God Jul!! Tänk att ...

Tårarna kommer av glädje och tacksamhet, Tack gode Gud!

Tänk att vi, hela familjen, lever och kan fira Jul tillsammans.

Tänk att Håkan är så bra så vi kunde vara med på Fristaden
på Julafton, med all skön julsång, julmusik, samt ett härligt
juldrama "Saffran och russin". Det var toppen, mycket skratt.

Tänk att vi, tillsammans får träffa vänner, på Julafton, och alla
ungdomar som är hemma och firar jul, ett riktigt kramkalas.

Tänk att vi, därefter, kunde åka till Småland med familjen och
fira jul tillsammans med Rebecca, Johan, Alice och Angelina.

Tänk att Håkan är så bra så han kunde åka med och vara en
del av "Gnistejulen," med allt vad det innebär, stor familj, mat,
mänga julklappar och barn och barnbarn.

Tänk att hemvården i Jönköping, kunde ställa upp och komma
morgon och kväll för att vårda Håkan. Att vi kunde få sova hos
Håkans syster Margaretha och hennes man Kenneth.

Jag mötte en kvinna på Willys i Uddevalla, mitt i julhandlingen
för Annandagens "Gemenskap i Jul" på Fristaden, då 70-80
ensamma, utslagna kommer, år efter år. Samtidigt som Neeta
hade en vagn för inköp av "Matkassar" till behövande, som vi
delar ut varje år. Mitt i dessa fullastade kundvagnar, kommer
kvinnan fram, frågar hur det går för oss och för Håkan. När jag
berättar om dagsläget, säger hon att det går inte en dag, sedan
branden, utan att hon tänker på oss.

Där står jag mitt på Willys, i julhandeln, och blir så berörd, av
människors godhet, av en vanlig Uddevallakvinnas omsorg och
kärlek mot oss. Det blir så stort, tårarna rinner av tacksamhet.

Jag vill önska er alla, som stått med oss, i kärlek och böner, en
riktigt GOD JUL och Tack för all kärlek!!

"Ty ett barn, är oss fött, en son blir oss given, på hans skuldror
skall herradönnet vila. Hans namn skall vara: Underbar råd,
Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste..." Jes. 9:6

Tänk att i det namnet har vi allt, vad vi behöver...namnet Jesus.

Guds frid och välsignelse!!

Julkramar
Gunilla

Tacksam i Kristus

Hej syskon!

Nu är jag hemma, men jag är fortfarande svag och behöver mycket hjälp ifrån hemvården och hemtjänsten som kommer 3-4 gånger om dagen. Gunilla är ju ett väldigt stöd, och ger mycket kärlek och styrka. Vi behöver era böner efter att vi varit ifrån varandra i 225 dagar, för att kunna vara och jobba tillsammans i familjen och i Guds rike. Mina speciella behov just nu är helande av händerna och synen. Det finns bara några sår kvar, och huden är i en läkningsprocess.

Jag har kontakt med en hel del syskon, och jag är så glad för all omsorg jag fått från er alla, och för alla goda rapporter jag får. Era besök, e-post, kort, SMS, osv har varit till stor uppmuntran. Jag är så tacksam för alla böner från Sverige och hela världen! I Uddevalla har det gjort mycket för att ena Kristi kropp. Man vet aldrig när jag kommer tillbaka i full styrka, men vi fortsätter att be att mina sår skall läkas med hast. Jag hoppas på att komma in i loppet igen så småningom.

Jag går på en del ledarsamlingar och offentliga möten i församlingen, särskilt söndagsförmiddagar. Det kommer att bli många kära och känslosamma återträffar, liknande det första söndagsförmiddagsmötet på fars dag på Fristaden i Uddevalla. Vår goda vän, Paul Forsén, undervisade om ”Gud som vår pappa”, och på slutet, bad Janne Sääf mig att dela någonting. Jag sade: ”Församlingen är en familj och behöver ett ledarskap. Ledarna är fäderna för familjen, och de kan inte tvinga deras auktoritet på församlingen, men i det långa loppet, kan de få förtroende som fäder, rådgivare, uppmuntrare, coach, osv.” Jag bad de äldste att gå ut i församlingen och ge alla som vill en faderlig välsignelse. En stor del av dessa som blev välsignade började gråta. Det första mötet jag var på var på vissa sätt svårt för mig, men på många andra sätt, en stor välsignelse, och denna resa har rört hjärtan på så många av våra syskon.

Resan till Kenya, ledd av Janne och Gunilla, betydde mycket för ungdomsteamet. Det är fantastiskt hur våra syskon i Afrika lever och arbetar för Herren, och det var rörande att se bilderna på teamet när de jobbade ute i Nairobis slumområden.

Nu ser vi framemot julens högtid, då vi träffas i familjen och inbjuder andra.

Många tack för alla böner och gåvor!

Tacksam i Kristus
Håkan

Vardagen rullar på...

Morgonbestyr...
Håkan får besök av hemvården, som sköter om honom, sprutan,
tvättning, insmörjning av kroppen, kläderna på och de ger Håkan
frukosten.

Varannan timma skall Håkan ha droppar i ögonen, om inte vi är
hemma, kommer hemvården och ger ögondropparna.

Lunchtime...
Tallriken med mat som jag har gjort iordning, kommer hemvården
och värmer i micron, de dagar vi inte är hemma. Därefter försöker
Håkan vila lite, innan nya ögondroppar skall ges.

Vardagen rullar på... som...

Handterapin...utprovning av nya handskenor...Bön på Fristaden..
Arbetsterapin... Sjukgymnastik... promenader... Gudstjänst...
Ögonoperationer..Sahlgrenska...Pastorsmöte...ögonavdelningen.
Hemvården... Bibeln på CD...sjukresor... färdtjänst...Högläsning..
Återbesök...Handkirurgin..Besök av vänner...släkt...medlemmar..
Apoteket ... Läkarbesök... vara inför Herren... familjen... smsa...
självträning... Rosenhäll... Huset...Försäkringskassan... o.s.v.

Vardagen rullar på...

När vi kommit hem, äter vi tillsammans, njuter av att livet går
vidare, tacksamma att vi får ha varandra, att Håkan hela tiden
blir bättre och bättre, ett STORT TACK till Gud och sjukvården.

Kvällsbestyr..
På kvällen kommer hemvården igen, dags för kvällsbestyren och
en ny insmörjning. När Håkan skall lägga sig för natten, får jag
ta på hans handskenor, ögonsalva, ögonskyddet, innan vi säger:
God natt till varandra.

Håkan har fått min säng och jag ligger i soffan, i vardagsrummet,
och njuter av att ha min man hemma, han ligger som en kung,
på rygg och intar nya krafter, för en ny dag, med nya möjligheter
att träna vidare.

Så är det morgon igen, jag tar av Håkan hans ögonskydd, önskar
min man god morgon!! Tager bort handskenorna, så Håkan kan ha
sin handgymnastik innan hemvården ringer på dörren...o.s.v.

"Nu är det en ny dag, med nya möjligheter, nu är det en ny dag,
morgonen har grytt...,gårdagen den är borta, jag sträcker mej,
mot det som är framför mej... Gud, jag vill ge denna dag till dej"

Vardagen rullar vidare ...för Håkan... och...för familjen Gniste.

Tack för att ni fortsätter, tänker på oss, ber för oss, vi har en lång
resa framför oss, men med Guds hjälp och Håkans envishet och
mycket av förbön, kommer vi att klara detta. Du, är en viktig del, i
detta mirakel, som finns mitt ibland oss nu.

"Allt förmår jag i Honom, som ger mig kraft." Fil. 4:13

Gud välsigne er, alla!!

Varma kramar
Gunilla

Afrika i våra hjärtan!

Här kommer en liten summering på några höjdarveckor!!!

Bakgrund: Håkan har i över 10 års tid åkt till Kenya, där han
framför allt har varit med och tränat ledare, ofta tillsammans
med Dave Richards från England. Jag var i Nairobi på en
kvinnokonferens, för 8 år sedan och det var början till att vi
har åkt var och varannat år till Kenya.

Visionen att ta med ungdomar i team för att få se, hjälpa till
lära, var någonting som Gud talade till mig för länge sedan.
Nu har vi åkt i team både till Tunisien, Kina och flera resor
till Kenya.

"Vi kör - du åker!" sa Håkan från sjukhussängen, när jag
frågade hur vi skulle göra med våran resa till Kenya.

Målet, denna gång, var församlingen i Umoja, förstad till
Nairobi, deras skola, barn- tonårsarbete och gudstjänsten
på söndag, som är tre gudstjänster, efter varandra med ca
3000 - 3500 i varje samling.

Att hjälpa till några dagar, i Mukuru, ett slumområde, som
funnits i 35 år. Där en församling har startat, mitt i slummen
med skola, kyrka, flickhem och en klinik. Det var stort att se
alla våra ungdomar gå in i arbetet och lämna lite av sitt hjärta
där. Vi hade med oss 18.000 kr till slumarbetet också, det
räcker till mycket mat och medicin därnere.

Frälsningsarmens barnhem har vi besökt varje gång vi varit i
Nairobi. Där finns 67 föräldralösa barn och underbara ledare,
som ger sitt liv för barnen. Det är som en stor familj. Vi hade
mjukdjur, fotbollar och massa bra saker till alla barnen. Även
18.000 kr som dom skall köpa julklappar till alla barn och ha
en riktig julfest med lite extra god mat. Vi har förut varit med
och betalat skolväskor,skor, skoluniform till alla barnen, så
alla kan få gå i skola.

Efter hårt arbete, åkte vi gladeligen till Mombasa, bodde vid
Indiska oceanen, vilade lite och försökte ta in allt vi hade varit
med om. På söndagen medverkade vi i en församling där i
Mombasa, med sång, dans, vittnesbörd och predikan. Att få
komma dit och se vad Gud har gjort sedan vi var där sist, var
helt otroligt. Tack Herre för vad du gjort och gör i Mombasa!!

En ledig lördag, var vi Lake Nakuru, en nationalpark, tre tim.
bilresa från Nairobi. Där mötte vi Afrikas häftiga djur, mitt i
naturen. En dag vi alla kommer att bära med oss länge.

Vi är så tacksamma för Kenyaresan, allt gott vi fått varit med
om, allt vi fått lärt oss, allt vi fått ge ut. Ett stort "Tack" till
församlingen i Umoja, som tog hand om oss så fint, gav oss
ris och kyckling. Alla gamla vänner och alla nya vänner vi fått.

Vi avslutade Kenyaresan med att gå till Nairobis äldsta park
och be för landet. Janne Sääf fick ett bibelord som vi delade
och bad utifrån "..orättfärdighetens spira inte skall råda".

Vill du följa med och se lite av vår resa, tryck på videofilmen:
Kenya del 1 och del 2, på höger sida.

Tack Gud för en underbar resa!!
Tack Gud för alla goa ungdomar som var med!
Tack Gud för allt vi fick hjälpa till med!!
Tack Gud för ditt beskydd under resan!!
Tack Gud för att vi får fortsätta att be för Kenya!!

Gud välsigne er, alla!!
Gunilla

Och en artikel till...

Missade sätta in en artikel i oktober... Klicka på länken till "Tidningen Dagen/Svenska Journalen 23 oktober" till höger under "Läs mer på".

Ny tidningsartikel...

Klicka på länken till "Tidningen Dagen 16 november" till höger under "Läs mer på".

En historisk söndag!!

Nu lägger sig saker och ting tillrätta!! Håkan är hemma,
hittat en vardagsrytm som fungerar bra både för honom,
hemvården och familjen som bor hemma.

Fyra gånger om dagen kommer personal från hemvården,
som hjälper till morgon, kväll, men också ger ögondroppar
och middagsmat, när vi andra är i skolan och på jobbet.

Sjuksyster kommer en gång om dagen för Håkans spruta
och är med vid bad och omläggning, var tredje dag, så att
huden får en ordentlig översyn, så ingen infektion uppstår.

Håkan blir smord två gånger per dag, det gör att huden blir
mjuk och len. Vi ser en klar förbättring över hela kroppen.

I söndags, på farsdag, när Paul och Lena Forsen var på
Fristaden, gick Håkan tillsammans med Harry, till mötet
för första gången efter branden. Alla reste sig upp och en
låååång, spontan applåd utbröt, med många tårade ögon.

Det passade ju så bra att "pappan för Fristaden" kom på
farsdag och att när Paul talade om "Gud som din pappa"
fick Håkan tanken att ledarna skulle stå där framme och
betjäna folket och till avslut gå runt och ge pappakramar
och välsigna hela församlingen. Tack gode Gud!!

Då kändes det att Håkan var med igen, med sin profetiska
smörjelse och fadersrollen i församlingen. Väldigt starkt!!

Det är så stort, att få stå bredvid, få vara glad över Livet!!
Det som förut har varit självklart, nu är glädjeämnen, bara
massa tacksamhet, till Gud, att Håkan är hemma igen.

Tack Herre för din nåd och din stora trofasthet emot oss!!

Operationen lyckades bra, men i veckan och nästa vecka
väntar flera turer till Sahlgrenska, så fortsätt gärna och be
för händer och ögon!! Gud hör bön!!!

Tack för all kärlek från er...kärlek tillbaka till er, alla!!

Guds välsignelse!!
Kramar
Gunilla

Hemma igen!!

Nu är vi hemma igen, Håkan är hemma för gott!! Tiden på sjukhus är över, självklart blir det återbesök, rehabilitering och operationer längre fram. Tänk, det är över 8 månader sedan branden, nu är vi där att min man kan vara hemma, gå omkring, sätta sig, resa sig upp, lägga sig på sängen, resa sig från sängen, gå på toa, äta uppdelad mat själv. Det är så stort att jag vill ropa "Halleluja! Tack store Gud!"

Ni som har följt oss på denna långa, 8 månadersresan, förstår nog min tacksamhet, för varje litet steg i rätt riktning, som gör allt detta möjligt. Ingenting är för litet eller för stort, för vår Gud. "Tack store Gud!"

Alla beslut som fattats, all omsorg som Håkan har fått, genom läkare och sjukvårdspersonal, har gjort detta möjligt, att Håkan nu är så bra som han är. Ett stort Tack till er alla! Gud välsigne er, alla!

Alla ni som stöttat oss genom böner, tankar, gråt, brev, mail, bloggen, omsorg, kärleksgärningar, kläder, mat, iordningställande av nya lyan, leenden, vackra ord, kramar, pengar, blommor, möbler, böcker... Listan kan bli längre, men jag vill bara säga: "Tack!! Tack!! Tack!!"

Faktorer till snabb läkning, som en läkare sa till Håkan, i somras.

* Snabbt till sjukhus för vård.
* God sjukvårdspersonal.
* Hög motivation hos patienten.
* Ett brett, socialt kontaktnät.
* En stark Gudstro.

Allt detta har bidragit till Håkans snabba tillfrisknande.

När jag predikade i Nairobi, för fullsatt kyrka på 3.500 människor, frågade hur många som ville vara med och be för Håkan, inför den ögonoperation som han skulle göra samma vecka. 3.500 händer räcktes upp, då såg jag ännu mer, Guds omsorg om oss, och alla människors omsorg och förböner som är en stor del av Håkans snabba tillfrisknande. Tack alla syskon, runt hela världen som bett för oss!! Gud välsigne er alla!! "Tack store Gud!!"

"Då brister själen ut i lovsångsljud, Tack store Gud, tack store Gud!"

Mer om Kenyaresan kommer senare...

Bless you!
Kram
Gunilla

Himmelsk dynamik

Anita Barker Andersen skriver:

I söndags skulle jag predika på Fristaden och texten från Uppenbarelseboken 22 handlade om himmelen. Tanken kom att ”dialogpredika” tillsammans med Håkan. Han fick texten uppläst per telefon och senare besökte vi honom på korttidsboendet och spelade in hans kommentarer. Det var så gott att (nästan) fira gudstjänst med Håkan igen. Här följer texten och hans reflektioner, som också går att lyssna till (på länken till höger):


Himmelsk dynamik

”Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor. Någon natt skall inte finnas mer, och de behöver inte någon lampas sken eller solens ljus. Ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skall regera som kungar i evigheternas evigheter.” Upp. 22:1-5

Kasta ankaret långt in
När jag hörde de här verserna läsas upp för mig, kom jag att tänka på att min själ har ett ankare och det ankaret måste kastas innanför förlåten (Hebr. 6:19), in i det allra heligaste. Vad det egentligen säger, är att mina djupaste attityder och prioriteringar bör vara så mycket, mycket längre fram än nuet – än precis nu, vad jag tycker och tänker just nu, vilka materiella behov jag har, eller materiell trygghet som jag har skaffat mig. Min trygghet ligger inte i det materiella. Min trygghet ligger inte i det humanistiska. Min trygghet ligger inte i vad människor kan hitta på, utan min trygghet ligger i Gud!

Vi är välsignade
Det här talade också till mig om just det Paulus skriver på flera ställen, att vi är välsignade ”med all den himmelska världens andliga välsignelse” (Ef. 1:3), och när jag vet att jag har tillgång till detta vet jag att jag är både andligt välsignad, frälst och jag kommer att bli frälst, och jag också kan ta emot helande av Herren därför att jag har min blick så mycket, mycket längre fram, än bara på det som är faktiskt just nu.

Min trygghet ligger i Gud
Ett stort fel är om vi bara inriktar oss på det materiella, om vi bara inriktar oss på tryggheten som vi svenskar är experter på. Tryggheten ligger inte där. Tryggheten ligger i Gud, och tryggheten ligger i det eviga, och det eviga, det är Guds rike. Så Guds rike och himmelriket är egentligen samma sak, och det kan vi ta del av redan nu – av vad Gud vill ge oss i sitt rike. Det här gör ju också att vi kan gå igenom olika prövningar och svårigheter med en blick på Jesus i det eviga, och ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.” (Ps. 23)

Upptäck hela verkligheten
Så det här är egentligen inte en flykt undan verkligheten, utan det är en levande del av verkligheten, som bara den kristne har upptäckt, eller den som söker honom får upptäcka. Så himmelen är en sådan viktig del av verkligheten, och det är där vi får motivation att kunna både stå ut, men också motivation till att vinna andra människor för Gud, och motivationen för att själva helgas av honom.

Ta vara på din plats
Sedan finns det ju också en risk för oss människor att vi blir så upptagna av nuet och det materiella, av den här tidens sätt att tänka och vara, och att vi samlar på oss allt möjligt, så att vi kan gå miste – ja, redan här – om den andliga världens välsignelser. Men det kan till och med bli så att vi inte bara går miste om dem här, utan även så i evigheten. Så se till – du kan se till – att du redan nu får vara trygg, och att du är ett Guds barn, och att din plats i det eviga finns där. Du ska inte gå miste om den platsen!

Håkan Gniste

Pannbiff med lök!

Nu när Gunilla varit i Kenya har vi fått förmånen att få umgås lite extra med Håkan. På söndagen (25/10) kom Håkan hit tillsammans med Bella och Jan G. Vi åt pannbiff med lök och kantareller, njöt av att få umgås, framför braskaminen. Håkan och Dan var på bästa rethumör, eldade på i kaminen och sa ”Vi får allt lägga in en pinne till”, medan vi andra svettades och ropade till dem "Sluta elda!" (framförallt vi damer över 50), men de bara skrattade och la in en pinne till.

På torsdagskvällen (29/10) åkte vi till Josefina i Trollhättan, grattade henne i efterskott och åt en underbar middag tillsammans. Vi drack kaffe och åt nybakade Hallongrottor och hade högläsningsstund ur tidningen ttela, från ett gospelframträdande, som kyrkorna i Trollhättan hade haft tillsammans och där Josefina sjöng solo. Sedan hade Josefina och pappa Håkan en sådan där riktig ”musikpratarlyssnarstund”, som bara musikmänniskor kan ha.

I lördags åkte jag och hämtade Håkan på kortids boendet för att äta lunch tillsammans hemma hos oss igen. Det blev vitlöksmarinerad kyckling och Håkan åt kycklingklubbor med handen för första gången sedan branden. ”De du Gunilla! Hade du varit hemma, kunde du fått en vitlökspuss av Håkan!” Vid kaffedax fick Håkan besök av Harry och Gun-Britt Andersson från Livets Ord i Uppsala. Det blev en stund med starka känslor av återseende, samtal och djup bönegemenskap. Och innan de åkte vidare hem till Uppsala, tog Dan med dem en sväng till huset.

Vid tangentbordet i tacksamhet
Svägerskan Lotta o svågern Dan

Operationen har gått bra!

Hej alla!

Det blev en lång dag för pappa i onsdags. Men operationen har gått bra och han skall på återbesök nu på måndag.


Han är självklart lite mer trött än vanligt och har begränsad syn pga operationen och har kompresser framför höger öga. Men är vid gott mod!

Tack för alla böner och tankar!

Kramar
Johanna

Mysiga stunder

Vi har haft många mysiga stunder tillsammans med pappa det sista. Mycket lyssnande på musik, många goda måltider och mycket bus och lek där flickorna visar upp sina prinsessklänningar, dansar och sjunger sånger för morfar.

Det är så härligt att kunna dela livet igen. Att se hur pappas styrka hela tiden tilltar, hur hans kropp läker från dag till dag. Vi är så tacksamma att ha honom i närheten!

/Johanna


Imorgon opereras Håkan igen på hans högra ögonlock. Be att allt går bra och att han återhämtar sig snabbt!

/Jan

Håkans dagar

Nu har Håkan varit på korttidsboendet några dagar, och trivs med det nya rummet och personalen där. I onsdags hämtade jag honom och vi åkte förbi huset för att inspektera den nya isoleringen som hade sprutats in i väggarna under förmiddagen. Arne, Harry och Blanco var alldeles vithåriga av isoleringsdammet! Det kommer att bli varmt och skönt i hemmet på vintern. Eftermiddagen bjöd på dansk fläskstek och god gemenskap tillsammans med Erik och Anita, och Stig och Lillemor Walldin.

Igår åkte Håkan taxi till Sahlgrenska för återbesök hos plastikkirurgin. Vänstra ögonlocken läker bra, men kirurgen vill operera de högra en gång till, gärna så fort som möjligt. Datum meddelas senare.

Fler besök och fredagsmys med Johanna, Daniel och barnbarnen står på programmet för idag.

Gud välsigne er!
Jan Griffith

Kenyaresan

Läs mer om Kenyaresan i Bohusläningen 22 okt - länken finns till höger under "Läs mer på".

Följ Kenyateamet...

Följ Kenyateamet på:
http://jannesmobilblog.blogspot.com/

Nu är väskorna packade...

Håkans väskor, mörkblå, två st. är packade till Österängen, ett
korttidsboende, snett emot vårat hus, på Sigelhultsvägen, coolt!!

Tänk att vi, Håkan och jag, var ute i lördags och handlade tröjor,
byxor...så nu börjar vi sakta fylla på hans garderob. Tack för allt
Håkan har fått. Han hade bara en tröja kvar, som lyckligtvis låg i
smutsen. De ytterkläder som hängde i garderoben i hallen har
klarat sig. Tack och lov, en utgift mindre!!

Mina väskor, lila, två st. är packade för Kenyaresan. Vi skall bo
på ett guesthouse i Nairobi som vi har bott många gånger förut.
Enkelt, men trevligt. Våran vänförsamling där tar hand om oss,
och ställer två minibussar till förfogande, med chaufförer och allt.

Vi skall till FA:s barnhem, som vi har varit hos sedan 2001. Vi
har med ballonger, mjukdjur, kläder och 18.000 kr som kommit
in genom bössinsamling genom Fristaden. Halleluja!!
Vi älskar barnen där, som kommer från svåra förhållanden, men
som Frälsningsarmen tar hand om så väl.

Vi skall jobba i slummen några dagar. Där har dom en skola, med
över 200 elever, som får mat också varje dag. Infektionsklinik, där
dom hjälper HIV-smittade, även BB där dom förlöser Hiv-drabbade
kvinnor med kejsarsnitt så barnen inte riskerar sjukdomen.

Föräldralösa barn får bo på ett hem, nära skolan och församlingen
som ligger mitt i Nairobis slum med ca 500.000 människor. Som
privatperson skall man aldrig vara i slummen, men vi åker med de
högt aktade vännerna som har gett sitt liv för slummen.

Second hand har skänkt 10.000 kr. Plus en kollekt från Fristaden.
Pengarna som är skänkta går direkt in i deras arbete.

Våra resor, uppehälle har vi betalat själva, ur egen ficka, men vi
har fått tag i en billig resa. Leva i Kenya är billigt, plus att vår vän-
församlingen därnere, på 7.000 medlemmar, tar hand om oss så
fint. Det är vänner vi har därnere sedan många år. Deras pastor har
varit hos oss flera gånger, Beckie var en vecka hos oss nu i aug.
Den stora församlingen ligger i Umoja, en förstad till Nairobi. Där
har dom en stor skola, som vi skall besöka.

På söndagarna har dom tre möten, med ca 3.000 varje möte, det
är en stark upplevelse. Samtidigt finns söndagsskola för barn och
ungdomsmöte, som våra ungdomar skall vara med på.

En tur med buss till Mombasa, safari, marknader m.m. står på
programmet. Be gärna för oss att vi skall få bli till välsignelse!!

Vi kommer att bli berikade, välsignade och omtumlande...
Varje gång har vi haft nåden att se människor bli frälsta, helade,
och det är minnen vi bär med oss, nu när vi åker igen.

"Vi kör - du åker", sa Håkan, och på dom orden åker jag, Janne,
och 11 ungdomar iväg, spända, lyckliga, för uppdraget vi fått.

Tack för att du följer med oss på resan, med tankar och bön.

Tack Gud, för att vi får åka på detta välsignade uppdrag!!

Tack Håkan för att du, osjälviskt ville att jag skulle åka, nästa
gång åker vi tillsammans igen, älskar dej!!

"Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar..." Matt. 28:18-20

Gud välsigne er, alla!!

Kramar
Gunilla

Vacker vecka i oktober!!

Vilket väder det är, i alla fall i Uddevalla. I mitten på okt. brukar
det vara fint väder. Vi har ju två gånger varit i väntans tider och
och denna veckan, 1980 och 1985 kom Johanna och Josefina,
till världen. Minnet är att det alltid har varit fina, soliga höstdagar
denna veckan och så likadant i år.

Glädjen över att hela familjen klarade branden, blir ännu större
vid födelsedagar, det kommer som ett glädjerus, en tacksamhet
över livet, som inte längre är självklar utan känslan över livet blir
så stort så hjärtat slår ett extra slag, i lovsång av tacksamhet.

"Tack för livet som du ger, det blir större, och mer och mer!!"

Vi var på Sahlgrenska i onsdags, handkirurgin. Läkarna kollade
Håkans händer, skenorna han har på nätterna, skall böjas till för
att stretcha fingrarna ännu mer. Om ca ett år blir det en operation,
då högra handen får ny hud på insidan, med hjälp av hud från en
annan del av Håkans kropp.

Vi berättade att Håkan haft mobilen i vänster hand, när han kom
ut ur huset, varpå läkaren sa att mobilen räddade hans vänstra
hand på insidan. Det var en ny tanke för mig i alla fall.

Läkaren sa också att Håkan har inte den typiska brännskadan
runt mun, haka och hals. Det var nog en ängel med där, sa han.
Jag bara fylldes av ännu mer tacksamhet, att Håkan är sig lik
runt munnen. Tack Gode Gud för änglar som beskyddar!!

Idag och igår har vi varit ute på promenad tillsammans. Håkan
går själv, utan någon hjälp, mer än att han la armen om mig,
men det var mer av kärlek. Däremot skall han inte gå själv än.

Vi var ikväll och tittade på korttidsboendet där Håkan skall vara
när jag åker till Kenya. Det var ett jättefint rum på Österängen,
snett emot vårt hus på Sigelhultsvägen. Det blir nära och bra.

Imorgon bitti kommer hemvården, då är det bad och omläggning.
Det är skönt att allt sådant fungerar, det blir mycket extra ändå.

Idag satt vi och åt köttkorv med rotmos, bara vi två, när åt vi det
senast? Ja, det var väldigt gott, med kommentaren: Varför äter
vi det så sällan...lite humor, vi har ju inte ätit mat tillsammans
på alla dessa månader...men mer av den varan, alltså!!

Nu sover Håkan så gott, susar lite, men det är som ljuv musik
för mina öron, det är ju bara ett under att han ligger där i sängen.
Vi är så tacksamma och glada för att livet! Tack gode Gud!!

"Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv, alla ting,
runt omkring smälta bort som snö i ljuset av hans ära och .."

Gud välsigne dej!!
Kram
Gunilla

Nya tidningsartiklar...

Det har kommit in nya artiklar i tidningen Dagen den 14 oktober och Världen Idag den 15 oktober...länkar till höger under "Läs mer på".

Nu skall Håkan hem!

På vårdplaneringsmötet i måndags, bestämdes det att Håkan
är nu färdig för att bli utskriven från sjukhuset. För 14 dagar
sedan hade ingen av oss orkat detta, men den sista tiden har
så mycket positivt hänt med Håkan att jag tror det är dax nu.

Vi kommer ju ha mycket kontakt ändå, dels med operationer
av fingrar och händer, som kommer att ske på Sahlgrenska.
Träning av händerna kommer att ske genom sjukhuset, som
har mest erfarenheter av brännskador.

Ögonen kommer att följas upp av dels ögonavdelningen här i
Uddevalla. Det kirurgiska ingreppen runt ögonen, följs upp av
Sahlgrenska. Medicinska blir kvar här i Uddevalla.

Korttidsboende blir på Rosenhäll, inte långt ifrån vårat hus.
Så när vi åker till Kenya nästa vecka, kommer Håkan under
den tiden att vara där. Det känns tryggt och skönt!

Idag är det 225 dagar som Håkan har varit på olika sjukhus.
Han kom in på akuten på Uddevalla sjukhus, på morgonen
den 3 mars, for med helikopter till Linköpings brännskadeavd.
Håkan svävade emellan liv och död, med orden: "...om jag än
vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, din käpp
och stav, de trösta mig..." inom sig i över tre mån. Ps. 23

Än en gång ett stort TACK för alla böner och stöd, från er alla.

Håkan fick flytta till Sahlgrenska i Göteborg och därefter till
rehabavd. 20 här på Uddevalla sjukhus. Nu har vi kommit till
det steget, att Håkan är snart klar för hemgång. Den tanken
vågade vi inte ens tänka för några månader sedan. Det är så
stort så tanken svindlar en smula. Tack Herre för din godhet!

Håkan gick upp och ner i 6 trappor på sjukhuset, balansen
är mycket bättre, gången blir säkrare och snabbare.
När Håkan började vakna, efter 2-3 månader visste vi ju inte
om han någongång skulle kunna gå igen. Sjukgymnaster
som har kämpat på, Håkans motivation och tro, tillsammans
med alla böner och Guds nåd har gjort detta möjligt.
Tack gode Gud!

Arbetsterapins ideer - råd, har med träning och åter träning
givit resultat. Skenerna som Håkan har på nätterna, gör att
hans fingrar sakta men säkert sträcks ut något sedan behövs
det mer hjälp, via operationer. Be för hans fingrar och händer!

När Håkan landar hemma kommer kommunens hemtjänst in
i bilden. Morgonbestyren, ögondroppar, lunch, bad och omläggning.
Håkan kommer också att få ett larm, om något skulle hända
när han är själv här hemma på dagarna.

Idag var Håkan hos ögonläkaren i Uddevalla och hans syn på
vänster öga har blivit bättre. Tack för all förbön!

Imorgon, onsdag, blir det Göteborg och handkirurgin...

"Jag vill sjunga för Herren så länge jag lever,
jag vill lova Gud så länge jag är till.
Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren." Ps. 104:33-34


Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

Håkans helg

På fredagen var Håkan lite trött, men väldigt glad över torsdags
kvällen i Göteborg, då ett gäng pastorer med fruar träffades.
Det var Håkans första träff med ett större gäng vänner. Som ni
säkert förstår blir det lite känsligt både för Håkan och för vänner
som inte har sett Håkan på 7 månader.

På fredagen var Håkan ner till Sahlgrenska, dom kollade ögon-
locken och tog bort bandaget runt ögat. Håkan skall på tisdag
till ögonläkaren här i Uddevalla och den 20 okt. till Sahlgrenska
igen, så fortsätt och bed för Håkans ögon, det går åt rätt håll.

På eftermiddagen kom Gertrud och Kiell, med tåg från Uppland
för att hälsa på Håkan på sjukhuset. Vi tog med Håkan, åkte
vägen om huset och visade vad som händer där, innan vi köpte
thaimat som vi alla åt hemma i lägenheten innan våra vänner
tog tåget vidare mot Göteborg. Vi är så tacksamma, till Gud för
alla våra vänner som på olika sätt stöttar oss. Tack allihopa!!!

Mats och Sarah med Lisa och Erik skulle besöka Håkan på
sjukhuset, men vi ringde och dom kom istället hem till oss och
thaimaten räckte även till familjen Samuelson. Därefter var det
dax att åka upp med Håkan till sjukhuset igen.

På lördagen kom Håkans bror P-G, han bjöd ut oss båda på en
pizzeria. Vi hade en mysig stund tillsammans, som avslutades
hos Johanna - Daniel, där dom bjöd på kaffe och glass. Håkan
sov över hemma i lägenheten, från lördag till söndag.

På kvällen kom våran Mohammed hem för att se fotbollen med
pappa Håkan, det var en lyckad hemmakväll fast Sverige inte
vann. Håkan har inte varit uppe så sent på 7 månader, så det
var bara sängen som gällde efter fotbollen. Mohammed sov i
soffan i samma rum som Håkan så jag fick sova hela natten.

På söndagsmorgonen kom en från kommunen, gav Håkan en
spruta, hjälpte till med såren i pannan. Vi åt frukost min man
och jag, vilken känsla att få sitta tillsammans till frukost igen.
Vi tar inget för självklart längre, vi är tacksamma för varenda
liten detalj, som är en delseger för oss. Det känns som att gå
från död till liv, där livet har segrat över döden och varje liten
handling av liv är värd att glädjas över. "Tack gode Gud!"

På söndagseftermiddagen hade Anita en middag för alla som
hjälpt till för att hennes biografi skulle bli till. Tänk att Håkan
orkade gå med på den middagen. Det var första gången som
Håkan träffade en så stor del av våran församling på samma
gång. God mat och god gemenskap. Håkan var riktigt nöjd en
delseger det med. Därefter vi åkte direkt upp till sjukhuset.

Bed för vårdplanering på måndag, ögonundersökning på
tisdag, handkirurgin på onsdag i Göteborg.

Hittade ett gammalt profetiskt ord av Roger Larsson 990825:

"Träd fram och stå stilla och se det stora Under som Herren
skall göra inför edra ögon."

Ja, nog har vi sett under! Tack Jesus, för alla Under vi sett!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

Miraklet - Håkan

Tänk, att han, min man, kan resa sig upp själv, på dagen,
utan stöd, utan hjälp och bara gå själv, vilket mirakel!

Tänk, att han, min man, kan sätta sig, lägga sig i sängen,
utan hjälp och stöd, det var otänkbart för någon månad sen.

Tänk, att han, min man, är så klar i huvudet, kommer ihåg
allt före branden, vad som hände den 3:e mars och nu.

Tänk, att han, min man, har sin humor kvar, kan skämta,
skratta åt tokigheter. Det är ju jättestort!

Tänk, att han, min man, är så envis, har bara bestämt sig
för att snabbt komma tillbaka till livet och tjänsten. Stort!

Tänk, att han, min man, lyssnar på bibeln, varje dag, både
på svenska och engelska. Det är ju jättebra!

Tänk, att han, min man, nu har en över 80% ny hudkostym,
som är hel och skör, men som håller att ta på. Tack Gud!

Tänk, att han, min man, nu efter över 25 -30 operationer,
fortfarande är vid gott mod, bara lite trött. Tack Jesus!

Tänk, att han, min man, har sovit över här hemma och att
det bara går bättre och bättre. Tack gode Gud!

Tänk, att han, min man, var med ikväll till Göteborg, åt
tillsammans med sina pastorskollegier. Rörande!

Tänk, att han, min man skall tillbaka till Sahlgrenska, på
koll för ögonoperationen imorgon. Det går framåt!

Tänk, att vi som familj, får glädjas över Miraklet Håkan,
och se varje framsteg, att det är ett steg framåt, till seger!

Tänk att få vara ett Guds barn, tänk att få vila i Hans hand..
Tack gode Gud för Håkan, för ditt mirakel till oss!

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla

En vanlig fredag!

Idag har Håkan varit nere på ögonavd. och fått sitt höger öga
ordentligt undersökt. Det finns en tunn strimma över ögat, som
säkert är av värmen, från branden. Ögonlocksoperationen, på
vänster öga, i veckan gick bra, men Håkan är mycket trött efter
operationen. Han skall tillbaka på måndag på kontroll, vi får se
när läkaren tar bort styngnen.

Vi har också haft vårdplaneringsmöte idag. Förra gången fick
jag stå på mig, så jag var helt utmattad i flera dagar efteråt.
Känslan att inte bli förstådd tar hårt, jag är inte van att strida
för vår sak, på detta sätt. Inför idag hade jag bett, fastat.
Hoppades att Gud skulle strida för oss.

Allt ordnades så bra, Håkan får vara kvar på avd. tills han blir
starkare, slipper hemgången på måndag, ingen av oss hade
orkat det nu. Det har hänt så mycket positivt med Håkan, men
efter operationen, är han just nu svag, behöver vila, lugn och ro.

Var tredje dag är det bad och omläggning för Håkan, ändå för-
bättrar personalen det som läggs om varje dag. Specialkrämer
mot infektion och som hjälper huden att läkas, stryks på varje
dag. Ögondroppar och krämer till ögonen. Skenor för händerna
används varje natt, för att hjälpa fingrarna räta ut sig mer och
mer, det har redan blivit resultat.

I eftermiddag hämtade jag Håkan, för permis. Vi åkte, beställde
pizza, när vi skulle hämta pizzorna kom Johanna och Daniel till
samma pizzeria, i samma ärende. Det hela slutade med att vi
följde med till Hoffmans och hade pizzafest.

Vid 8-tiden blev Håkan tröttare, han bestämde att åka tillbaka
till sjukhuset, ja, den permisen var nog lagom för Håkan nu.

Det skall bli spännande med handkirurgin, onsdag den 14 okt.
Jag har tagit ledigt från Saronhuset, den dagen och följer med
Håkan ner till Sahlgrenska, i Göteborg.

"Herren skall strida för er, och ni skall vara silla därvid,
stilla därvid, stilla därvid."

Några småtankar från en vanlig fredag!

Gud välsigne dej!

Kram
Gunilla

Läkt hudkostym och ögonen på G...

Tisdag:
Idag var Håkan på återbesök, på ögonavd. här i Uddevalla.
Läkaren kollade högra ögat, efter ögonlocksoperationen
på Sahlgrenska, som var den 21 aug. Håkan ser bättre på
höger öga nu, efter all hjälp med droppar och ögonsalvor.
Tack gode Gud och all duktig personal!!

Imorgon, onsdag, åker Håkan ner till Sahlgrenska, för
vänster ögonlocksoperation, så snälla vänner var med i
bön imorgon. Han kommer att sövas, men beräknas
komma tillbaka till sin avd här i Uddevalla, samma dag.

Efter operationen kommer Håkan på nytt få bandage
över det opererade ögat, säkert flera återbesök, för att
kontrollera så att operationen har lyckats.

Håkan hade sin andra nattpermis från söndag till måndag.
Det är så mysigt att ha honom hemma, vi var hos Johanna
och Daniel på middag, då både Amelie och Bella var med.
Kul för barnbarnen, Nova och Nicole, att ha morfar hemma
igen. Vi åkte till lägenheten med en skön hemmakväll med
alla hemmavarande tonåringarna. Det svåra är att Håkan
behöver mycket hjälp, så sömnen blir bara några timmar.

I lördags kom Håkans syskon med familjer, vi hämntade
ut Håkan och åkte till Laxbutiken i Ljungskile. Det var 1:a
gången som Håkan var ute på en restaurang på 7 månader.
Håkan uppskattade det initiativet. Vi åkte vägen om vårt
kära hus, därefter fortsatte vi hem till lägenheten, där vi
fikade, innan det var dags för sjukhuset igen.

Som ni förstår går det hela åt rätt håll, så TACK för all er
kärlek, alla tankar, förböner som vi fått under denna tid.
Vi ger Gud all ära för livet och är glada för Håkans nya
hudkostym som har läkt bra. I söndags var första dagen
utan förband eller något skydd på ryggen för Håkan.

"Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du." Ps.41:4

Gud välsigne dej!!
Kram
Gunilla

Riva har sin tid - Bygga upp har sin tid

Rivningen tog lång tid, att få bort allt bränt och rökskadat
har också tagit sin tid. Det blev bara husets skal kvar.
Riva har sin tid ...

Det visade sig att huset hade sjunkit, så vissa bräder var
tvunget att bytas ut. T.o.m. Håkans bastu, i källaren, var
fuktskadat och fick slängas ut. Riva har sin tid...

Allt elektriskt, alla element, alla rör... ja, riva har sin tid...

Men nu har det vänt, väggar isoleras, väggar sätts upp..
Tak i källaren, golv-värme sätts in, golvet i kök och rum
är på G...och det elektriska monteras för fullt.
Bygga upp har sin tid...

I bibeln står det: Allt har sin tid...bryta ner har sin tid och
bygga upp har sin tid... Pred. 3:3b

Håkan har gått in försiktigt i huset för att kolla läget.
Jag har i princip varit i huset varje dag efter att jag kom
hem från sjukhuset, i mitten på mars.

Just nu, är dom på taket, för att byta ut det, så be gärna
om fint väder för oss. Det skall bli ett nytt tegeltak.

Vi kommer att lägga in ett bildspel om huset, om några
dagar, så du får se vad som händer på Sigelhultsvägen i
Uddevalla.

Riva har sin tid - Bygga upp har sin tid!!

Tack för förbön, även för huset!!

Gud välsigne dig!!
Kramar
Gunilla

Nya tider!

Jag sitter i lägenheten, i soffan och i samma rum ligger Håkan
i min säng, för att sova hemma sin första natt. Håkan är alltså,
på nattpermis, vilken grej. Vi har bra soffor, så jag ligger i en av
dom, det kan vara skönt att jag är i samma rum, om det skulle
behövas.

Kan du tänka dig så fort det har gått framåt. Han kan gå, han
kan stå, han kan resa sig, han blir duktigare med sina händer.
Som man säger:" Träning ger färdighet."

Där ligger han, min man, på rygg som han alltid har gjort,
men nu har han hjälpmedel, som hjälper honom i rätt läge.
Med skenor på händerna, plastskålar över ögonen, kudde
under benen och den lilla gulliga gasbindemössan på huvudet
Jag fylls av en sådan tacksamhet, tänk att det fortfarande får
vara vi två, det är bara Guds nåd, allt samman, att vi alla lever.

Imorgon skall jag åka tillbaka med Håkan, till hans avd. innan
musiklektionen på skolan. Därefter är det vårdplanering, på
sjukhuset, för Håkans framtid, så bra att jag har en håltimma.

På tisdagen, är det två träffar på sjukhuset, en med kuratorn,
därefter skall jag träffa en läkare.

Håkan har fått en tid för ögonoperation, på vänster ögonlock,
den 30 sept på morgonen, nere i Göteborg, på Sahlgrenska.
Snälla du, bed för att operationen skall lyckas väl.

Idag såg vi att hans ögonfransar börjar komma tillbaka också.

Handkirurgiska mottagningen på Sahlgrenska har skickat en
kallelse. Onsdagen den 14 okt. är det dax för Håkans händer.
Vi är så tacksamma att kallalsen kom så pass snabbt.
Nya tider för både Håkans ögon och händer.

Håkan lyssnar på bibeln på cd, på svenska, och igår kom
Lena Forsen med en cd-bibel på engelska, det är gott för
pastorn att ta in Guds ord, nu genom att lyssna.

Nu susar han så gott, för mig låter det som ljuv musik, jag
har ju inte hört det på 201 dagar. Nya tider som i gamla tider!

Hela barnaskaran som finns i närheten har varit hemma idag
hos pappa och morfar. Det märks att Håkan orkar mer, men
ändå blir han snabbt trött av allt runt omkring.

"..han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina
siukdomar, han som återlöser ditt liv från förgängelsen, och
kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt
begär med sitt goda, så du blir ung på nytt som en örn..."
Ps. 103:3-5

Gud välsine er, alla!
Kram
Gunilla

Vänskap i djupare dimensioner.

Satt här hemma idag och pratade med en kvinna, det var
första gången hon var hemma hos oss, vi har bara träffat
en gång förut, på sjukhuset, den 3 mars, samma dag som
huset brann...

"Vad fint ni har, det var ju inte länge sen, hur har ni hunnit.."
"Det är våra vänner, i olika kyrkor i stan som har gjort det
till oss, allt fanns här när vi flyttade in.."ju mer jag pratade,
ju mer jag såg hennes ansiktuttryck, ju mer fylldes jag av
tacksamhet till Gud, för alla våra vänner som gjort livet så
mycket lättare för oss. Vänskap i djupare dimensioner!

Vi fortsatte, pratade om vad vi gjort dom sista månaderna.
Att vi åkt till Stockholm, Linköping, till Håkan, att vi fick
bo över hos vänner, som ställde upp, ju mer vi pratade, ju
mer fylldes jag av tacksamhet till Gud, för alla våra vänner
som har gjort det mycket lättare för oss. Det är vänskap i
djupare dimensioner!

Så pratade vi vidare, kom in på Englandsresan som Bella,
Amelie och jag gjorde i somras,hur vänner tog hand om
oss, vi sov över hos vänner. Dave var med oss, två dagar i
London. Ju mer jag berättade, ju mer fylldes jag av tack-
samhet till Gud, för alla våra vänner som har gjort det
mycket lättare för oss. Vänskap i djupare dimensioner!

Nu kom vi in på Uppsala-Stockholm och vidare till ön
Gotland i somras, när jag berättar om alla våra vänner
som vi fick bo hos, och hur dom ordnade för oss, ju mer
fylldes jag av tacksamhet till Gud, och alla våra vänner
som har gjort livet mycket lättare för oss. Det blir
vänskap i djupare dimensioner!

Nu satt vi båda med tårar i ögonen, jag i tacksamhet för
alla vänner...kvinnan uttryckte: "Tänk att det finns sådana
vänner." Jag svarade:" Ja, det finns det, så många som
har ställt upp för oss, under den här tiden." svaret blev:
"Då förstår jag bättre att du orkar som du gör."
Svaret blev." jag skall skriva en lovsång om vänskap..."

Självklart att det är en del varför det har gått så bra, ni har
funnits där och stöttat på alla sätt.Så TACK alla vänner för
att ni finns, ni har varit med och gjort livet lättare för oss...
Vänskap i djupare dimensioner!

"Hon gjorde många goda gärningar och gav rikligt..."
Apg.9:36
Tack för vänskapen!
Tack för din givmildhet!
Gud välsigne er,alla!!

Kram
Gunilla

De komma från öst och väst...

Denna vecka har Dave och Pauline Tidy från England
varit här, de har träffat Håkan flera gånger. I lördags
hade Håkan permis, var hemma i lägenheten på middag.
Givetvis blev det fläskkotletter, Håkans älsklingsmat,
med våra gäster Dave och Pauline.

Förra veckan kom Hannah och Eliyahu från Israel, upp
till sjukhuset. Vilken uppmuntran för Håkan.
Två veckor sedan kom Beckie Baraka från Kenya, en
god vän till familjen och församlingen. Hon är en av
pastorsteamet i den vänförsamlingen vi har i Nairobi i
Kenya där Håkan och vi varit många gånger. Dom är
8000 medlemmar, och dom står med oss i bön också.

Det betyder så mycket för oss, alla ni som har hört av er.
Jag satt i veckan, här hemma, med Håkan när han hade
permis och läste alla hälsningar på bloggen, efter han
hade talat in sin sista hälsning, du anar inte vad detta
betyder för Håkan och mig. Att ni fortfarande är med
oss, tänker och beder för oss. Tårarna bara rann på
oss båda...Tack gode Gud!! Tack alla vänner!

Tack också för alla gåvor som skickas till oss, jag har
inte behövt oroa mig en dag för ekonomin, så fort ett
behov har uppstått har någon skickat en summa pengar
till oss. Tack för er kärlek, jag finner inte ord, vet inte hur
jag skall tacka er. Vi känner oss så älskade, av er och
av vår Far i himmelen. Tack, Tack, Tack, Tack!!

Håkan är fortfarande på rehab. avd på Uddevalla sjukhus,
tränar varje dag, har bad- omläggningar varannan dag,
månd. onsd. fred. Såren på kroppen läker fint. På
huvudet, i pannan, var det på väg till en infektion, såret
är öppet och därför har han ett bandage runt huvudet.

Håkans gång blir bara bättre och bättre, han behöver
inte någon skugga nu, utan går själv. Han är ju en för-
siktig typ, i sin karaktär, så han tar inga risker och har
inte ramlat en enda gång. Tack och lov!

Igår var jag uppe med Mikaela och Josefine, två av våra
ungdomar i församlingen, som skall åka till Sydafrika,
gå på en bibelskola och praktisera i ett afrikanskt land.
De ville träffa Håkan innan de åkte, han bad för dom,
och de bad för Håkan. Det var en fin stund, de uttryckte
att vi är deras andliga föräldrar och kärleken till alla i
församlingen. Sådana stunder är dyrbara. Tack Jesus!

Eva från Dalsland, kom upp till Håkan med hemgjord sylt
och blåbärspaj, det var gott...de komma från öst och väst..

Tack för att ni finns....

"Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla
livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i
Kristus Jesus." 1 Tess. 5:16-18

Gud välsigne er alla!
Kramar
Gunilla

Överraskning på överraskning!

Mycket som har hänt, med och runt Håkan. Läkaren som
bestämde att låta Håkan få en chans och skickade honom
till Linköping, med helikopter, kom och hälsade på Håkan.
Det var ett besök full av tacksamhet, för rätt beslut och att
allt har gått så bra.

Håkan var nere på Sahlgrenska, läkaren tog bort stygnen
runt ögat, det läker så fint. Jag fick följa med i ambulansen,
det kändes, det var ju, första gången efter brandolyckan.
Håkan har ju åkt ambulans så mycket nu, så han är van.
Imorgon skall han ner igen på återbesök.

Ögonläkaren i Uddevalla har tittat på vänster öga och dom
har bestämt att operera vänster ögonlock, på samma sätt
som dom opererade höger ögonlock, som läker jättebra nu.

Hannah och Eliyahu från Jerusalem, gamla vänner till oss,
som vi känt i över 20 år, kom och ville hälsa på Håkan.
Dom har följt våran resa via bloggen. Vilken överraskning
för oss, att få en bön och välsignelse från Jerusalem.

Jag gick in till Håkan, berättade att några gamla vänner
har kommit för att hälsa på, du skulle ha sett Håkans min,
det var betalbart, han trodde inte sina ögon, vi visste inte
att dom var i landet, det var en glad överraskning. Vi är
välkomna att hälsa på våra vänner när Håkan har blivit bra.

Det bästa som hänt dom sista dagarna är att Håkan går
själv, utan gåbord och kan t.o.m. resa sig upp från stolen.
Vi kan bara tacka Gud, all hjälp Håkan får och den starka
motivation som Håkan har att helt komma igen!!

"Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända
bland folken...fråga efter Herren, och hans makt, sök alltid
hans ansikte. Tänk på de under Han har gjort..." Ps. 105:1,4-5

Livet är fullt av överraskningar! Tack Gud för livet!!

Gud välsigne dej!!

Tack för allt stöd och alla böner!!

Kramar
Gunilla

Ännu ett besök hos brorsan / 5 sept

I går körde vi upp ifrån Varberg . Rätt som det regnade så kom det en skur. Då tänkte jag på sången ”Skurar av nåd skola falla”.

Den första som vi fick se var Håkan, utan sin gåstol, i korridoren. Det var så fantastiskt att se. Här var det inga problem att gå. Och han kände igen oss på långt håll. Den första kommentaren var: ”Vad hemskt vad lång du är”. Han sa det inte till mig utan till Samuel, min son. Jag är inte längre än Håkan.

Tillbaks till sången ”Skurar av nåd skola falla”. Här har det inte varit några små skurar, utan STÖRTSKURAR av nåd, över Håkan. Det är så fantastiskt det vi ser. Bara att få se honom gå, utan några hjälpmedel. Och att han känner igen oss från långt håll. Den store Läkaren är där med sina skurar (störtskurar) av nåd.

Vi stannade tills Håkan skulle äta och kom tillbaks vid ½2 tiden, för då skulle Dan komma och hämta Håkan för en liten utflykt. Vi åkte till huset och fikade i uterummet. Vi hade en jättetrevlig stund där vi berättade lite om vad bröderna Gniste hade varit med om i sin barndom som officersbarn inom Frälsningsarmén. (Det kan bli en väldigt rolig bok). ”Pastorns barn är alltid värst”.

När vi satt där och pratade så påminde Håkan min om att jag inte skrev något om förra besöket. Jag hann inte, Gunilla kom före och det var så bra det hon skrev. Men jag tänkte tillbaks och kom ihåg att tiden bara försvann när vi var där förra gången.

Då kände man igen Håkan. Då kom undervisaren fram. Vi talade om hur församlingen skall fungera och vad Fristaden hade gått igenom och om hur det var på FA i Varberg. Många intressanta tankar lades fram från Håkan. Jag sa till Inger, nu är han på gång. Diskussionen utgick hela tiden ifrån vad Håkan hade fått uppenbarat genom Guds ord. Håkan är verkligen på gång. Tre timmar bara försvann.

Tillbaks till igår. Efter att ha varit vid huset en stund, så tog Håkan med oss på en sightseeing i Uddevalla.

När vi kom tillbaks till Lasarettet så stannade vi en stund i TV-rummet. Där var det ett program som blickade tillbaks på en programserie. Det var längesedan som jag har sett Håkan skratta så. Tårkanalerna fick verkligen jobba. Håkan sa att det var nog ganska bra att få skratta på det här viset.

Efter 6 timmar så skildes vi och önskade varandra GUDS VÄLSIGNELSE.

”Skurar av nåd skola falla”.

Hälsningar

Per-Göran Gniste

En ny hälsning från Håkan...

Har du hört den nya hälsningen från Håkan? Klicka på bilden under "Hälsning från Håkan" till höger!

Vi kör - Du åker!

Det var när jag frågade Håkan hur vi skulle göra med vår
planerade resa, med ett team, till Kenya, till hösten, som
han sa: "Vi kör - du åker."

Den delaktighet, som gör att vi är ett, så när en av oss gör
någonting gör vi det tillsammans, det är att vara ett!!

Nu har vi haft en vän och pastorskollega från Kenya här på
besök, i Uddevalla en vecka, Beckie Baraka. Det är bl.a.
hon som har tolkat oss till swahili, när vi har varit i Nairobi.

Det har varit en härlig vecka. Beckie har besökt: skola,
förskola, second hand, strandpromenaden, Smögen, ätit
på Lindesnäs, hemma i olika hem, sett vårt hus och haft
olika möten på Fristaden. Igår hade vi "Afrika i Uddevalla".

Alla som någon gång har varit med i ett team, till Kenya,
var välkommen att träffa Beckie. Vi åt äppelpaj till fikat.

Därefter var det öppet hus, med mat. Ris, ugali, bröd och
sallad, och så kyckling i alla dess former. Afrikanska
kycklinggrytor, wok-kyckling, svensk kyckling med sås.
Det var festkänsla!!

Vi gick in i lokalen, såg ett bildspel, berättade om våra
teamresor till Kenya, då många fick dela en sak var om
det starkaste reseintrycket för dem personligen. Därefter
fikade vi och hade god gemenskap runt borden.

Vi avslutade dagen med lovsång, afrikansk sång innan
Beckie predikade. Starkaste intrycket av dagen var när
Beckie tog fram alla våra vänner från Afrika, som var med
på mötet och bad för dom. Det var så fint, en helig stund
som avslutades med att våran Josefina, sjöng på swahili
om Guds beskydd över dem och oss alla.

Vilken dag! Vilken vecka! Tack Gud, för att jag får vara
med. Vi har varit där så många gånger, nu var Kenya
här hos oss igen - pastor JB Masinde var här förra året.
Som dom ropar i Kenya: "God is good - All the time!!"

Beckie, som representerar över 10.000 kenyaner, som
har bett för oss och Håkan under dessa sex månader,
var givetvis till Håkan och hälsade på några gånger. Hon
tar med sig detta till Kenya, och dom fortsätter att be för
oss.

Så i oktober åker vi... "Vi kör - du åker!" Ja, jag tar med mig
ett team som består av mest ungdomar, och vad vi skall
göra får du reda på senare.

Bless you!
Kram
Gunilla

Lite knasigt!

Torsdag.
Vi har ju inte mycket av personliga ägodelar kvar, det
har du säkert förstått. Jag blev så glad att två av mina
lila snoddar fanns kvar efter branden.

Idag hade jag flätor i håret, efter skolan var jag till banken
och Willys. När jag kom hem såg jag att ena flätan hade
gått upp, snodden var borta. Jag gick tillbaka sprang runt
och letade överallt.

Den var borta, jag kom på mig själv att min iver att hitta
den, handlade mer om att det var något som var kvar från
livet innan 3 mars. Om jag inte har haft snoddarna i håret,
har dom varit på min arm sedan april, lite knasigt!!

Hörde mig själv säga till en av personalen på Willys, om
du hittar snodden, kan du väl säga till mig, det är ett av
dom få saker jag har kvar efter branden, lite knasigt, va?

Gick hem med ett leende på läpparna, vilken löjlig reaktion
av mig, men det bästa var att jag kom på det själv.

Håkan har idag tillsammans med full buss, med patienter
och personal, åkt till Havets hus, i Lysekil.
Hela gänget gick omkring med rullstolar och gåbord.
Pannbiff på resturangen, var en höjdare.

Jag frågade våran Daniel om han kunde ta bussen ut till
Lysekil, med kamera och föreviga detta, men det tackade
han nej till. Kan se det hela framför mig i alla fall.

Efter dagens resa var Håkan väldigt trött efter alla intryck
men var ändå glad för besök av Johanna, Gabriella och Jan.

Efter att vi hade gått strandpromenaden med vår vän från
Kenya, Beckie, åkte jag vägen om Håkan och pussade
på honom lite, innan han la sig för natten, för imorgon
bitti, bär det av till Sahlgrenska igen.

Fredag
Håkan har tagit hälften av stygnen idag, resten blir nog
nästa vecka. Så det blir fler resor till Sahlgrenska.
Där nere har dom fotograferat honom i alla lägen, för att
se vilka finjusteringar som behövs i framtiden.

Nu går Håkan själv, med hjälp av någon som går bredvid
med gåbordet. Tack Herre, för ett steg till i rätt riktning.

"..de ropade till Herren i sin nöd, och Han frälste dem ur
deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem..."
Ps.107:19-20

Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

Skytteltrafik till Sahlgrenska

I förra veckan, på torsdagen, åkte Håkan ner till Göteborg,
sov över för att vara på plats inför operationen, på fredagen.

Den operationen var i fyra timmar och med uppvaket, var
Håkan så slut så det blev en natt till därnere. Han kom
hem till Uddevalla sjukhus på lördag förmiddag.

På måndagen, fick Håkan sätta sig i en sjuktransport till
Sahlgrenska igen, innan kl. 7 på morgonen, för att vara där
i tid, inför "kollen". Hemåt till Uddevalla igen kl.9

Tisdag, en ny "koll" och en ny resa till Göteborg, för Håkan
och hans ögonlock, då kom han med en ny bindel, för ögat.

Nu tycker jag att vi är inne på "Skytteltrafik" eller?

Det skall bli spännande att se Håkans nya ögonlock, tänk
att det som var kvar på överkroppen, när han kom ut ur
huset, var en bomullskrage, därför var halsen så fin, så
läkaren kunde ta huden från halsen, till hans nya ögonlock.

Nästa resa till Göteborg är på fredag, då får vi se om det är
dax att ta bort stygnen från ögonblocken.

Håkan läks mer och mer på rygg och mage, det går t.o.m.
att försiktigt ge honom lite massage, han tycker det är så
skönt.

Just nu har Håkan som en mössa på huvudet, den tunna
huden, är väldigt sårbar, blåsorna kommer och går hela
tiden, typiskt efter en brännskada. Nu väntar vi på att huden
skall läka igen.

Läkarna säger att går det fort tar det ca 1 år av rehabilitering,
men det kan ta upp till 2 år. Idag är det 176 dagar sedan
branden, så vi är så tacksamma för varje framsteg, det går
framåt hela tiden.

Tack för fortsatt förbön för oss och speciellt för Håkan.

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår
förbinder Han. Han bestämmer stjärnornas mängd, han
nämner dem alla vid namn. Stor är vår Herre och väldig
i kraft, Hans förstånd har ingen gräns..." Ps. 147:3-5

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Sunday hospital-rally

På söndagsförmiddagen tog personalen med sig fem
patienter, i rullstolsrally ut ur sjukhuset, ner för backen
till parken, där hela gänget fikade. Det kom en liten regn-
skur, men alla var så nöjda att få komma ut. Det var då
Håkan fällde orden "Sunday hospital-rally"

Per-Göran och Inger kom till Håkan på eftermiddagen,
dom var kvar i flera timmar, hade mycket givande samtal
som Håkan uttryckte det.

Nova med mamma Johanna, var hos morfar och Nova
berättade om söndagsmötet, som var på Skeppsviken,
moster Bella dansade och mormor sjöng om stjärten,
alltså," tack min Gud för hela mej, hjärta....."

När jag kom upp, var Håkan ute och gick i korridoren
med gåbord, han sken upp, på långt håll, jag frågade
hur han kunde se att det var jag, så långt bort, varpå
han svarade att han kände igen färgen lila på en gång.

Vi satt och pratade och idag var Håkan mycket piggare,
skönt. Vi läste ur tidebönsboken och bad tillsammans.

Nu är det lättare att ta Håkans hand, men vissa fingrar
är väldigt känsliga, men jag kunde hålla hans hand en
lång stund. Från att händerna har varit omlindade, hud-
transplantationer, till att det är läkt. Nu är det sjukgym.
och arbetsterapi som gäller och det går framåt.

"..de som hoppas på Herren får ny kraft..." Jes.40:31
"..Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig,
med min rättfärdighets högra hand.." Jes.41:10

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Efter festen!

Vilken 50-års fest Carina hade, givetvis hög kvalite både
musikaliskt och god mat, hon är tillsammans med hela
sin familj, helt fantastisk.

Håkan talade in en gratulationshälsning till Carina och
jag vet hur mycket han uppskattar henne som person,
och lovsångstjänsten hon står i, när hon drar ner himlen.

Efter festen åkte jag vägen om Håkan, där satt han och
såg på friidrotten på TV. Kjell och Gunilla från Växjö hade
varit hos Håkan idag med gitarr och sång, blommor och
frukt, det var en fin stund. Så pratade vi om Carinas fest
och alla som skickade med hälsningar till Håkan

I torsdags åkte Håkan ner i ambulans, till Sahlgrenska, i
fredags opererades han i fyra timmar, med lokalbedövning,
det var smärtsamt för Håkan. Läkaren tog hud från halsen,
satte ny hud på Håkans högra ögonlock, både övre och
undre ögonlocket.

Idag, lördag, kom Håkan tillbaka till Uddevallas sjukhus, för
att på måndag morgon, åka tillbaka till Sahlgrenska igen, då
dom skall titta på ögonlocken igen.

Men nu, på kvällen, var det bara vi två på Håkans rum.

Att bara få sitta nära och lyssna, är en sådan skön känsla.
Det var helt ofattbart för några månader sedan.

Att bara få stå nära, massera hans rygg, är så fint.
Ryggen vågade jag inte röra, för ett tag sedan.

Att bara få uttrycka vår kärlek till varandra är så stort.
När vi båda två kan prata igen.

Att få glädjas över livet, säga hur stolt jag är över min man.
Nu tar vi inte längre någonting för givet.

Att få be tillsammans och välsigna varandra, vilken styrka.
Tack Herre, för nåden och livet!

"Ty jag är Herren, din Gud som fattar din högra hand,
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"
Jes.41:13

Tack alla ni för allt stöd!
Bless!
Många kramar
Gunilla

Grym känsla!

Sjuksystern skulle sticka Håkan, men utifrån hans nya
hudkostym är det lite svårt att hitta blodkärlen. En annan
syster kom för att hjälpa till. Hon sa till Håkan att det var
gott att ses igen. Känner ni varandra? Så berättade hon
att förra gången var morgonen den 3 mars, när Håkan kom
in brännskadad.

Ni kan ju bara tänka er, vilken känsla, att mötas igen efter
5 månader, i det tillståndet Håkan är nu mot då...och för
Håkan att möta någon som var med från första timmen.

Detta är viktiga detaljer i processen av inre läkedom, av
själsligt helande, från trauma som vi gått igenom. När vi
kom upp till Håkan så fick vi gråta tillsammans, mest för
livet, att vi lever, att Håkan överlevde, trots denna brända
kropp, och nu sitter han med en lappad och lagad hud,
som är tunn, men ändå i stort sett under läkedom.

Det är grymt! Det är stort! Det är fantastiskt!

Ps.107:19-21
"Men de ropade till Herren i sin nöd och Han frälste dem
ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem,
och räddade dem ur deras undergång. Må de tacka Herren för
hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn."

Vi vill tacka! Tack Jesus! Tack, min Herre och min Gud!

Bless!
Kramar
Gunilla

Guds Rike!

I fredags var Håkan i Göteborg, på Sahlgrenska på
undersökning. Läkarna har bestämt att båda nedre
ögonlocken, skall opereras igen så det blir riktigt bra.
Det är annars risk för Håkans syn.

Håkan var nöjd med det beslutet och att dom har tagit
detta på allvar, så hans syn kan bli bättre.

Den här helgen har jag varit nere i Halmstad, på "Bygget"
konferensen som Frälsningsarmen har där, varje år, på
Gullbrannagården. Tanken var ju att vi båda skulle vara
med och tala, men Håkan är ju kvar på sjukhuset så jag
fick åka utan min man.

Temat var "Guds rike". Håkan och jag satt och pratade
om det, innan Lotta och jag åkte ned till konferensen.
Jag skrev ned det och började mitt seminarie med det
bibelordet som Håkan fått om Guds rike som inte kan
skakas sönder, läste axplock från vårt samtal, så han
fick dela lite, fast han inte var med.

Hela helgen var helt fantastisk. Lotta som var med sa att
det var det bästa hon har varit med om på mycket länge.
Hängivenheten och längtan efter mer av Gud var enorm.

Frälsningsarmen i Halmstad är ett föredöme, med många
nya familjer och ensamma som har fått ett förvandlat liv.
Starka vittnesbörd vad Jesus har gjort i deras liv.

Vi åkte raka vägen till Håkan, berättade hur gott vi har haft
det, härliga möten, god gemenskap och vad som delades.
Givetvis hade vi med oss massor av hälsningar till Håkan.

Nu är det måndagskväll, jag har kommit hem från besöket
hos Håkan som berättar att han skall till Sahlgrenska på
torsdag för att göra en operation, runt hans högra öga, på
fredagen. Idag har en ögonläkare i Uddevalla sytt två stygn
på ögonlocken, som skall hjälpa ögat tills på fredag.

Snälla ni, stå med oss i bön, att denna operation lyckas.

Gud välsigne er!!
Många kramar
Gunilla

Håkan hälsar från sjukhuset

Läs Håkans hälsning och artikeln i "Världen idag", 12 augusti (länk till höger under "Läs mer på"), och även artikeln i tidningen "Dagen" 14 augusti (länk till höger).

Du smörjer mitt huvud med olja

Idag kom min syster Elisabet och hennes man Carl-Axel.
Vi fikade i lägenheten, åkte till huset och sedan till Håkan
på sjukhuset. När vi kom dit var Dave från England, Janne
och Stig Walldin där. Håkan var så glad, dom pratade både
engelska och svenska.

Elisabet hade både hemkokta kräftor och färska björnbär
med sig. Håkan njöt, pratade om makrillsmörsås och räk-
party som har förgyllt hans tillvaro, på sjukhuset.

Vi har skojat med Håkan, undrat om han skall ha fest
med surströming där också, men det är nog bäst att
vänta tills jag kommer hem, eller hos Anders och Carin,
svarade han, och vi höll med.

Nu stog vi där allihopa, runt Håkan och kyrkoherden tog till
orda och sa att det är inte var en tillfällighet att vi alla var där
tillsammans, Han hade olja med sig och ville be och smörja
Håkan. Det var en helig stund, där fanns enheten i Håkans
rum, olika Herrens tjänare som tillsammans bad och
välsignade Håkan.

Senare kom Arne och Buck till Håkan, kvällen avslutades
med stekta kantareller på hård smörgås till Håkan och
godnatt pussen som jag stog för.

"Du smörjer mitt huvud med olja, och låter min bägare
flöda över..." Vilken dag för Håkan!!

Mohammed följer med Håkan till Göteborg på fredag. Det
blir ingen operation, utan bara undersökning, denna gång.

Tack för all kärlek, omsorg och förbön.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Håkans första hembesök

Idag var Håkan ute på sitt första uppdrag, utanför sjukhuset.
Tillsammans med en arbetsterapeut, sjukgymnast kom han
hem för ett kort besök. Röda Saaben stannade utanför vår
ingång. Håkan fick givetvis hjälp, men lyckades väldigt bra
att resa sig ur bilen, med hjälp av gåbord, ställa sig upp, gå
trapporna upp, sakta men säkert, de 6 stegen innan hissen.

När vi kom in i lägenheten ordnade vi fram en stol och med
sittkuddar på, så kunde Håkan se vårt nya hem. Vår hund,
Jasmine, blev glad, blyg lite om varannat. Hunden ville nog
helst att Håkan skulle ta en promenad med henne. Nu satt
han bara på en stol och gick väldigt försiktigt. Jasmine tog
det lugnt också och la sig under bordet, hundar är kloka.

När de hade sett vilka hjälpmedel som behövs för Håkan då
han kommer hem på besök, gjordes samma rutt, fast nedför.
Det är svårare att gå nedför en trappa, än uppför en trappa.

Nu satt vi i bilen och åkte mot Sigelhultsvägen. Bilen körde
in på uppfarten och med hjälp tog Håkan sig fram till vårt
uterum, som är nybyggt. Vilken dag, vilken känsla för oss,
för Håkan, att få komma hem, bara i uterummet, men ändå.
Han gick försiktigt till kanten och tittade ner för att försöka
få en uppfattning om allt som har hänt i trädgården.

Igår plockade vi äpplen från trädgården, barnbarnen var med
och gjorde äppelpaj till deras morfar som vi idag skulle äta.

Nu satt vi där och fikade, då kom dagens överraskning.
Janne hade varit och hämtat Dave Richards från Landvetter,
och när dom anlände till Uddevalla, tog dom vägen om vårt
hus, både vara med och se Håkans glädje att få komma till
trädgården och dela gemenskapen med honom.

Dave, som kom till oss direkt efter branden, var med och såg
Håkan från början. Att vi nu, 161 dagar efteråt, sitter och fikar
tillsammans på hemmaplan, det är nästan ofattbart!!
"Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

Vi tackade Gud och personalen som gjort detta möjligt. Det
är fortfarande mycket som ligger framför, innan Håkan kan
komma hem, men ett steg till är taget på denna långa resa.

Ni måste förstå att Håkan har en annan hudkostym än innan
olyckan, ansiktet är annorlunda, men fint för att ha varit med
om en 80% brännskada, men inuti är det samma goa Håkan
som förr.

Margareta o Bength Gustafson var i helgen och hälsade på
Håkan. När vi pratades vid efteråt uttryckte Bength att när
Håkan började prata var det samma, gamla Håkan som med
skärpa talade gott om enheten och vad Gud gör i Uddevalla.

Ikväll är Dave hos Håkan på sjukhuset. Jag får förbereda för
helgen i Halmstad.

På fredag skall Håkan till Sahlgrenska för en ny operation,
mer information kommer! Tack för att du ber för oss!

Kram på er, alla!
Bless!
Gunilla

"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

I veckan var Per Cedergårdh hos Håkan, gammal pastors-
kollega, dom gick också pastorsutbildningen tillsammans.
Håkans ord till Per var: "Du kommer med en gåva till mig".
Gåvan var att Per skulle be för Håkans händer och hans
ögon. Håkan fick förbön, var så glad för det och allt gott som
Per berättade, vad Gud har gjort i olika länder under året.

Nu i helgen har vi församlingsläger ute på Ammenäs, en
plats som vi har återkommit till, första gången var redan 1988.
Många har tagit emot Jesus här, blivit förvandlade och Guds
ande har gjort mycket i våra liv. Nu är vi här igen, med en god
gemenskap i lovsång och får dela våra liv tillsammans. Vi vet
att Håkan skulle vilja vara här, men det kommer ett år, nästa
år, då är Håkan med oss igen.

Idag har Håkans syster varit hos honom på eftermiddagen
och han var glad och pigg när jag kom upp, nöjd med att få
höra lite från lägret. Vi både grät och skrattade tillsammans.

När vi gick, Håkans syster ville se vad som händer med huset
innan hon åkte tillbaka till Småland, så skulle Håkan vila innan
nästa besök kom till honom.

Åkte tillbaka till lägret, lägerbål med mycket roliga inslag.
Nu sitter vi och har delgivning, då sa Gun att hon läser bloggen
varje dag, följer den för att veta hur hon skall be, och spänd
på, vad som har hänt med Håkan. Hon avslutade med att säga:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

Nu har läkarna bestämt att Håkan behöver en ögonoperation
till, ena ögat har lite svårt att stängas, så be gärna för Håkans
ögon. Det kan t.o.m. bli i veckan som kommer.

Tack för att du är med oss, via bloggen, och kom ihåg att:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

I bibeln står det: "Ingenting är omöjligt för Gud." Det kanske
bara tar lite längre tid, ibland...

Gud välsigne dej!!
Kramar
Gunilla

Vad mycket som händer på en vecka!

Igår, kom vi hem från en härlig semester, på Gotland.
Jag åkte raka vägen till sjukhuset för att besöka min
man. Där satt Håkan på balkongen, fullt med blommor,
solen sken och varmt väder, med Jan, Lotta och Dan,
efter ett riktigt räkparty och var på mycket gott humör.

Vi gick in på rummet och Håkan berättade vad dom har
jobbat med under veckan. Träning för att kunna gå i en
trappa gör att Håkan med hjälp har tagit 4 steg i trappan.

Gåbordet, som varit Håkans viktigaste redskap för att åter
komma på fötter igen, finns fortfarande med, men han kan
resa sig på ett enklare sätt nu, med gåbordets hjälp. Vi
ser en stor skillnad på denna vecka när vi varit borta.

Vi samtalade om Johans kommentar: "Ge oss en vecka till
och Håkan kommer att kunna gå bättre". Dom har tro och
säkert erfarenhet, nu är vi där.

Idag har jag och Janne varit hos Håkan, då berättar han
med en stolt min, att detta är "den stora dagen" då han
har gått 11 steg i en trappa, både upp och ned, med
arbetsterapin bredvid sig, så klart. Därefter gick Håkan
utan gåbord, för första gången, i korridoren fram till mat-
salen, alldeles själv, med givetvis personal bredvid.

Denna dag är ett genombrott för Håkan och hans gång!!
Glädjen i Håkans ögon, den stolta rösten, gör att jag
tänkte på bibelordet: "Gläd dig med dem som är glada.."

Håkans kommentar: "Tänk, att man kan vara så glad för ett
sådant litet framsteg, men i min värld är det väldigt stort."

Så nu är vi glada för detta steg och stå gärna med och be
för nästa vågade steg som Håkan skall ta.

Tack för att du besöker bloggen och blir uppdaterad.
Skriv gärna en hälsning till Håkan, vi läser upp det för honom.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Bräder på sjukhuset

För några veckor sedan kom en man, Bengt, som var på
genomresa, vägen förbi vårt hus, med olika bräder och lister.

Hans familj hade gått igenom samma sak, att deras hus
brann, i början av januari, detta år.

Nu har dom ett hyvleri, och ville välsigna oss med golvlister,
taklister och foder till fönster. Bengt och hans lilla dotter,
kom med olika prover. Väldigt snygga lister.

Amelie och jag skulle upp till Håkan, på kvällsbesök, vi tog
vägen om huset, hämtade bräder och lister. Jag vet inte om
det är så vanligt, att komma med bräder till sjukhuset, men
på det sättet folk tittade på oss, verkade det mer ovanligt.

Håkan blev glad för brädbesöket, att han får vara delaktig vår
uppbyggnad av huset. Glädjen över att någon välsignar oss
med detta, blev ju bara grädde på moset, som man säger.

Personalen skrattade gott åt oss, när vi gick hem med våra
bräder under armen, undrade vad vi hade tänkt snickra ihop
på avdelningen.

Nu är en sak till bestämd för återuppbyggnaden av huset.
Idag, är Dan och Arne på plats igen, efter semestern, går
igenom arbetet med huset, hur det skall läggas upp.

Ett stort tack till Bengt och hans familj, som tänkte på oss
och ville ge detta till oss. Tack Gud för syskon, som delar
med sig, välsigna dem tillbaka.

Håkan jobbar på med arbetsterapin och sjukgymnastiken
varje vardag. Träning och åter träning...ger färdighet!

"..allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp,
församlingen. Han är begynnelsen.. Ty Gud beslöt att låta
hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt
med sig sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans
kors." Kol.1:18-20



Gud välsigne dej med!
Kramar
Gunilla

Bry sig om....

Vi var uppe på konferensen i Uppsala några dagar, det var riktigt
bra!! Håkan och jag har varit där med familjen varje år sedan 1987.
Bävade för att åka utan Håkan, men att få möta så många vänner,
som har tänkt på oss och bett för oss var så stort. Vi är verkligen
beroende av Herren och av varandra. Detta är Kristi kropp, att bry
oss om, att stötta varandra. Kroppen i funktion!!

Tänk, att en varm blick, kan betyda så mycket, det värmer...
Tänk, att en kram, kan betyda så mycket, det känns...
Tänk, att ett ord av uppmuntran, kan betyda så mycket, det hörs..
Tänk, att en gåva, kan betyda så mycket, det märks..

Ett stort TACK till alla som på ett eller annat sätt är delaktiga vår
långa resa, det gör att vi känner oss burna, och orkar ett steg till.

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."

Nu är jag några dagar på semester, på Gotland, med Daniel. Vi kom
över igår med färjan, installerade oss i en 2:a innanför muren i Visby.
Idag har vi gått runt, tittat i gamla stadsdelen, på de gamla ruinerna.
Det är fantastiskt med alla gamla kyrkoruiner och kloster.

Vi var på Frälsningsarmen, mat, gemenskap och möte på kvällen.
Det var riktigt härligt på alla sätt.

Efteråt tog vi bilen, åkte runt på ön, jag ville se var mina föräldrar
förlovade sig, år 1945, här på Gotland.

Håkan har haft besök av Josefina, Jakob och Maria, Mohammed, i
helgen. Idag var min syster Anneli, hennes man Peter, Linnea och
Agnes hos Håkan. Imorgon är det Bellas och Johannas tur.

Det har varit 5:ans växel sedan den 3 mars, så några dagars ledigt
är inte fel. När jag pratade med Håkan idag sa han att han var glad
för min skull och att det var vad hans fru behövde, det kan ju vara
sant. Det är att bry sig om..

Lev i nuet, i tacksamhet och ta hand om varandra!

Bless!!
Gunilla

Rapport från storebrorsan

Efter besöket i fredags den 31/7 så ser vi vilka fantastiska framsteg Håkan gör.

Vi ser också hur Gud är med i allt. Läkningen av såren på kroppen är nästan helt färdiga. Och därför är vi så tacksamma inom familjen för den bönekedja som har gått över hela världen för Håkans tillfrisknande.

Oavsett var vi är så ser vi hur bönens kraft fungerar. Jag hoppas att du som läser detta, aldrig tvivlar på det.

”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Jag tror just nu att vår bönekamp för Håkan har kommit in i ett annat skeende. Håkan blir bättre och bättre, men nu börjar han också tänka mer på framtiden. Här måste vi vara med mer i vår bön, koncentrera oss på och förmedla vår kärlek till Håkan genom bönen.

Vad vi behöver inrikta oss på är att bedja speciellt för:

- Håkans händer. Att han får tillbaks alla sina funktioner så att han kan bruka dem på ett normalt sätt.

- Håkans ögon. Att synen kommer tillbaks till 100%.

Vi vet att inget är omöjligt för Gud.

”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Tack för Ert stöd. Gud välsigne Er alla.



Per-Göran Gniste

Ringfingret!!

För några veckor sedan, när Håkan var i Göteborg, kom läkaren
och tittade på Håkans ringfinger. Eftersom fingret verkade dött
skulle dom kapa av ringfingret, en bit.

Den kvällen kom Håkans bror, med sin son, min bror med sin fru,
till Håkan för att hälsa på honom. Som ni kanske förstår var han
uppfylld av beskedet som kommit tidigare på dagen.

Nu började dom bedja till Gud, att han som är undrens Gud
skulle gripa in och i Jesu namn, skapa ny hud på ringfingret.

Dagen därpå efter frukosten, kom personalen, tog med Håkan
för att göra detta ingrepp, som ni förstår var Håkan både kall och
varm.

När läkaren tittade på ringfingret såg hon ny hud. Flera läkare fick
titta på fingret för att avgöra fingrets framtid. Dom såg ny hud och
bestämde, ett återbesök för Håkan.

Idag var Håkan på undersökning, nere på Sahlgrenska, fingret har
ny hud och behöver inte kapas av. Tack gode Gud för din nåd!

Kirurgerna tittade också på Håkans rygg, den läker så fint.
Håkan var nöjd med dagen, allt hade gott bra och han tyckte det
var tryggt att Mohammed var med honom på resan.

Om några veckor blir det ett nytt återbesök för Håkan...

Alla små under och stora mirakel, som vi har sett på denna resa
med Håkan, vill vi ge all ära till vår Gud, men också tacka personalen,
att dom har fattat rätt beslut och gjort ett fint jobb.

Be att läkarna fortsätter att fatta rätta beslut för Håkan, Tack!

"Min framtid är i Herrens händer, i natten mörk, Han ljuset tänder,
Han leder mig ett steg i sänder, på väg till himlens land."

Gud välsigne er, alla!!

Kramar.
Gunilla

Lilla Nova

Johanna skulle gå upp till pappa Håkan, och lilla Nova säger
att hon vill följa med till morfar. Vi satt och läste bloggen till-
sammans, när lilla Nova kom in, fin som en liten docka, med
en blombukett från trädgården. Ni må tro att morfar blev glad.

Igår hade vi vårdplaneringen, det går framåt med träningen för
Håkan, varje dag vi kommer upp, har någonting nytt hänt, i
rätt utveckling.

Idag satt vi och fortsatte med bloggen, vi började med att läsa
alla senaste inlägg, och hälsningar till Håkan. Han hälsar och
tackar, det betyder så mycket för honom. Jag har ju levt med
bloggen i månader, men nu får Håkan del av den.

Vi gick tillbaka, och fortsatte med maj. Det är små och stora
luckor för Håkan, som han genom bloggen kan ta igen, så blir
han uppdaterad hur vi hade det och alla hälsningar som ni har
skickat. Inte kunde vi väl förstå, att denna blogg skulle bli till
en sådan välsignelse, på så många olika sätt.

På torsdag åker Håkan till Sahlgrenska, i ambulans med vår
Mohammed. Han skall till handkirurgmottagningen för en
undersökning och dit kommer även andra läkare och tittar på
andra delar av kroppen, skönt att dom tar alla undersökningar
på samma resa för Håkan. Bed gärna för den resan...

Joh. 15:12-14 "Mitt bud är att ni skall älska varandra, så som jag
har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv
för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er."
Jesus

Tack för er utgivande kärlek!!

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Gångavstånd!!

Det tar inte många minuter att gå till Håkan, hemifrån vår
nya lägenhet. Idag har jag gått fram och tillbaka två gånger,
det är stor skillnad emot långa resor till Linköping.

Vi frågade Håkan om det var någonting han önskade sig.
"Gärna lite rökt makrill..." och ikväll gick vi upp med lite
makrill till Håkan. Oj, vad nöjd han var...

Håkan har sagt i flera dagar, att han har ont i benet, han
har fått väntat i flera dagar på läkare, men idag var det en
undersköterska som tog Håkan på allvar. Ni som känner
min man vet att han är en försiktig typ, men nu blev det
bråttom till röntgen, och det visade sig att Håkan har haft
en propp i benet.

Det är väldigt vanligt, efter månader i sängen. Jag vet att i
Linköping fick Håkan medicin för detta i förebyggande
syfte, men nu har Håkan varit så igång att dom inte har
förstått hur allvarligt det varit, när han har sagt att han har
haft ont i benet.

Vi hade tänkt, tillsammans skriva på bloggen, så att du
skulle få en extra hälsning från Håkan, men efter den upp-
ståndelse det blev, fanns inte dom krafterna kvar ikväll,
utan vi gör det en annan dag.

Vi har nu läst allt på bloggen, tillsammans, Håkan och jag
denna vecka. Vi har hunnit igenom hela mars och april.
Håkan gråter och jag med, tänk att jag kan sitta och läsa
för honom om en tid när han var sövd, och här får Håkan
ta igen, det han har missat, i koncentrerad form.

När Håkan fick höra alla inlägg, nya och gamla vänner
som skrivit blev det nästan för mycket för Håkan. Vet
inte hur många näsdukar som gick åt.

Denna veckan skall vi läsa igenom hela maj, snart kommer
vi till juli, så har du en hälsning till Håkan, skriv på bloggen!

Be för Håkans ben...tack..och Håkan sänder ett stort Tack
till er, alla!!

Guds välsignelse!!

Kramar
Gunilla

Barnbarnen hos morfar!

Vi frågade läkaren, när barnbarnen kunde se Håkan och hon
sa att när det är läkt, mer under ögonen och att vi skulle visa
ett kort på honom innan, så de var förberedda.

Jag frågade Håkan om vi fick ta ett kort, så barnbarnen såg
hur han ser ut nu, och det var inga problem.

Rebecca och Johan var här och tog med sig Angelina och
Alice upp till morfar och Håkan uttrykte verkligen sin glädje
över att få träffa sina goingar. Tjejerna tog det bra, efter en
stund hade dom vant sig och inuti är det samma morfar.

Igår när Mohammed var uppe, berättade han att vi åt räkor
en kväll, när jag kom upp senare frågade Håkan om jag
kunde komma upp med lite räkor till honom, som idag.
Det såg vi som ett steg i tillfrisknandet.

Idag var vi, Rebeccas, Johannas familjer tillsammans med
Josefina, Gabriella, Mohammed och jag till Åstol. Vi åt på
en fin restaurang tillsammans med Erika och fiskade krabbor,
och fikade. Vi köpte färska räkor till Håkan.

Daniel, Krister och jag åkte upp med räkorna till Håkan och
när vi kom dit satt Håkan med Johanna, Daniel och båda
flickorna, Nicole och Nova, ute i matsalen. Nu har fyra av
barnbarnen varit hos sin morfar. Dom bor ju så nära oss
så vi ses väl varannan dag i alla fall, så längtan efter deras
morfar har varit så stor. Ett steg till är taget, halleluja!

Vi gick in i rummet och Håkan hade räkfrossa med ägg och
gott bröd. Oj, oj, vad Håkan njöt!!

Imorgon skall Håkan få sina ögon undersökta igen, be gärna
för Håkans ögon.

Gud välsigne er!
Vännen
Gunilla

"Gör er inga bekymmer för något, utan låt Gud, i allt få veta
era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse.
Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era
hjärtan och tankar, i Kristus Jesus."
Fil. 4: 6-7

Ett steg till och ett steg till...

Det är Håkans vardag, han tar steg varje dag, för sig själv, för
oss och för framtiden. På 70-talet sjöng vi: "Jag vill ta ett steg
i tro tillsammans med dej, jag vill gå på det ord som du talat
till mej.."

När jag går bredvid Håkan i korridoren, ringer den lilla sången i
mig. Det är precis det Håkan gör, han tar trossteg hela tiden,
vågar sträcka sig lite mer och lite till, hela tiden, det är ju bara
för grymt, jag är så stolt över min man.

När vi satt och pratade med sjuksköterskan, sa hon, att nu är
det träning som gäller, så fort du kan gå i trappor, så får du
komma hem över dagen och på så sätt träna för hemgång.

Jag måste ju medge att det tog några dagar att smälta vad
hon sa, gå i trappor..komma hem över dagen...hemgång...

Vi har också som familj, fått tagit steg i tro tillsammans med
Håkan, under den här tiden. Ibland små steg och och så blir
det ett jättekliv. Men utan dom här småstegen, inget jättekliv.

Snacka om morötter, nu kanske ni förstår ännu mer varför
Håkan går och går i korridoren. Han ser det framför sig, kan
jag bara gå i trappor, får jag komma hem över dagen, för att
träna för hemgång.

"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst
av dem är kärleken." 1 kor.13:13

Tack alla ni som har tagit steg med oss, på denna resan.
Tack alla ni som har tagit trossteg med oss, på denna resan.
Tack Gud för varje steg som går framåt för Håkan.
Tack Gud för alla som stått och gått med oss, välsigna dom
Fader, var enda en.

Fortsätt gärna och be för Håkans nästa steg..

Gud välsigne er, alla!

Många kramar
Gunilla

Håkan på hemmaplan

Jag träffade Håkan häromdagen. Varje gång man ser Håkan slås man av framstegen i läkningen av hans kropp. Han ser lite annorlunda ut men Håkans fina personlighet och humor känner man väl igen. Efter en brännskada av den här omfattningen är lederna stela och behöver tränas för att få tillbaka sin funktion. Det innebär mycket träning för Håkan varje dag. Det var fint att sitta med Håkan och dela tankar om livet. Självklart ville Håkan veta vad som händer i församlingen. Håkan hade många frågor. Vi fick uttrycka att vi uppskattade varandra och han tyckte att den erfarenhet vi fått om att leva nära varandra i Kristi kropp är viktig att föra vidare till nästa generation. Vi talade även om branden. Man blir ödmjuk när man inser hur det vi tar för givet så fort kan förändras.

Nu har det gått fyra månader sedan det brann i Gnistes hus.
Det har varit en speciell och intensiv tid, för mig och Elisabet, att gå med en församling igenom det här, tillsammans med våra församlingsledare. Händelsen hos Gnistes har påverkat på många olika sätt; en familj har mist sitt hem, en svårt skadad familjefar, frånvaro av arbetskamrat, församlingsmedlemmar som genomgår en kris, situationer i landet där Håkans vishet och förmåga att ge råd har saknats, en andlig far har blivit satt åt sidan. Vi har sett mobilisering i bön, en kollektiv tro och en bön för Kristi Kropp. I allt detta har vi sett Gud verka och vi jobbar för att hålla ”Håkans stol varm”.

Jag blev glad när Buck Hudson, som besökte oss på midsommarkonferensen, sade att församlingen inte var trött trots det som hade hänt under våren. Jag tror att all extra tid vi tagit med Gud i bön, mitt i all nöd, också har gett oss ny styrka. Församlingen har inte stått stilla utan även gått vidare under den här tiden. Vi har haft en fin konferens i Midsommar och har fyra läger under sommaren. En ny bibel- och lärjungaskola startar till hösten. Vi behöver nya lokaler för där vi firar gudstjänst på söndagar är det lite trångt.

I varje kris finns en möjlighet.
Paulus säger i Galaterbrevet att: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”. Kristi lag är att vi älskar varandra. I varje kris finns möjligheten att stänga sitt hjärta och inte låta kärleken verka. I den här situationen har vi upplevt många öppna hjärtan och mycket kärlek som har delats när vi på olika sätt har stått runt Håkan och familjen Gniste.

Vi är så tacksamma för alla som hört av sig och stöttat. Man ser vilket nät av relationer som Håkan och Gunilla har över Sverige och världen.
Sanningen är att det som har hänt har hänt men också att när vi vänder oss till Gud så kan han vara med och vända det som var tänkt för något ont till något gott. Dave Richards sa första helgen, efter branden, i sin predikan: ”Don´t ask why, ask what for”. Att ställa sig frågan varför leder bara till en återvändsgränd.

När jag frågade om det är något särskilt Håkan önskar sig tittade han på mina shorts och sa att det hade varit bra med ett par sådana. Håkan som gillar solen har knappt varit utomhus och upplevt sommaren i år. Men det blir annorlunda nästa sommar....

Janne Sääf

Herren är min herde...

Vi satt och pratade, min man och jag. Vad var det sista
du tänkte på, innan du blev nedsövd, direkt efter olyckan?

"Det sista var att jag läste psalm 23, Herren är min herde...
Den fanns i mig, när jag somnade, den fanns i mig, när jag
vaknade, det var det första som kom..."

"Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig
vila på gröna ängar, Han för mig till vatten, där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, Han leder mig på rätta vägar, för
sitt namn skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav,
de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners
åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare
flöda över. Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livs-
dagar och jag skall bo i Herrens hus, evinnerligen."

Den psalmen har jag börjat min dag med i över 20 år, men
att den skulle hålla uppe Håkan under denna svåra tid, när
han flera gånger fick bestämma sig för att överleva. Då gav
den psalmen honom, nytt liv, nytt hopp, ny förtröstan, nytt
mod, ny kraft...Håkan läste som det står, trodde som det
står, och fick som det står. Det är "rå-tro" och det håller!

Så, "Herren är min herde" har fått ett djupare djup för oss!
Ja, speciellt, ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal..Jag
vandrade ju bokstavligt i dödsskuggans dal, då...sa Håkan.

..Du vederkvicker min själ...betyder att komma tillbaka till
ursprungsläget..du proklamerade detta, det sista du gjorde.

..och så..i alla mina livsdagar.. viktigt att tala liv, mitt i döds-
skuggans dal...

..också vilan i Gud...vila på gröna ängar...vatten där jag
finner ro...

Tack Gud för att ditt ord håller, att stå på och vila i...

Gud välsigne er, alla!

Love!

Gunilla

Håkan är ett mirakel!

Jo, det har vi ju nästan förstått, efter allt som hänt, men idag när
jag träffade läkaren, sa hon: "Håkan är ett mirakel!" Jag stämde
in: "Ja, han är verkligen ett mirakel."

Idag har Håkan bara landat i Uddevalla, Johanna var där ikväll och
dom gick fram och tillbaka i korridoren, 6 gånger, med gå-bordet.
Janne, våran pastor, var tidigare idag hos Håkan och önskade
honom välkommen hem, till våran stad, Uddevalla.

Jag var ju på Sahlgrenska och gav personalen en kasse kex från
Bräckboden, som tack för all hjälp med Håkan.
Vi hade ett gott samtal med läkaren om ögon, öron, händer och
såren även kosmetiska ingrepp längre fram. Det var många fråge-
tecken som blev utropstecken istället, det var skönt.

Det här är ju våran stad sedan 34 år tillbaka i tiden. Alla vänner,
kristna syskon, grannar, arbetskamrater, barnens kompisar och
föräldrar, elever, församlingsmedlemmar, alla vi har hjälpt...ja,
listan kan bli lång, men människor i vår stad har verkligen haft
empati för Håkan och hela vår familj.

Som Marianne sa: "Jag möter många människor som tänker och
ber för Håkan som inte syns i kyrkan... Det är stiligt gjort."

Så vi fortsätter att glädja oss för att: "Håkan är ett mirakel!"
Imorgon, kommer Håkans bror och hans familj. Vi skall först
till Huset och visa dagsläget, innan Håkan får besök av familjen.

När jag var liten sjöng vi på Frälsningsarmen: "God emot alla men
mest emot mig, intills idag tills idag, god emot alla, men mest
emot mig, intills idag tills idag." Jag känner det så, att Gud är
god emot alla, men hans kärlek har drabbat mig ordentligt...

Tack, för att ni fortsätter att stötta oss, tills vi är igenom, helt!

Gud välsigne er, alla.
Massor av kramar.
Gunilla

Uddevalla igen!!

Idag, på eftermiddagen, ringde en läkare från Sahlgrenska, det
var en plats ledig på Rehabsavd. här på Uddevalla sjukhus. Om
vi bestämde oss så kunde dom flytta Håkan idag, i så fall hade
han förtur, eftersom han kommer ifrån Sahlgrenska.

Halv 5 fick Håkan beskedet att allt var bestämt, efter middagen
skulle resan gå till Uddevalla. Jag satt på balkongen, utanför
Håkans nya avd. och väntade, när ambulansmännen, kom med
honom på båren. Vi fick träffa personalen, gå igenom rutiner.

Håkan ville att jag skulle vara kvar, vi satte upp alla kort på
familjen som har följt med Håkan från Linköping via Sahgrenska
och nu till Uddevalla Sjukhus. Det gjorde det lite mer personligt
på detta enkelrum som Håkan ligger på.

Mohammed kom upp och var kvar tills Håkan gick till sängs.
Håkan var trött men nöjd. Det är nog gott för Håkan att vara i
Uddevalla igen, samtidigt som det blir att byta miljö, personal och
rutiner igen. Tänk att Håkan är så bra så han är på rehabavd. nu.

Tanken svindlar, det är idag 133 dagar sedan Håkan på morgonen
kom in till Uddevalla Sjukhus, svårt brännskadad, där en duktig
läkare bestämde för att försöka behålla livet på Håkan, genom att
skicka honom till brännskadeavd. i Linköping. Nu är han tillbaka,
gående med ett gåbord, kan äta själv och hela tiden blir starkare.
Idag satt Håkan rak i ryggen på sin säng, länge och höll balansen.

Mina ögon fylls med tårar, mitt hjärta bultar, mina ben blir svaga,
Min älskade man, tar steg hela tiden, som vi för en månad sedan,
inte kunde se så nära. Läkarna tycker att det har gått fort fram.
Tack gode Gud för varje framsteg för Håkan!!

Håkan är fortfarande svag, han vill att jag håller i schemat, vilka
som kommer och hälsar på honom, så vet han vad som händer
och kan påverka det utifrån vad han orkar med.

Håkan var så tacksam för den hjälp som han fått i Göteborg.
Imorgon åker jag ner för att träffa läkare och höra om återbesök,
för Håkan. Vad som har hänt, hur det har gått och vad som väntas
i framtiden.

Kram på er allihopa!
Gud välsigne er!
Tack för era böner, för Håkan.
Gunilla