Vi kör - Du åker!

Det var när jag frågade Håkan hur vi skulle göra med vår
planerade resa, med ett team, till Kenya, till hösten, som
han sa: "Vi kör - du åker."

Den delaktighet, som gör att vi är ett, så när en av oss gör
någonting gör vi det tillsammans, det är att vara ett!!

Nu har vi haft en vän och pastorskollega från Kenya här på
besök, i Uddevalla en vecka, Beckie Baraka. Det är bl.a.
hon som har tolkat oss till swahili, när vi har varit i Nairobi.

Det har varit en härlig vecka. Beckie har besökt: skola,
förskola, second hand, strandpromenaden, Smögen, ätit
på Lindesnäs, hemma i olika hem, sett vårt hus och haft
olika möten på Fristaden. Igår hade vi "Afrika i Uddevalla".

Alla som någon gång har varit med i ett team, till Kenya,
var välkommen att träffa Beckie. Vi åt äppelpaj till fikat.

Därefter var det öppet hus, med mat. Ris, ugali, bröd och
sallad, och så kyckling i alla dess former. Afrikanska
kycklinggrytor, wok-kyckling, svensk kyckling med sås.
Det var festkänsla!!

Vi gick in i lokalen, såg ett bildspel, berättade om våra
teamresor till Kenya, då många fick dela en sak var om
det starkaste reseintrycket för dem personligen. Därefter
fikade vi och hade god gemenskap runt borden.

Vi avslutade dagen med lovsång, afrikansk sång innan
Beckie predikade. Starkaste intrycket av dagen var när
Beckie tog fram alla våra vänner från Afrika, som var med
på mötet och bad för dom. Det var så fint, en helig stund
som avslutades med att våran Josefina, sjöng på swahili
om Guds beskydd över dem och oss alla.

Vilken dag! Vilken vecka! Tack Gud, för att jag får vara
med. Vi har varit där så många gånger, nu var Kenya
här hos oss igen - pastor JB Masinde var här förra året.
Som dom ropar i Kenya: "God is good - All the time!!"

Beckie, som representerar över 10.000 kenyaner, som
har bett för oss och Håkan under dessa sex månader,
var givetvis till Håkan och hälsade på några gånger. Hon
tar med sig detta till Kenya, och dom fortsätter att be för
oss.

Så i oktober åker vi... "Vi kör - du åker!" Ja, jag tar med mig
ett team som består av mest ungdomar, och vad vi skall
göra får du reda på senare.

Bless you!
Kram
Gunilla

Lite knasigt!

Torsdag.
Vi har ju inte mycket av personliga ägodelar kvar, det
har du säkert förstått. Jag blev så glad att två av mina
lila snoddar fanns kvar efter branden.

Idag hade jag flätor i håret, efter skolan var jag till banken
och Willys. När jag kom hem såg jag att ena flätan hade
gått upp, snodden var borta. Jag gick tillbaka sprang runt
och letade överallt.

Den var borta, jag kom på mig själv att min iver att hitta
den, handlade mer om att det var något som var kvar från
livet innan 3 mars. Om jag inte har haft snoddarna i håret,
har dom varit på min arm sedan april, lite knasigt!!

Hörde mig själv säga till en av personalen på Willys, om
du hittar snodden, kan du väl säga till mig, det är ett av
dom få saker jag har kvar efter branden, lite knasigt, va?

Gick hem med ett leende på läpparna, vilken löjlig reaktion
av mig, men det bästa var att jag kom på det själv.

Håkan har idag tillsammans med full buss, med patienter
och personal, åkt till Havets hus, i Lysekil.
Hela gänget gick omkring med rullstolar och gåbord.
Pannbiff på resturangen, var en höjdare.

Jag frågade våran Daniel om han kunde ta bussen ut till
Lysekil, med kamera och föreviga detta, men det tackade
han nej till. Kan se det hela framför mig i alla fall.

Efter dagens resa var Håkan väldigt trött efter alla intryck
men var ändå glad för besök av Johanna, Gabriella och Jan.

Efter att vi hade gått strandpromenaden med vår vän från
Kenya, Beckie, åkte jag vägen om Håkan och pussade
på honom lite, innan han la sig för natten, för imorgon
bitti, bär det av till Sahlgrenska igen.

Fredag
Håkan har tagit hälften av stygnen idag, resten blir nog
nästa vecka. Så det blir fler resor till Sahlgrenska.
Där nere har dom fotograferat honom i alla lägen, för att
se vilka finjusteringar som behövs i framtiden.

Nu går Håkan själv, med hjälp av någon som går bredvid
med gåbordet. Tack Herre, för ett steg till i rätt riktning.

"..de ropade till Herren i sin nöd, och Han frälste dem ur
deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem..."
Ps.107:19-20

Guds välsignelse!!
Kram
Gunilla

Skytteltrafik till Sahlgrenska

I förra veckan, på torsdagen, åkte Håkan ner till Göteborg,
sov över för att vara på plats inför operationen, på fredagen.

Den operationen var i fyra timmar och med uppvaket, var
Håkan så slut så det blev en natt till därnere. Han kom
hem till Uddevalla sjukhus på lördag förmiddag.

På måndagen, fick Håkan sätta sig i en sjuktransport till
Sahlgrenska igen, innan kl. 7 på morgonen, för att vara där
i tid, inför "kollen". Hemåt till Uddevalla igen kl.9

Tisdag, en ny "koll" och en ny resa till Göteborg, för Håkan
och hans ögonlock, då kom han med en ny bindel, för ögat.

Nu tycker jag att vi är inne på "Skytteltrafik" eller?

Det skall bli spännande att se Håkans nya ögonlock, tänk
att det som var kvar på överkroppen, när han kom ut ur
huset, var en bomullskrage, därför var halsen så fin, så
läkaren kunde ta huden från halsen, till hans nya ögonlock.

Nästa resa till Göteborg är på fredag, då får vi se om det är
dax att ta bort stygnen från ögonblocken.

Håkan läks mer och mer på rygg och mage, det går t.o.m.
att försiktigt ge honom lite massage, han tycker det är så
skönt.

Just nu har Håkan som en mössa på huvudet, den tunna
huden, är väldigt sårbar, blåsorna kommer och går hela
tiden, typiskt efter en brännskada. Nu väntar vi på att huden
skall läka igen.

Läkarna säger att går det fort tar det ca 1 år av rehabilitering,
men det kan ta upp till 2 år. Idag är det 176 dagar sedan
branden, så vi är så tacksamma för varje framsteg, det går
framåt hela tiden.

Tack för fortsatt förbön för oss och speciellt för Håkan.

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan, deras sår
förbinder Han. Han bestämmer stjärnornas mängd, han
nämner dem alla vid namn. Stor är vår Herre och väldig
i kraft, Hans förstånd har ingen gräns..." Ps. 147:3-5

Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla

Sunday hospital-rally

På söndagsförmiddagen tog personalen med sig fem
patienter, i rullstolsrally ut ur sjukhuset, ner för backen
till parken, där hela gänget fikade. Det kom en liten regn-
skur, men alla var så nöjda att få komma ut. Det var då
Håkan fällde orden "Sunday hospital-rally"

Per-Göran och Inger kom till Håkan på eftermiddagen,
dom var kvar i flera timmar, hade mycket givande samtal
som Håkan uttryckte det.

Nova med mamma Johanna, var hos morfar och Nova
berättade om söndagsmötet, som var på Skeppsviken,
moster Bella dansade och mormor sjöng om stjärten,
alltså," tack min Gud för hela mej, hjärta....."

När jag kom upp, var Håkan ute och gick i korridoren
med gåbord, han sken upp, på långt håll, jag frågade
hur han kunde se att det var jag, så långt bort, varpå
han svarade att han kände igen färgen lila på en gång.

Vi satt och pratade och idag var Håkan mycket piggare,
skönt. Vi läste ur tidebönsboken och bad tillsammans.

Nu är det lättare att ta Håkans hand, men vissa fingrar
är väldigt känsliga, men jag kunde hålla hans hand en
lång stund. Från att händerna har varit omlindade, hud-
transplantationer, till att det är läkt. Nu är det sjukgym.
och arbetsterapi som gäller och det går framåt.

"..de som hoppas på Herren får ny kraft..." Jes.40:31
"..Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig,
med min rättfärdighets högra hand.." Jes.41:10

Gud välsigne er, alla!
Kramar
Gunilla

Efter festen!

Vilken 50-års fest Carina hade, givetvis hög kvalite både
musikaliskt och god mat, hon är tillsammans med hela
sin familj, helt fantastisk.

Håkan talade in en gratulationshälsning till Carina och
jag vet hur mycket han uppskattar henne som person,
och lovsångstjänsten hon står i, när hon drar ner himlen.

Efter festen åkte jag vägen om Håkan, där satt han och
såg på friidrotten på TV. Kjell och Gunilla från Växjö hade
varit hos Håkan idag med gitarr och sång, blommor och
frukt, det var en fin stund. Så pratade vi om Carinas fest
och alla som skickade med hälsningar till Håkan

I torsdags åkte Håkan ner i ambulans, till Sahlgrenska, i
fredags opererades han i fyra timmar, med lokalbedövning,
det var smärtsamt för Håkan. Läkaren tog hud från halsen,
satte ny hud på Håkans högra ögonlock, både övre och
undre ögonlocket.

Idag, lördag, kom Håkan tillbaka till Uddevallas sjukhus, för
att på måndag morgon, åka tillbaka till Sahlgrenska igen, då
dom skall titta på ögonlocken igen.

Men nu, på kvällen, var det bara vi två på Håkans rum.

Att bara få sitta nära och lyssna, är en sådan skön känsla.
Det var helt ofattbart för några månader sedan.

Att bara få stå nära, massera hans rygg, är så fint.
Ryggen vågade jag inte röra, för ett tag sedan.

Att bara få uttrycka vår kärlek till varandra är så stort.
När vi båda två kan prata igen.

Att få glädjas över livet, säga hur stolt jag är över min man.
Nu tar vi inte längre någonting för givet.

Att få be tillsammans och välsigna varandra, vilken styrka.
Tack Herre, för nåden och livet!

"Ty jag är Herren, din Gud som fattar din högra hand,
och som säger till dig: Frukta inte, jag hjälper dig"
Jes.41:13

Tack alla ni för allt stöd!
Bless!
Många kramar
Gunilla

Grym känsla!

Sjuksystern skulle sticka Håkan, men utifrån hans nya
hudkostym är det lite svårt att hitta blodkärlen. En annan
syster kom för att hjälpa till. Hon sa till Håkan att det var
gott att ses igen. Känner ni varandra? Så berättade hon
att förra gången var morgonen den 3 mars, när Håkan kom
in brännskadad.

Ni kan ju bara tänka er, vilken känsla, att mötas igen efter
5 månader, i det tillståndet Håkan är nu mot då...och för
Håkan att möta någon som var med från första timmen.

Detta är viktiga detaljer i processen av inre läkedom, av
själsligt helande, från trauma som vi gått igenom. När vi
kom upp till Håkan så fick vi gråta tillsammans, mest för
livet, att vi lever, att Håkan överlevde, trots denna brända
kropp, och nu sitter han med en lappad och lagad hud,
som är tunn, men ändå i stort sett under läkedom.

Det är grymt! Det är stort! Det är fantastiskt!

Ps.107:19-21
"Men de ropade till Herren i sin nöd och Han frälste dem
ur deras trångmål. Han sände sitt ord och botade dem,
och räddade dem ur deras undergång. Må de tacka Herren för
hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn."

Vi vill tacka! Tack Jesus! Tack, min Herre och min Gud!

Bless!
Kramar
Gunilla

Guds Rike!

I fredags var Håkan i Göteborg, på Sahlgrenska på
undersökning. Läkarna har bestämt att båda nedre
ögonlocken, skall opereras igen så det blir riktigt bra.
Det är annars risk för Håkans syn.

Håkan var nöjd med det beslutet och att dom har tagit
detta på allvar, så hans syn kan bli bättre.

Den här helgen har jag varit nere i Halmstad, på "Bygget"
konferensen som Frälsningsarmen har där, varje år, på
Gullbrannagården. Tanken var ju att vi båda skulle vara
med och tala, men Håkan är ju kvar på sjukhuset så jag
fick åka utan min man.

Temat var "Guds rike". Håkan och jag satt och pratade
om det, innan Lotta och jag åkte ned till konferensen.
Jag skrev ned det och började mitt seminarie med det
bibelordet som Håkan fått om Guds rike som inte kan
skakas sönder, läste axplock från vårt samtal, så han
fick dela lite, fast han inte var med.

Hela helgen var helt fantastisk. Lotta som var med sa att
det var det bästa hon har varit med om på mycket länge.
Hängivenheten och längtan efter mer av Gud var enorm.

Frälsningsarmen i Halmstad är ett föredöme, med många
nya familjer och ensamma som har fått ett förvandlat liv.
Starka vittnesbörd vad Jesus har gjort i deras liv.

Vi åkte raka vägen till Håkan, berättade hur gott vi har haft
det, härliga möten, god gemenskap och vad som delades.
Givetvis hade vi med oss massor av hälsningar till Håkan.

Nu är det måndagskväll, jag har kommit hem från besöket
hos Håkan som berättar att han skall till Sahlgrenska på
torsdag för att göra en operation, runt hans högra öga, på
fredagen. Idag har en ögonläkare i Uddevalla sytt två stygn
på ögonlocken, som skall hjälpa ögat tills på fredag.

Snälla ni, stå med oss i bön, att denna operation lyckas.

Gud välsigne er!!
Många kramar
Gunilla

Håkan hälsar från sjukhuset

Läs Håkans hälsning och artikeln i "Världen idag", 12 augusti (länk till höger under "Läs mer på"), och även artikeln i tidningen "Dagen" 14 augusti (länk till höger).

Du smörjer mitt huvud med olja

Idag kom min syster Elisabet och hennes man Carl-Axel.
Vi fikade i lägenheten, åkte till huset och sedan till Håkan
på sjukhuset. När vi kom dit var Dave från England, Janne
och Stig Walldin där. Håkan var så glad, dom pratade både
engelska och svenska.

Elisabet hade både hemkokta kräftor och färska björnbär
med sig. Håkan njöt, pratade om makrillsmörsås och räk-
party som har förgyllt hans tillvaro, på sjukhuset.

Vi har skojat med Håkan, undrat om han skall ha fest
med surströming där också, men det är nog bäst att
vänta tills jag kommer hem, eller hos Anders och Carin,
svarade han, och vi höll med.

Nu stog vi där allihopa, runt Håkan och kyrkoherden tog till
orda och sa att det är inte var en tillfällighet att vi alla var där
tillsammans, Han hade olja med sig och ville be och smörja
Håkan. Det var en helig stund, där fanns enheten i Håkans
rum, olika Herrens tjänare som tillsammans bad och
välsignade Håkan.

Senare kom Arne och Buck till Håkan, kvällen avslutades
med stekta kantareller på hård smörgås till Håkan och
godnatt pussen som jag stog för.

"Du smörjer mitt huvud med olja, och låter min bägare
flöda över..." Vilken dag för Håkan!!

Mohammed följer med Håkan till Göteborg på fredag. Det
blir ingen operation, utan bara undersökning, denna gång.

Tack för all kärlek, omsorg och förbön.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Håkans första hembesök

Idag var Håkan ute på sitt första uppdrag, utanför sjukhuset.
Tillsammans med en arbetsterapeut, sjukgymnast kom han
hem för ett kort besök. Röda Saaben stannade utanför vår
ingång. Håkan fick givetvis hjälp, men lyckades väldigt bra
att resa sig ur bilen, med hjälp av gåbord, ställa sig upp, gå
trapporna upp, sakta men säkert, de 6 stegen innan hissen.

När vi kom in i lägenheten ordnade vi fram en stol och med
sittkuddar på, så kunde Håkan se vårt nya hem. Vår hund,
Jasmine, blev glad, blyg lite om varannat. Hunden ville nog
helst att Håkan skulle ta en promenad med henne. Nu satt
han bara på en stol och gick väldigt försiktigt. Jasmine tog
det lugnt också och la sig under bordet, hundar är kloka.

När de hade sett vilka hjälpmedel som behövs för Håkan då
han kommer hem på besök, gjordes samma rutt, fast nedför.
Det är svårare att gå nedför en trappa, än uppför en trappa.

Nu satt vi i bilen och åkte mot Sigelhultsvägen. Bilen körde
in på uppfarten och med hjälp tog Håkan sig fram till vårt
uterum, som är nybyggt. Vilken dag, vilken känsla för oss,
för Håkan, att få komma hem, bara i uterummet, men ändå.
Han gick försiktigt till kanten och tittade ner för att försöka
få en uppfattning om allt som har hänt i trädgården.

Igår plockade vi äpplen från trädgården, barnbarnen var med
och gjorde äppelpaj till deras morfar som vi idag skulle äta.

Nu satt vi där och fikade, då kom dagens överraskning.
Janne hade varit och hämtat Dave Richards från Landvetter,
och när dom anlände till Uddevalla, tog dom vägen om vårt
hus, både vara med och se Håkans glädje att få komma till
trädgården och dela gemenskapen med honom.

Dave, som kom till oss direkt efter branden, var med och såg
Håkan från början. Att vi nu, 161 dagar efteråt, sitter och fikar
tillsammans på hemmaplan, det är nästan ofattbart!!
"Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

Vi tackade Gud och personalen som gjort detta möjligt. Det
är fortfarande mycket som ligger framför, innan Håkan kan
komma hem, men ett steg till är taget på denna långa resa.

Ni måste förstå att Håkan har en annan hudkostym än innan
olyckan, ansiktet är annorlunda, men fint för att ha varit med
om en 80% brännskada, men inuti är det samma goa Håkan
som förr.

Margareta o Bength Gustafson var i helgen och hälsade på
Håkan. När vi pratades vid efteråt uttryckte Bength att när
Håkan började prata var det samma, gamla Håkan som med
skärpa talade gott om enheten och vad Gud gör i Uddevalla.

Ikväll är Dave hos Håkan på sjukhuset. Jag får förbereda för
helgen i Halmstad.

På fredag skall Håkan till Sahlgrenska för en ny operation,
mer information kommer! Tack för att du ber för oss!

Kram på er, alla!
Bless!
Gunilla

"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

I veckan var Per Cedergårdh hos Håkan, gammal pastors-
kollega, dom gick också pastorsutbildningen tillsammans.
Håkans ord till Per var: "Du kommer med en gåva till mig".
Gåvan var att Per skulle be för Håkans händer och hans
ögon. Håkan fick förbön, var så glad för det och allt gott som
Per berättade, vad Gud har gjort i olika länder under året.

Nu i helgen har vi församlingsläger ute på Ammenäs, en
plats som vi har återkommit till, första gången var redan 1988.
Många har tagit emot Jesus här, blivit förvandlade och Guds
ande har gjort mycket i våra liv. Nu är vi här igen, med en god
gemenskap i lovsång och får dela våra liv tillsammans. Vi vet
att Håkan skulle vilja vara här, men det kommer ett år, nästa
år, då är Håkan med oss igen.

Idag har Håkans syster varit hos honom på eftermiddagen
och han var glad och pigg när jag kom upp, nöjd med att få
höra lite från lägret. Vi både grät och skrattade tillsammans.

När vi gick, Håkans syster ville se vad som händer med huset
innan hon åkte tillbaka till Småland, så skulle Håkan vila innan
nästa besök kom till honom.

Åkte tillbaka till lägret, lägerbål med mycket roliga inslag.
Nu sitter vi och har delgivning, då sa Gun att hon läser bloggen
varje dag, följer den för att veta hur hon skall be, och spänd
på, vad som har hänt med Håkan. Hon avslutade med att säga:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

Nu har läkarna bestämt att Håkan behöver en ögonoperation
till, ena ögat har lite svårt att stängas, så be gärna för Håkans
ögon. Det kan t.o.m. bli i veckan som kommer.

Tack för att du är med oss, via bloggen, och kom ihåg att:
"Det omöjliga tar bara lite längre tid."

I bibeln står det: "Ingenting är omöjligt för Gud." Det kanske
bara tar lite längre tid, ibland...

Gud välsigne dej!!
Kramar
Gunilla

Vad mycket som händer på en vecka!

Igår, kom vi hem från en härlig semester, på Gotland.
Jag åkte raka vägen till sjukhuset för att besöka min
man. Där satt Håkan på balkongen, fullt med blommor,
solen sken och varmt väder, med Jan, Lotta och Dan,
efter ett riktigt räkparty och var på mycket gott humör.

Vi gick in på rummet och Håkan berättade vad dom har
jobbat med under veckan. Träning för att kunna gå i en
trappa gör att Håkan med hjälp har tagit 4 steg i trappan.

Gåbordet, som varit Håkans viktigaste redskap för att åter
komma på fötter igen, finns fortfarande med, men han kan
resa sig på ett enklare sätt nu, med gåbordets hjälp. Vi
ser en stor skillnad på denna vecka när vi varit borta.

Vi samtalade om Johans kommentar: "Ge oss en vecka till
och Håkan kommer att kunna gå bättre". Dom har tro och
säkert erfarenhet, nu är vi där.

Idag har jag och Janne varit hos Håkan, då berättar han
med en stolt min, att detta är "den stora dagen" då han
har gått 11 steg i en trappa, både upp och ned, med
arbetsterapin bredvid sig, så klart. Därefter gick Håkan
utan gåbord, för första gången, i korridoren fram till mat-
salen, alldeles själv, med givetvis personal bredvid.

Denna dag är ett genombrott för Håkan och hans gång!!
Glädjen i Håkans ögon, den stolta rösten, gör att jag
tänkte på bibelordet: "Gläd dig med dem som är glada.."

Håkans kommentar: "Tänk, att man kan vara så glad för ett
sådant litet framsteg, men i min värld är det väldigt stort."

Så nu är vi glada för detta steg och stå gärna med och be
för nästa vågade steg som Håkan skall ta.

Tack för att du besöker bloggen och blir uppdaterad.
Skriv gärna en hälsning till Håkan, vi läser upp det för honom.

Gud välsigne er!!
Kramar
Gunilla

Bräder på sjukhuset

För några veckor sedan kom en man, Bengt, som var på
genomresa, vägen förbi vårt hus, med olika bräder och lister.

Hans familj hade gått igenom samma sak, att deras hus
brann, i början av januari, detta år.

Nu har dom ett hyvleri, och ville välsigna oss med golvlister,
taklister och foder till fönster. Bengt och hans lilla dotter,
kom med olika prover. Väldigt snygga lister.

Amelie och jag skulle upp till Håkan, på kvällsbesök, vi tog
vägen om huset, hämtade bräder och lister. Jag vet inte om
det är så vanligt, att komma med bräder till sjukhuset, men
på det sättet folk tittade på oss, verkade det mer ovanligt.

Håkan blev glad för brädbesöket, att han får vara delaktig vår
uppbyggnad av huset. Glädjen över att någon välsignar oss
med detta, blev ju bara grädde på moset, som man säger.

Personalen skrattade gott åt oss, när vi gick hem med våra
bräder under armen, undrade vad vi hade tänkt snickra ihop
på avdelningen.

Nu är en sak till bestämd för återuppbyggnaden av huset.
Idag, är Dan och Arne på plats igen, efter semestern, går
igenom arbetet med huset, hur det skall läggas upp.

Ett stort tack till Bengt och hans familj, som tänkte på oss
och ville ge detta till oss. Tack Gud för syskon, som delar
med sig, välsigna dem tillbaka.

Håkan jobbar på med arbetsterapin och sjukgymnastiken
varje vardag. Träning och åter träning...ger färdighet!

"..allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp,
församlingen. Han är begynnelsen.. Ty Gud beslöt att låta
hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt
med sig sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans
kors." Kol.1:18-20



Gud välsigne dej med!
Kramar
Gunilla

Bry sig om....

Vi var uppe på konferensen i Uppsala några dagar, det var riktigt
bra!! Håkan och jag har varit där med familjen varje år sedan 1987.
Bävade för att åka utan Håkan, men att få möta så många vänner,
som har tänkt på oss och bett för oss var så stort. Vi är verkligen
beroende av Herren och av varandra. Detta är Kristi kropp, att bry
oss om, att stötta varandra. Kroppen i funktion!!

Tänk, att en varm blick, kan betyda så mycket, det värmer...
Tänk, att en kram, kan betyda så mycket, det känns...
Tänk, att ett ord av uppmuntran, kan betyda så mycket, det hörs..
Tänk, att en gåva, kan betyda så mycket, det märks..

Ett stort TACK till alla som på ett eller annat sätt är delaktiga vår
långa resa, det gör att vi känner oss burna, och orkar ett steg till.

"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."

Nu är jag några dagar på semester, på Gotland, med Daniel. Vi kom
över igår med färjan, installerade oss i en 2:a innanför muren i Visby.
Idag har vi gått runt, tittat i gamla stadsdelen, på de gamla ruinerna.
Det är fantastiskt med alla gamla kyrkoruiner och kloster.

Vi var på Frälsningsarmen, mat, gemenskap och möte på kvällen.
Det var riktigt härligt på alla sätt.

Efteråt tog vi bilen, åkte runt på ön, jag ville se var mina föräldrar
förlovade sig, år 1945, här på Gotland.

Håkan har haft besök av Josefina, Jakob och Maria, Mohammed, i
helgen. Idag var min syster Anneli, hennes man Peter, Linnea och
Agnes hos Håkan. Imorgon är det Bellas och Johannas tur.

Det har varit 5:ans växel sedan den 3 mars, så några dagars ledigt
är inte fel. När jag pratade med Håkan idag sa han att han var glad
för min skull och att det var vad hans fru behövde, det kan ju vara
sant. Det är att bry sig om..

Lev i nuet, i tacksamhet och ta hand om varandra!

Bless!!
Gunilla

Rapport från storebrorsan

Efter besöket i fredags den 31/7 så ser vi vilka fantastiska framsteg Håkan gör.

Vi ser också hur Gud är med i allt. Läkningen av såren på kroppen är nästan helt färdiga. Och därför är vi så tacksamma inom familjen för den bönekedja som har gått över hela världen för Håkans tillfrisknande.

Oavsett var vi är så ser vi hur bönens kraft fungerar. Jag hoppas att du som läser detta, aldrig tvivlar på det.

”Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Jag tror just nu att vår bönekamp för Håkan har kommit in i ett annat skeende. Håkan blir bättre och bättre, men nu börjar han också tänka mer på framtiden. Här måste vi vara med mer i vår bön, koncentrera oss på och förmedla vår kärlek till Håkan genom bönen.

Vad vi behöver inrikta oss på är att bedja speciellt för:

- Håkans händer. Att han får tillbaks alla sina funktioner så att han kan bruka dem på ett normalt sätt.

- Håkans ögon. Att synen kommer tillbaks till 100%.

Vi vet att inget är omöjligt för Gud.

”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Tack för Ert stöd. Gud välsigne Er alla.



Per-Göran Gniste