Söndag eftermiddag

Juni månad är en speciell tid där Håkan & Gunilla på olika sätt varit viktiga i våra liv. När jag kom till Fristaden 1991 hade vi alla barnläger förlagda till juni och midsommarkonferensen är fortfarande -som ni alla vet, ett återkommande inslag. 1993 vattendöpte Håkan mig och 1997 vigde han och Gunilla oss samman. Tack gode Gud för allt detta!

Idag, på vår 12:e bröllopsdag, har vi haft förmånen –för första gången sedan månadsskiftet februari-mars, att möta Håkan. Det sista Håkan och jag pratade om (den 26 februari) var mission, utlandsresor och vikten av att uppskatta varandra och det Gud gör i församlingen. Det finns alltid en risk att man blir hemmablind och tar saker för givet.

Plötsligt sa Håkan: ”Så säger Herrens Ande: Det kommer att komma tider då vi är ifrån varandra under så lång tid, att vi hinner längta och riktigt på djupet sakna varandra.”

Vem hade trott då, att han talade profetiskt om något som skulle inträffa endast ett par dagar senare? Vilken chock när telefonen sedan ringde tidigt på tisdags morgonen! På något sätt har det här ändå styrkt mig. Det blir ibland uppenbart att Jesus håller allt i sin hand. Han säger: ”Jag är med er alla dagar, intill tidens ände.” I söndagsskolan sjunger vi fortfarande: ”Tryggare kan ingen vara”.

Håkan fyller år på tisdag och vi lämnade en cd med Josh Groban där han bla sjunger sången ”You raise me up” (Rolf Lovland):

“You raise me up, so I can stand on mountains;
You raise me up, to walk on stormy seas;
I am strong, when I am on your shoulders;
You raise me up... To more than I can be.”

Vi fortsätter att tillsammans lyfta upp familjen och släkten Gniste i våra böner. Vi tror även att Håkan och Gunillas viktiga tjänst ska fortsätta och dessutom bli ännu kraftfullare.

Håkan bad oss hälsa till er alla och berättade att det förmodligen blir en ny operation på onsdag, där man ska transplantera hud till några svårläkta sår på ryggen. Var med och be att allt fungerar som det är tänkt!

Ett tacksägelseämne som Håkan berättade är att han igår var ute för första gången. Det var en sjuksköterska som tog honom i rullstolen ner till huvudingången och sedan runt hörnet och in igen via baksidan. Förutom transporten från Linköping lär detta ha varit det första tillfället för honom att komma ut. Vi förstod att det betydde mycket och han gladde sig över detta.

Efter nästan en timme var det dags för middag och vi kunde bidra med lite efterrätt. Några strån med smultron som barnen plockat. Vi lämnade sedan Håkan för dagen, men vi bär med oss minnet av en fin stund av gemenskap.

Var välsignad! Trevlig sommar!

Mats (vid tangentbordet) & Sarah Samuelson, Uddevalla

Håkans 1.a telefonsamtal!

Nu kommer en hälsning från England. Innan branden hade vi köpt biljetter till England. Håkan och jag skulle åka till ett konferenscentra, ett kloster på landet. Vi skulle vara tillsammans med ledare, från olika länder i Europa, några dagar innan vi skulle åka till Basingstoke, för att vara med på ledardagar med ett bra gäng från Sverige, som har gått samma webbledarkurs i 2 år, som olika ledare uti Europa.

Håkan och jag skulle ta med våra minsta tonåringar, Amelie och Bella, dom skulle ta hand om Nicole och Nova, Johanna och Daniels barn och våra barnbarn, när vi är på ledardagarna och sedan skulle vi ha semester i England. Göra London m.m.

Vi bestämde att resan gör vi som vi har bestämt och nu sitter jag här i England och är så tacksam för att vi gjorde enligt planen.

Att möta alla dessa goda kristna syskon vi har här, som har stått med oss i bön för Håkan och oss i denna svåra tid. Mitt hjärta har vidrörts flera gånger dom här dagarna. Deras kärlek, deras kramar, deras tårfyllda ögon när dom berättar vad Håkan har betytt för dom och att dom har följt med via blogg och mail dessa månader.

Vilken mäktig Gud vi har, vi är en del av ett större sammanhang med vänner och syskon över hela vår värld. Att denna blogg får vara ett redskap för information om Håkan, som gör att många kan åka med oss på den resan vi nu gör med Håkan.

Vi gjorde upp ett schema, där olika vänner och släktingar åker till Sahlgrenska varje dag för att Håkan skall få ett besök per dag under den tid vi är här. I förgår var Gunnar där, det var samma dag som läkarna opererade vänster öga, så Håkan var lite trött men nöjd.

Igår var Arne och Fouad där på besök, rivningskillarna i vårt hus, så fick dom berätta för Håkan hur långt dom har kommit med huset. Peter var också med vid besöket. Just nu kan vi stå i köket och se ner till källaren, eller titta upp och se ända upp till taket, förbi andra våningen och vinden, en underlig känsla, men det blir nog fint när det blir färdigt, någon gång i vår, nästa år.

Idag, har jag här från England, pratat med Håkan på telefon, vilken känsla. Tänk att Håkan har tagit ett steg till, att han nu kan med sina händer, ta upp telefonen, svara och hålla i telefonen under tiden vi pratar, vilket under!!

Alla dessa små steg tillsammans med alla mirakel gör att vi är så tacksamma till den levande Guden för att han i allt är med, dag för dag bär Han oss. Ger Håkan den livsglädje han behöver för att vara motiverad att kämpa för att komma tillbaka till det livet som är ämnat för honom.

Tack! för alla förböner och goda tankar..."för än ett ord är på vår tunga, känner Herren det till fullo.."

Bless you!!
Hugs!
Gunilla

Smålänningarnas första besök i Göteborg 20/6

Äntligen kunde smålänningarna åka tillsammans och hälsa på Håkan. Det var Rebeccas, Lillans och Kennets första besök hos Håkan i Göteborg.

Vi kom precis när Gunilla skulle gå. Hon hade varit en stund hos Håkan och pratat lite om Englandsresan hon skall göra.

Vi blev så glada att se hur bra allting går för Håkan. Läkningen och styrkan i kroppen som börjar komma tillbaks genom idog träning. Det är så härligt att se att han går in i återhämtningen med en sådan energi. För första gången kunde resa sig själv i sängen och sätta sig på sängkanten och äta sin kvällsmat. Gänget applåderade. Sköterskan sa att han var helt fantastisk. Håkan log.

Självklart blir han trött efter ett arbetspass och det räcker att han sitter uppe ett par timmar så behöver han vila. Därför blir man själv glad när man får hjälpa sin broder från stolen till sängen.

Håkan har ju alltid gillat Brassmusik. Så Kenneth hade med sig en Brass-cd med marschmusik som Håkan kände till mycket väl. Han förklarade till och med hur vissa av marscherna hade kommit till och vad de innehöll.

Vi märker också hur viktigt det är för Håkan att han får prata med sina anhöriga. Därför blev det ganska mycket allmänt prat. Och det är något som han behöver. Lite skoj blandat med allvar.

Hela tiden ligger Psalm 23 i bakgrunden som det förtröstansfulla budskapet till oss alla.

Lillan/pg

Bara Jesus!

"Håkan, en person som du, i din ålder, skulle inte ha klarat detta. Det är nog så att du har mer att göra härnere." Vilken kraftig uppmuntran som Håkan fick nu i midsommar.

Givetvis hade ju Håkan, helst varit en del av festen, med oss, på Midsommar, i Uddevalla. Men hälsningen han gav berörde oss alla, tänk att Håkan kan tala själv, och varje dag som går blir han bara starkare och starkare. Du kan lyssna på Håkans
hälsning, om du vill, insatt den 20 juni.

Igår var det våran 34 års bröllopsdag och jag åkte emellan ett barnmöte och kvällsmötet ner till Håkan på Sahlgrenska. Han var nyfiken på hur vi hade det på Midsommarfesten och jag fick berätta och Håkan gladde sig över rapporten. Det var
ju givetvis en delrapport, han skulle ju ha varit med igår kväll när alla ungdomar var framme för förbön, men det får vi berätta.

Håkan hade varit ute och gått med sin gåstol i korridoren på sin avd. snacka om delseger! Hans ansikte läks mer och mer, munnen är så fin nu så jag kunde pussa Håkan på munnen, vilken känsla!!

När Mark Ericson från Finland som tillsammans med Janne, hälsade på Håkan, frågade om han hade en hälsning till oss och Håkan svarade direkt: "Bara Jesus!"

Jag stämmer in i den hälsningen "Bara Jesus!" När jag tittar tillbaka och tänker på allt som har hänt, dom sista månaderna, blir det bara ett stort: "Tack Jesus!"

Böneämnen:
I veckan rättar dom till vänster öga.
Senare opererar dom Håkans rygg.

Tack för all förbön - du är en stor del i, med dina böner, att Håkan idag lever och blir bättre och bättre. Vi för alla säga: "Tack Jesus!" och "Bara Jesus!" Det är så stort!

Gud välsigne dej!
Kramar
Gunilla

Midsommarhälsning från Håkan

Varma midsommarhälsningar från Håkan! Till höger har vi lagt in en ljudhälsning från Håkan. För att lyssna, klicka på bilden där det står "Sommarhälsning från Håkan Gniste". Trevlig midsommar!

Jan

Det är fantastiskt

Idag var Samuel och jag tvungna att åka upp till Göteborg för att ordna en sak. Samtidigt passade vi på att hälsa på Håkan. Där träffade vi Johanna och Dave T som hade varit där en stund innan vi kom.

Håkan var på ett väldigt gott humör, efter ögonoperationen som skedde i går. Han behövde inte ha något skydd för det vänstra, så vi upplevde att han såg ganska bra.
Det är på de längre avstånden som ögonen inte har vant sig än, men det kommer.

Tänk att idag fick brodern hjälpa Håkan att komma upp i sittande ställning. Det är en stor kraftansträngning varje gång han skall göra något beroende på att hans muskler inte är riktigt i gång än. Här behövs det mycket träning.

Det andra vi fick vara med om var att se honom äta själv för andra gången i dag. Och då räknar man hur många gånger han orkar föra gaffeln till munnen. I förmiddags klarade han 4 gånger men när vi kom och han skulle äta klarade han 7 gånger. Sköterskan tyckte att han var fantastisk. Och vi förstod vilken stor ansträngning det var för Håkan att gör något som vi tar för givet.

Alla framsteg går så snabbt nu och vi är tacksamma till Gud att Han är med i allt.

Vi syskon tackar alla för förbön. Vi ser hur allt läker bra och hur Håkan blir starkare dag för dag.

Så fortsätt och be för Håkan.


PG

Sekreterarens och svägerskans första besök på Sahlgrenska

Idag var vårt första besök på Sahlgrenska. Jakob var där när vi kom och hjälpte till med maten, så vi kom precis lagom med rabarberpaj och kaffe till efterrätt! Sjuksköterskan frågade om vi hade fest, och vi svarade att vi firade Håkans namnsdag, 2 dagar i efterskott. Vi hade ett fantastiskt fint besök, tillsammans med Håkan. Han var pigg och på hugget. Han frågade till och med om jag (Jan) hade några frågor till honom, precis som han brukar fråga. Jag svarade: ”Ja, massor, men de kan vi ta längre fram!”

Lotta läste från Tidebönsboken, bl.a. Psalm 118 – passade perfekt! När Håkan började bli trött, avslutade vi besöket med bön, och sedan tog Jakob med oss tillbaka till Uddevalla.

Håkan bad om förbön imorgon 08.30 då han blir opererad på andra ögat med endast lokalbedövning. Be att allt går bra och läker fint.

”HERRENS högra hand upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting. Jag skall inte dö utan leva och förkunna HERRENS gärningar.” Ps. 118:16-17

Sekreteraren Jan och svägerskan Lotta

Etthundrafemtedagen

Idag besökte Dave Tidy och jag Håkan. Mohammed var där och hade köpt t-shirt till honom. Han är omtänksam.

Håkan är glad över att vara på Sahlgrenska, han tycker personalen är bra på alla sätt. Idag hade han blivit badad och omlagt. Den allra största nyheten var att Håkan hade fått stå upp och ta några steg för första gången efter branden. Med hjälp av en "gå-stol" kan han försiktigt börja träna för att få tillbaka kraften i benen.

Håkan berättar att Ps 23 betyder så mycket för honom och han i sin bön ofta är på andra platser. Han säger också att Gud talar till honom om ledarskap på ett nytt sätt, som han vill vara med och arbeta med i framtiden. Han är inte uppgiven utan det finns en iver att få se Guds verk växa och han lyssnar intensivt på de olika rapporter vi ger från olika håll.
Han frågar hur det går med renoveringen av huset och hur Gunilla och familjen har det i lägenheten.

Vi hade en fin stund av bön tillsammans. Dave som gammal vän till Håkan kunde betjäna honom på djupet.

Efteråt är jag så uppmuntrad när jag tänker på hur vi bett utifrån orden i Apg 14:19-20 där man tror att Paulus är död men när lärjungarna samlas runt honom, precis som vi samlats runt Håkan i bön, och då reser sig Paulus upp och går in i sin uppgift. Idag fick Håkan resa sig upp på egna ben för första gången efter branden.

Vi har bett, för Håkan, både i Uddevalla, Bohuslän och till jordens yttersta gräns. Bloggen har besök av i genomsnitt 500 personer per dag från olika håll i världen. Vi fortsätter att be.

En dyrbar stund med en dyrbar vän.

Janne Sääf

God is good - All the time!!

Våra resor till Kenya är fyllda med spänning, man vet inte riktigt
vad som skall hända, men vissa saker återkommer varje resa
som t.ex. "God is good - All the time!!" När vi hör flera tusen
kenyaner glädjas inför Gud och ropa "God is good- All the time!"
då är det något som händer inombords. Vi i väst har mycket att
lära, sådant som var självklart i Sverige, i förra generationen.

Att kunna glädjas över det lilla, se Guds godhet genom allt, Han
förändras aldrig, saker vi går igenom förändras, men "God is good
All the time!" Det fina är att om vi kan leva i det, förändras vi och
något gott kommer ut ur varje situation vi går igenom.

Det Håkan och vi som familj, går igenom nu, det kan komma
mycket gott ut ur detta om vi talar ut: God is good - All the time!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det tyst inom mej,
någonting av Guds storhet blir ännu synligare.

I flera månader har jag funnits i en stilla tacksamhet, över att
alla kom ut, att alla lever och bönen har varit där. Nu när Håkan
bara blir bättre och bättre fylls hela mitt inre av en sådan djup av
tacksamhet som gör att hela jag, med kropp, själ och ande kan
stämma in i "God is good - All the time!!" Jag har vetat det hela
tiden, men nu är hela jag med i den proklamationen.

Dave Tidy, en gammal vän till oss, har kommit från England
för att hälsa på Håkan. Vi åkte tillsammans med Amelie och
Daniel ner till sjukhuset, igår. Daniel berättade för Håkan om
sin lyckade studentfest och Amelie om skolavslutningen, då
hon sjöng och gick ut 9:an. "God is good - All the time!!"

Vi läste, bad och samtalade i omgångar. Dave och Håkan hade
ett engelskt samtal, då jag fick prata med sjuksyster. Gänget
gick och fikade så Håkan och jag fick vara ensamma en stund.
Det är många saker som har hänt som Håkan mer och mer får
klarhet i nu. Flera av hans frågor blev klarlagt och som han
uttryckte det, "det var väldigt viktigt för mig att få klarhet i detta."

Jag kunde pussa Håkan på kinden för första gången, kinderna
har blivit så fina. "God is good - All the time!"

Be gänra med oss för Håkan
1. Hans ögonoperation
2. Inga infektioner
3. 2-4% kvar av sår på ryggen.
4. Hans bearbetning av olyckan.

Tack för att ni finns, för oss nu.
Bless you!
Kramar
Gunilla

Mysdag med pappa

Mamma sa att jag kvittrade i telefon när jag ringde henne på vägen hem från Göteborg, Sahlgrenska. Jag var så uppfylld av mitt besök. Äntligen har pappa kommit oss närmare. Vilken skillnad att bara kunna åka iväg en eftermiddag sådär och sen t.o.m. ha krafter över när man kommer hem! Helt underbart!

När jag kom in genom dörren och sa ”Hej” svarade pappa på en gång ”Är det Johanna?” Innan han ens hade sett mig. Vilken känsla! Jag fick sedan vara med och pynta rummet lite. Hela hans rum i Linköping var ju fullt av fotografier och teckningar men här var det alldeles vitt på väggarna. Det blev genast mycket mer hemtrevligt. Jag läste även från en av hans favorit böcker, Tidebönsboken. Sen fick jag äran att hjälpa honom med maten. Det känns så bra att kunna göra något för min fina pappa.

Vi pratade om allt möjligt. Han var väldigt med hela tiden. Han berättade om att han tränat väldigt mycket det sista. ”De kör hårt med mig här”. Han berättade även om sin helikopterfärd och han tyckte den var ok men att han blev trött efteråt. Det är ju förståeligt! Vi kom även in på natten den 3:e mars. För första gången berättade han om hur han gick nedför trapporna och hur han lyckades ta sig ut ur huset med hjälp av mamma. Han stannade upp litet och sen sa han att ”Det är ju fantastiskt att alla klarade sig så pass bra som de gjorde!” ”Fast jag fick ju dock en del”.

Ja, älskade pappa det fick han sannerligen. Men jag är så stolt över honom. Hur han har klarat sig igenom detta. Mot alla odds! Och att nu se skillnaden bara från förra lördagen var helt fantastiskt. Både i hur huden blivit finare men även hur mycket vi kunde dela med varandra. Vi hade det verkligen riktigt mysigt. Bara pappa och jag.

Jag vill avsluta med att rikta ett speciellt tack till alla som är med i tankar, böner och fina gester. Det behövs verkligen!

Många varma hälsningar
Johanna

Halleluja!! Lova Gud!!

Nu vill jag "Lova Gud" och då brister jag ut i ett "Halleluja".
Halleluja! betyder: Lova Gud!

När Håkan kom ut ur huset, natten det brann, såg han
absolut ingenting. Under sin tid som sövd hade Håkan salvor
i hela sitt ansikte, så när Håkan började mer och mer vakna
såg han, men hur mycket var svårt att förstå.

I början tänkte jag att bara Håkan överlever är jag nöjd, men
eftersom han läser många timmar per dag, var min tanke att
jag får sitta flera timmar per dag och läsa för Håkan i framtiden.

Nu, har personalen nere i Göteborg undersökt Håkans ögon
och han ser. Det finns ingen skada på hornhinnan. Halleluja!
Stavar och tappar kommer igen, men det kan ta sin tid.

Nu förstår du väl varför jag ikväll vill "lova Herren" lite extra,
Herren är värd all lov och ett extra "Halleluja!"

Idag har Håkan blivit tvättad och omlagd, utan bedövning. Det
tog fyra timmar, men det gick bra, så har dom arbetat med
hans händer i varmt vatten.

Ikväll hade vi skolavslutning, det var första gången i skolans
15-åriga historia som Håkan inte var med. När våra flickor
sjöng, kändes det lite extra tomt, men jag började inom mig
tacka för att Håkan lever och att han blir bättre dag för dag.
Halleluja!

"Jesus, du är mer dyrbar än silver, Jesus, du är mycket mera
värd än guld. Jesus, du är mycket vackrare än pärlor, inget jag
vill ha går upp mot dej, inget jag vill ha går upp mot dej."

Tack, älskade vänner och syskon för att ni finns, ber med oss
när det behövs och tackar Gud med oss för alla små och stora
under. Halleluja!

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Den stora flytten - Det är stort!

Håkan har varit, i Linköping, sedan tisdagen den 3 mars.
Den första månaden nedsövd, sedan mer och mer kommit
tillbaka, mot alla odds. Det är stort! Tack Far i himmelen!

"När jag ser din himmel, dina fingrars verk....
vad är då en människa, eftersom du tänker på henne..."
Psalm 8:4

Dagarna går, blir till veckor, som snart blir till månader...
Håkan utan respirator, betyder att den intensiva vårdtiden
är ett avslutat kapitel. Nu går han in i fortsatt läkning, utan
tillsyn varje sekund, som han har haft alla dessa månader.

Håkan har ju en viktig operation kvar, runt höger öga och då
blir han ju sövd och givetvis respirator. Den operationen gör
dom lika bra på Sahlgrenska.

I måndags hade Håkan besök av Ulla-mi och Janne Rosman
som tillsammans med Håkan Eriksson bad för hans flytt och
glädjen var stor när dom såg vilken förändring som har skett.

Den stora flytten - Det är stort!
Idag, tisdag, Håkans 98 dag, efter branden då fick Håkan
kl.16.45 på en bår, inta sin plats i en helikopter och åka till
Säve flygplats där en ambulans mötte upp och körde Håkan
till Sahlgrenska. Resan gick bra och vid 18-tiden var han på
plats i sitt nya rum på sjukhuset. Jag måste erkänna att jag
var lite pirrig, inför denna stora flytt. Tack Herre för bönesvar!
Det är "göörstort" som man säger härnere.

Nu kommer ju Håkan mer på hemmaplan, därför är det extra
viktigt att alla besöken till Håkan går igenom mig. Så blir det
bra och ordning på Håkans dagar.

Ett stort tack till er alla som har varit med och bett för Håkans
stora flytt till Västkusten.

Tack för all kärlek, alla böner och tankar du sänder upp, till Gud!
Jag känner mig fortfarande buren...tack alla goa, kärleksfulla
vänner. Ni betyder väldigt mycket för oss.

Bless You!!
Kramar
Gunilla

Förhoppningsvis sista resan till Linköping!

Idag reste jag, Inger och Samuel till Linköping. På vägen hämtade vi upp Lillan.

Vi reste med förhoppning att Håkan skulle vara vaken så att vi kunde prata med honom. Men det började inte bra. Man hade tränat honom på morgonen så han var väldigt trött när vi dök upp strax före 12. Han slumrade till och vi fick dålig kontakt med honom. Vi beslöt att vi skulle åka ut och äta så att Håkan fick vila upp sig.

När vi kom tillbaks hade man kört ut honom till TV-rummet. Nu var han helt vaken och han kände igen oss på en gång.

Det är så gott att se hur fint allting läker, hur fint ansiktet kommer att bli. Vi såg också händer och fötter. Vilket fantasiskt arbete läkarna har gjort. Vi tackar Gud.

Håkan andas nu helt utan respiratorn och det går fantastiskt bra och han var med på noterna hela tiden.

Helt plötsligt dök Lotta och Dan upp. Dan fick förklara för Håkan hur renoveringen av huset har börjat och vad man hade gjort. Håkan ställde massa frågor till Dan och Dan förklarade på ett väldigt bra sätt så att han förstod.

Innan vi lämnade Håkan så bad han med oss. Det var en väldigt stark upplevelse att få höra hur Håkan bad för sin familj, sina syskon och vänner. Lotta fick avsluta med bön där hon bad för Håkans fortsatta bättring. Vi tackar Gud för det stora som vi fick vara med om idag.

Innan vi lämnade Håkan, så tackade Lillan sköterskorna för deras fina arbete med honom. Men dom sa att det var Håkan själv som stod för allting.

Nu får vi åka till Göteborg i stället. På tisdag kommer man förhoppningsvis flytta Håkan till Göteborg.

Gud välsigne Er alla ni som har varit ett sådant starkt stöd till Håkans familj och syskon.

Fortsätt bed om att allting fortsätter på samma fantastiska sätt.

PSALTAREN 86 :6

Lyssna, Herre, till mitt bedjande, och ge akt på mina böners ljud.

PG

Vilka lyckade dagar!

I torsdags hade vi en mycket lyckad studentfest, först för Daniel.
När vi hörde att det skulle regna, kom vi överens om att be om
uppehåll från regn, emellan kl. 12 och 18. Det blev så, 5 min i 6
kom regnet, men då var vi klara med studentfesten under tak-
paviljongen i trädgården nere vid Bäveån. Hellyckat!!!

Senare på kvällen hade familjerna Sääf- Königs- Bergströms och
Gnistes gemensam studentfest för våra fem stiliga killar, som nu
tog studenten. Två fina fester! Daniel kommentar efteråt, att allt
var över förväntan. Samtidigt som dom rev och jobbade i huset,
hängde vi upp ballonger och badringar, som talade om liv, fest
och framtid för vår familj. Hellyckat!!

På fredagen efter jobbet i skolan, åkte vi till Örebro, Linnea tog
studenten och Josef examen så det blev två fester till med släkt
och vänner. vi sov över där, för att idag åka vidare till Linköping.

Rebecca, vår dotter tittade in till pappa på fm och vi, Johanna,
Josefina och jag kom dit någon timme senare. Håkan satt uppe
i sin stol, utan respirator. Vi fick vara med vid detta fantastiska
ögonblick, när personalen tog ut respiratorn ut ur rummet för att
Håkan inte behöver den längre. Vilken dag! Efter 95 dagar, är
han fri från respiratorn och kan andas själv. Vilken lyckad dag!

Nästa vecka vill dom flytta Håkan till Sahlgrenska i Göteborg.
Det blir lättare för oss att hälsa på då, sju timmar mindre varje
resa. Vi är så tacksamma till Gud och all duktig personal.

Vi sjöng, läste ur tidebönsboken och ps.103 ur bibeln. Bad för
Håkans kropp, själ och ande. Vi fick vara en lång stund utan
personal, för första gången. Vilken lyckad dag!

Vi åkte hem till Uddevalla, trötta men nöjda och tacksamma.
Tack Gud för dessa lyckade dagar!!

Gud välsigne er, alla!! Vi fortsätter att be för Håkan!
Kramar
Gunilla

Det stora rycket!

En av våra pojkar, Daniel, som kom till oss för över sex år
sedan, då som en liten blyg kille, nu, tar Daniel studenten.
Vi pratade om studentdagen och han ville vara i trädgården,
på Sigelhultsvägen. Det var så "det stora rycket!" kom till.

Jag har klippt häcken, som Håkan bara är bäst på, gått med
trimmern för första gången, det är ju Håkans uppgift, så har
gräset blev klippt, fast våran gräsklippare inte startade för
säsongen. Det märks att Håkan inte är hemma, men när allt
var klart, tänkte jag att Håkan skulle nog ha varit stolt nu.

Samtidigt som den stora rivningen inne i huset sker, har det
hänt massor i trädgården. Plattorna, rabatterna rensats och
planteringar i krukor med örter och blommor skett.

Nere vid Bäveån har Dan och Markus gjort en stor altan till lill-
stugan. Inför festen till studenten har vi köpt två takpaviljonger,
som killarna har byggt ett golv till, det blev jättefint. Samtidigt
som Blanco har renoverat trappan ner till ån. Snacka om
"det stora rycket!"

En underlig känsla, allt detta händer, samtidigt som Håkan,
i Linköping, kämpar på sitt sätt för att komma tillbaka till ett
normalt liv. Håkan skall få en kork i hålet på halsen, så han
kan andas riktigt. Alla värden är bra, igår satt han i stolen i
många timmar, utan respiratorn. Så snacka om framgångar
på olika plan. Det är ju "det stora rycket," för Håkan också.

Operationen blev uppskjuten igen, detta med höger ögonlock,
så nu har dom gett järnet, för att få lungorna igång, med allt
vad det innebär. Träning, träning och åter träning. Håkan är
verkligen motiverad, han vill komma tillbaka och det betyder,
hårdträning. Be gärna för Håkans träning, att det skall lyckas.

Johanna och jag åker till Örebro, då Linnea, barnens kusin,
tar studenten. Vi sover över där, åker vägen om Linköping
på hemvägen, jag skriver en rapport, efter den resan, här på
bloggen.

Ett stort Tack till alla som har hjälpt till med "det stora rycket"
på Sigelhultsvägen, jag är så tacksam, för detta hade inte
blivit till utan er.

Jag tänker att vi åker till våran stora kolonilott, lillstugan vid
ån är våran kolonilottsstuga, då går det lättare att vara där,
för trädgården måste ju skötas och vi behöver den också.

Be för Håkans lungor, operation och flytt, att allt skall ske
i rätt tid. Tack än en gång för all stötting och förbön och alla
kramar. Er kärlek betyder så mycket!

Gud välsigne er, alla! Gud är så god!
Kramar
Gunilla