar studenten. Vi sover över där, åker vägen om Linköping
på hemvägen, jag skriver en rapport, efter den resan, här på
bloggen.

Ett stort Tack till alla som har hjälpt till med "det stora rycket"
på Sigelhultsvägen, jag är så tacksam, för detta hade inte
blivit till utan er.

Jag tänker att vi åker till våran stora kolonilott, lillstugan vid
ån är våran kolonilottsstuga, då går det lättare att vara där,
för trädgården måste ju skötas och vi behöver den också.

Be för Håkans lungor, operation och flytt, att allt skall ske
i rätt tid. Tack än en gång för all stötting och förbön och alla
kramar. Er kärlek betyder så mycket!

Gud välsigne er, alla! Gud är så god!
Kramar
Gunilla

Smärtan då - Är en del av lyckan nu!

2009-05-30T08:06:00.003+02:00

Citatet är från Carl Lewis, jag skrev ner det i min bibel för flera år sedan, när jag läste om vad han gick igenom. Just då, var jag mer tagen av hans sätt att kunna tackla det dom gick igenom. Vi tittade också på filmen, gråtande, med en bön att komma dithän i mitt eget liv. Om det händer något, av så djup smärta i mitt liv,
Herre, hjälp mig, att komma till den förståelsen.

Åren går, och så på några minuter, förändras allt. Att vi kom ut allihop, var först den stora glädjen. När vi står i snön, barfota med bara underkläder, och ser vårt hus brinner, är tanken: Alla kom ut, du får inte ta med dej nåt dit du går. Minuterna är inte många, men känns som evigheter, innan polis, brandkåren och ambulanserna kommer. Då slappnade vi av, nu tar dom över kommandot.

Den bragd dom gjorde, betyder att vi alla lever och att skalet av vårt hus finns kvar. Nu är det total rivning, på gång, inne i huset, för att få bort all röklukt.

Den insats som sattes på Håkan, av läkarkåren, och det stora bönestöd som finns över hela världen för Håkan, gör att små under och stora mirakel, har banat väg för att Håkans liv har räddats, och Gud har fått visa sin makt i stort som i smått. All ära till Gud!

Smärtan då, när jag själv låg bränd, såg mig i spegeln, vanställd, med en man på ett annat sjukhus, som svävade emellan liv och död, det var för mig, smärta då...

Att Håkan har överlevt, är en del av lyckan nu.
Att mitt vanställda ansikte har blivit normalt, är en del av lyckan nu.
Att alla tonåringarna klarade sig, är en del av lyckan nu.
Att Håkans läkedomsprocess har gått så bra, är en del av lyckan nu.

Att vi, tillsammans kan se framåt, är en del av lyckan nu.
Att fånga dagen, leva i nuet, är en del av lyckan nu.
Att få glädjas över varje litet framsteg, är en del av lyckan nu.
Att ha så många vänner som stöttar oss, är en del av lyckan nu.

Smärtan då, är en del av lyckan nu. Nu hajar jag det också! Man lär så länge man lever!

Böneämnen:
Att Håkans operation på måndag, skall gå bra.
Att Håkans lungkapacitet skall bli starkare.
Att Håkans flytt till Sahlgrenska i Göteborg skall bli i rätt tid.

Tack alla kära syskon, vänner att ni finns för oss just nu!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

Vilken lycka, vilken känsla, vilken lyckad dag!

2009-05-28T12:39:00.004+02:00

Igår, onsdag startade jag från Uddevalla, med sikte på Linköping
och ett besök hos min man, Håkan. Jag har varit väldigt trött den
sista tiden och kom på, att många saker som jag bär på, skulle
vara bra att få prata med Håkan om.

Dom sista gångerna jag har varit på besök hos Håkan, har det
varit operation, eller omläggning. Så Håkan har varit trött och jag
har inte kunnat dela viktiga saker som jag hade tänkt.

På morgonen, när jag ringde, sa dom att operationen blir som
imorgon, torsdag. Det var då, jag bara satte mig i bilen och åkte.
Smsade, under tiden, så jag visste att det fanns ett bönestöd för
resan och dagen. Det var första gången som jag åkte upp själv,
till Håkan. Som ni förstår är det känslomässigt stort, att åka upp
ensam, bara 8-9 timmar i bilen, för det är mycket att bearbeta,
efter ett möte med Håkan några timmar, på lasarettet.

Solen sken, bara min lila-rosa Jazz och mängder av lastbilar
for fram i blåsten, det gällde att hålla i ratten med båda händerna.
Det gick på fyra timmar, ändå blev det en kopp kaffe på vägen.

Håkan halvsatt, i en specialstol med bälte, för att inte ramla, när
jag kom in i rummet. Han tränar varje dag, flera timmar i den
stolen och det är också bra för hans lungor. Håkan var väldigt
klar och det var gott, att få prata om det som har legat på mitt
hjärta, länge.

Håkan skulle vara i Kenya, med några ledare och yngre killar nu.
Det är han väl medveten om, vi pratade om det och nästa fråga
blev naturligt. Hur skall vi göra med teamresan som vi har planerat
till hösten? Svaret kom från Håkan direkt: Jag har redan tänkt på
det, Vi kör, åk du... Vi pratade om "Bygget" på Gullbrännagården,
Englandsresan som vi hade köpt biljetter till innan branden.

Han tog min hand och denna gång var det Håkan som tryckte
"Jag älskar dej" med sin vänstertumme, som verkar vara minst
skadad. Vilken känsla! När jag stod framför honom så uttryckte
han hur vackert mitt hår är, inte minst i solens sken.
Jag tror han är glad för att bara lite av mitt hår blev förstört, när
jag räddade honom, ut ur branden, jag hade ju min nattfläta.
Tack Gode Gud för allt gott vi av nåd får vara med om!!

Vi bad och började sjunga olika lovsånger tillsammans, bl. a.:

"På dej min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag,
för jag vet du är trofast emot mej, när svårigheter omger mej så är
jag ändå trygg hos dej, för jag vet att du aldrig lämnar mej.
Är det natt eller dag, Herre på dej förtröstar jag.
Gud, du är alltid nära mej, ingen förändring finns hos dej,
Du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtidssäkra grund, du som står fast vid ditt förbund.
Min klippa är du, Allsmäktig Gud, jag ärar dej."

Jag berättade vad den lovsången har betytt för mig under dom
senaste månaderna, Håkan nämnde vilka som han har sjungit
inom sig... bl. a. Martin Luthers gamla psalm:

"Vår Gud är oss en väldig borg. Han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg, Vårt hopp vi vilja bygga.
Mörkrets furste stiger ner, Hotande och vred, han rustar sig
förvisst, med våld och argan list. Likväl vi oss ej frukta.

Vår egen kraft ej hjälpa kan, Vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte Man, Vi stå, med Honom stödda.
Frågar du vad namn Han bär? Jesus Kristi det är, Han är den
Herren Gud, som, klädd i segerskrud, Sin tron för evigt grundat."

Ja, Håkan får genom Ordet, sångerna och bönen kraft för var
dag. Tack Jesus!!

Jag älskar dej, du är min för evigt!! och svaret blev: Jag älskar
dej med och är din för evigt!!

Vilken lycka, vilken känsla, vilken lyckad dag!!

Tack snälla ni för alla böcker, för alla grejer till vår lägenhet, för
alla gåvor och pengar, för alla blommor, vykort, och hälsningar
på bloggen, utan er hade livet varit mycket tyngre just nu.
Vi känner oss så älskade, av Gud och av er alla! TACK..TACK!!

Tack för att ni fortsätter att be för Håkan.

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

Hej alla vänner!

2009-05-27T09:39:00.001+02:00

Håkan kommer att opereras onsdag eller torsdag
så kära vänner var med i bön för Håkan är ni snälla.

Det är Håkans högra ögonlock som skall gå igenom
samma operation som vänstra ögonlocket gjorde för
några veckor sedan och den operationen lyckades.

Genom branden blev det så varmt för Håkan, så under
ögat har hans skinn blivit så ansträngt så han har haft
svårt att blinka. Nu kan Håkan blinka med det
opererade ögonlocket.

Ta gärna en extra sväng och be för Håkans lungor.
Här hemma bad vi ikväll att på samma sätt som vi
har sett under på under i läkningsprocessen, bad vi
om ett under med Håkans lungor.

Håkan har nu på tisdagen blivit omlagd och allt läker
så fint, det är något vi tillsammans kan tacka Gud för.

Gud välsigne er alla.
Kram
Gunilla

Varje steg framåt är ett framsteg, eller Varje framsteg är ett steg framåt!

2009-05-25T11:14:00.002+02:00

Efter operationen på vänster öga, kan Håkan blinka igen!
Varje steg framåt är ett framsteg!

Håkan fick en infektion, där dom satte in antibiotika. Nu har febern gått ner och Håkan är piggare, så dom tror att han svarade på medicinen.
Varje framsteg är ett steg framåt!

Nu, i dagarna skulle Håkan åkt till Kenya och han är mycket medveten om att det är nu, så
Varje framsteg är ett steg framåt!

Vid omläggningen så såg dom att allt fortsätter och läker så fint.
Varje steg framåt är ett steg framåt.

Nu har läkarna börjat samtala om en flytt för Håkan till Sahlgrenska i Göteborg.
Varje framsteg är ett steg framåt!

Be för Håkans lungor...
Be för hans själ...
Be för Håkans nästa operation...
Be för rätt tid för flytt till Sahlgrenska...

Tack för att du fortsätter att stå med oss...

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Ett nytt besök hos Håkan idag, Kristi himmelsfärdsdag

2009-05-21T22:44:00.001+02:00

Helt spontant ringde jag Miguel, nära vän till Håkan och frågade ifall han hade lust att följa med och besöka Håkan. Håkan hade frågat efter Miguel och det kändes bra när Miguel svarade ja. Efter 20 minuter var vi på väg.

Vi hämtade upp Lillan i Huskvarna.

När vi kom upp till Håkan hade han nyligen blivit omlagd och var lite trött. Han blev mycket glad när vi kom. Han hade inte räknat med att någon skulle besöka honom idag och när han fick se att Miguel var med blev han väldigt glad.

Det var ju inte så länge sen vi var hos Håkan. Så det var med spänning som vi skulle få se hur hans ögonlock skulle se ut. Det var helt fantastiskt. Han kunde sluta sitt öga och det såg jätte fint ut.

Vi pratade med honom och vi skojade med varandra. Sköterskan tyckte att vi hade en härlig humor. Och jag fick mig en känga av Håkan när han tyckte att jag skojade lite för mycket. ”Passa dig så att du inte får stryk”. Då sa jag till honom, du är störst men inte äldst, det höll han med om. Det är så skönt att vi kan skoja med varandra samtidigt som vi är allvarliga.

Idag var Håkan med på allt samtidigt som han var lite trött.

Vi är så tacksamma för att läkningen går så bra och Gud är med i allt.

Alla som sköter Håkan är så förundrande över hur bra läkningen går.

Gud välsigne er alla

Per-Göran Gniste

Lovsång och tacksamhet, bär oss igenom allt!

2009-05-20T23:10:00.002+02:00

Lillan och jag åkte upp till Håkan igår, Jakob hade varit där sedan i måndags. Vi skulle träffa en av Håkans läkare, som har följt honom hela tiden och var en av dom som tog emot Håkan när han kom med helikopter, tisdagen den 3 mars.

Det har ju gått så bra, det fanns ingen större tro, från början, att Håkan skulle klara att vara kvar i livet. Så än en gång: "Tack Herre, för att Håkan lever." Läkaren talade om Håkans hudkostym, att den läker över förväntan. Läkningsprossesen har gått så fort och bra, bättre än vad läkarna hade vågat hoppats på.

Förra veckan opererade dom det tunna skinnet under Håkans vänstra öga. När det är läkt och klart, gör läkarna samma operation under höger öga. Därefter skall Håkan vara färdig med operationer, för ett bra tag, då dom skall vänta in och se hur hudkostymen läker sig själv, så var med och be för fortsatt läkning av huden.

Mycket har självläkt, men huden är så tunn, så var med och be för att Håkans sår skall läkas med hast, ett beskydd över huden.

Det andra är att eftersom Håkan har varit sängliggande i flera månader, med respirator, behöver hans lungor fortfarande hjälp. När operationerna är klara, är det lättare för personalen att träna med Håkan i sittande ställning och det kommer ju också att påverka lungorna. Bed för lungorna!

Vi hade med inneskor till Håkan så träningen att dingla med benen kan börja.

När vi kom in i Håkans rum, hade dom badat och lagt om honom för första gången utan att söva ner honom och det hade gått bra, tog bara lite mer tid.

Händerna var inte omlindade, så jag tog Håkans hand, höll den länge. Vi har haft ett handspråk, och jag testade * ** * Jag älskar dej. * ** * Vilken känsla, att få bara hålla min mans hand och ge honom min kärleksförklaring, som vi alltid har gett varandra genom handtryckning.

Vi hade med David Ivarsons nya CD, där bl.a. Josefina sjunger i flera sånger. Lovsångsskivan är så rofylld, precis vad som behövs nu. Några av dom sångerna har jag levt i under dom senaste månaderna. Tänk att lovsång och tacksamhet kan bära oss igenom allt, det är så stort. Vilken mäktig Gud vi har...

Tack för allt stöd, vi har i er! Tack för att ni finns!!

Gud välsigne er, alla.
Kram
Gunilla

Gårdagens besök...

2009-05-17T10:23:00.003+02:00

I dag har Lillan, Samuel och jag varit och besökt Håkan.

Det är fantastiskt att se hur allt fungerar med Håkan hur allt läker och hur nöjda sköterskorna och läkarna är med honom.

Ansikte läker och hans hud blir finare för varje gång vi har besökt honom. När vi först tittade in genom fönstret och såg Håkan så var det, det ansikte som vi sett så många gånger förut innan olyckan skedde. Kanske lite svullet, men ändå.

Efter operationen av det vänstra ögonlocket så har Håkan fått lite feber och har varit tvungen att använda respiratorn så att han inte skall behöva anstränga sina lungor. Därför hade han svårt att tala i dag. Men han pratade på så gott han kunde men vi förstod att han fick anstränga sig. Sköterskan sa att egentligen skulle han inte kunna prata så bra som han gjorde, men han är helt fantastisk, sa hon. Det är min bror!

Lillan fick också en uppgift i dag. Det kliade på Håkans kind och hans nästipp. Det fixade Lillan bra. Håkan sa att det var ju bra att Lillan fick en uppgift och det sa han på sitt speciella humoristiska sätt. Ni som känner Håkan förstår hur han sa det.

Innan vi skulle lämna sjukhuset, dök helt plötsligt en av läkarna upp som tog emot honom när han kom till Linköping. Han presenterade sig och berättade hur fantastiskt läkningen har gått. Att det kommer en liten febertopp är inget konstigt efter allt Håkan har gått igenom. Jag frågade också vad han trodde när han fick se Håkan först.

Läkaren sa att den här killen kommer aldrig att klara sig. Det var vad han tänkte. Han sa att Håkans skador har läkt på helt fantastiskt sätt. Han var väldigt positiv.

Som ni förstår är vi oerhört tacksamma för alla förböner för Håkan. Ni ser vilken underbar och stor Gud vi har. Fortsätt och håll ut i bön.

Gud välsigne er alla

Per-Göran Gniste

Håkan är nyopererad igen...

2009-05-14T10:54:00.002+02:00

Tack för all förbön. Operationen gick bra, denna gång var det Håkans vänstra ögonlock som dom tog sig an. Huden togs bakom hans högra öra. Läkarna är ju helt fantastiska. Ögonlocket skall vara stängt under 10-15 dagar, därefter görs det en operation på höger öga.

Nu är Håkans sår nere i 10 %, men mycket av huden som har självläkt är väldigt tunn och sårbar. Det hela har gått fort, men fortfarande har Håkan en lång resa framför sig. Håkan är vid gott mod. Hans tro och hans andliga liv som porlar i honom är hans styrka och hans trygghet.

I tisdags satt Håkan utan respirator i flera timmar. Vi tackar Gud för varje litet framsteg. Vi är så tacksamma för all stöd och all förbön som ni alla är en del av. Det värmer och gör allt lite lättare.

TACK GUD FÖR ALL KÄRLEK VI FÅR...

Tack för kramen på parkeringsdäcket, det värmer...
Tack för vackra buketter, det betyder så mycket...
Tack för alla inlägg på bloggen, det betjänar...
Tack för servisen till Håkans välkomstmiddag, finner inte ord...
Tack för alla tårfyllda ögon vi möter, det är delaktighet...
Tack för kakorna vi fick i Linköping, vi blev rörda...
Tack för alla vykort och sms, det betyder så mycket...
Tack för alla gåvor, utan er hade det inte fungerat...

TACK GUD FÖR ALL KÄRLEK VI FÅTT...

Här i Uddevalla har det varit strålande sol och jag har börjat lite i trädgården. Tagit ut trädgårdsmöbler, studsmattan, gungor, fixat sandlådan och lekstugan. Nu är det lättare att vara där, för vi behöver trädgården i sommar. Det är mycket att göra eftersom jag inte har orkat förut, men vi får ta en sak i taget. Tack John, du kom som en räddande ängel idag.

Gud välsigne er, alla!!
Tack för ert stöd!!
Kramar
Gunilla

Sextioåttonde dagen

2009-05-12T07:42:00.003+02:00

I lördags besökte vi Håkan, Jag, Gunilla Gniste och Jan Griffith. Han var vaken och vi kunde samtala. Det är uppmuntrande att se från gång till gång vad som händer med Håkan, läkedomsprocessen går framåt.
Man märker att Håkan är väldigt klar när man talar om andliga saker. Hade köpt en tidebönsbok till honom och han gillade när vi läste ur dem. Han suckade flera Amen. Håkan har haft tidebönsboken i sitt personliga böneliv de sista åren.
Vi berättade att vi skulle till Heby och han visste direkt att vi skulle till Centrumkyrkans 20-års jubileum. Vi frågade om vi skulle hälsa från honom och först skojade han och sa att vi inte skulle det. Självklart sa han sedan och han ville att vi skulle hälsa dem att de skulle fortsätta evangelisera och vittna och be för sjuka. Han hade även ett bibelord till dem: Fil 1:7 där Paulus säger att han har dem i sitt hjärta även när han bär bojor. Kanske är det så Håkan känner sig nu. Han har bojor som håller honom "bunden" vid sjuksängen genom brandskadan. Vi ber för den dagen när Håkan kommer ur dessa bojor. Det kommer inte att bli som förut men det kommer att bli bra. Det blir en ny tid.

Vi kommer att fortsätta att samlas i bön i församlingen. Det blir bön måndag - onsdag kväll kl 18.00. Flera fortsätter att fasta på måndagar för Håkan och för ett genombrott.

Tack till alla ni som ber och tror.

Janne Sääf

Halleluja!!

2009-05-07T11:40:00.002+02:00

Operationen gick bra!! Vänster och höger överarm, händerna
och nedre delen av magen hann dom med igår. Operationen
var från kl. 8 till kl. 14. Så nu blir det lugnt några dagar och
Håkan får ta igen sig. Nästa ingrepp blir nog nästa vecka. Yes!

Efter en sådan här dag, när Håkan har varit sövd, tar det några
dagar innan han kvicknar till, så det är bara skönt för Håkan att
ta det lugnt och vara i vila. Be gärna om ro och vila till hans själ.
Vi bara njuter av nyheten att Håkan säger att han har levt i Ps.23.

Här på hemmaplan har nu en stor container hamnat på uppfarten
till vårt hus. Nu har det skrivits kontrakt, så startskottet till rivning
går av stapeln idag. Allt på 2:dra vån och vinden skall bort.
Tak, golv och väggar på 1: vån. så det blir en stor renovering.
Försäkringsbolaget har hitintills varit fantastiska, vill du veta
namnet på bolaget får du fråga, så skall jag svara.

Alla listor, vad vi hade, när det köptes och vad det kostade, är nu
iväg skickat, man plockar bort 8% för varje år så det är en hel del
som självklart försvinner. Tack Gode Gud för alla församlingar och
enskilda som har skickat gåvor, utan er hade vi aldrig klarat oss
ekonomiskt igenom detta. ETT STORT TACK TILL ER ALLA.

Jag har skrivit upp allt, vad vi fått. Tänk den dag när jag får dela
detta med Håkan, jag ser redan nu fram emot den stunden. Tack!

Idag fick vi en mail, att någon ville skänka skjortor, helt nya till
Håkan, vilka goda människor det finns, jag tackade givetvis: "Ja"
Han äger ju inte ett enda klädesplagg än. Vi pratade om det förra
gången, det gjorde så ont i mig att säga till Håkan att alla hans
kläder är borta, men där vid sängkanten, tackade vi Gud för att
alla hade kommit ut ur det brinnande huset och att Håkan lever.

Nu på fredag åker Rebecca och Johan upp till Håkan. Janne, Jan
och jag åker lördag, lite senare, på lördagen åker ett gäng av våra
barn upp. Johanna, Daniel, Josefina, Bella och Amelie.

På söndag skall vi träffas hela barnaskaran i Jönköping och fira
flera födelsedagar tillsammans. Vi tar ett steg i taget och tack
och lov, rullar det på och livet går vidare, det är skönt. Tack Gud!

Vi möts i bön, alla kära syskon, nya, gamla, Tack för att ni finns!

Gud välsigne er!
Gunilla

Tack för allt

2009-05-06T07:20:00.001+02:00

Tack för all kärlek, uppmuntran, sms, blommor och gåvor!! Jag bad om en extra uppmuntran, när Håkan inte var hemma på min födelsedag.

Det började redan i Horred, ett par vänner, gav mig pengar att handla för, jag såg både det ena och det andra som vi behöver till vårt hus. När jag ställt det jag plockat ihop, vid disken, kom någon som hört att jag fyllde år och betalade alltihop. Jag blev så glad, började plocka mer grejer, det var ju så billigt. När jag kom till kassan och skulle betala så var det också betalt. Med pengen på fickan åkte jag till IKEA och köpte en rosa-lila, vacker dammsugare. Snacka om överraskningar! Jag blev verkligen bönhörd. Det bara fortsatte, dagen blev så fin, mysig, rolig med massa överraskningar, både i skolan och här hemma.

Största presenten var nog i alla fall att Håkan åt riktig mat för första gången sedan den 2 mars. Tack Gud för varje framsteg! Idag tisdag, blev det bad och omläggning för Håkan igen. Första gången dom inte sövde Håkan, utan bara gav honom smärtlindring.

BÖNEÄMNE: Imorgon, onsdag skall dom operera Håkan. Nedre delen av magen, svankryggen, vänster axel och båda överarmarna. Tack för att du står med oss i bön, att operationen skall lyckas bra.

Sjuksköterskan sa, att benen och fötterna har läkt fint, men att huden är så tunn att dom har bandage som skydd. Vilka segerrapporter! Jag är så tacksam för alla framsteg i Håkans kropp. Tack för all förbön!

"När jag vilar verkar Jesus i mej, när jag vilar från mina verk, när jag vilar, vilar, vilar i Gud, verkar Guds ande genom mej." Vi sjöng den gång på gång, vid Håkans säng. Gud är där, Guds vila är där och Håkan får vila och läkas i den miljön.

Ett stort tack till all fantastisk personal, ett stort tack till alla som ber och tänker på Håkan, ett stort tack till vår Herre och Mästare för att Håkan fick leva och att läkningsprosessen går så fort framåt." Tack, tack min Jesus, Tack, tack min Jesus...jag vill bara tacka, jag vill bara tacka dej!"

Gud välsigne er alla!
Kram
Gunilla

Sextioandra dagen

2009-05-04T20:48:00.005+02:00

Dave och Chris Richards och Mats Nordén besökte Håkan måndagen den 4:e maj.

Åh, vad uppmuntrade vi blev idag! Håkan fick sin första måltid. Lite fisk, potatis och sås men han kände sig inte hungrig eftersom han fått bra näringstillförsel hittills.

Jag kunde se stor förbättring sedan vårt första besök strax efter branden. Svullnaden har gått ner. Han har bandage från bröstet och ner och nu kan han röra på armarna. Hans lungor fungerar bra. Han kan se och vi kunde tala med varandra! Vi samtalade sammanlagt i två timmar med en lunch emellan. Halleluja!

Hans röst är annorlunda eftersom han talar genom strupen, men hans ande och hans humor är fortfarande Håkan. Hans engelska är fascinerande och han talade engelska mer än han talade svenska!

Mats och Chris träffade honom för första gången efter olyckan. Han var väldigt klar och det gjorde oss glada. Sköterskan sa att de kommer att mata honom mindre genom slang och då kommer han att bli mer hungrig på riktig mat.

Håkan har levt i sin ande på Psalm 23, så vi läste den tillsammans efter han, skämtasmt sagt: “Bishop, say the Blessing!”

Vi berättade om den fantastiska Nordiska Konferensen som vi just avslutat i Horred. Han hade blivit väldigt upprymd, om han hade sett, hur hans hårda arbete och hans böner blivit besvarade.
Håkan var väldigt rörd vid flera tillfällen. Vi påminde honom om Hebr 6:10. "Ty Gud är inte orättvis, så att han glömmer vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som tidigare tjäna de heliga".

Be kontinuerligt för helande för hans huvud, speciellt bakhuvudet.
Be för att Håkan får vara i trons vila så att hans helande fortsätter.
Chris frågade Håkan vad han ville att vi skulle be för och osjälviskt bad han oss att be för att Gunilla skulle orka med att ha så många saker att göra.

Vi behöver dig, och vi uppskattar väldigt mycket dina böner, och vår otrolige Gud som svarar på bönerna.

Ära till Hans heliga namn.

Dave Richards

Sextioförsta dagen

2009-05-03T10:58:00.000+02:00

Det var fyra veckor sen Inger och jag såg Håkan sist. Vilken förändring. Inger, Lillan och jag åkte upp till Linköping 2 maj och fick träffa honom två ggr samma dag.

Samma gamla Håkan, med sin humor. När jag sa att jag hade med mig en CD med en väldigt berömd grupp i Västergötland, på 70-talet, så var han med på noterna på en gång. Han sa Qvinten med glimten i ögat.

Det var så fantastiskt att få höra hans röst och att han till och med kunde se oss. Han frågade hur det var på kåren i Varberg. Allt var fullkomligt klart, det fanns inga minnesluckor bakåt i tiden.

När vi testade honom lite så var det inga problem alls. Vi bad honom att röra på fingrarna när namn gav dem, inga problem. Vi pratade om musik och han önskade lugn musik inte så mycket intensiv.

Tack för alla förböner

Vi har en stor och underbar Gud.

Hälsningar

Per-Göran Gniste (Håkans bror)

Ja nu var det min tur igen...

2009-04-29T23:00:00.003+02:00

Det var med stor förväntan, vi åkte upp till Linköping igen. Igår ringde Margareta, som i familjen kallas Lillan. Hon har tagit ansvar efter sin bror, Per-Göran, att ringa varje dag och prata med personalen hur dagsläget är med Håkan. När hon ringde, hörde hon sin bror Håkan, i bakgrunden säga: "Hej Lillan". Kan du förstå hennes känsla? Nu grät vi av glädje. Hon ringde P-G och han ringde också upp och fick höra sin broders Håkans röst.

Tisdag, var en bra dag då Håkan vilade från bad och omläggning så vi åkte, Jakob och jag, för att få träffa Håkan lite mer vaken denna gång. Eftersom det är klart vem som skall renovera vårat hus så ville jag att Håkan skall få vara delaktig det hela från början.

Våren är den årstid som är den vackraste, att åka runt i Sverige. Min mamma och jag brukade, när hon levde, ta en ordentlig sväng med bilen, vid den här tiden, varje år. Nu blir det att följa den vårliga utvecklingen på ett naturligt sätt genom de återkommande resorna mellan Uddevalla - Linköping. Vitsipporna är en av de vackraste vårblommor vi har, och mina tankar går genast till Håkan.

När Håkan var 19 år så fick han möta Gud väldigt starkt. Då såg han vitsipporna för första gången. Håkan brukar säga, att det var den våren som Gud skapade vitsipporna för första gången. Men visst är det väl så att ju mer av Herren jag har i mitt liv, ju mer ser jag det vackra runt omkring mig. Jag blir ett med Gud, Skaparen, ett med det skapade och kan glädjas över att vara ett med det skapade, genom att skapelsens Gud, är min Gud och jag är hans barn. Det är så stort!!

Nu står vi där, mitt i Håkans sjukträning, jag säger "Hej Håkan" och Håkan svarar: "Den här rösten känner jag igen". När dom lagt honom tillbaka i sängen, får Håkan en paus innan dom sätter in talventilen igen. Vi pratade om planlösningen på 2:dra vån, det var så härligt att Håkan blev delaktig huset, innan dom sätter igång och river väggar och tak.

Håkan uppskattade att delar av församlingsledningen, kom till honom i måndags och smorde honom med olja. "Fantastiskt" sa han två gånger.

En sådan häftig känsla, jag kan inte med ord beskriva hur det känns att bara stå där, jag kan inte se mig mätt på Håkan. Han lever, och blir bättre och bättre dag för dag, en sådan förändring, bara på en vecka. Hela jag är bara fylld med tacksamhet. Vissa delar av Håkans yttre kanske inte blir som förr, men hans karaktär och ande är densamme. Efter detta vi går igenom nu, fördjupas vi säkert ännu mer.

Vi sjöng, pratade, sjöng, läste olika ord från bibeln, bad tillsammans och Håkan var med hela tiden. Jag är så stolt över min man som är så lugn, trygg och har sådant mod i den här situationen. Tack gode Gud! Slutorden som Håkan skickade med oss var: "Jag älskar er, allihopa!"

Vi fortsätter att be för Håkan och tack för att du också är med i bön.

Gud välsigne dej!
Kramar
Gunilla

Den femtiosjätte dagen

2009-04-28T07:18:00.009+02:00

Igår var Harry, Anders, Grant och jag och besökte Håkan.

Läget är fortfarande stabilt och Håkan hade badat och blivit omlagd på förmiddagen så han var ganska trött och lite omtöcknad efter narkosen. Han hade även tränat att stå upp med hjälp av en vippbräda. Eftersom Håkan legat så länge kan han ju inte stå upp av egen kraft men han får börja träna musklerna som bär upp kroppen i stående läge. Förutom huvudet ligger han helt inlindad i bandage och intensivvårdsrummet är fyllt av apparater och slangar. Skägget växer på hakan och han ser lite sårig ut på huvudet. Håkan har fortfarande respirator men varje timme får han träna med talkanyl och då andas han helt själv och kan tala. Han har ett slags glasögon som fuktar ögonen eftersom han har lite svårt att stänga ögonen.

När vi kom in tittade han noga på oss för att se vilka som hade kommit. Vi berättade lite vad som hänt hemma i församlingen och om alla hälsningar som vi hade fått med oss. Vi bad för honom och smorde honom med olja. Vi sjöng lovsång och spelade CD:n med barnen som sjöng välsignelsen. Harry läste Kol 3:1-4.

Vi uttryckte att vi saknade honom och att vi älskar honom och ber för honom. Då svarade Håkan på engelska: "I can feel that".

Han var lite irriterad över att det kliade och att det var varmt med bandage överallt.

När vi gick sa han "Gud välsigne er" och lyfte båda armarna till en liten vinkning.

Efteråt är man så tacksam till Gud över att Håkan lever och att läkningen har gått så bra. Man tänker också att vi måste fortsätta att be för att det är en lång väg att gå för Håkan och familjen behöver fortfarande mycket stöd och omsorg!

Be för:
- Läkningen av bakhuvudet.
- Be för Håkans fötter.
- Be för att det inte skall klia så mycket.
- Be om fortsatt läkedom och att inga infektioner skall tillstöta.

Janne Sääf

Överlåtelse..

2009-04-27T07:56:00.009+02:00

Seden 70-talet har jag varje morgon, någonstans mellan sömn och vaket tillstånd, börjat dagen med en överlåtelse. "Herre, led mig dag för dag, i din vilja vill jag va´ om det än genom lidande bär, när min vandringsväg syns lång, jag dig beder gång på gång, Herre, led mig dit hem, där du är..."

Där någonstans har jag vaknat, och fortsätter med Ps. 23 "Herren är min herde, mig skall inget fattas..."

Här är både överlåtelse, vila, trygghet, tacksamhet, bön... Efter den psalmen, är jag så fylld av en inre styrka, där jag bara vet att Herren skall vara med även denna dag och jag skall av nåd få ledas av Honom en dag till i mitt liv, vilken nåd...

I många år har min inställning varit att hjälpa andra varje dag och försöka se andras behov och med Guds hjälp, ge människor jag möter, något. I det vi står i just nu, är jag som i en vila och att människor, vänner, syskon får med sina böner och tankar omsluta oss så att vi just nu får känna oss burna av Gud och er.

Den överlåtelse som ni har att stå med oss i detta, vill jag tacka er för och Håkan får också igen, det han har talat ut av enhet, alla böner han har bett för förändring. Nu är du med och betjänar med din bön.

Josefina har varit hos pappa i helgen och hon blev den första att få prata med pappa med en talkanyl, som sätts på halsen. Dom hade små pratstunder både på svenska och engelska, Josefina fick smörja in Håkans ansikte och axel som har läkts så bra.

Hon läste Ps. 23 och Jesu avskedstal till sina lärjungar, från Joh. 14 "Känn ingen oro, tappa inte modet.." Josefina sjöng sång på sång och bad "Fader vår", då bad Håkan med i hela bönen. När Josefina skulle gå, ville Håkan att dom skulle sätta in talkanylen igen. Josefina frågade pappa vad det var han ville säga. Han svarade: "Jag älskar dej" och "Ha det så bra." Det blev ett gott avslut på en helg för Josefina, vid sin pappas sida.

Måndag åker Janne, Anders, Grant och Harry till Håkan och tar med en oljeflaska... "du smörjer mitt huvud med olja..." Sedan är det min tur igen...

Tack...vi hörs snart igen...en rapport kommer efter måndagsbesöket.

Gud välsigne er!

Gunilla

"Det är ingen hemlighet att Gud hör bön.."

2009-04-22T08:30:00.003+02:00

Tack alla vänner för att ni har varit med oss under denna tid
och speciellt nu under Håkans stora operation idag. Tack!

Läget är lugnt och stabilt efter en lång dag operation, Håkan har
idag 20% brännskador, istället för 80% som var från början.
Det är stort, att vi är där nu, det är nästan lite svårt att ta in,
men tack och lov, Håkan är där nu. Tack gode Gud!!

Sjukvårdspersonalen har idag gjort ett dunderjobb och gav
sig inte förrän allt det dom tänkt var gjort. Först opererade dom
skalpen och bakhuvudet, som for väldigt illa i branden.
Dom har förut, hyvlat hud från Håkans lår och odlat, så det har nu
blivit färdigt för att användas till huvudet och händerna.
Läkarna var nöjda med operationen. Tack till all personal!!

På ryggen och fötterna tog dom grishud, som fungerar som ett
förband, så när Håkans riktiga hud kommer tillbaka, försvinner
det och har under tiden varit ett skydd till huden. Även den
operationen gick bra. Tack Gud!

Nu ligger Håkan sovande, och det tar tid för honom att vakna.
På lördag har Håkan sin första omläggning, efter operationen.

Våran Jakob har varit hos Håkan i två dagar, där han fick sitta
vid sin fars sida i sammanlagt sju tim. Han fick hålla sin pappas
hand och Håkan ville inte släppa taget.
De samtalade om allt möjligt, i den mån Jakob förstod hans
läpprörelser. Han frågade bland annat Jakob om han har fått
några brev... Till vilket han svarade; ja, dom tar mamma hand
om, då mimade Håkan,"bra".

När vi gifte oss i Glädjens kyrka i Kumla, midsommarafton för
34 år sedan och lovade att älska varandra i nöd och lust,det
var en glädjens dag. På bröllopsfesten på Frälsningsarmen
senare på em. när vi skulle sjunga, tog Erik Lundqvist upp
sången "Prövningar vi möta få, som vi ofta ej förstå..." i den
stunden, på bröllopet kändes det lite konstigt, och alla
skrattade...men nu efter vad som hänt, är detta den största
prövningen, som hänt oss på dessa 34 år och i allt som sker
ser vi Guds omsorg och Hans godhet mot oss. Tack Jesus!

Någon frågade på bloggen hur det går med mina armar och
höger hand, jo, det har läkt så fint. Ny hud på handen, och
armarna och ansiktet. Jag är så tacksam för att läkningen har
gått så fort. "mina sår har läkt med hast." Tack gode Gud!

Onsdag skall Roxana, Annette och Miguels dotter opereras.
Dom har hittat en tumör som kan vara orsaken till hennes
sjukdom, så be gärna för pastorsfamiljen i Varberg också.

"Det är ingen hemlighet att Gud hör bön, den som vill bedja
får härlig lön, din synd förlåter Han, ger vila skön.
Det är ingen hemlighet att Gud hör bön."

Be gärna för Håkans lungor och fortsättningen av hudens
läkedomsprocess. Tack för er uthållighet i bönen!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla