torsdag 30 juli 2009

Ringfingret!!

För några veckor sedan, när Håkan var i Göteborg, kom läkaren
och tittade på Håkans ringfinger. Eftersom fingret verkade dött
skulle dom kapa av ringfingret, en bit.

Den kvällen kom Håkans bror, med sin son, min bror med sin fru,
till Håkan för att hälsa på honom. Som ni kanske förstår var han
uppfylld av beskedet som kommit tidigare på dagen.

Nu började dom bedja till Gud, att han som är undrens Gud
skulle gripa in och i Jesu namn, skapa ny hud på ringfingret.

Dagen därpå efter frukosten, kom personalen, tog med Håkan
för att göra detta ingrepp, som ni förstår var Håkan både kall och
varm.

När läkaren tittade på ringfingret såg hon ny hud. Flera läkare fick
titta på fingret för att avgöra fingrets framtid. Dom såg ny hud och
bestämde, ett återbesök för Håkan.

Idag var Håkan på undersökning, nere på Sahlgrenska, fingret har
ny hud och behöver inte kapas av. Tack gode Gud för din nåd!

Kirurgerna tittade också på Håkans rygg, den läker så fint.
Håkan var nöjd med dagen, allt hade gott bra och han tyckte det
var tryggt att Mohammed var med honom på resan.

Om några veckor blir det ett nytt återbesök för Håkan...

Alla små under och stora mirakel, som vi har sett på denna resa
med Håkan, vill vi ge all ära till vår Gud, men också tacka personalen,
att dom har fattat rätt beslut och gjort ett fint jobb.

Be att läkarna fortsätter att fatta rätta beslut för Håkan, Tack!

"Min framtid är i Herrens händer, i natten mörk, Han ljuset tänder,
Han leder mig ett steg i sänder, på väg till himlens land."

Gud välsigne er, alla!!

Kramar.
Gunilla

tisdag 28 juli 2009

Lilla Nova

Johanna skulle gå upp till pappa Håkan, och lilla Nova säger
att hon vill följa med till morfar. Vi satt och läste bloggen till-
sammans, när lilla Nova kom in, fin som en liten docka, med
en blombukett från trädgården. Ni må tro att morfar blev glad.

Igår hade vi vårdplaneringen, det går framåt med träningen för
Håkan, varje dag vi kommer upp, har någonting nytt hänt, i
rätt utveckling.

Idag satt vi och fortsatte med bloggen, vi började med att läsa
alla senaste inlägg, och hälsningar till Håkan. Han hälsar och
tackar, det betyder så mycket för honom. Jag har ju levt med
bloggen i månader, men nu får Håkan del av den.

Vi gick tillbaka, och fortsatte med maj. Det är små och stora
luckor för Håkan, som han genom bloggen kan ta igen, så blir
han uppdaterad hur vi hade det och alla hälsningar som ni har
skickat. Inte kunde vi väl förstå, att denna blogg skulle bli till
en sådan välsignelse, på så många olika sätt.

På torsdag åker Håkan till Sahlgrenska, i ambulans med vår
Mohammed. Han skall till handkirurgmottagningen för en
undersökning och dit kommer även andra läkare och tittar på
andra delar av kroppen, skönt att dom tar alla undersökningar
på samma resa för Håkan. Bed gärna för den resan...

Joh. 15:12-14 "Mitt bud är att ni skall älska varandra, så som jag
har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv
för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er."
Jesus

Tack för er utgivande kärlek!!

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

lördag 25 juli 2009

Gångavstånd!!

Det tar inte många minuter att gå till Håkan, hemifrån vår
nya lägenhet. Idag har jag gått fram och tillbaka två gånger,
det är stor skillnad emot långa resor till Linköping.

Vi frågade Håkan om det var någonting han önskade sig.
"Gärna lite rökt makrill..." och ikväll gick vi upp med lite
makrill till Håkan. Oj, vad nöjd han var...

Håkan har sagt i flera dagar, att han har ont i benet, han
har fått väntat i flera dagar på läkare, men idag var det en
undersköterska som tog Håkan på allvar. Ni som känner
min man vet att han är en försiktig typ, men nu blev det
bråttom till röntgen, och det visade sig att Håkan har haft
en propp i benet.

Det är väldigt vanligt, efter månader i sängen. Jag vet att i
Linköping fick Håkan medicin för detta i förebyggande
syfte, men nu har Håkan varit så igång att dom inte har
förstått hur allvarligt det varit, när han har sagt att han har
haft ont i benet.

Vi hade tänkt, tillsammans skriva på bloggen, så att du
skulle få en extra hälsning från Håkan, men efter den upp-
ståndelse det blev, fanns inte dom krafterna kvar ikväll,
utan vi gör det en annan dag.

Vi har nu läst allt på bloggen, tillsammans, Håkan och jag
denna vecka. Vi har hunnit igenom hela mars och april.
Håkan gråter och jag med, tänk att jag kan sitta och läsa
för honom om en tid när han var sövd, och här får Håkan
ta igen, det han har missat, i koncentrerad form.

När Håkan fick höra alla inlägg, nya och gamla vänner
som skrivit blev det nästan för mycket för Håkan. Vet
inte hur många näsdukar som gick åt.

Denna veckan skall vi läsa igenom hela maj, snart kommer
vi till juli, så har du en hälsning till Håkan, skriv på bloggen!

Be för Håkans ben...tack..och Håkan sänder ett stort Tack
till er, alla!!

Guds välsignelse!!

Kramar
Gunilla

onsdag 22 juli 2009

Barnbarnen hos morfar!

Vi frågade läkaren, när barnbarnen kunde se Håkan och hon
sa att när det är läkt, mer under ögonen och att vi skulle visa
ett kort på honom innan, så de var förberedda.

Jag frågade Håkan om vi fick ta ett kort, så barnbarnen såg
hur han ser ut nu, och det var inga problem.

Rebecca och Johan var här och tog med sig Angelina och
Alice upp till morfar och Håkan uttrykte verkligen sin glädje
över att få träffa sina goingar. Tjejerna tog det bra, efter en
stund hade dom vant sig och inuti är det samma morfar.

Igår när Mohammed var uppe, berättade han att vi åt räkor
en kväll, när jag kom upp senare frågade Håkan om jag
kunde komma upp med lite räkor till honom, som idag.
Det såg vi som ett steg i tillfrisknandet.

Idag var vi, Rebeccas, Johannas familjer tillsammans med
Josefina, Gabriella, Mohammed och jag till Åstol. Vi åt på
en fin restaurang tillsammans med Erika och fiskade krabbor,
och fikade. Vi köpte färska räkor till Håkan.

Daniel, Krister och jag åkte upp med räkorna till Håkan och
när vi kom dit satt Håkan med Johanna, Daniel och båda
flickorna, Nicole och Nova, ute i matsalen. Nu har fyra av
barnbarnen varit hos sin morfar. Dom bor ju så nära oss
så vi ses väl varannan dag i alla fall, så längtan efter deras
morfar har varit så stor. Ett steg till är taget, halleluja!

Vi gick in i rummet och Håkan hade räkfrossa med ägg och
gott bröd. Oj, oj, vad Håkan njöt!!

Imorgon skall Håkan få sina ögon undersökta igen, be gärna
för Håkans ögon.

Gud välsigne er!
Vännen
Gunilla

"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud, i allt få veta
era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era
hjärtan och tankar, i Kristus Jesus."
Fil. 4: 6-7

måndag 20 juli 2009

Ett steg till och ett steg till...

Det är Håkans vardag, han tar steg varje dag, för sig själv, för
oss och för framtiden. På 70-talet sjöng vi: "Jag vill ta ett steg
i tro tillsammans med dej, jag vill gå på det ord som du talat
till mej.."

När jag går bredvid Håkan i korridoren, ringer den lilla sången i
mig. Det är precis det Håkan gör, han tar trossteg hela tiden,
vågar sträcka sig lite mer och lite till, hela tiden, det är ju bara
för grymt, jag är så stolt över min man.

När vi satt och pratade med sjuksköterskan, sa hon, att nu är
det träning som gäller, så fort du kan gå i trappor, så får du
komma hem över dagen och på så sätt träna för hemgång.

Jag måste ju medge att det tog några dagar att smälta vad
hon sa, gå i trappor..komma hem över dagen...hemgång...

Vi har också som familj, fått tagit steg i tro tillsammans med
Håkan, under den här tiden. Ibland små steg och och så blir
det ett jättekliv. Men utan dom här småstegen, inget jättekliv.

Snacka om morötter, nu kanske ni förstår ännu mer varför
Håkan går och går i korridoren. Han ser det framför sig, kan
jag bara gå i trappor, får jag komma hem över dagen, för att
träna för hemgång.

"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst
av dem är kärleken." 1 kor.13:13

Tack alla ni som har tagit steg med oss, på denna resan.
Tack alla ni som har tagit trossteg med oss, på denna resan.
Tack Gud för varje steg som går framåt för Håkan.
Tack Gud för alla som stått och gått med oss, välsigna dom
Fader, var enda en.

Fortsätt gärna och be för Håkans nästa steg..

Gud välsigne er, alla!

Många kramar
Gunilla

lördag 18 juli 2009

Håkan på hemmaplan

Jag träffade Håkan häromdagen. Varje gång man ser Håkan slås man av framstegen i läkningen av hans kropp. Han ser lite annorlunda ut men Håkans fina personlighet och humor känner man väl igen. Efter en brännskada av den här omfattningen är lederna stela och behöver tränas för att få tillbaka sin funktion. Det innebär mycket träning för Håkan varje dag. Det var fint att sitta med Håkan och dela tankar om livet. Självklart ville Håkan veta vad som händer i församlingen. Håkan hade många frågor. Vi fick uttrycka att vi uppskattade varandra och han tyckte att den erfarenhet vi fått om att leva nära varandra i Kristi kropp är viktig att föra vidare till nästa generation. Vi talade även om branden. Man blir ödmjuk när man inser hur det vi tar för givet så fort kan förändras.

Nu har det gått fyra månader sedan det brann i Gnistes hus.
Det har varit en speciell och intensiv tid, för mig och Elisabet, att gå med en församling igenom det här, tillsammans med våra församlingsledare. Händelsen hos Gnistes har påverkat på många olika sätt; en familj har mist sitt hem, en svårt skadad familjefar, frånvaro av arbetskamrat, församlingsmedlemmar som genomgår en kris, situationer i landet där Håkans vishet och förmåga att ge råd har saknats, en andlig far har blivit satt åt sidan. Vi har sett mobilisering i bön, en kollektiv tro och en bön för Kristi Kropp. I allt detta har vi sett Gud verka och vi jobbar för att hålla ”Håkans stol varm”.

Jag blev glad när Buck Hudson, som besökte oss på midsommarkonferensen, sade att församlingen inte var trött trots det som hade hänt under våren. Jag tror att all extra tid vi tagit med Gud i bön, mitt i all nöd, också har gett oss ny styrka. Församlingen har inte stått stilla utan även gått vidare under den här tiden. Vi har haft en fin konferens i Midsommar och har fyra läger under sommaren. En ny bibel- och lärjungaskola startar till hösten. Vi behöver nya lokaler för där vi firar gudstjänst på söndagar är det lite trångt.

I varje kris finns en möjlighet.
Paulus säger i Galaterbrevet att: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”. Kristi lag är att vi älskar varandra. I varje kris finns möjligheten att stänga sitt hjärta och inte låta kärleken verka. I den här situationen har vi upplevt många öppna hjärtan och mycket kärlek som har delats när vi på olika sätt har stått runt Håkan och familjen Gniste.

Vi är så tacksamma för alla som hört av sig och stöttat. Man ser vilket nät av relationer som Håkan och Gunilla har över Sverige och världen.
Sanningen är att det som har hänt har hänt men också att när vi vänder oss till Gud så kan han vara med och vända det som var tänkt för något ont till något gott. Dave Richards sa första helgen, efter branden, i sin predikan: ”Don´t ask why, ask what for”. Att ställa sig frågan varför leder bara till en återvändsgränd.

När jag frågade om det är något särskilt Håkan önskar sig tittade han på mina shorts och sa att det hade varit bra med ett par sådana. Håkan som gillar solen har knappt varit utomhus och upplevt sommaren i år. Men det blir annorlunda nästa sommar....

Janne Sääf

fredag 17 juli 2009

Herren är min herde...

Vi satt och pratade, min man och jag. Vad var det sista
du tänkte på, innan du blev nedsövd, direkt efter olyckan?

"Det sista var att jag läste psalm 23, Herren är min herde...
Den fanns i mig, när jag somnade, den fanns i mig, när jag
vaknade, det var det första som kom..."

"Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig
vila på gröna ängar, Han för mig till vatten, där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, Han leder mig på rätta vägar, för
sitt namn skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav,
de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners
åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare
flöda över. Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livs-
dagar och jag skall bo i Herrens hus, evinnerligen."

Den psalmen har jag börjat min dag med i över 20 år, men
att den skulle hålla uppe Håkan under denna svåra tid, när
han flera gånger fick bestämma sig för att överleva. Då gav
den psalmen honom, nytt liv, nytt hopp, ny förtröstan, nytt
mod, ny kraft...Håkan läste som det står, trodde som det
står, och fick som det står. Det är "rå-tro" och det håller!

Så, "Herren är min herde" har fått ett djupare djup för oss!
Ja, speciellt, ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal..Jag
vandrade ju bokstavligt i dödsskuggans dal, då...sa Håkan.

..Du vederkvicker min själ...betyder att komma tillbaka till
ursprungsläget..du proklamerade detta, det sista du gjorde.

..och så..i alla mina livsdagar.. viktigt att tala liv, mitt i döds-
skuggans dal...

..också vilan i Gud...vila på gröna ängar...vatten där jag
finner ro...

Tack Gud för att ditt ord håller, att stå på och vila i...

Gud välsigne er, alla!

Love!

Gunilla

onsdag 15 juli 2009

Håkan är ett mirakel!

Jo, det har vi ju nästan förstått, efter allt som hänt, men idag när
jag träffade läkaren, sa hon: "Håkan är ett mirakel!" Jag stämde
in: "Ja, han är verkligen ett mirakel."

Idag har Håkan bara landat i Uddevalla, Johanna var där ikväll och
dom gick fram och tillbaka i korridoren, 6 gånger, med gå-bordet.
Janne, våran pastor, var tidigare idag hos Håkan och önskade
honom välkommen hem, till våran stad, Uddevalla.

Jag var ju på Sahlgrenska och gav personalen en kasse kex från
Bräckboden, som tack för all hjälp med Håkan.
Vi hade ett gott samtal med läkaren om ögon, öron, händer och
såren även kosmetiska ingrepp längre fram. Det var många fråge-
tecken som blev utropstecken istället, det var skönt.

Det här är ju våran stad sedan 34 år tillbaka i tiden. Alla vänner,
kristna syskon, grannar, arbetskamrater, barnens kompisar och
föräldrar, elever, församlingsmedlemmar, alla vi har hjälpt...ja,
listan kan bli lång, men människor i vår stad har verkligen haft
empati för Håkan och hela vår familj.

Som Marianne sa: "Jag möter många människor som tänker och
ber för Håkan som inte syns i kyrkan... Det är stiligt gjort."

Så vi fortsätter att glädja oss för att: "Håkan är ett mirakel!"
Imorgon, kommer Håkans bror och hans familj. Vi skall först
till Huset och visa dagsläget, innan Håkan får besök av familjen.

När jag var liten sjöng vi på Frälsningsarmen: "God emot alla men
mest emot mig, intills idag tills idag, god emot alla, men mest
emot mig, intills idag tills idag." Jag känner det så, att Gud är
god emot alla, men hans kärlek har drabbat mig ordentligt...

Tack, för att ni fortsätter att stötta oss, tills vi är igenom, helt!

Gud välsigne er, alla.
Massor av kramar.
Gunilla

tisdag 14 juli 2009

Uddevalla igen!!

Idag, på eftermiddagen, ringde en läkare från Sahlgrenska, det
var en plats ledig på Rehabsavd. här på Uddevalla sjukhus. Om
vi bestämde oss så kunde dom flytta Håkan idag, i så fall hade
han förtur, eftersom han kommer ifrån Sahlgrenska.

Halv 5 fick Håkan beskedet att allt var bestämt, efter middagen
skulle resan gå till Uddevalla. Jag satt på balkongen, utanför
Håkans nya avd. och väntade, när ambulansmännen, kom med
honom på båren. Vi fick träffa personalen, gå igenom rutiner.

Håkan ville att jag skulle vara kvar, vi satte upp alla kort på
familjen som har följt med Håkan från Linköping via Sahgrenska
och nu till Uddevalla Sjukhus. Det gjorde det lite mer personligt
på detta enkelrum som Håkan ligger på.

Mohammed kom upp och var kvar tills Håkan gick till sängs.
Håkan var trött men nöjd. Det är nog gott för Håkan att vara i
Uddevalla igen, samtidigt som det blir att byta miljö, personal och
rutiner igen. Tänk att Håkan är så bra så han är på rehabavd. nu.

Tanken svindlar, det är idag 133 dagar sedan Håkan på morgonen
kom in till Uddevalla Sjukhus, svårt brännskadad, där en duktig
läkare bestämde för att försöka behålla livet på Håkan, genom att
skicka honom till brännskadeavd. i Linköping. Nu är han tillbaka,
gående med ett gåbord, kan äta själv och hela tiden blir starkare.
Idag satt Håkan rak i ryggen på sin säng, länge och höll balansen.

Mina ögon fylls med tårar, mitt hjärta bultar, mina ben blir svaga,
Min älskade man, tar steg hela tiden, som vi för en månad sedan,
inte kunde se så nära. Läkarna tycker att det har gått fort fram.
Tack gode Gud för varje framsteg för Håkan!!

Håkan är fortfarande svag, han vill att jag håller i schemat, vilka
som kommer och hälsar på honom, så vet han vad som händer
och kan påverka det utifrån vad han orkar med.

Håkan var så tacksam för den hjälp som han fått i Göteborg.
Imorgon åker jag ner för att träffa läkare och höra om återbesök,
för Håkan. Vad som har hänt, hur det har gått och vad som väntas
i framtiden.

Kram på er allihopa!
Gud välsigne er!
Tack för era böner, för Håkan.
Gunilla

söndag 12 juli 2009

"Övervinn det onda med det goda!"

Visst händer det saker som inte är det bästa för oss...
Hela vårt hus med källare, 2 våningar och vind, står just
nu och torkar, då ett medel har sprutats på för att ingen
röklukt skall finnas i huset i framtiden, det garanteras
rökfritt! Allt är bara ett skal, kallas stommrent!

Det är intressant hur vi har klarat att hantera allt som hänt.
Saker som vi har blivit av med som inte går att ersätta, då
kommer tanken "du får ingenting ta med dej dit du går.."

Så hittar vi något extra kärt och jublar av glädje, som när
jag hittade ringen Håkan gav mig efter 33 års äktenskap.
Eller när jag hittade en liten dalahäst som min pappa gav
mig när jag var 6 år. Eller när några av mina kläder råkade
ligga i tvätten och dom hade klarat sig, 4 klädesplagg av
mitt gamla liv, vilken känsla, det går inte att beskriva i ord.

Alla goda människor som har skänkt möbler, böcker och
gåvor. Alla vykort, hälsningar på bloggen och blommor...
Ni har varit med och:" övervunnit det onda med det goda!"
Det har varit som balsam i vår situation. Tack! Tack!

Alla församlingar som har skickat pengar har gjort att vi
ekonomiskt har klarat oss igenom denna svåra tid. Ni har
varit med och: "övervunnit det onda med det goda." Tack!
Det har varit som balsam i vår situation.

När min dator blev stulen, i den nya lägenheten, brast det
för mig. Jag tyckte att det räckte med allt annat vi blivit av
med. Du som gav mig en ny dator du var med och: "över-
vann det onda med det goda." Tack! Det var som balsam..

När jag kom ut och fick se min nya, fina, lila bil skadad.
Bakspegel krossad, hela bakdelen skadad.. första tanken:
"men Håkan lever i alla fall, vad är en bil." Efter en stund,
när jag förstod att tusenlapparna flög iväg i självrisk bad jag
till Gud om hjälp och blev lugn. Ni som har gått ihop och
lovat betala självrisken, ni har varit med och: "övervunnit det
onda med det goda." Tack! Det är som balsam...

Ni som själva har varit med om en brand, blivit så välsignade
att ni ville skänka lister och foder till vårt nygamla hus. Tack!
Ni är med och:" övervinner det onda med det goda!"

Så ett stort TACK till alla som är med i kampen:
"Övervinn det onda med det goda."

Tack för att ni är med och ber för hela familjen!
Tack för att ni är med och ber för speciellt Håkan!

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

torsdag 9 juli 2009

Vår kärlek är djupare än så...

Med en stor, vacker, röd ros från vår trädgård, kom jag in
till Håkan. Röd, kärlekens färg, rosor, kärlekens blomma
att den kommer från vår trädgård, betyder att rosen får
symbolisera vår kärlek.

"Kärlek är att veta allt om en människa och ändå älska
den."

Det är stort att få vara en del av någon annan, att vi är ett.
Att vi får fortsätta leva tillsammans, stötta varandra, inte
kommer vi att ta varandra för givet, nu är tacksamheten
så stor och den kommer att prägla våra liv tillsammans.

"Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av
Gud och var och en som älskar, är född av Gud och känner
Gud, ty Gud är kärleken." 1 Joh. 4:7

Vi satt där i timmar och bara var tillsammans idag, Håkan
uttryckte sin kärlek till mig, och jag uttryckte min kärlek
till honom. Vad gör det om Håkans yttre är lite annorlunda.

Håkan är kvar, hans humor, hans sätt att se det positivt,
hans smile, hans uttrycksfulla sätt att tala, hans starka
gudstro, som genomsyrar hela hans väsen, hans försiktighet,
hans motivation, hans bestämda vilja att träna för att
komma tillbaka, hans kärlek till Gud, mig, familjen och
hela Guds familj, hans vision och framtidsanda, hans djup.
Det är Håkan, min man, som jag är så stolt över.

Nu när svulnaden har gått ner ser man mer av ärr i ansiktet
efter olyckan. Hårsäckarna är ju kvar och det betyder att
skägget i ansiktet växer, runt munnen är det läkt. Näsan
har blivit smalare och näsborrarna är annorlunda. Kinderna
läker fint och runt ögonen blir det finare och finare efter
operationen, men ögonfransar, ögonbryn är borta. Ögonen
har blivit blåa, istället för gröna, varpå Håkan sa att han
måste ändra det i sitt pass, och skrattade. Öronen har
blivit mindre, men hörseln är det inget fel på. Håkan följer
ett träningsschema för ansiktet, för huden stramar och det
behöver tränas, hela tiden.

Idag kom också min syster, Ingela och hennes man, Mats
för att hälsa på Håkan. Vi drack kaffe, pratade, skrattade,
åt jordgubbar, och bad tillsammans för morgondagen, då
Håkan skall till en ögonspecialist i Mölndal, för en under-
sökning.

Idag, frågade jag Håkan om han har sett sig i spegeln.
"Ja, lite försiktigt," blev svaret. Va bra, svarade jag, du är
ju samma Håkan inuti, vår kärlek är djupare än så...

Tack alla älskade vänner för er kärlek!
Ta hand om varandra, pussa på varandra,
det kan vi göra nu, ta inget för givet,
Var glad för vad du har!

Bless!
Hugs!
Gunilla

måndag 6 juli 2009

Herren är en hjälte som kan frälsa.

"Herren din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.
Han glädjer sig över dig med lust, han tiger stilla
i sin kärlek, Han fröjdas över dig med jubel."
Sef. 3: 17

När vi var i London, bodde vi hos ett par, som är i 80- års åldern.
Underbara människor, som Håkan har bott hos flera gånger.
När vi tittade i deras gästbok, hade Håkan skrivit detta bibelord
till dom, år 1997.

Nu, 12 år senare, står vi i centrala London, utanför Cafe Wesley,
sjunger för Håkan och citerar den versen för honom.

Igår åkte Josefina, Gabriella och jag ner till Håkan. När vi kom
fanns han inte i rummet, jo då, Håkan satt på balkongen och åt.
Vi gick dit, och där satt Håkan, nöjd, i skuggan. Det fläktade gott
för honom. Efter några timmar, tog systrarna in Håkan och vi fick
fortsätta vårat samtal inne på Håkans rum.

Håkan berättade att det var tredje gången för honom utomhus.
Två gånger har Anna kört honom i rullstol, runt Sahlgrenska, i
"rullstolsrally" som Håkan uttryckte det.

Håkans operation på ryggen, gick bra, läkarna opererade även
delar av huvudet, ny hud på vänstra sidan. Nu har Håkan hud
överallt, men tunn på många ställen. Fortsätt gärna att be "att
hans sår skall läkas med hast".

När vi skulle gå, tog vi fram bibeln och läste samma bibelord igen,
som vi läste för Håkan från London, innan vi bad tillsammans.

"Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa.
Han glädjer sig över dig med lust, han tiger stilla i sin
kärlek, han fröjdas över dig med jubel."

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

fredag 3 juli 2009

Håkan då - och nu!

Från nersövdhet - till vakenhet!!
Från nära döden - till liv!!
Från 80% brännskada - till 0%!
Från att vara helt inlindad - till små omlindningar!
Från att vara uppsvullen - till att gå ner i vikt!
Från dropp - till mat!
Från att bli matad - till att äta själv!!
Från sängliggande - till att kunna sitta i bälte!
Från att sitta i bälte - till att sitta själv!
Från att sitta - till att gå själv med gåstol!
Från respirator - till att andas själv!
Från talventil - till att tala själv!
Från att vara blind - till att nu se!
Från att inte kunna blinka - till att kunna blinka!
Från många, många operationer - till att det är opererat!
Från att vara medicinerad - till att vara klar i sinnet!
Från att ha personal dygnet runt - till att trycka på ringklockan!
Från omedvetenhet - till medvetenhet!

Jag sitter här i djup tacksamhet och stor förundran, att allt har
gått så fort, endast 122 dagar. Läkaren sa till Håkan idag, att
du tycker det går sakta, men vi tycker att det har gått snabbt.

När jag idag åkte ner till Sahlgrenska, tillsammans med tre
av våra familjehemsplacerade, goa ungdomar, Mohammed,
Daniel och Amelie, mötte vi en utgivande, kärleksfull pappa
och make. Full med humor och återblick från år tillbaka, då vi
gemensamt kunde skratta åt gamla händelser. Vilken lycka!

Hela jag bara fylls av en sådan tacksamhet, tårarna bara
rinner ner för mina kinder, när jag sjunger, sången:

Tack min Gud för vad som varit! Tack för allt vad du beskär!
Tack för tiderna som varit! Tack för stund som inne är!
Tack för ljusa varma vårar! Tack för mörk och kulen höst!
Tack för redan glömda tårar! Tack för friden i mitt bröst!

Tack för vad du uppenbarat! Tack för vad jag ej förstår!
Tack för bön som du besvarat! Tack för vad jag inte får!
Tack för livets hemligheter! Tack för hjälp i nödens stund!
Tack för nåd som ingen mäter! Tack för blodets fridsförbund!

Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå!
Tack för solljus av dig givet! Tack för mörker likaså!
Tack för prövningar och strider! Tack för hopp som uppfylls väl!
Tack för dagen som framstrider! Tack för hopp som slagit fel!

Tack för rosorna vid vägen! Tack för törnet ibland dem!
Tack för resta himlastegen! Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga! Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga! Tack för allt i evighet!

Gud välsigne dej också!
Kramar
Gunilla

onsdag 1 juli 2009

Vilken fest! Jordgubbar och ballonger när pappa fyllde år.

Va han kämpar!
Det första Josefina, Daniel och jag fick se av pappa när vi besökte honom på hans födelsedag var att han kom gåendes i korridoren med sin gåstol. Han ville visa oss sina framsteg. Gissa om vi blev stolta!? Han gick så stabilt och med bra tempo. Heja pappa!

Vilken ära, glädje och tacksamhet att få vara med pappa när han fyllde år. Att få fira livet. Vad mycket vi har att vara tacksamma över. Vi kom med svenska jordgubbar presenter och roliga färgglada figurballonger till pappa. Han tyckte det var kul med lite extra fest. ”Ballonger är ju lite anti sjukhus på nåt sett!” –sa pappa.

Vi läste alla gratulationskort olika folk skickat till honom och han var väldigt glad för dessa. Han fick kläder av oss i present men i och med att han tränar så mycket det sista var de alldeles för stora. Vilka härliga bekymmer! Med hård träning och bra diet har han rasat 10 kg det sista.

Veckan efter branden spelade vi syskon in en cd-skiva som rullade mycket i Linköping. Men nu fick vi spela den för honom för första gången som han var ”medveten”. Välsignelsen, Prince Song och Father daughter harmony är tre väldigt speciella sånger för pappa och oss och det var fantastiskt att få dela detta med honom.

Var välsignad!

Johanna o Daniel, Josefina