Vilken lycka, vilken känsla, vilken lyckad dag!

Igår, onsdag startade jag från Uddevalla, med sikte på Linköping
och ett besök hos min man, Håkan. Jag har varit väldigt trött den
sista tiden och kom på, att många saker som jag bär på, skulle
vara bra att få prata med Håkan om.

Dom sista gångerna jag har varit på besök hos Håkan, har det
varit operation, eller omläggning. Så Håkan har varit trött och jag
har inte kunnat dela viktiga saker som jag hade tänkt.

På morgonen, när jag ringde, sa dom att operationen blir som
imorgon, torsdag. Det var då, jag bara satte mig i bilen och åkte.
Smsade, under tiden, så jag visste att det fanns ett bönestöd för
resan och dagen. Det var första gången som jag åkte upp själv,
till Håkan. Som ni förstår är det känslomässigt stort, att åka upp
ensam, bara 8-9 timmar i bilen, för det är mycket att bearbeta,
efter ett möte med Håkan några timmar, på lasarettet.

Solen sken, bara min lila-rosa Jazz och mängder av lastbilar
for fram i blåsten, det gällde att hålla i ratten med båda händerna.
Det gick på fyra timmar, ändå blev det en kopp kaffe på vägen.

Håkan halvsatt, i en specialstol med bälte, för att inte ramla, när
jag kom in i rummet. Han tränar varje dag, flera timmar i den
stolen och det är också bra för hans lungor. Håkan var väldigt
klar och det var gott, att få prata om det som har legat på mitt
hjärta, länge.

Håkan skulle vara i Kenya, med några ledare och yngre killar nu.
Det är han väl medveten om, vi pratade om det och nästa fråga
blev naturligt. Hur skall vi göra med teamresan som vi har planerat
till hösten? Svaret kom från Håkan direkt: Jag har redan tänkt på
det, Vi kör, åk du... Vi pratade om "Bygget" på Gullbrännagården,
Englandsresan som vi hade köpt biljetter till innan branden.

Han tog min hand och denna gång var det Håkan som tryckte
"Jag älskar dej" med sin vänstertumme, som verkar vara minst
skadad. Vilken känsla! När jag stod framför honom så uttryckte
han hur vackert mitt hår är, inte minst i solens sken.
Jag tror han är glad för att bara lite av mitt hår blev förstört, när
jag räddade honom, ut ur branden, jag hade ju min nattfläta.
Tack Gode Gud för allt gott vi av nåd får vara med om!!

Vi bad och började sjunga olika lovsånger tillsammans, bl. a.:

"På dej min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag,
för jag vet du är trofast emot mej, när svårigheter omger mej så är
jag ändå trygg hos dej, för jag vet att du aldrig lämnar mej.
Är det natt eller dag, Herre på dej förtröstar jag.
Gud, du är alltid nära mej, ingen förändring finns hos dej,
Du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtidssäkra grund, du som står fast vid ditt förbund.
Min klippa är du, Allsmäktig Gud, jag ärar dej."

Jag berättade vad den lovsången har betytt för mig under dom
senaste månaderna, Håkan nämnde vilka som han har sjungit
inom sig... bl. a. Martin Luthers gamla psalm:

"Vår Gud är oss en väldig borg. Han är vårt vapen trygga.
På honom i all nöd och sorg, Vårt hopp vi vilja bygga.
Mörkrets furste stiger ner, Hotande och vred, han rustar sig
förvisst, med våld och argan list. Likväl vi oss ej frukta.

Vår egen kraft ej hjälpa kan, Vi vore snart förströdda.
Men med oss står den rätte Man, Vi stå, med Honom stödda.
Frågar du vad namn Han bär? Jesus Kristi det är, Han är den
Herren Gud, som, klädd i segerskrud, Sin tron för evigt grundat."

Ja, Håkan får genom Ordet, sångerna och bönen kraft för var
dag. Tack Jesus!!

Jag älskar dej, du är min för evigt!! och svaret blev: Jag älskar
dej med och är din för evigt!!

Vilken lycka, vilken känsla, vilken lyckad dag!!

Tack snälla ni för alla böcker, för alla grejer till vår lägenhet, för
alla gåvor och pengar, för alla blommor, vykort, och hälsningar
på bloggen, utan er hade livet varit mycket tyngre just nu.
Vi känner oss så älskade, av Gud och av er alla! TACK..TACK!!

Tack för att ni fortsätter att be för Håkan.

Gud välsigne er, alla!
Kram
Gunilla