Här kommer en liten summering på några höjdarveckor!!!
Bakgrund: Håkan har i över 10 års tid åkt till Kenya, där han
framför allt har varit med och tränat ledare, ofta tillsammans
med Dave Richards från England. Jag var i Nairobi på en
kvinnokonferens, för 8 år sedan och det var början till att vi
har åkt var och varannat år till Kenya.
Visionen att ta med ungdomar i team för att få se, hjälpa till
lära, var någonting som Gud talade till mig för länge sedan.
Nu har vi åkt i team både till Tunisien, Kina och flera resor
till Kenya.
"Vi kör - du åker!" sa Håkan från sjukhussängen, när jag
frågade hur vi skulle göra med våran resa till Kenya.
Målet, denna gång, var församlingen i Umoja, förstad till
Nairobi, deras skola, barn- tonårsarbete och gudstjänsten
på söndag, som är tre gudstjänster, efter varandra med ca
3000 - 3500 i varje samling.
Att hjälpa till några dagar, i Mukuru, ett slumområde, som
funnits i 35 år. Där en församling har startat, mitt i slummen
med skola, kyrka, flickhem och en klinik. Det var stort att se
alla våra ungdomar gå in i arbetet och lämna lite av sitt hjärta
där. Vi hade med oss 18.000 kr till slumarbetet också, det
räcker till mycket mat och medicin därnere.
Frälsningsarmens barnhem har vi besökt varje gång vi varit i
Nairobi. Där finns 67 föräldralösa barn och underbara ledare,
som ger sitt liv för barnen. Det är som en stor familj. Vi hade
mjukdjur, fotbollar och massa bra saker till alla barnen. Även
18.000 kr som dom skall köpa julklappar till alla barn och ha
en riktig julfest med lite extra god mat. Vi har förut varit med
och betalat skolväskor,skor, skoluniform till alla barnen, så
alla kan få gå i skola.
Efter hårt arbete, åkte vi gladeligen till Mombasa, bodde vid
Indiska oceanen, vilade lite och försökte ta in allt vi hade varit
med om. På söndagen medverkade vi i en församling där i
Mombasa, med sång, dans, vittnesbörd och predikan. Att få
komma dit och se vad Gud har gjort sedan vi var där sist, var
helt otroligt. Tack Herre för vad du gjort och gör i Mombasa!!
En ledig lördag, var vi Lake Nakuru, en nationalpark, tre tim.
bilresa från Nairobi. Där mötte vi Afrikas häftiga djur, mitt i
naturen. En dag vi alla kommer att bära med oss länge.
Vi är så tacksamma för Kenyaresan, allt gott vi fått varit med
om, allt vi fått lärt oss, allt vi fått ge ut. Ett stort "Tack" till
församlingen i Umoja, som tog hand om oss så fint, gav oss
ris och kyckling. Alla gamla vänner och alla nya vänner vi fått.
Vi avslutade Kenyaresan med att gå till Nairobis äldsta park
och be för landet. Janne Sääf fick ett bibelord som vi delade
och bad utifrån "..orättfärdighetens spira inte skall råda".
Vill du följa med och se lite av vår resa, tryck på videofilmen:
Kenya del 1 och del 2, på höger sida.
Tack Gud för en underbar resa!!
Tack Gud för alla goa ungdomar som var med!
Tack Gud för allt vi fick hjälpa till med!!
Tack Gud för ditt beskydd under resan!!
Tack Gud för att vi får fortsätta att be för Kenya!!
Gud välsigne er, alla!!
Gunilla
måndag 23 november 2009
torsdag 19 november 2009
Och en artikel till...
Missade sätta in en artikel i oktober... Klicka på länken till "Tidningen Dagen/Svenska Journalen 23 oktober" till höger under "Läs mer på".
onsdag 18 november 2009
Ny tidningsartikel...
Klicka på länken till "Tidningen Dagen 16 november" till höger under "Läs mer på".
söndag 15 november 2009
En historisk söndag!!
Nu lägger sig saker och ting tillrätta!! Håkan är hemma,
hittat en vardagsrytm som fungerar bra både för honom,
hemvården och familjen som bor hemma.
Fyra gånger om dagen kommer personal från hemvården,
som hjälper till morgon, kväll, men också ger ögondroppar
och middagsmat, när vi andra är i skolan och på jobbet.
Sjuksyster kommer en gång om dagen för Håkans spruta
och är med vid bad och omläggning, var tredje dag, så att
huden får en ordentlig översyn, så ingen infektion uppstår.
Håkan blir smord två gånger per dag, det gör att huden blir
mjuk och len. Vi ser en klar förbättring över hela kroppen.
I söndags, på farsdag, när Paul och Lena Forsen var på
Fristaden, gick Håkan tillsammans med Harry, till mötet
för första gången efter branden. Alla reste sig upp och en
låååång, spontan applåd utbröt, med många tårade ögon.
Det passade ju så bra att "pappan för Fristaden" kom på
farsdag och att när Paul talade om "Gud som din pappa"
fick Håkan tanken att ledarna skulle stå där framme och
betjäna folket och till avslut gå runt och ge pappakramar
och välsigna hela församlingen. Tack gode Gud!!
Då kändes det att Håkan var med igen, med sin profetiska
smörjelse och fadersrollen i församlingen. Väldigt starkt!!
Det är så stort, att få stå bredvid, få vara glad över Livet!!
Det som förut har varit självklart, nu är glädjeämnen, bara
massa tacksamhet, till Gud, att Håkan är hemma igen.
Tack Herre för din nåd och din stora trofasthet emot oss!!
Operationen lyckades bra, men i veckan och nästa vecka
väntar flera turer till Sahlgrenska, så fortsätt gärna och be
för händer och ögon!! Gud hör bön!!!
Tack för all kärlek från er...kärlek tillbaka till er, alla!!
Guds välsignelse!!
Kramar
Gunilla
hittat en vardagsrytm som fungerar bra både för honom,
hemvården och familjen som bor hemma.
Fyra gånger om dagen kommer personal från hemvården,
som hjälper till morgon, kväll, men också ger ögondroppar
och middagsmat, när vi andra är i skolan och på jobbet.
Sjuksyster kommer en gång om dagen för Håkans spruta
och är med vid bad och omläggning, var tredje dag, så att
huden får en ordentlig översyn, så ingen infektion uppstår.
Håkan blir smord två gånger per dag, det gör att huden blir
mjuk och len. Vi ser en klar förbättring över hela kroppen.
I söndags, på farsdag, när Paul och Lena Forsen var på
Fristaden, gick Håkan tillsammans med Harry, till mötet
för första gången efter branden. Alla reste sig upp och en
låååång, spontan applåd utbröt, med många tårade ögon.
Det passade ju så bra att "pappan för Fristaden" kom på
farsdag och att när Paul talade om "Gud som din pappa"
fick Håkan tanken att ledarna skulle stå där framme och
betjäna folket och till avslut gå runt och ge pappakramar
och välsigna hela församlingen. Tack gode Gud!!
Då kändes det att Håkan var med igen, med sin profetiska
smörjelse och fadersrollen i församlingen. Väldigt starkt!!
Det är så stort, att få stå bredvid, få vara glad över Livet!!
Det som förut har varit självklart, nu är glädjeämnen, bara
massa tacksamhet, till Gud, att Håkan är hemma igen.
Tack Herre för din nåd och din stora trofasthet emot oss!!
Operationen lyckades bra, men i veckan och nästa vecka
väntar flera turer till Sahlgrenska, så fortsätt gärna och be
för händer och ögon!! Gud hör bön!!!
Tack för all kärlek från er...kärlek tillbaka till er, alla!!
Guds välsignelse!!
Kramar
Gunilla
söndag 8 november 2009
Hemma igen!!
Nu är vi hemma igen, Håkan är hemma för gott!! Tiden på sjukhus är över, självklart blir det återbesök, rehabilitering och operationer längre fram. Tänk, det är över 8 månader sedan branden, nu är vi där att min man kan vara hemma, gå omkring, sätta sig, resa sig upp, lägga sig på sängen, resa sig från sängen, gå på toa, äta uppdelad mat själv. Det är så stort att jag vill ropa "Halleluja! Tack store Gud!"
Ni som har följt oss på denna långa, 8 månadersresan, förstår nog min tacksamhet, för varje litet steg i rätt riktning, som gör allt detta möjligt. Ingenting är för litet eller för stort, för vår Gud. "Tack store Gud!"
Alla beslut som fattats, all omsorg som Håkan har fått, genom läkare och sjukvårdspersonal, har gjort detta möjligt, att Håkan nu är så bra som han är. Ett stort Tack till er alla! Gud välsigne er, alla!
Alla ni som stöttat oss genom böner, tankar, gråt, brev, mail, bloggen, omsorg, kärleksgärningar, kläder, mat, iordningställande av nya lyan, leenden, vackra ord, kramar, pengar, blommor, möbler, böcker... Listan kan bli längre, men jag vill bara säga: "Tack!! Tack!! Tack!!"
Faktorer till snabb läkning, som en läkare sa till Håkan, i somras.
* Snabbt till sjukhus för vård.
* God sjukvårdspersonal.
* Hög motivation hos patienten.
* Ett brett, socialt kontaktnät.
* En stark Gudstro.
Allt detta har bidragit till Håkans snabba tillfrisknande.
När jag predikade i Nairobi, för fullsatt kyrka på 3.500 människor, frågade hur många som ville vara med och be för Håkan, inför den ögonoperation som han skulle göra samma vecka. 3.500 händer räcktes upp, då såg jag ännu mer, Guds omsorg om oss, och alla människors omsorg och förböner som är en stor del av Håkans snabba tillfrisknande. Tack alla syskon, runt hela världen som bett för oss!! Gud välsigne er alla!! "Tack store Gud!!"
"Då brister själen ut i lovsångsljud, Tack store Gud, tack store Gud!"
Mer om Kenyaresan kommer senare...
Bless you!
Kram
Gunilla
Ni som har följt oss på denna långa, 8 månadersresan, förstår nog min tacksamhet, för varje litet steg i rätt riktning, som gör allt detta möjligt. Ingenting är för litet eller för stort, för vår Gud. "Tack store Gud!"
Alla beslut som fattats, all omsorg som Håkan har fått, genom läkare och sjukvårdspersonal, har gjort detta möjligt, att Håkan nu är så bra som han är. Ett stort Tack till er alla! Gud välsigne er, alla!
Alla ni som stöttat oss genom böner, tankar, gråt, brev, mail, bloggen, omsorg, kärleksgärningar, kläder, mat, iordningställande av nya lyan, leenden, vackra ord, kramar, pengar, blommor, möbler, böcker... Listan kan bli längre, men jag vill bara säga: "Tack!! Tack!! Tack!!"
Faktorer till snabb läkning, som en läkare sa till Håkan, i somras.
* Snabbt till sjukhus för vård.
* God sjukvårdspersonal.
* Hög motivation hos patienten.
* Ett brett, socialt kontaktnät.
* En stark Gudstro.
Allt detta har bidragit till Håkans snabba tillfrisknande.
När jag predikade i Nairobi, för fullsatt kyrka på 3.500 människor, frågade hur många som ville vara med och be för Håkan, inför den ögonoperation som han skulle göra samma vecka. 3.500 händer räcktes upp, då såg jag ännu mer, Guds omsorg om oss, och alla människors omsorg och förböner som är en stor del av Håkans snabba tillfrisknande. Tack alla syskon, runt hela världen som bett för oss!! Gud välsigne er alla!! "Tack store Gud!!"
"Då brister själen ut i lovsångsljud, Tack store Gud, tack store Gud!"
Mer om Kenyaresan kommer senare...
Bless you!
Kram
Gunilla
onsdag 4 november 2009
Himmelsk dynamik
Anita Barker Andersen skriver:
I söndags skulle jag predika på Fristaden och texten från Uppenbarelseboken 22 handlade om himmelen. Tanken kom att ”dialogpredika” tillsammans med Håkan. Han fick texten uppläst per telefon och senare besökte vi honom på korttidsboendet och spelade in hans kommentarer. Det var så gott att (nästan) fira gudstjänst med Håkan igen. Här följer texten och hans reflektioner, som också går att lyssna till (på länken till höger):
Himmelsk dynamik
”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” Upp. 22:1-5
Kasta ankaret långt in
När jag hörde de här verserna läsas upp för mig, kom jag att tänka på att min själ har ett ankare och det ankaret måste kastas innanför förlåten (Hebr. 6:19), in i det allra heligaste. Vad det egentligen säger, är att mina djupaste attityder och prioriteringar bör vara så mycket, mycket längre fram än nuet – än precis nu, vad jag tycker och tänker just nu, vilka materiella behov jag har, eller materiell trygghet som jag har skaffat mig. Min trygghet ligger inte i det materiella. Min trygghet ligger inte i det humanistiska. Min trygghet ligger inte i vad människor kan hitta på, utan min trygghet ligger i Gud!
Vi är välsignade
Det här talade också till mig om just det Paulus skriver på flera ställen, att vi är välsignade ”med all den himmelska världens andliga välsignelse” (Ef. 1:3), och när jag vet att jag har tillgång till detta vet jag att jag är både andligt välsignad, frälst och jag kommer att bli frälst, och jag också kan ta emot helande av Herren därför att jag har min blick så mycket, mycket längre fram, än bara på det som är faktiskt just nu.
Min trygghet ligger i Gud
Ett stort fel är om vi bara inriktar oss på det materiella, om vi bara inriktar oss på tryggheten som vi svenskar är experter på. Tryggheten ligger inte där. Tryggheten ligger i Gud, och tryggheten ligger i det eviga, och det eviga, det är Guds rike. Så Guds rike och himmelriket är egentligen samma sak, och det kan vi ta del av redan nu – av vad Gud vill ge oss i sitt rike. Det här gör ju också att vi kan gå igenom olika prövningar och svårigheter med en blick på Jesus i det eviga, och ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.” (Ps. 23)
Upptäck hela verkligheten
Så det här är egentligen inte en flykt undan verkligheten, utan det är en levande del av verkligheten, som bara den kristne har upptäckt, eller den som söker honom får upptäcka. Så himmelen är en sådan viktig del av verkligheten, och det är där vi får motivation att kunna både stå ut, men också motivation till att vinna andra människor för Gud, och motivationen för att själva helgas av honom.
Ta vara på din plats
Sedan finns det ju också en risk för oss människor att vi blir så upptagna av nuet och det materiella, av den här tidens sätt att tänka och vara, och att vi samlar på oss allt möjligt, så att vi kan gå miste – ja, redan här – om den andliga världens välsignelser. Men det kan till och med bli så att vi inte bara går miste om dem här, utan även så i evigheten. Så se till – du kan se till – att du redan nu får vara trygg, och att du är ett Guds barn, och att din plats i det eviga finns där. Du ska inte gå miste om den platsen!
Håkan Gniste
I söndags skulle jag predika på Fristaden och texten från Uppenbarelseboken 22 handlade om himmelen. Tanken kom att ”dialogpredika” tillsammans med Håkan. Han fick texten uppläst per telefon och senare besökte vi honom på korttidsboendet och spelade in hans kommentarer. Det var så gott att (nästan) fira gudstjänst med Håkan igen. Här följer texten och hans reflektioner, som också går att lyssna till (på länken till höger):
Himmelsk dynamik
”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” Upp. 22:1-5
Kasta ankaret långt in
När jag hörde de här verserna läsas upp för mig, kom jag att tänka på att min själ har ett ankare och det ankaret måste kastas innanför förlåten (Hebr. 6:19), in i det allra heligaste. Vad det egentligen säger, är att mina djupaste attityder och prioriteringar bör vara så mycket, mycket längre fram än nuet – än precis nu, vad jag tycker och tänker just nu, vilka materiella behov jag har, eller materiell trygghet som jag har skaffat mig. Min trygghet ligger inte i det materiella. Min trygghet ligger inte i det humanistiska. Min trygghet ligger inte i vad människor kan hitta på, utan min trygghet ligger i Gud!
Vi är välsignade
Det här talade också till mig om just det Paulus skriver på flera ställen, att vi är välsignade ”med all den himmelska världens andliga välsignelse” (Ef. 1:3), och när jag vet att jag har tillgång till detta vet jag att jag är både andligt välsignad, frälst och jag kommer att bli frälst, och jag också kan ta emot helande av Herren därför att jag har min blick så mycket, mycket längre fram, än bara på det som är faktiskt just nu.
Min trygghet ligger i Gud
Ett stort fel är om vi bara inriktar oss på det materiella, om vi bara inriktar oss på tryggheten som vi svenskar är experter på. Tryggheten ligger inte där. Tryggheten ligger i Gud, och tryggheten ligger i det eviga, och det eviga, det är Guds rike. Så Guds rike och himmelriket är egentligen samma sak, och det kan vi ta del av redan nu – av vad Gud vill ge oss i sitt rike. Det här gör ju också att vi kan gå igenom olika prövningar och svårigheter med en blick på Jesus i det eviga, och ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.” (Ps. 23)
Upptäck hela verkligheten
Så det här är egentligen inte en flykt undan verkligheten, utan det är en levande del av verkligheten, som bara den kristne har upptäckt, eller den som söker honom får upptäcka. Så himmelen är en sådan viktig del av verkligheten, och det är där vi får motivation att kunna både stå ut, men också motivation till att vinna andra människor för Gud, och motivationen för att själva helgas av honom.
Ta vara på din plats
Sedan finns det ju också en risk för oss människor att vi blir så upptagna av nuet och det materiella, av den här tidens sätt att tänka och vara, och att vi samlar på oss allt möjligt, så att vi kan gå miste – ja, redan här – om den andliga världens välsignelser. Men det kan till och med bli så att vi inte bara går miste om dem här, utan även så i evigheten. Så se till – du kan se till – att du redan nu får vara trygg, och att du är ett Guds barn, och att din plats i det eviga finns där. Du ska inte gå miste om den platsen!
Håkan Gniste
måndag 2 november 2009
Pannbiff med lök!
Nu när Gunilla varit i Kenya har vi fått förmånen att få umgås lite extra med Håkan. På söndagen (25/10) kom Håkan hit tillsammans med Bella och Jan G. Vi åt pannbiff med lök och kantareller, njöt av att få umgås, framför braskaminen. Håkan och Dan var på bästa rethumör, eldade på i kaminen och sa ”Vi får allt lägga in en pinne till”, medan vi andra svettades och ropade till dem "Sluta elda!" (framförallt vi damer över 50), men de bara skrattade och la in en pinne till.
På torsdagskvällen (29/10) åkte vi till Josefina i Trollhättan, grattade henne i efterskott och åt en underbar middag tillsammans. Vi drack kaffe och åt nybakade Hallongrottor och hade högläsningsstund ur tidningen ttela, från ett gospelframträdande, som kyrkorna i Trollhättan hade haft tillsammans och där Josefina sjöng solo. Sedan hade Josefina och pappa Håkan en sådan där riktig ”musikpratarlyssnarstund”, som bara musikmänniskor kan ha.
I lördags åkte jag och hämtade Håkan på kortids boendet för att äta lunch tillsammans hemma hos oss igen. Det blev vitlöksmarinerad kyckling och Håkan åt kycklingklubbor med handen för första gången sedan branden. ”De du Gunilla! Hade du varit hemma, kunde du fått en vitlökspuss av Håkan!” Vid kaffedax fick Håkan besök av Harry och Gun-Britt Andersson från Livets Ord i Uppsala. Det blev en stund med starka känslor av återseende, samtal och djup bönegemenskap. Och innan de åkte vidare hem till Uppsala, tog Dan med dem en sväng till huset.
Vid tangentbordet i tacksamhet
Svägerskan Lotta o svågern Dan
På torsdagskvällen (29/10) åkte vi till Josefina i Trollhättan, grattade henne i efterskott och åt en underbar middag tillsammans. Vi drack kaffe och åt nybakade Hallongrottor och hade högläsningsstund ur tidningen ttela, från ett gospelframträdande, som kyrkorna i Trollhättan hade haft tillsammans och där Josefina sjöng solo. Sedan hade Josefina och pappa Håkan en sådan där riktig ”musikpratarlyssnarstund”, som bara musikmänniskor kan ha.
I lördags åkte jag och hämtade Håkan på kortids boendet för att äta lunch tillsammans hemma hos oss igen. Det blev vitlöksmarinerad kyckling och Håkan åt kycklingklubbor med handen för första gången sedan branden. ”De du Gunilla! Hade du varit hemma, kunde du fått en vitlökspuss av Håkan!” Vid kaffedax fick Håkan besök av Harry och Gun-Britt Andersson från Livets Ord i Uppsala. Det blev en stund med starka känslor av återseende, samtal och djup bönegemenskap. Och innan de åkte vidare hem till Uppsala, tog Dan med dem en sväng till huset.
Vid tangentbordet i tacksamhet
Svägerskan Lotta o svågern Dan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)