Vilket väder det är, i alla fall i Uddevalla. I mitten på okt. brukar
det vara fint väder. Vi har ju två gånger varit i väntans tider och
och denna veckan, 1980 och 1985 kom Johanna och Josefina,
till världen. Minnet är att det alltid har varit fina, soliga höstdagar
denna veckan och så likadant i år.
Glädjen över att hela familjen klarade branden, blir ännu större
vid födelsedagar, det kommer som ett glädjerus, en tacksamhet
över livet, som inte längre är självklar utan känslan över livet blir
så stort så hjärtat slår ett extra slag, i lovsång av tacksamhet.
"Tack för livet som du ger, det blir större, och mer och mer!!"
Vi var på Sahlgrenska i onsdags, handkirurgin. Läkarna kollade
Håkans händer, skenorna han har på nätterna, skall böjas till för
att stretcha fingrarna ännu mer. Om ca ett år blir det en operation,
då högra handen får ny hud på insidan, med hjälp av hud från en
annan del av Håkans kropp.
Vi berättade att Håkan haft mobilen i vänster hand, när han kom
ut ur huset, varpå läkaren sa att mobilen räddade hans vänstra
hand på insidan. Det var en ny tanke för mig i alla fall.
Läkaren sa också att Håkan har inte den typiska brännskadan
runt mun, haka och hals. Det var nog en ängel med där, sa han.
Jag bara fylldes av ännu mer tacksamhet, att Håkan är sig lik
runt munnen. Tack Gode Gud för änglar som beskyddar!!
Idag och igår har vi varit ute på promenad tillsammans. Håkan
går själv, utan någon hjälp, mer än att han la armen om mig,
men det var mer av kärlek. Däremot skall han inte gå själv än.
Vi var ikväll och tittade på korttidsboendet där Håkan skall vara
när jag åker till Kenya. Det var ett jättefint rum på Österängen,
snett emot vårt hus på Sigelhultsvägen. Det blir nära och bra.
Imorgon bitti kommer hemvården, då är det bad och omläggning.
Det är skönt att allt sådant fungerar, det blir mycket extra ändå.
Idag satt vi och åt köttkorv med rotmos, bara vi två, när åt vi det
senast? Ja, det var väldigt gott, med kommentaren: Varför äter
vi det så sällan...lite humor, vi har ju inte ätit mat tillsammans
på alla dessa månader...men mer av den varan, alltså!!
Nu sover Håkan så gott, susar lite, men det är som ljuv musik
för mina öron, det är ju bara ett under att han ligger där i sängen.
Vi är så tacksamma och glada för att livet! Tack gode Gud!!
"Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv, alla ting,
runt omkring smälta bort som snö i ljuset av hans ära och .."
Gud välsigne dej!!
Kram
Gunilla
lördag 17 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Din tacksamhet, Gunilla smittar verkligen av sig! Jag känner en våldsam tacksamhet jag också över att ni alla lever, att Håkan är hemma hos dig igen och över att ni kan sitta och äta korv m. rotmos och njuta över det! Tack gode Gud för livet och för att Du, Jesus kom för att ge liv i överflöd. Tror att det är just DET ni har - liv i överflöd! Såsom ni lever nu ska vi ALLA leva - tacksamma för ALLT i livet. De stora OCH de små tingene. "Tacka Gud under alla omständigheter"... Tack kära ni för allt ni lärt mig (och oss alla) under den här tiden! Det kommer inte att glömmas! Blessings 2 u from me!
SvaraRaderaTack Carina..VILKEN UPPMUNTRAN..Bless you..
SvaraRaderaKram
Gunilla
ja det är förunderligt vad mycket fantastiskt gud har gjort ocg gör för håkan och hela er familj och församling.tänkte osökt på ett bibelord när du berättar om Håkans mun.Jeremia 1:9..kanske det betyder något..kanske Herren vill säga något med det..Tack iaf Underbara Gud!Du är så god!Gud välsigne er!kram fråm maria o perra med fam.
SvaraRaderaTack Gunilla,för att du påminner mig om sångtexten "Fäst dina ögon på Jesus"! Den vill jag sjunga och tänka på er. Herren vare med er alla. Hälsa särskilt Håkan.
SvaraRadera