Herren är min herde...

Vi satt och pratade, min man och jag. Vad var det sista
du tänkte på, innan du blev nedsövd, direkt efter olyckan?

"Det sista var att jag läste psalm 23, Herren är min herde...
Den fanns i mig, när jag somnade, den fanns i mig, när jag
vaknade, det var det första som kom..."

"Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig
vila på gröna ängar, Han för mig till vatten, där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ, Han leder mig på rätta vägar, för
sitt namn skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav,
de tröstar mig. Du dukar för mig ett bord i mina ovänners
åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare
flöda över. Godhet och nåd skall följa mig i alla mina livs-
dagar och jag skall bo i Herrens hus, evinnerligen."

Den psalmen har jag börjat min dag med i över 20 år, men
att den skulle hålla uppe Håkan under denna svåra tid, när
han flera gånger fick bestämma sig för att överleva. Då gav
den psalmen honom, nytt liv, nytt hopp, ny förtröstan, nytt
mod, ny kraft...Håkan läste som det står, trodde som det
står, och fick som det står. Det är "rå-tro" och det håller!

Så, "Herren är min herde" har fått ett djupare djup för oss!
Ja, speciellt, ..om jag än vandrar i dödsskuggans dal..Jag
vandrade ju bokstavligt i dödsskuggans dal, då...sa Håkan.

..Du vederkvicker min själ...betyder att komma tillbaka till
ursprungsläget..du proklamerade detta, det sista du gjorde.

..och så..i alla mina livsdagar.. viktigt att tala liv, mitt i döds-
skuggans dal...

..också vilan i Gud...vila på gröna ängar...vatten där jag
finner ro...

Tack Gud för att ditt ord håller, att stå på och vila i...

Gud välsigne er, alla!

Love!

Gunilla