Håkan på hemmaplan

Jag träffade Håkan häromdagen. Varje gång man ser Håkan slås man av framstegen i läkningen av hans kropp. Han ser lite annorlunda ut men Håkans fina personlighet och humor känner man väl igen. Efter en brännskada av den här omfattningen är lederna stela och behöver tränas för att få tillbaka sin funktion. Det innebär mycket träning för Håkan varje dag. Det var fint att sitta med Håkan och dela tankar om livet. Självklart ville Håkan veta vad som händer i församlingen. Håkan hade många frågor. Vi fick uttrycka att vi uppskattade varandra och han tyckte att den erfarenhet vi fått om att leva nära varandra i Kristi kropp är viktig att föra vidare till nästa generation. Vi talade även om branden. Man blir ödmjuk när man inser hur det vi tar för givet så fort kan förändras.

Nu har det gått fyra månader sedan det brann i Gnistes hus.
Det har varit en speciell och intensiv tid, för mig och Elisabet, att gå med en församling igenom det här, tillsammans med våra församlingsledare. Händelsen hos Gnistes har påverkat på många olika sätt; en familj har mist sitt hem, en svårt skadad familjefar, frånvaro av arbetskamrat, församlingsmedlemmar som genomgår en kris, situationer i landet där Håkans vishet och förmåga att ge råd har saknats, en andlig far har blivit satt åt sidan. Vi har sett mobilisering i bön, en kollektiv tro och en bön för Kristi Kropp. I allt detta har vi sett Gud verka och vi jobbar för att hålla ”Håkans stol varm”.

Jag blev glad när Buck Hudson, som besökte oss på midsommarkonferensen, sade att församlingen inte var trött trots det som hade hänt under våren. Jag tror att all extra tid vi tagit med Gud i bön, mitt i all nöd, också har gett oss ny styrka. Församlingen har inte stått stilla utan även gått vidare under den här tiden. Vi har haft en fin konferens i Midsommar och har fyra läger under sommaren. En ny bibel- och lärjungaskola startar till hösten. Vi behöver nya lokaler för där vi firar gudstjänst på söndagar är det lite trångt.

I varje kris finns en möjlighet.
Paulus säger i Galaterbrevet att: ”Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag”. Kristi lag är att vi älskar varandra. I varje kris finns möjligheten att stänga sitt hjärta och inte låta kärleken verka. I den här situationen har vi upplevt många öppna hjärtan och mycket kärlek som har delats när vi på olika sätt har stått runt Håkan och familjen Gniste.

Vi är så tacksamma för alla som hört av sig och stöttat. Man ser vilket nät av relationer som Håkan och Gunilla har över Sverige och världen.
Sanningen är att det som har hänt har hänt men också att när vi vänder oss till Gud så kan han vara med och vända det som var tänkt för något ont till något gott. Dave Richards sa första helgen, efter branden, i sin predikan: ”Don´t ask why, ask what for”. Att ställa sig frågan varför leder bara till en återvändsgränd.

När jag frågade om det är något särskilt Håkan önskar sig tittade han på mina shorts och sa att det hade varit bra med ett par sådana. Håkan som gillar solen har knappt varit utomhus och upplevt sommaren i år. Men det blir annorlunda nästa sommar....

Janne Sääf