söndag 3 maj 2009

Sextioförsta dagen

Det var fyra veckor sen Inger och jag såg Håkan sist. Vilken förändring. Inger, Lillan och jag åkte upp till Linköping 2 maj och fick träffa honom två ggr samma dag.

Samma gamla Håkan, med sin humor. När jag sa att jag hade med mig en CD med en väldigt berömd grupp i Västergötland, på 70-talet, så var han med på noterna på en gång. Han sa Qvinten med glimten i ögat.

Det var så fantastiskt att få höra hans röst och att han till och med kunde se oss. Han frågade hur det var på kåren i Varberg. Allt var fullkomligt klart, det fanns inga minnesluckor bakåt i tiden.

När vi testade honom lite så var det inga problem alls. Vi bad honom att röra på fingrarna när namn gav dem, inga problem. Vi pratade om musik och han önskade lugn musik inte så mycket intensiv.

Tack för alla förböner

Vi har en stor och underbar Gud.

Hälsningar

Per-Göran Gniste (Håkans bror)

4 kommentarer:

  1. Johanna Hoffman3 maj 2009 kl. 13:23

    Härligt PG!!
    Skönt att ha er på rätt sida av atlanten igen!
    Hoppas ni haft det bra och kommer tillbaka styrkta! :)
    Många kramar till familjen
    Johanna

    SvaraRadera
  2. Tack PG för hälsningen!!
    Bless you!!
    Gunilla

    SvaraRadera
  3. Margaretha Westergård4 maj 2009 kl. 13:07

    Upplyftande och uppmuntrande med ett tydligt fyra-veckors perspektiv - och vem orkar med intensiv musik - annat än möjligen i små doser - inte ens vi som är i gång - för lugn och rofylld musik är också läkedom - för ande, kropp och själ! - Säkert detta som Håkan känner.

    Margaretha o Kristian

    SvaraRadera
  4. Det var helt fantasiskt att hälsa på våran broder ,tack att du skrev en hälsning i bloggen,Tack för alla böner som sänds upp för Håkan och alla nära och kära. Tack.
    Margaretha "Lillan "(Håkans syster)

    SvaraRadera