Ja nu var det min tur igen...

Det var med stor förväntan, vi åkte upp till Linköping igen. Igår ringde Margareta, som i familjen kallas Lillan. Hon har tagit ansvar efter sin bror, Per-Göran, att ringa varje dag och prata med personalen hur dagsläget är med Håkan. När hon ringde, hörde hon sin bror Håkan, i bakgrunden säga: "Hej Lillan". Kan du förstå hennes känsla? Nu grät vi av glädje. Hon ringde P-G och han ringde också upp och fick höra sin broders Håkans röst.

Tisdag, var en bra dag då Håkan vilade från bad och omläggning så vi åkte, Jakob och jag, för att få träffa Håkan lite mer vaken denna gång. Eftersom det är klart vem som skall renovera vårat hus så ville jag att Håkan skall få vara delaktig det hela från början.

Våren är den årstid som är den vackraste, att åka runt i Sverige. Min mamma och jag brukade, när hon levde, ta en ordentlig sväng med bilen, vid den här tiden, varje år. Nu blir det att följa den vårliga utvecklingen på ett naturligt sätt genom de återkommande resorna mellan Uddevalla - Linköping. Vitsipporna är en av de vackraste vårblommor vi har, och mina tankar går genast till Håkan.

När Håkan var 19 år så fick han möta Gud väldigt starkt. Då såg han vitsipporna för första gången. Håkan brukar säga, att det var den våren som Gud skapade vitsipporna för första gången. Men visst är det väl så att ju mer av Herren jag har i mitt liv, ju mer ser jag det vackra runt omkring mig. Jag blir ett med Gud, Skaparen, ett med det skapade och kan glädjas över att vara ett med det skapade, genom att skapelsens Gud, är min Gud och jag är hans barn. Det är så stort!!

Nu står vi där, mitt i Håkans sjukträning, jag säger "Hej Håkan" och Håkan svarar: "Den här rösten känner jag igen". När dom lagt honom tillbaka i sängen, får Håkan en paus innan dom sätter in talventilen igen. Vi pratade om planlösningen på 2:dra vån, det var så härligt att Håkan blev delaktig huset, innan dom sätter igång och river väggar och tak.

Håkan uppskattade att delar av församlingsledningen, kom till honom i måndags och smorde honom med olja. "Fantastiskt" sa han två gånger.

En sådan häftig känsla, jag kan inte med ord beskriva hur det känns att bara stå där, jag kan inte se mig mätt på Håkan. Han lever, och blir bättre och bättre dag för dag, en sådan förändring, bara på en vecka. Hela jag är bara fylld med tacksamhet. Vissa delar av Håkans yttre kanske inte blir som förr, men hans karaktär och ande är densamme. Efter detta vi går igenom nu, fördjupas vi säkert ännu mer.

Vi sjöng, pratade, sjöng, läste olika ord från bibeln, bad tillsammans och Håkan var med hela tiden. Jag är så stolt över min man som är så lugn, trygg och har sådant mod i den här situationen. Tack gode Gud! Slutorden som Håkan skickade med oss var: "Jag älskar er, allihopa!"

Vi fortsätter att be för Håkan och tack för att du också är med i bön.

Gud välsigne dej!
Kramar
Gunilla

Den femtiosjätte dagen

Igår var Harry, Anders, Grant och jag och besökte Håkan.

Läget är fortfarande stabilt och Håkan hade badat och blivit omlagd på förmiddagen så han var ganska trött och lite omtöcknad efter narkosen. Han hade även tränat att stå upp med hjälp av en vippbräda. Eftersom Håkan legat så länge kan han ju inte stå upp av egen kraft men han får börja träna musklerna som bär upp kroppen i stående läge. Förutom huvudet ligger han helt inlindad i bandage och intensivvårdsrummet är fyllt av apparater och slangar. Skägget växer på hakan och han ser lite sårig ut på huvudet. Håkan har fortfarande respirator men varje timme får han träna med talkanyl och då andas han helt själv och kan tala. Han har ett slags glasögon som fuktar ögonen eftersom han har lite svårt att stänga ögonen.

När vi kom in tittade han noga på oss för att se vilka som hade kommit. Vi berättade lite vad som hänt hemma i församlingen och om alla hälsningar som vi hade fått med oss. Vi bad för honom och smorde honom med olja. Vi sjöng lovsång och spelade CD:n med barnen som sjöng välsignelsen. Harry läste Kol 3:1-4.

Vi uttryckte att vi saknade honom och att vi älskar honom och ber för honom. Då svarade Håkan på engelska: "I can feel that".

Han var lite irriterad över att det kliade och att det var varmt med bandage överallt.

När vi gick sa han "Gud välsigne er" och lyfte båda armarna till en liten vinkning.

Efteråt är man så tacksam till Gud över att Håkan lever och att läkningen har gått så bra. Man tänker också att vi måste fortsätta att be för att det är en lång väg att gå för Håkan och familjen behöver fortfarande mycket stöd och omsorg!

Be för:
- Läkningen av bakhuvudet.
- Be för Håkans fötter.
- Be för att det inte skall klia så mycket.
- Be om fortsatt läkedom och att inga infektioner skall tillstöta.

Janne Sääf

Överlåtelse..

Seden 70-talet har jag varje morgon, någonstans mellan sömn och vaket tillstånd, börjat dagen med en överlåtelse. "Herre, led mig dag för dag, i din vilja vill jag va´ om det än genom lidande bär, när min vandringsväg syns lång, jag dig beder gång på gång, Herre, led mig dit hem, där du är..."

Där någonstans har jag vaknat, och fortsätter med Ps. 23 "Herren är min herde, mig skall inget fattas..."

Här är både överlåtelse, vila, trygghet, tacksamhet, bön... Efter den psalmen, är jag så fylld av en inre styrka, där jag bara vet att Herren skall vara med även denna dag och jag skall av nåd få ledas av Honom en dag till i mitt liv, vilken nåd...

I många år har min inställning varit att hjälpa andra varje dag och försöka se andras behov och med Guds hjälp, ge människor jag möter, något. I det vi står i just nu, är jag som i en vila och att människor, vänner, syskon får med sina böner och tankar omsluta oss så att vi just nu får känna oss burna av Gud och er.

Den överlåtelse som ni har att stå med oss i detta, vill jag tacka er för och Håkan får också igen, det han har talat ut av enhet, alla böner han har bett för förändring. Nu är du med och betjänar med din bön.

Josefina har varit hos pappa i helgen och hon blev den första att få prata med pappa med en talkanyl, som sätts på halsen. Dom hade små pratstunder både på svenska och engelska, Josefina fick smörja in Håkans ansikte och axel som har läkts så bra.

Hon läste Ps. 23 och Jesu avskedstal till sina lärjungar, från Joh. 14 "Känn ingen oro, tappa inte modet.." Josefina sjöng sång på sång och bad "Fader vår", då bad Håkan med i hela bönen. När Josefina skulle gå, ville Håkan att dom skulle sätta in talkanylen igen. Josefina frågade pappa vad det var han ville säga. Han svarade: "Jag älskar dej" och "Ha det så bra." Det blev ett gott avslut på en helg för Josefina, vid sin pappas sida.

Måndag åker Janne, Anders, Grant och Harry till Håkan och tar med en oljeflaska... "du smörjer mitt huvud med olja..." Sedan är det min tur igen...

Tack...vi hörs snart igen...en rapport kommer efter måndagsbesöket.

Gud välsigne er!

Gunilla

"Det är ingen hemlighet att Gud hör bön.."

Tack alla vänner för att ni har varit med oss under denna tid
och speciellt nu under Håkans stora operation idag. Tack!

Läget är lugnt och stabilt efter en lång dag operation, Håkan har
idag 20% brännskador, istället för 80% som var från början.
Det är stort, att vi är där nu, det är nästan lite svårt att ta in,
men tack och lov, Håkan är där nu. Tack gode Gud!!

Sjukvårdspersonalen har idag gjort ett dunderjobb och gav
sig inte förrän allt det dom tänkt var gjort. Först opererade dom
skalpen och bakhuvudet, som for väldigt illa i branden.
Dom har förut, hyvlat hud från Håkans lår och odlat, så det har nu
blivit färdigt för att användas till huvudet och händerna.
Läkarna var nöjda med operationen. Tack till all personal!!

På ryggen och fötterna tog dom grishud, som fungerar som ett
förband, så när Håkans riktiga hud kommer tillbaka, försvinner
det och har under tiden varit ett skydd till huden. Även den
operationen gick bra. Tack Gud!

Nu ligger Håkan sovande, och det tar tid för honom att vakna.
På lördag har Håkan sin första omläggning, efter operationen.

Våran Jakob har varit hos Håkan i två dagar, där han fick sitta
vid sin fars sida i sammanlagt sju tim. Han fick hålla sin pappas
hand och Håkan ville inte släppa taget.
De samtalade om allt möjligt, i den mån Jakob förstod hans
läpprörelser. Han frågade bland annat Jakob om han har fått
några brev... Till vilket han svarade; ja, dom tar mamma hand
om, då mimade Håkan,"bra".

När vi gifte oss i Glädjens kyrka i Kumla, midsommarafton för
34 år sedan och lovade att älska varandra i nöd och lust,det
var en glädjens dag. På bröllopsfesten på Frälsningsarmen
senare på em. när vi skulle sjunga, tog Erik Lundqvist upp
sången "Prövningar vi möta få, som vi ofta ej förstå..." i den
stunden, på bröllopet kändes det lite konstigt, och alla
skrattade...men nu efter vad som hänt, är detta den största
prövningen, som hänt oss på dessa 34 år och i allt som sker
ser vi Guds omsorg och Hans godhet mot oss. Tack Jesus!

Någon frågade på bloggen hur det går med mina armar och
höger hand, jo, det har läkt så fint. Ny hud på handen, och
armarna och ansiktet. Jag är så tacksam för att läkningen har
gått så fort. "mina sår har läkt med hast." Tack gode Gud!

Onsdag skall Roxana, Annette och Miguels dotter opereras.
Dom har hittat en tumör som kan vara orsaken till hennes
sjukdom, så be gärna för pastorsfamiljen i Varberg också.

"Det är ingen hemlighet att Gud hör bön, den som vill bedja
får härlig lön, din synd förlåter Han, ger vila skön.
Det är ingen hemlighet att Gud hör bön."

Be gärna för Håkans lungor och fortsättningen av hudens
läkedomsprocess. Tack för er uthållighet i bönen!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

Femtionde dagen

Rapport från sjukhuset

Idag är det den femtionde dagen och varje dag hittills har varit ett steg framåt för Håkan. Vi är så tacksamma.
Håkans syster ringde mig som vanligt vid middagstid efter att hon talat med sjukhuset. Hon berättade att dagens operation hade gått bra så långt. De höll fortfarande på att operera.
Man har transplanterat hud från Håkans lår till hans hjässa och händer. Och man hade transplanterat annan hud till hans rygg och fötter.
Det var en stor operation, men man ville göra så mycket som möjligt på en gång för att slippa så många operationstillfällen.
Det kommer en rapport ytterligare i eftermiddag efter avslutad operation.

Vi tackar Gud för den duktiga personalen och ber att den femtionde dagen skall få bli en "jubeldag" för Håkan, början på en ny tid. Precis som jubelåret var för Israels folk.

- Be om läkning och ny kraft för Håkan efter operationen.
- Be att ingen infektion tillstöter.

Janne Sääf

Ett viktigt upprop!!

Snälla vänner, i Uddevalla, Bohuslän, Dalsland, Värmland
och resten av hela Sverige...

Snälla vänner, i Norden...och hela Europa...

Vänner över hela världen...Afrika, Asien, Australien och
Amerika...

Ett viktigt upprop....imorgon, tisdag skall Håkan opereras.
Kirurgen kommer på morgonen och bestämmer vad som
skall opereras, det blir en tuff dag för Håkan, då han givetvis
är sövd...men ändå mycket ansträngande för honom.

Vad som behöver opereras är, Händer, Fötter, Rygg och
Hjässan, dom kommer att imorgon bestämma var dom börjar
och vad som är viktigast. Det blir nog det största ingreppet,
för Håkan, dom opererar så mycket dom kan.

Jakob, vår 20-åriga son, är hos Håkan idag och över natten.
Dom har haft en fin dag tillsammans, då Håkan har haft flera
klara stunder.

Efter operationen, kommer det ta tid för Håkan att vakna.

På fredag kommer vår son Mohammed, 21 år att åka till
Håkan, och vara där några dagar.
På lördagen åker vår dotter Josefina, 23 år och är kvar till
söndagen. Be också för alla våra barn, som på sitt sätt är
med och stöttar i den här situationen.

"..Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas
då, han som bär för mej ett fadershjärta, giver ju för varje nyfödd
dag, dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag."

Vi är så tacksamma för alla som är med oss, tänker på oss,
ber för oss och är mån om oss. Tack alla gamla och nya vänner.

Gud välsigne er, alla!!
Kramar
Gunilla

Uthållighet!!!

Ett ord som vi på ett djupare sätt förstår innebörden i, nu... Vi vill helst se snabba resultat... nu ser vi små mirakel, som ligger som grund till nästa... och då behöver vi uthållighet!

Håkan måste vara fylld med uthållighet för att orka... En av personalen sa: Håkan är en lugn och trygg person och det hjälper honom i den här situationen...Tack Gud för den trygghet Håkan har i dig, Gud...ge honom mer av din uthållighet.

Idag, söndag, har dom lagt om Håkan på nytt, tittat på såren, och imorgon, på ronden, skall dom bestämma vad som skall göras denna veckan - när nästa operation skall bli till. Be för rätta beslut.

När våra flickor var där, mimade Håkan: "Att mina sår skall läkas med hast"...Han vill att du och jag skall be att hans sår skall läkas med hast. Tack för att du ber i uthållighet...

Eftersom Håkan hade ögonen öppna, blev ögonen torra, så i förra veckan sa dom att det kanske måste sys ihop...vi bad, nu säger dom att Håkan sluter ögonen av sej själv, så det behövs inte...skönt. Tack gode Gud, för varje litet bönesvar!!

Dan och Lotta hälsade på Håkan. Dom pratade om när Petrus botade den lame mannen, i namnet Jesus och att Håkan skall få tillbaka sin hälsa, men att det tar tid och att varje litet framsteg är ett litet under som till slut...då ber vi om uthållighet!

"Herre, ge mej av din uthållighet, och låt Håkan få del av den så att hans själ och kropp klarar, det hans ande har av uthållighet..."

Idag, kom den välsignade rapporten igen: "Det är lugnt och stabilt". Varje dag jag hör dom orden, slappnar hela jag av, mer och mer. I dom orden, hämtar jag styrka till nästa dag, och så kommer samma ord igen...och igen...då är det lättare att leva i uthållighet!

Nu är listorna klara, varje sak på vinds o 2:dra vån. När vi köpte det, och vad det kostade...det har tagit tid, samtidigt som det är en bit i sorgeprocessen. Redan första natten, som terapi, gjorde jag listorna. Vi har ju hittat en hel del, som nu är på sanering, men allt som var tvunget att slängas, måste skrivas upp och jag har varit mån om att vara ärlig, så jag kan leva med ett gott samvete.

I torsdags, när Janne och Ulla-Mi var hos Håkan, dom bad tillsammans och Håkan var med i bön med mimande amen, flera gånger. På slutet mimade han igen: "hälsa"... så den hälsningen skickar vi med till er alla, från Håkan, ett mimande: "HÄLSA".

Tack för att du bryr dej, tittar på bloggen, tänker och ber för oss. Att du står med mej i uthållighet, så vi får se, att Håkans sår läks med hast...

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Fyrtiofemte dagen

Rapport från sjukhuset
Läget är fortfarande stabilt. Håkan har fått ny säng och ny madrass. Han har suttit uppe lite idag och igår. Operationen av hjässan har gått bra och det har inte blivit någon infektion.

Min Gud tillhör äran

"Min Gud tillhör äran, min Gud tillhör äran, min Gud tillhör äran,
för allt som Han gjort. Med sitt blod har Han frälst mej, med sin
kraft har Han lyft mej, min Gud tillhör äran för allt som Han gjort."

Jag satt själv i min lilla rosa-lila bil, solen sken, några tussilago
lyste upp i diket...nu är det vår, jag bad och tackade Gud för livet,
att vi alla lever, att vi alla kom ut ur det brinnande huset...Att alla
tonåringarna inte har några brännskador, att mina sår har läkt så
bra, så snabbt, att ansiktet är normalt igen... "Min Gud tillhör äran..."

"Hur kan jag tacka, för allt som du gjort för mej, varje liten sak är
bevis på din kärlek till mej. En lovsång från miljoner änglar, kan
inte uttrycka min tacksamhet. Vad jag nu är och någonsin kommer
att bli, lämnar jag helt åt dej...". "Min Gud tillhör äran..."

Hela mitt inre fylldes med en sådan tacksamhet, kärleken till den
Gud som jag har tjänat hela mitt vuxna liv, tårarna bara rann.
Han, skall ha äran för allt och Han har allt i sin hand, det är ett
som är säkert. Honom får vi tillhöra... "Min Gud tillhör äran..."

Håkan ligger där, i Guds hand, läkarna och personalen gör ett
fantastiskt arbete. Han får den bästa vård han kan få i Sverige.
Dom sa att Håkan har en hård hud och det är väldigt bra nu.
Infektionen är hävd, p.g.a. det ingrepp dom gjorde på hjässan.
Så hans rygg som börjar självläka... "Min Gud tillhör äran..."

Håkan har en lång resa framför sej, men dag för dag som går
får vi se små mirakel...varje liten sak är bevis på din kärlek...
När jag stod vid Håkans säng och sjöng: "Hur skall jag tacka..."
då vet jag att han var med i den sången: "Min Gud tillhör äran..."

Stå gärna med och tacka för varje litet framsteg, det skapar
utrymme för nästa lilla mirakel att bli till.
"Vi kallar på det som inte finns, som om det redan fanns..."

Gud välsigne dej!
I kärlek
Gunilla

Annandagen

Annandagen är Emmausvandrarna i centrum - hur dom gick och var så bedrövade att dom inte ens kände igen Jesus, när han gick vid deras sida. Jag delade det med Håkan idag, och fortsatte, att du Håkan, känner igen Jesus; du känner igen hans röst.

När vi kom upp till sjukhuset, hade dom badat Håkan, lagt om honom, och såg då att uppe på hjässan, finns det ett sår som var början till infektion, så dom bestämde att ta bort detta och det gjorde att Håkan var kraftigt sövd när vi kom.

Vi gick fram och pratade, berättade om påsken...passionsspelen... publikrekord...Tranås musikkår...påskdagsmötet som blev så starkt...och Skåpafors... Håkan rörde på läppen, men orkade inte svara...men hörde, det gjorde han!

Att bara vara där, stå vid Håkans bädd, och bara titta på honom, är så fint. Hans ansikte läker så bra. Nu, idag när dom lade om allt, såg dom att t.o.m. ryggen har fläckar som självläker, fast Håkan ligger på rygg. Bönesvar... Det måste vi tacka för!

Vi sjöng, sång efter sång och Håkan tog in det, det kunde man se. Josefina sjöng en lovsång, som hon fått mitt i detta, vi har stått i, som familj. Jag sjöng: "Fäst dina ögon på Jesus..." och berättade att Frälsningsarméns Musikkår avslutade, på påskafton, med den sången, på Uddevalla torg. När Josefina tog upp sången: "Vi står på helig mark, och jag vet att det finns änglar överallt..." så kunde vi förnimma att änglarna var där, runt Håkans säng.

Vi, Jakob, Bella, Josefina och jag, sjöng "Välsignelsen" tillsammans, runt Håkans säng, varpå sköterskan sa att sådan fin sång skulle alla patienter få lyssna på...

Tack alla vänner för allt stöd, förbön, blommor och gåvor.
Tack för att ni fortsätter att be för Håkan.

Gud välsigne er, alla!
Gunilla

Uppståndelsekraft i nutid!!

JESUS KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!
JA, HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

God fortsättning på påsken!!
Vilket möte det var på Fristaden idag, snacka om
Uppståndelsekraft i kvadrat...det märks verkligen att det
har varit mycket bön och fasta, den sista tiden, då kommer
bara Guds ande...och vilka starka profetord...Tack Jesus!

Vi åkte efter mötet till Dalsland och jag predikade i Skåpafors
istället för Håkan, om "Uppståndelkraften i nutid!"
Det var min första, riktiga predikan, efter branden och det kändes
bara rätt, att få tala om påskens budskap, för det är ju i den
kraften vi har levt i, dom sista 40 dagarna, på ett alldeles
speciellt sätt...Tack Jesus!

Idag, är läget lugnt och stabilt, rapporten kommer från sjukhuset.
Imorgon, åker Jakob, Gabriella, Josefina och jag till Linköping.
Personalen skall bada och lägga om Håkan på fm. så vi får
komma in till Håkan, lite senare, på em.

Tack, för varje bön, som du är med och ber för Håkan..

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Ljuvliga ord… "Läget är lugnt och stabilt..."

Vilken skillnad emot "Läget är stabilt men kritiskt..."

Mohammed har varit hos pappa 3 dagar i rad, denna vecka. Han läste "vårdboken" för Håkan, en bok som alla får skriva i, som är och hälsar på Håkan, så han blev medveten om alla besök, som varit under hans tid som sövd.

Mohammed sa att Håkan var med, medveten och hade också minnet kvar. När han skulle gå, rörde Håkan på läpparna och sa: "Hälsa dom andra." Mohammeds kommentar var, det går bra det här, ansiktet läker fint, t.o.m. jag är stolt över Håkan.

Personalen säger att det är lugnt och stabilt, Håkan har badat, är omlagd. Nickar, men är trött efter omläggningen. Det läker fint på mage och lår, händerna läker också bra.

Igår, var Johanna, Josefina och Rebecca hos pappa, dom fick en god kontakt med honom. Det var så mycket Håkan ville säga, men det mesta förstod dom. Han ville t.o.m. följa med hem, inte illa.

Idag, på självaste långfredagen, har Håkan fått smaka på Loka. Dom skulle ge honom lite te, på engelskt vis. Nu skall dom också sänka medicinerna, då blir det ännu lättare med kontakten.

Det är första gången som Håkan har missat Passionsspelen, på Uddevalla torg. Idag var det publikrekord, ca 2000 människor, som såg när Jesus dog och uppstod igen, för 7 året i rad. Häftigt!

När jag berättade för Håkan, att Johanna skulle vara Maria Magdalena i år igen, sa han med munnen, "bra"..."i år får du be för passionsspelen härifrån" och Håkan nickade medvetet. (Se http://bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/1.436856 och klicka på bilden för att titta på fler bilder. Se Johanna på sida 3.)

Tänk, att det Jesus gjorde, för 2000 år sedan, ger kraft, liv och hälsa för Håkan idag och alla oss, som behöver det...

"Jesu Uppståndelseliv i nutid!"

"Jesus Kristus är densamme, igår och idag och i evighet..." Hebr.13:8

Tack för att ni finns, och står med oss i bön för Håkan. En riktigt god och glad påsk önskar vi er, alla!

Gud välsigne er alla!

Kramar
Gunilla

Trettioåttonde dagen

Rapport från sjukhuset
Läget är fortfarande stabilt. Håkan är medveten och kan nicka till svar. Han har suttit upp i sängen för att få igång lungorna. Han kommer dock att ha respirator ett tag till. Respiratorn gör ju att han inte kan tala.
På benen och magen läker huden bra. Ryggen, som han ligger på, läker sämst.

Bed för:
- Lungornas funktion.
- Läkningen av ryggen.

"Jesus vi tackar Dig för att din uppståndelsekraft är verksam i Håkan och att han får uppleva dig i den stund han är vaken".

Janne Sääf

Håkans nya fas...

Gör att läkarna säger: Läget är lugnt och stabilt.
Han läker väldigt bra, så vi bedömer dag för dag,
när vi skall operera nästa gång...Tack för bönesvar!

Håkans nya fas...

Gör att han är mer vaken. Igår och idag har våran son,
Mohammed, varit hos Håkan; han skall dit imorgon igen.
Dom pratade om "goa vänner i Kenya". Håkan log, med
öppna ögonen, och ville vara med i samtalet.

Håkans nya fas...

Gör att vi kan slappna av mer, och på ett djupare sätt
glädjas över livet, och framtiden...Tack för bönesvar!

Förut fanns vi bara i en tacksamhet över att vi alla,
fick minuten på oss, så vi alla kom ut, en stor förundran
över att vi alla hade överlevt.

Nu ser vi tron som vi har haft, hela tiden, att Håkan kommer
att klara detta, mer och mer gå i uppfyllelse.

"Tron är en övertygelse om det man hoppas,
en visshet om det man inte ser..." Hebr. 11:1

Håkans nya fas...

Gör att läkaren idag kunde prata med Håkan, säga att buken
läker bra, att dom är stolta över honom. Läkaren frågade om han
hade hört samtalet emellan honom och sonen, och Håkan
svarade: ja. Läkaren lutade sej över Håkan och frågade om
han såg honom och Håkan svarade: ja. Tack Gode Gud!

Håkans nya fas..

Gör att vi alla kan glädja oss över bönesvar.
Tack för att du fortsätter att stå med oss i Håkans
helandeprocess...löftet: "att hans sår skall läkas med hast".

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Min tappre stridsman

Innan branden, hade vi, Håkan och jag, pratat om att åka
en sväng till Stockholm, med tonåringarna runt påsklovet.

Nu blev det en resa, via Linköping, för att hälsa på Håkan
och åka vidare till huvudstaden. Vi bodde på Lännersta,
och träffade våra gamla vänner, Inga och Bert med familj.

Stockholm visar sig från sin bästa sida, den första riktiga
vårdagen, med sol och värme. Vi ställde bilen vid slottet,
och gjorde en fyndrunda i klädväg. Efter maten, tog jag bilen
och gjorde en nostalgisk tur till Östermalm och Djurgården.

Nu är det söndag och vi har fått tid på em. att besöka Håkan.
Där ligger han, min tappre stridsman, vaken och väntar på oss.

När Daniel pratar om lägenheten, som killarna har
fått, vänder Håkan sitt huvud mot Daniel... vilken känsla...

När Amelie pratar om vår nya lya, sitt fina rum och Bellas rum,
är Håkan med och lyssnar, han tar in och nickar med huvudet.

När jag berättar att huset står kvar och skall renoveras, ler Håkan.
Att vi har hittat ringarna, då läser vi på munnen: "var?"
"I vårt sovrum," då ler han igen.

Vi läser Ps. 23 "Herren är min herde", tillsammans, och ber..
Jag tittar på Håkan och säger: "Jag älskar dej" och på hans mun
kan vi läsa svaret: "Jag älskar dej med"...vilken känsla.

"Du är min tappre stridsman, du är envis, har tålamod som
ingen annan, är det någon som klarar detta så är det du."
Och den tappre stridsmannen, tittar på mej och ler..

Amelie, Bella, Daniel och jag var så tacksamma för den här
resan, och höjdpunkten var, att få träffa vår tappre stridsman.

Håkan har verkligen gått in i en ny fas, så stå med oss och
tacka Gud för det och att hans sår skall fortsätta läkas med hast.

Tack för all förbön!!
Gud välsigne er!!

Vi möts i bön för Håkan..min tappre stridsman..
Kram
Gunilla

Fredagsrapport

Igår åkte vi till Jönköping, så att vi lätt kunde
ta oss till Linköping i morse.
Vi kom lagom fram till sjukhuset, i tid, för att träffa
Marie, en kurator på brännskadeavdelningen där Håkan ligger.

Vi, Jakob, Amelie, Gabriella, Daniel och jag, hade ett
långt, fint samtal, med Marie, innan vi fick se ett rum
som var likt Håkans. Syster Agneta pratade också
med oss, mer om sjukdomsbilden.

Håkan var nedsövd igen, för dom skulle operera honom.
Vi fick gå in och se Håkan genom fönstret. Amelie och
jag gick först; vi stod och grät tillsammans.

Jakob, Bella och Daniel gick tillsammans till fönstret,
och tittade in i rummet, som pappa ligger i.
Det räckte för oss idag.

Imorgon åker Håkans bror PG, med fru, och Håkans
syster, Margareta, till Håkan.

På söndag är det våran tur igen. Då är han nog mer
vaken, och då är barnen mer förberedda, för att gå in
till pappa.

Läget är stabilt. Håkan har gått in i en ny fas, som dom
säger, och om nu Håkan bara får vara fri från infektioner,
blir det bara bättre och bättre dag för dag, men han har
en lång väg att gå, så stå med oss i bön är ni snälla.

Tack för allt stöd...
Gud välsigne er!!

Kramar
Gunilla

Trettioförsta dagen

Rapport från sjukhuset

Läget är fortfarande stabilt. Håkan har ingen feber, infektionen har ökat lite och man letar efter orsaken. Man har ytterligare trappat ner respiratorn så att Håkan kan andas mer av egen kraft. Idag har de borstat tänderna på honom.

- Be för infektionen att de hittar orsaken.
- Be för alla inre organ, hjärta, lungor osv att allt får fungera på ett normalt sätt.
- Be för Håkans händer att de får rätt behandling.

Imorgon kommer Gunilla och några från familjen att åka upp till sjukhuset. Än så länge är det inte möjligt att besöka Håkan förutom för familjen.
Skriv en hälsning på bloggen som Håkan kan få läsa senare.

Janne Sääf

Det är onsdagsmorgon...

Nu händer det grejer...

Vi har flyttat in i vår nya, fina, lägenhet.
Centralt, mycket nära Fristaden...
Ett stort TACK till alla som hjälpt till att
inreda vårt nya hem...TACK..TACK...

Ett stort TACK för pianot, som vi fick igår,
av Second Hand-Pingstkyrkan...TACK.

Bella spelar piano varje dag och snart kan
jag spela igen, jag har helt nytt skinn på höger
hand, läkningen går snabbt..TACK HERRE..

Snacka om enhet i praktiken, jag tror alla
kyrkor, på olika sätt har varit med och
bidragit till vår hjälp... TACK alla syskon...

Tänk, när vi får berätta allt detta för Håkan...

Idag, får vi en 2:a i samma hus, till våra killar,
Jakob och Daniel, men hemmet och gemenskapen
har vi, givetvis tillsammans..TACK försäkringsbolag..

Igår, tisdag, var Rebecca och Islevy, våra äldsta
flickor, tillsammans med Håkans syster, Margareta
uppe i Linköping och hälsat på Håkan, som var
trött efter all sjukgymnastik, men dom fick
kontakt med honom...TACK HERRE...

Nu händer det grejer...

Operationen onsdag, är inställd, istället blir det
en vanlig omläggning idag, p.g.a. att det
läks så bra, så dom vill vänta och se...TACK..

TACK HERRE...för att du svarar på våra böner...
TACK HERRE...för att du fortsätter läkningsprocessen...
TACK HERRE...för att du betjänar alla som står med oss..

Gud välsigne er, alla!!
Vi möts i bön för Håkan!
I all kärlek..
Gunilla