lördag 29 augusti 2009

Lite knasigt!

Torsdag.
Vi har ju inte mycket av personliga ägodelar kvar, det
har du säkert förstått. Jag blev så glad att två av mina
lila snoddar fanns kvar efter branden.

Idag hade jag flätor i håret, efter skolan var jag till banken
och Willys. När jag kom hem såg jag att ena flätan hade
gått upp, snodden var borta. Jag gick tillbaka sprang runt
och letade överallt.

Den var borta, jag kom på mig själv att min iver att hitta
den, handlade mer om att det var något som var kvar från
livet innan 3 mars. Om jag inte har haft snoddarna i håret,
har dom varit på min arm sedan april, lite knasigt!!

Hörde mig själv säga till en av personalen på Willys, om
du hittar snodden, kan du väl säga till mig, det är ett av
dom få saker jag har kvar efter branden, lite knasigt, va?

Gick hem med ett leende på läpparna, vilken löjlig reaktion
av mig, men det bästa var att jag kom på det själv.

Håkan har idag tillsammans med full buss, med patienter
och personal, åkt till Havets hus, i Lysekil.
Hela gänget gick omkring med rullstolar och gåbord.
Pannbiff på resturangen, var en höjdare.

Jag frågade våran Daniel om han kunde ta bussen ut till
Lysekil, med kamera och föreviga detta, men det tackade
han nej till. Kan se det hela framför mig i alla fall.

Efter dagens resa var Håkan väldigt trött efter alla intryck
men var ändå glad för besök av Johanna, Gabriella och Jan.

Efter att vi hade gått strandpromenaden med vår vän från
Kenya, Beckie, åkte jag vägen om Håkan och pussade
på honom lite, innan han la sig för natten, för imorgon
bitti, bär det av till Sahlgrenska igen.

Fredag
Håkan har tagit hälften av stygnen idag, resten blir nog
nästa vecka. Så det blir fler resor till Sahlgrenska.
Där nere har dom fotograferat honom i alla lägen, för att
se vilka finjusteringar som behövs i framtiden.

Nu går Håkan själv, med hjälp av någon som går bredvid
med gåbordet. Tack Herre, för ett steg till i rätt riktning.

"..de ropade till Herren i sin nöd, och Han frälste dem ur
deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem..."
Ps.107:19-20

Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

3 kommentarer:

  1. Margaretha Westergård30 augusti 2009 kl. 23:55

    Att följa bloggen - Gunilla - är som att på avstånd följa ett drama - ett kärleksdrama på liv och död - där du och din Håkan ofrivilligt fått bli huvudpersoner - och varje gång ridån går ner - blir man kvar i bänken - i andlös väntan på nästa akt. - I dramat finns - sorgen - glädjen - förtvivlan - tacksamheten - saknaden - hoppet - kampen - och tron - allt i en salig blandning - och plötsligt en liten borttappad, lila snodd - medan Håkan kan börja ta sig fram på egen hand. - Vi följer fortsättningen!

    Margaretha o Kristian

    SvaraRadera
  2. håller med Margareta...ett drama ur verkligheten..men vi vet hur det slutar!Halleluja!Vi tackar Gud för att Håkan kan gå själv nu.Vi är så glada över varje framsteg.Tänker på den lila snodden också ( :
    Antar att det blir så när man går igenom en sådant här trauma.MEN livet "efter branden" SKA vara än mer segerrikt än livet "före branden."..precis som livet e.kr. blev bättre för mänskligheten,det önskar jag ,tror och ber att det ska bli för Håkan och dig Gunilla..hur otroligt det än låter!..men inget är omöjligt för Gud.Jag VILL INTE att ert liv ska mätas "före" och "efter" branden där det är ljust "före"med alla möjligheter och mörkt "efter" med begränsningar och negativa erfarenheter som tar.Nej! Guds Godhet ska vila än mer över Håkan o dig i Jesu namn AMEN!! kram o vänliga hälsn.maria o perra med fam.

    SvaraRadera
  3. Gud är gor, alltid!
    M-L

    SvaraRadera