tisdag 12 maj 2009

Sextioåttonde dagen

I lördags besökte vi Håkan, Jag, Gunilla Gniste och Jan Griffith. Han var vaken och vi kunde samtala. Det är uppmuntrande att se från gång till gång vad som händer med Håkan, läkedomsprocessen går framåt.
Man märker att Håkan är väldigt klar när man talar om andliga saker. Hade köpt en tidebönsbok till honom och han gillade när vi läste ur dem. Han suckade flera Amen. Håkan har haft tidebönsboken i sitt personliga böneliv de sista åren.
Vi berättade att vi skulle till Heby och han visste direkt att vi skulle till Centrumkyrkans 20-års jubileum. Vi frågade om vi skulle hälsa från honom och först skojade han och sa att vi inte skulle det. Självklart sa han sedan och han ville att vi skulle hälsa dem att de skulle fortsätta evangelisera och vittna och be för sjuka. Han hade även ett bibelord till dem: Fil 1:7 där Paulus säger att han har dem i sitt hjärta även när han bär bojor. Kanske är det så Håkan känner sig nu. Han har bojor som håller honom "bunden" vid sjuksängen genom brandskadan. Vi ber för den dagen när Håkan kommer ur dessa bojor. Det kommer inte att bli som förut men det kommer att bli bra. Det blir en ny tid.

Vi kommer att fortsätta att samlas i bön i församlingen. Det blir bön måndag - onsdag kväll kl 18.00. Flera fortsätter att fasta på måndagar för Håkan och för ett genombrott.

Tack till alla ni som ber och tror.

Janne Sääf

7 kommentarer:

  1. Underbart att höra ifrån er igen!
    Vi får inte förtröttas att be. Vi vill ju se Håkan fullständigt upprättad från det som drabbat honom!
    Gud välsigne er alla Gnistor och Fristadare!
    Fil.4:19.
    Maine

    SvaraRadera
  2. hej vänner! jag och elly var i fängersfors i söndags och fick lite rapporter av Jan.Hon vädjade till oss att fortsätta uthålligt att be.Det kommer vi att göra.Tänker på håkan varje dag.Vi tackar också Gud för varje framsteg.Kram från maria o perra med familj.

    SvaraRadera
  3. Hej Gunilla! Jag vill dela med mig av det jag fick när jag kom in i en pressad situation för lite sedan där mycket kändes förlorat o trasigt. Jag kände likhet med Jesaja hos krukmakaren o började söka efter den gamla sången, Börja om än en gång i mitt liv, på nätet. Jag fann inte sången då, men istället en undervisning om lerkärlet som sådant. Där stod bl.a. att lerkärl som gått sönder kan smulas ner och blandas i lera på nytt med bättre resultat. 20 gånger!! Leran blir aldrig förbrukad. Det var och är en oerhörd tröst och stark uppmuntran för mig att tänka på. Trasiga lerkärl är krukmakarens värdefullaste tillgång, sas det. Janne skrev, det kommer inte att bli som förut, nej, det blir ännu bättre med helt nya kvaliteer!
    Gud är så stor o så kärleksfull!
    Mvh
    Lena

    SvaraRadera
  4. Margaretha Westergård12 maj 2009 kl. 15:15

    En ny tid - med livet som en unik gåva - någonting stort och dyrbart - ett under - så här långt!

    Margaretha o Kristian

    SvaraRadera
  5. Varje liten morgon ger Han mod att vara vaken
    Varje liten afton ger Han ro att somna in
    Hela långa dagen ger Han kraft att klara av den
    Därför att Han älskar mig och kallar mig för sin

    ...så tror jag att en sångvers går.

    Gunilla, en dag till hjälper Herren! Och ännu en! Och en till!
    Må Far krama dig innerligt!

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Lena här igen, det är ju Jeremia som besöker krukmakaren...

    SvaraRadera
  7. Kul att höra att håkan är så pigg!

    Här har ni en karamell att suga på.
    Er länk ligger på min blogg! Alla kyrkor som är med i passionspelet är med.

    http://kandisarna.blogspot.com/2009/05/jesus-kristus.html

    SvaraRadera