Ett ord som vi på ett djupare sätt förstår innebörden i, nu... Vi vill helst se snabba resultat... nu ser vi små mirakel, som ligger som grund till nästa... och då behöver vi uthållighet!
Håkan måste vara fylld med uthållighet för att orka... En av personalen sa: Håkan är en lugn och trygg person och det hjälper honom i den här situationen...Tack Gud för den trygghet Håkan har i dig, Gud...ge honom mer av din uthållighet.
Idag, söndag, har dom lagt om Håkan på nytt, tittat på såren, och imorgon, på ronden, skall dom bestämma vad som skall göras denna veckan - när nästa operation skall bli till. Be för rätta beslut.
När våra flickor var där, mimade Håkan: "Att mina sår skall läkas med hast"...Han vill att du och jag skall be att hans sår skall läkas med hast. Tack för att du ber i uthållighet...
Eftersom Håkan hade ögonen öppna, blev ögonen torra, så i förra veckan sa dom att det kanske måste sys ihop...vi bad, nu säger dom att Håkan sluter ögonen av sej själv, så det behövs inte...skönt. Tack gode Gud, för varje litet bönesvar!!
Dan och Lotta hälsade på Håkan. Dom pratade om när Petrus botade den lame mannen, i namnet Jesus och att Håkan skall få tillbaka sin hälsa, men att det tar tid och att varje litet framsteg är ett litet under som till slut...då ber vi om uthållighet!
"Herre, ge mej av din uthållighet, och låt Håkan få del av den så att hans själ och kropp klarar, det hans ande har av uthållighet..."
Idag, kom den välsignade rapporten igen: "Det är lugnt och stabilt". Varje dag jag hör dom orden, slappnar hela jag av, mer och mer. I dom orden, hämtar jag styrka till nästa dag, och så kommer samma ord igen...och igen...då är det lättare att leva i uthållighet!
Nu är listorna klara, varje sak på vinds o 2:dra vån. När vi köpte det, och vad det kostade...det har tagit tid, samtidigt som det är en bit i sorgeprocessen. Redan första natten, som terapi, gjorde jag listorna. Vi har ju hittat en hel del, som nu är på sanering, men allt som var tvunget att slängas, måste skrivas upp och jag har varit mån om att vara ärlig, så jag kan leva med ett gott samvete.
I torsdags, när Janne och Ulla-Mi var hos Håkan, dom bad tillsammans och Håkan var med i bön med mimande amen, flera gånger. På slutet mimade han igen: "hälsa"... så den hälsningen skickar vi med till er alla, från Håkan, ett mimande: "HÄLSA".
Tack för att du bryr dej, tittar på bloggen, tänker och ber för oss. Att du står med mej i uthållighet, så vi får se, att Håkans sår läks med hast...
Gud välsigne er, alla!
Många kramar
Gunilla
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack för ännu en ny rapport. Jag tittar flera gånger om dagen, för att inte missa nån ny info. Jag kände just att det kanske kan ge lite uppmuntran till er alla, bara att jag skriver ett par rader här, fast vi inte känner varandra. Men jag har varit med och bett sedan första dagen, och fortsätter rapportera ifrån bloggen till min hemgrupp, så vi ber lite extra varje onsdag kväll för er, hela familjen. Jag hoppas ni orkar fortsätta med bloggandet, även när det kanske inte sker så stora förändringar från dag till dag längre. Det är skönt bara att få läsa att allt är bra, också:) Gud välsigne Er alla, och ge styrka, kraft och uthållighet. Och må alla Håkans sår läkas med hast! Det är fortfarande min dagliga bön.
SvaraRadera/Helen L, Rosvik
På Trunnagården i Orsa ber man för Håkan och hela familjen om fortsatt helande och Herrens ingripande!!Uthålligt!!
SvaraRaderaKära vänner!
SvaraRaderaVi ber för Er! Tackar Gud för varje framsteg
Håkan gör, det är ett bevis för alla om förbönens makt!
Stefan och besättningen på Elida
Våra hjärtan har varit hos dig, Gunilla, och er alla sedan David ringde och berättade om branden. - Vi har lidit och våndats med dig och er, vi har trott, hoppats och glatt oss, vi har bett och ropat till Gud och vi fortsätter - utan att förtröttas. - Många små framsteg blir många små under som tillsammans blir stora. -
SvaraRaderaI vårt lilla kapell, här i Länna, brukar Petra tala ibland. Igår talade hon över ämnet "ge så skall du få - sådd och skörd". - Att få sitta och lyssna till henne var som att plocka dyrbara pärlor på ett pärlhalsband!
En av sångerna vi sjöng i gudstjänsten skrevs av Sören Janson 1976. Det var några år innan vi kom till västkusten och våra och era vägar möttes, för första gången.
"Du som gjorde
vår värld så vacker,
som ett smycke
i rymdernas hav,
du som bor i en värld av sånger,
dig älskar, tillbeder jag.
Du som tänkte
en vårljus tanke
och violer väcktes till liv,
du som är och skall alltid vara,
dig älskar, tillbeder jag.
Du som speglar
din andes väsen
i en sommarkvälls
tystmjuka blå,
du som ser hur atomerna leker,
dig älskar, tillbeder jag.
Du som lyfter dig
lätt som dimman
över skogar, snöklädda berg,
du som finns i ett fjärran nära,
dig älskar, tillbeder jag.
Du som lämnade
himlens skönhet
och kom nära, berättade allt,
du som tystades,
hängdes på korset,
dig älskar, tillbeder jag.
Du som ändå vill vara hos oss
fast vi tvivlar, tvekar ibland,
du som fyller vårt bröst
med sånger,
dig älskar, tillbeder jag.
Varje vår är en tid av förundran över livet! Blåsipporna har smugit sig fram bland bruna, torra fjolårslöv och breder ut sig som färgstarka mattor i skogsbrynen.
Vi bidar tiden och ber i vår fortsatta väntan på under!
Margaretha o Kristian
Hejsan! Du känner inte mig men
SvaraRaderajag tillhör dem som ivrigt följer din blogg! Jag vill vara med och tacka och be för Håkan och hela familjen. Vi är en enda stor familj och vi behöver varandra! Kram Christina