Den här dagen glömmer jag aldrig!

Johanna och jag kör till Jönköping, där möter Jakob
och Rebecca upp, vi fortsätter till Linköping.

Solen skiner och vi försöker förbereda oss för besöket
hos Håkan.

Eftersom jag har varit på vårdcentralen varje dag för
omläggning har jag inte varit med till Håkan förut.
Krafterna kommer mer och mer tillbaka nu.

Nu kommer vi till Håkans avd. och alla tre av våra barn
har varit där förut, och försöker förbereda sin mamma.

Vi får träffa en sjuksköterska, och en läkare som förklarar
så gott dom kan, och jag måste erkänna att allt kan jag
inte ta in.

Nu är det dags, jag tittar först in genom fönstret, där
ligger min älskade man, på en varm bädd, sövd, med
respirator.

Vi börjar prata med honom och den respons, Håkan ger
är enorm. Han reagerar så kraftigt, så jag först blir rädd,
men sköterskan, ser min osäkerhet, säger: fortsätt.
Han kan urskilja våra röster och när jag pratar om bloggen,
alla människor från olika länder som är med och ber, börjar
Håkans läpp darra.

Jag läser upp "Tänk" från igår, och hela Håkan är med,
han hör, han förstår och kan ta in det.

Jag berättar om pengar som kommit in, att hans räkningar
är betalda, att vi behåller bilen, att han inte skall oroa sej
för någonting, då andas Håkan lugnare.
"din ande är stark, du klarar det här, slappna av, ge all kraft
du har till läkningsprocessen, jag klarar mej, många stöttar
oss, du behöver inte oroa dej."

När vi bad och läste några bibelord, var Håkan med.
Hans karaktär, hans ande är densamma.

50% brännskador av tredje graden, och 20% av andra graden
sa dom idag.

Tack för all förbön, tack för all hjälp, tack för alla gåvor,
Vi möts i bön för Håkan.

Gud välsigne er!

En tacksam
Gunilla